Bilar

Kollaps ska för första gången, efter c:a 220 texter och 3½ månads existens handla om fotboll. Eller nja, det blir ganska lite fotboll. Men iallafall -denna serie berättelser behandlar precis samma sak som i princip allt på Kollaps. (Och minns återigen det första jag skrev i det första inlägget i Oktober i Ett Fall För Doktor House ) –det som är så dumt att det blir kul. Det som är fel men som ändå blir rätt. Det som är rätt men som ändå blir fel:

EM 2000

Jag och Jens lyckades för en gångs skull komma iväg på det som vi alltid aspirerar att göra –EM i Fotboll. Vi fick tag i biljetter till andra gruppspelsmatchen för Sverige -den mot Turkiet. Matchen som med stor sannolikhet skulle avgöra vårt avancemang.

Sverige var lite svältfött vid den här tiden. Efter sommaren ingen nånsin som bryr sig om fotboll och är svensk kommer glömma, 1994, hade landslaget vacklat i kvalen och missat avancemang till EM i Storbritannien -96 och VM i Frankrike -98.

Men i EM i Holland/Belgien 2000 var vi med igen. Och vi hade biljetter!

Nu började inte mästerskapet alls som tänkt, veckan innan avfärd följde jag Sveriges match mot värdnationen Belgien på storbildsskärm i Rålambshovsparken i Stockholm. Vi fick däng med 2-1 och var usla.

Det positiva med det var att nu åkte vi till Eindhoven, för det var dit vi skulle, för att se en måstematch. Eftersom Italien väntade Sverige i tredje och sista gruppspelsmatchen skulle vi vara tvungna att nita Turkarna för att kunna ha chans att nå kvartsfinal.

Redan innan avresa blev det strul.

Jens hämtade sin mors bil i Tranås för att köra den till sitt hem i Göteborg. Han hade en liten extravända att köra på vägen, han skulle via Aneby för att hämta upp en vän, Frida. I denna ort fick Hellqvist, Jens smaka på en riktig smäll.

I full fart körde en bil på hans bakifrån. Följden blev att Hellqvist + medpassagerare Christoffer Fransson bjöds på gratis karusell. Bilen snurrade runt ett helt varv och fick stopp i rännstenen. Fransson sammanfattade läget med en förvirrad fråga: -Vad hände? 

En sammanbiten Hellqvist kunde konstatera att denna bil inte skulle ta dem till Göteborg, än mindre honom och hans vapendragare Jismark till Eindhoven en dag senare.

Lyckans då att möjligheten att låna Fridas pappas bil öppnade sig. På det sättet lyckades ekipaget ta sig till Göteborg för att där senare få bilen tillbaka till Aneby. Jens fick hyra en annan bil som skulle ta oss till Holland.

Så när jag kom med X2000 till Götlaborg dagen efter stod Jens redo i en silverfärgad golf/polo eller vad det nu var. Och vi for iväg söderut på stört. Vi tog oss genom de södra delarna av Sverige och Danmark fort som fan. Vips var vi och flög fram på Autobahn i Tyskland.

Jens hade en blind tro på internets vägvisningar och vi var endast försedda med en sådan beskrivning vilket fick som följd att vi ibland stannade på olika mackar och kollade hur vi skulle ta oss till Eindhoven. Vi tjyvkikade i kartböcker -att köpa nån var inte aktuellt. Det är vi alldeles för dumma för.

Vi beslutade framåt kvällningen att köra in i Bremen och ta in på hotell. Vi hade ju kommit en bit på vägen och var förtjänta av ett par kalla och en bädd. Dessutom var det dags för Italien-Belgien snart, en match som hade högsta betydelse för Sverige.

Kvällen i Bremen var lugn, vi hittade ett hotell, såg matchen, drack ett par kalla, sov gott. Det var först dagen efter som det blev lite konstigt igen.

Vi hade kvällen innan ställt bilen i ett parkeringshus, men nu hittade vi inte biljetten. Vi insåg snabbt att detta var ett problem då denna biljett skulle införas i en maskin som i sin tur fastställde summan vi skulle betala och sen fälla upp en bom så vi kunde ta oss ut ur parkeringshuset. Det var ett obemannat garage så nån personlig service gick inte att få.

Vi började, i sann tradition, gasta och skylla på varandra och vilt gestikulera med armar. Vi tände cigaretter och vankade med bistra miner omkring för att komma på ett trick att ta oss själva och bilen ut från garaget. Vi ville ju självfallet dessutom komma iväg snabbt  så vi kunde njuta av en hel dag i sommarens Eindhoven innan avspark. Vi satsade på ett beslut, helt i Mr. Bean´s anda. Att tjyva oss ut genom att slå följe med en annan bil.

Hellqvist placerade sig själv vid ratten och slog på motorn. Vi inväntade en tysk bilist, kröp sedan upp i bakhåll. Tysken betalade och bommen fälldes upp, Hellqvist tryckte på gasen och vi for framåt. Väl framme vid bommen svek dock modet svensken som tvärnitade. Vi blev kvar.

Vi gjorde ett andra försök. Denna gången placerade vi vårt fordon betydligt närmare en annan förundrad tysk, i en simca. Bommen upp, Jens smög med. För försiktigt denna gång. Vi blev kvar. Jävlar helvete för fan Jens, skrek jag. Men för helvetes fan jävlare, svarade Jens.

En man kom då fram till oss. Han talade engelska med tysk brytning. Han fick klart för oss vad vi hade för problem och erbjöd sig att hjälpa oss. Han hämtade sin bil och vi lade oss precis bakom. Han körde ut. Vi rullade med. Vi kom ut med mer än halva bilen innan bommen började fällas ner. Hellqvist fick panik och retirerade bakåt. Vi var fortfarande kvar i parkeringshuset. –Chaufförbyte för helvete! skrek vi båda unisont. 

Jens är både en större risktagare och en bättre chaufför än mig men nu var goda råd dyra. Den oerhört snälle tysken kom tillbaka in i huset, med bilen, och vi fick ett försök till. Han stoppade in sin nya biljett, bommen gick upp… Jag gav full gas och med ett vrål var vi ute från vår bur! En fokuserad High Five. Resan mot Eindhoven kunde fortsätta.

*

Kommentarer

En kommentar till “Bilar”

  1. Jens 24 Jan 2008, 09:30

    En Audi A3 var det. Men det kan vi återkomma till…

Pingbacks & Trackbacks