At The End Of It All

SOMEBODY

Sommaren 2007, Lördag den 4 Augusti klockan 16:39, Gnisvärd,Gotland:

Jag står bredvid min älskade Louise, runtomkring oss i en halvcirkel står så gott som alla våra närmaste vänner i sina finaste gåbortkostymer. Bakom oss ligger havet blankt och glittrande, i horisonten passerar en stor båt. Solen gassar, helt nyutsläppt från en tidigare molnfylld himmel. Nu är den klarblå som genom ett under. Louise är vackrast i hela världen.

Sjögge knycker till med fingrarna, sänker kort blicken mot tangentbordet på det elektriska pianot och slår an inledningsackordet till “Somebody”.

*

I denna stora stund, mitt livs stund får jag väl lov att säga, var det ett självklart val att inkludera “Somebody”. Finns det någon sjuk människa därute som inte fullständigt identifierat sig med Martin Gore´s programförklaring till sann kärlek?

“I want somebody to share
Share the rest of my life
Share my innermost thoughts
Know my intimate details
Someone who´ll stand by my side
And give me support
And in return
Shell get my support
She will listen to me
When I want to speak
About the world we live in
And life in general
Though my views may be wrong
They may even be perverted
Shell hear me out
And wont easily be converted
To my way of thinking
In fact shell often disagree
But at the end of it all
She will understand me
I want somebody who cares
For me passionately
With every thought and
With every breath
Someone wholl help me see things
In a different light
All the things I detest
I will almost like
I dont want to be tied
To anyones strings
Im carefully trying to steer clear of
Those things
But when Im asleep
I want somebody
Who will put their arms around me
And kiss me tenderly
Though things like this
Make me sick
In a case like this
Ill get away with it”
“Somebody” är som en liten bibel. En beskrivning av ett ideal. En dröm. Framfört av en naken man in duty for all mankind.

“Somebody” står bortom diskussion om trummor och trummaskin, samplat eller spelat, slickt eller ruffigt. “Somebody” är en evergreen. Odiskutabel. Självklar.

På ett sätt tycker jag att “Somebody” är den svåraste låten att lista av alla. Den har ett eget liv och en egen existens, mycket större och mycket viktigare och mycket mer rörande än de flesta av de andra låtarna. Det är inte konstigt att vi, och många andra med oss, väljer att få just dessa ord sjungna vid sitt bröllop.


Me & my “Somebody”.

Kommentarer

4 kommentarer till “At The End Of It All”

  1. Martin S 9 Feb 2008, 11:13

    Minns hur vackra ni var, hur oemotståndlig situationen var. Två underbara vänner med den vackraste vy Gud skapat som fond. Hur vi alla samlats för att fira, hylla, stötta och dela er stora dag med er.
    Minns hur jag stod där i sanddynerna och tänkte att jag skulle försöka låta min ständigt närvarande dramaqueen få ta det lite lugnt, att jag bara skulle njuta av att få dela den här upplevelsen med er.
    Och så sätter Sjögge händerna till tangenterna och “Somebody” tar vid. Och vips är alla planer på att agera cool som bortblåsta. Det tar två toner och sedan gråter jag som ett barn. Snyftar så det ekar ända bort till Oskarshamn, och jag kan lova att det är lika mycket synen av det vackra brudparet som den förkrossande fina låten som gör det. Just där, just då är det det finaste jag hört och det vackraste jag sett.
    Ett minne som kommer att bo inom mig för evigt. Jag är oändligt tacksam för det.

  2. Superlimpan 9 Feb 2008, 12:06

    Bara tanken på det får ögonen att tåras… Så jävla fint!

  3. Johan 9 Feb 2008, 12:29

    Det känns som att det första inlägget säger det mesta.

  4. Hugo 9 Feb 2008, 13:53

    Min kusin, också född 1973 och Depeche-fan, hade också Somebody på sitt bröllop!

Pingbacks & Trackbacks