à; GRUMH…
T-Circle: En triangel med en cirkel i. Oerhört fascinerande runt 1988 för framförallt killar kring femton år med smak för hård elektronisk musik. Man vände baklänges på sitt namn och vips så hade man en helt ny skum identitet. J3 & S3 från Charleroi i Belgien gjorde ett makalöst stort intryck på mig. Jag köpte allra först EP:n “Underground” och fullständigt lyssnade sönder “Drama In The Subway” och “In The Garden”. Det var stenhård, det var monotont, det var nästan lite otäckt.
Jag köpte alla á; GRUMH… skivor. Ovanstående “Black Vinyl Under Cover” införskaffades under en resa med bandylaget till Karlstad. Den var visserligen ojämn men den hade “M.D.A” som jag älskade. De föregående plattorna föll inte lika väl i smaken. rykten gick att de hade spelat in dem i en dykarklocka under havet och även om vi var tveksamma i syntgänget i Tranås kunde det inte uteslutas. B-sidan på “No Way Out” var iallafall ett mästerverk, det var vi helt eniga om. “Hapeople”, “Edito” -det var body när den var som hårdast.
Parallellt med den här beundran -min vän Tobias skickade en helt frimärksrulle till Belgien i hopp om att få svar i beundrarbrevet (rullen kom tillbaka med orden “We cant use these Swedish stamps in belgium)- fanns samtidigt en förundran. Vissa spår på skivorna var märkliga. Vi talar om spår som spelats in utan att bandet eller producent dragit upp volymen i studion. Det lät ju för jävla illa. Vi talar tveksamma hyllningar til Vince Clarke. Det tyckte vi var bra. Vi talade ett spår som hette “Silence Between Two tracks” som var precis just titeln. Vi talar om ett band som släppte en låt som bestod av en galning från Sverige som talat in ett meddelande om hans kärlek och mani för á; GRUMH… -klarligen endera påverkad av Lucy In The Sky eller allvarligt diagnostiserad.
Frågan var: Var belgarna roliga, tokiga, häfiga och lite skumma? Jamenvisst, tyckte vi. I flera år.
á; GRUMH… släppte även ovanstående skiva på CD minsann. Den hette “Silver Circle Under Plastic”.
Med åren blev á; GRUMH… grövre i tonen. Det blev mer och mer klarlagt att den drivande delen i bandet, S3, inte bara ägde en fyrverkerifabrik utan även hade en fabless för så kallade Teddyboys. Vi talar då inte om några andra än de som var storväxta och rejält behårade. Detta avspeglade sig på flera olika sätt. Jag var och såg bandet i Jönköping 1989 och den mustachbeprydde jätten från Belgien var inte blygsam i sin framfart mot en stackars svartkängad syntskivbolagsprofil från med några extrakilo under västen. Han fick slängpussar, jubelrop och nyp i baken av S3 och det hela var lika överraskande som genant för honom antar jag. I vilket fall lassade á; GRUMH… ut en bunt titlar som ni får tolka som ni vill: “A Hard Days Knight”, “Too Many Cocks Spoil The Breath”, “Too Many Cocks Spoil The Broth”, “Fly, Nun, Fly”, “Ayatollah Jackson”. Jag stendiggade visserligen flera spår, som “2112“, men något illavarslande hade slagit rot i mig.
Jag tror det började när jag såg dem spela i Jönköping. Sångaren J3 var nämligen inte med. S3 sa att han var en idiot och hade istället, hastigt och lustigt, dragit in en annan snubbe på sång. Det kändes inte bra. Ovärdigt och oproffesionellt Han sjöng dessutom-om möjligt- ännu okänsligare än J3. Ljusshowen var obefintlig. Showen var obefintlig. De kastade koögon över publiken. Det var början till slutet för á;GRUMH…
Jag satt och bläddrade genom mina tolvor, LP-skivor och promoex av bandet i början av nittitalet och sedan dess har jag inte njutit särdeles mycket av att ha dem i min ägo. För nånstans mellan “Screamadelica” och “The Downward Spiral” hade ju den självklara sanningen sprungit ifatt mig. á; GRUMH… var ett skämt. Inte taget på allvar ens av medlemmarna själva. De hade ingen musikalitet, de hade -med ett par få undantag- inga låtar, de hade den sämsta dynamiken någonsin i sina programmeringar och framförandet. De drog ta mig fan skam över hela Belgien.
Tidens test är en spännande grej. Vissa grejer -som den här listan kommer visa- står sig helt fantastiskt efter tjugo, nästan tretti år. Vissa grejer är så genonmusla att de inte har en möjlighet att seriöst diskuteras 2008. Okej. Det finns något i några spår, kanske framförallt på “No Way Out”s a-sida. Men resten är och måste bedömas som ett dåligt humörlöst Belgiskt skämt. Den som vill köpa min samling kommer få en bra deal.
*
Fatal error: Uncaught Error: Cannot use a scalar value as an array in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php:80 Stack trace: #0 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/single.php(14): related_posts(3) #1 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-includes/template-loader.php(106): include('/var/www/html/s...') #2 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/var/www/html/s...') #3 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/index.php(17): require('/var/www/html/s...') #4 {main} thrown in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php on line 80