Färden Tillbaka (Del 2)

Anemoner: Nej, det finns inget vedertaget begrepp som heter så. Jag och Peter kom på det i stunden där på färjan och började spåna. Men det finns en rörelse, mig veterligen utan översatt namn, som bland annat har fritagit tre ton tomater från ett lager och därefter släppt ut dem i naturen. Detta hände utanför Paris för några år sen. Animalists är väl namnet på dessa om jag inte har helt fel och det rör sig mycket troligen om en bunt galningar som på detta sätt protesterar mot vissa veganers tilltag som att släppa ut minkar till “sitt naturliga hem”.

>

-Nej!! Ropade vår skolledning när Peter Söderberg mitt i middagsdiskussionen påpekat att han är en anemon och förklarat vad detta var. Han åt alltså bara kött och andra produkter sprungna från djur såsom mjölk, ost, ägg, grädde.

Nu var ju Peter tvungen att iochmed detta fastslagande bara äta dessa produkter från förrätt, huvudrätt och efterrätt. Våra överordnade kolleger var förundrade och provocerade. -Menar du detta? sa de. Peter nickade allvarligt och jag strök under att så var fallet. Vi besvarade frågor om levnadsstilen och om utsläpp av frukt och grönsaker till sin rätta natur när Peter plötsligt hävdade att anemoner dessutom tror att växthuseffekten är en bluff iscensatt för att främja varandet av kärnkraft. Reaktionen lät inte vänta på sig:

–Ni (lägg märke till att de redan säger ni, Peter representerar nu verkligen anemonerna) menar alltså att växthuseffekten är en bluff?  

och

-Men för fan lägg av!

Peter stod upp ty det blåste kring honom nu. Jag bet mig lätt i kinderna för att inte skratta. Det här började bli riktigt intressant och helt i min stil. En av våra kolleger blev mäkta upprörd och ropade ut:

-Men tänk på dina barn! Tänk på dina små barn! Hur kan du säga sådär? Det är fruktansvärt arrogant! Farligt!

Peter stod på sig och diskussionen ledde vidare. Ålderssnack. Peter nyligen fyllda fyrtio år koms det av någon fram till. Då kunde jag inte hålla mig utan att lakoniskt säga:

-Det är iallafall vad man kan luras att tro. Men enligt anemonisk tidsräkning har han en helt annan siffra.

Vårt bordssällskap suckade tungt. Någon av dem knöt näven, en tog tre stora klunkar vin. Peter sade lugnt:

-Det stämmer. Vi mäter all tid med äggklocka.

Jag höll på att explodera av skratt men lyckades hålla det inom mig. Otroligt nog hade inte vår fakeargumentation avslöjats. Kollegerna blev istället tvärarga:

-NÄÄÄEEE!  Ni jävla anemoner är fan inte kloka!??

Och sen så måttade en av dem tillbaka ett AHA AHA vad ska du säga nu då när hon triumferande sökte ordet genom att hytta och veva med pekfingret: -C-VITAMIN! Ropade hon. C-VITAMIN! Alla människor behöver c-vitamin. Hur löser du det?

Två sekunders tystnad. Sen sa jag: -Det är inga problem, de äter Kiwi.

-Vad då Kiwi? sa de. –Det kan han ju inte äta, det är ju en frukt!

-Nej, sa jag. Anemoner anser att den är mer ett djur än en frukt.

-Vad i helvete säger du? ropade våra antagonister.

–Jo, sa jag. För den har ju päls.

Nu började en av våra bossar verkligen ana ugglor i mossen och höll därefter en låg profil. Men de andra två blev nu tossiga av ilska. -Det kan inte vara sant. Vad i helvete? Skulle KIWI vara ett DJUR? Nu har det gått för långt, anemoner är ju direkt livsfarliga!

>

Samtidigt i Stockholm:

Min kära vackra fru Louise är ute och slår runt på stan med sin kompis Emma. Det är inte ofta, för att inte säga aldrig de får vara ifred för raggarsnubbarna. Louise får följdakligen slå sig fri från hemska närmanden från allehanda karlar. Det hjälper inte att säga att man är gift, ty då kommer repliken. -Jaha, men är du lyckligt gift? Eller –Gift? Det är jag med. Hör Lip Service: Flies på MySpace.

Denna kväll skulle en tämligen nyutexaminerad advokat satsa sina hästar på den rödhåriga vampen från Tranås. –Hur kan man vara så perfekt som du? sa han. Du vill väl säkert inte stå här och prata med mig.

Han fick ingen större respons och fortfor då med att berätta om sin forskning kring hur vissa människor kan bli så perfekta. Den berusade mannens resonemang sjönk fort hos min fru och han bör märkt av det eftersom han  helt sonika uppgivet sade: –Louise. Hur gör man?

Louise svarade: –Vadå? –Ja, sa advokaten, nu med två fingrar mot området mellan näsroten och pannan som om han höll en slutplädering; – Hur gör man om man vill ligga?

Louise, nu i upplösningstillstånd av hejdlöst skratt, sa: –Ja inte fan kommer du få ligga om du går omkring och basunerar ut att det är det du vill. 

–Har du några tips? sa han.

–Ja du kanske ska tona ner hela din advokatgrej. Drick inte champagne som du inte tycker om. Lossa på slipsen och va dig själv. Du är nu äcklig.

Då rycker mannen som en blixt från klar himmel plötsligt ett hårstrå från min kärleks hjässa.

Lousie blir väldigt förundrad och tänker varför i helvete gjorde han så. Advokaten står nöjt och synar det röda hårstråt. –Tog du mitt hår? frågade Louise. –Min forskning, sa han. -Min forskning. Jag och min samarbetspartner ska bli de första att forska inom hur man kan va så perfekt. Nu har jag ditt DNA och det ska jag forska på.

Sen stoppade han håret i fickan och raglade nöjt därifrån.

>

–Kiwifågeln är vegetabilisk, sa Peter och lade armarna i kors.

–Anemoner är idioter!!, skrek chefen med rejält tilltagna dimmiga ögon.

–Nån som ska med på hyttfest? ropade Marie från andra sidan bordet. -Karl-Erik har med en egen discokula som han ska veva igång sen.

-Hyttfest? skrek jag. –Discokula? DISCOKULA? Och vad fan sa du? Ska han VEVA igång den??

Situationen började bli infekterad. De mest upprörda av mina kolleger hade tröttnat på Peter och anmoner och förde nu ett resonemang med hes stämma i mitt högeröra. –Andreas, sa hon. Jag kunde lika gärna blivit terrorist.

Klockan var bara halv nio finsk tid. Det skulle komma att bli en mycket lång resa hem.

*

 

 

Apr 30, 2008 | Färjan till Finland

Kommentarer

8 kommentarer till “Färden Tillbaka (Del 2)”

  1. Peter S 30 Apr 2008, 18:04

    Ja herrejesus vilket vansinne detta var :) Har förresten letat och letat efter Anemoner eller liknande men inte funnit något. Om någon vet nåt så tipsa gärna :)

  2. Martin S 30 Apr 2008, 18:37

    Men herre min SKAPARE! Jag skrattar så jag kiknar!!!

  3. Superlimpan 30 Apr 2008, 23:25

    Helt underbart kul! Förresten är väl en anemon ett typ av sjödjur som ser ut som en växt(har väl sett Hitta Nemo ett 100 tal gånger):P

  4. Jens 30 Apr 2008, 23:48

    “Du är nu äcklig”
    Hahaha

  5. Kai 5 May 2008, 12:14

    ???

    Kan man inte posta länkar?

  6. Kai 5 May 2008, 12:15

    Anemoner (Actiniaria) är en ordning av vattenlevande djur i underklassen sexstråliga koralldjur. Anemoner tillhör domänen nässeldjur (Cnidaria), och är därför nära besläktad med koraller och maneter. Anemonen är vanligen en polyp med stickande nässelceller i sina tentakler. Nässelcellerna kan paralysera och fånga byten, som sedan förflyttas med hjälp av tentaklena till munnen för matspjälkning i en central hålighet.

  7. erika 12 May 2008, 14:20

    fortsättning??`??

  8. Andreas 12 May 2008, 16:08

    Jag beslutade mig för att berättelsen nådde sitt klimax i detta inlägg och fann det onödigt att dra den sista delen. Ibland slutar ju filmer så… ; )