50. The Mobile Homes – Feeling Better

51. The Mobile Homes – Getting Nowhere
Straight up: Mobile Homes är Sveriges bästa syntband genom tiderna. Och gillar man Depeche Mode så fanatiskt mycket som jag gillar man ju oftast Mobile Homes. Och det har jag alltid gjort. Från första sökande singlarna till de senaste alstren. Men som bäst var väl bandet under “Nothing But Something” eran i början på nittitalet.
Hasse Erkendahl & co var dock egentligen inte bara en svensk version av Depeche Mode när man synar dem närmare. Egentligen spelade de ofta The Smiths ackord från klaviaturen! Och i deras allra finaste stund, “Feeling Better”, är det kanske som mest uppenbart.
“Getting Nowhere” är betydligt tyngre och exakt i det landet där elektronisk musik oftast är som bäst. Och då låter det betydligt mer Basildonskt.
Är jag orättvis mot Mobile Homes med att prata så mycket om de här andra banden. Njae, det tycker jag faktiskt inte. Jag har alltid älskat bandet och jag tror även de själva skriver under på de brittiska bandens betydelse för deras karriär, även om de senare årens alster innebar gitarrbaserat på annat sätt än Marr/Morrissey (med Karl Bartos!) och sedermera Kraftwerkskt (utan Karl Bartos!) med Sapporo 72.
Kommentarer
4 kommentarer till “50. The Mobile Homes – Feeling Better”
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Categories
- 007
- 100 av de 1000 bästa låtarna
- 2009
- 78 Svenska Låtar
- AIK
- April Tears
- Arvika 2009
- Bailando!
- BEBBON
- Belgien i Sverige
- Bodyruset 2010
- De 50 Bästa Filmerna
- Depeche Mode
- Depeche Mode 151
- Dråpligast Under Hultsfred 1991
- Dubplate Connection in the mothafukking US
- EM 2000
- En Levande Legend
- Färjan till Finland
- Första åren i Stockholm
- Freddans Dråpligaste Stunder
- Full of Keys
- GBFE
- Good Shit
- GOTHLAND 2011
- Helghälsningar
- Hökaröva
- Huga!
- I en värld som kan gå åt helvete
- Jag ger er DJUR
- Japaner
- Jens, Jesus & Jag
- Lip Service
- Livat med Farsan
- Ljuva Klassiker
- Lost!
- M4TM
- Music For The Masses 07, 97, 87
- Musik i Film
- Mute Records
- Obehagliga & Märkliga Människor i Europa
- Pet Shop Boys 15
- Picha eller Brodin
- Sabrosa
- Säbysjön
- Sant Eller Falskt?
- See See
- Semester
- Skafferiet
- Svart Bröllop
- Tågluff 93
- The Battle Of The Jesus And Mary Chain
- Top 10 Dråpligaste i Tranåsband
- Uncategorized
-
Archives
- April 2012
- February 2012
- January 2012
- November 2011
- September 2011
- August 2011
- July 2011
- June 2011
- May 2011
- April 2011
- March 2011
- February 2011
- January 2011
- December 2010
- November 2010
- October 2010
- September 2010
- August 2010
- July 2010
- June 2010
- May 2010
- April 2010
- March 2010
- February 2010
- January 2010
- December 2009
- November 2009
- October 2009
- September 2009
- August 2009
- July 2009
- June 2009
- May 2009
- April 2009
- March 2009
- February 2009
- January 2009
- December 2008
- November 2008
- October 2008
- September 2008
- August 2008
- July 2008
- June 2008
- May 2008
- April 2008
- March 2008
- February 2008
- January 2008
- December 2007
- November 2007
- October 2007
-
Search
En vecka i Frankrike och jäklar vad mycket
låtar som man missat och velat kommentera på!!!
Inte den här dock.
Mobile Homes var aldrig bättre än på Nothing But Something. Jag anar att det kommer minst en till låt från skivan högre på listan. Det hade det gjort på min.
När vi ändå pratar om Mobile Homes måste jag slå ett slag för fina “No Matter What” som ligger gömd på Nostalgia-singeln från 2001.
Fantastisk melodi. Fantastiska låtskrivare. Grymt band. Ett riktigt, riktigt jävla fint popband faktiskt.
Mobile Home gjorde en hel del mycket bra musik, speciellt “Feeling Better” som tillhör min favorit med dom.
Däremot fick jag mig ett gott skratt vid en spelning 1988 (tror jag) på Stadt Hamburg i Malmö där scenen till stor del var direkt kopierad från hur Depeche Modes scenuppbyggnad såg ut då med fanor hängande bakom varje person med symboler från plattan. Sångaren framför sjungandes i tron att han var Dave Gahan…suck…
Det hade varit mycket bättre ifall man inte gjort så mycket uppbart kopierande utan mer försökt hitta sin egen stil. Visst har Depeche Mode inspirerat många artister inom synthgenren, men man skall försöka skapa en egen stil