Avresa

Jag har varit i Finland. Jag har åkt båt. Jag har sett en fet man stå inklämd mellan två spelapparater med byxorna nerdragna. Han hade en hårig och stor stor stjärt. Klockan var 06.50 och jag var på väg att ta ett morgondopp. Han lät –Mööööööööööö. Jag vet inte om han var skitfull eller förståndshandikappad. Han var inte ensam om sitt betéende på Silja Symphony.

Men låt oss ta det hela från början:

Jag och min kollega, tillika goda vän och granne Peter vandrade i korridorerna för att kliva på färjan. Ingen av oss hade väl sett fram mot resan kan man väl säga. Våra fördomar om dessa båtar är djupt planterade. Vi ingick i ett sällskap totalt om cirka 25 personer från vårt jobb, mellanstadieskolan, och vi skulle till Esbo, Helsisnfors för att titta till varför den finska skolan är bäst i världen. Vårt studiebesök där skulle komma att vara i tre timmar. Båtresan tog fram och tillbaka över 30 timmar.

Peter och jag fann oss precis innan påklivandet på båten under en båge och byggnad i papp misstänkt lik Taj Mahal. En fotoblixt smällde loss i våra ansikten och vi var välkomna ombord.
En röst i högtalarsystemet började tala till oss. Jag hörde inte mycket i det finlandssvenska talet men urskiljde namnet “Curre”. Efter det tog en annan röst vid i högtalarsystemet. Det var nu på finska fast med indisk brytning. Jag urskiljde ordet “Curre” igen, tätt följt av “Curry”.

Det visade sig att det var Bollywood-tema på båten.

Två indiska töser märkte alla damer vid ombordklivandet. De fick en kaststjärna i pannan. När jag säger kaststjärna så menar jag inte ett såntdär japanskt mördarvapen som många valde att tillverka på metallslöjden i nian utan en sån där prick som indiska kvinnor har mellan ögonen. Fast en som såg ut som en stjärna. Vi snubbar fick bara en sur blick. Utdömda direkt som patetiska partyprissar.

Peter ville inte bo under bildäck och hade krävt en hytt en bit över vattenytan. Det fick han. Plan 11. Själv förvisades jag till plan fem. Det skulle dock visa sig att även plan fem befann sig en bra bit från vattnet därnere och Peter ringde förfärad: –Jag sa ju ovanför ytan. Jag sa fan inte en skyskrapa över vattnet. Peters möjliga panik över att befinna sig för nära, och möjligtvis under, vattnet hade nu förbytts till en annan av hans fobier: höjdskräck.

Vi möttes upp i en liten bar. Kvinnan där bakom var inte sen att fråga: –Vill ni ha en cockail?  Nog för att jag gillar ale, jag beställde en öl. Cocken klarar jag mig utan. Knappt har jag tagit första klunken innan en parad av indiska dansare börjar hoppa borta i korridoren. Grälla färger. Tatueringar. Bara magar och karatesparkar i tunika. Showtruppen visade för första gången upp sig för passagerarna.
Bredvid mig satt en man från Värmland som engagerat frågade bartendern : –Vem äger Silja Line om man får fråga?

Därpå följde en konversation mellan de två om hur Silja var mer kvalité än Viking Line. Att det var lugnare, mer städat på Silja. Att ungdomarna, suset och duset, befann sig på Viking och inte på Silja. Mannen avslutade det hela med att peta mig på axeln och på bred värmländska säga: -Eriksson ä bare strunt. Nokia köper´t schnart. Ja ska köpe aktier.

Peter släppte loss en intressant teori: -Det lutar lite eller hur? Det borde ju innebära att ju högre upp vi är desto mer kommer det att  luta?  Det är inte bra. Vi kommer få slagsida.

Vi intog första sittningen till buffén, föbetald av våra chefer. Det var inte dumt alls. Musslor, rökta räkor, rostbiff med grönpepparsås, indisk gryta, glass, rött vin. Vi åt oss ordentligt mätta. Peter åt alldeles för mycket. Han svällde upp ordentligt och klappade sig på magen. -Jävlar jag åt för mycket. J-jag får nu andningssvårigheter… Trycket…på..lungorna..

Jag blev lite törstig ropade på en annan manlig kollega: -Passa rödvinet! varpå han hastigt satte handen runt flaskan och höll i den hårt. Jag tittade på honom en stund och bad sedan återigen om han kunde passa mig rödvinet. Han släppte då flaskan.

Efter middagen passerade vi ut i båtens paradgata. Förbi oss går då en lustig liten figur jag omedelbart kände igen från TV. Den lille mannen, safariklädd för kvällen, var med i en såpa för ett tag sen där man kunde bli actionstjärna på film eller nåt sånt. Han var inte bra, men gick ändå långt i tävlingen. Jag tror det var för han var så dråplig som person. I vilket fall; här var han på båten. Flankerad av två bimbos med stora bröst. Det såg för jävla roligt ut. Jag gissade direkt att han betalt deras resa. Senare under kvällen, i karaokebaren, skulle vissa omständigheter förstärka det intrycket.

*

Fortsättning följer….

 

Apr 21, 2008 | Färjan till Finland

Kommentarer

6 kommentarer till “Avresa”

  1. Jakob 21 Apr 2008, 11:36

    Andreas! Vad hette den där teateruppsättningen vi gjorde i gymnasiet om en kryssningsfärja? Jag minns bara att det hängde folk i taket och att en skåning annonserade happy hour i baren. Vi skrev manuset, eller, mest du vill jag minnas.

  2. Andreas 21 Apr 2008, 11:56

    Ja just det..ja vad fan hette den. Sjögge spelade iaf flygel enarmad. Jag minns det som att det var en parodi på rederiet och att det var döpt efter båtens namn. Nåt liknande Freja? Frej? Freppe?

  3. Peter S 21 Apr 2008, 17:51

    En väldigt märklig resa detta…

  4. Jocke J 21 Apr 2008, 19:09

    Kul å se att man inte är ensam som båtfobiker i alla fall. Slagsida och konstiga dova smällar är jättevanligt på mina båtresor.

  5. Superlimpan 21 Apr 2008, 20:20

    har åkt en å annan gång på dessa färjor… massor av fulla tanter som vill dra en sväng till inte riktigt världens bästa band, och fullvuxna män som inte har kontroll på sina kroppar. Söta sliskiga drinkar och kladdiga bufféer, kraftig sjögång… När åker vi? :D

  6. PekMan 21 Apr 2008, 20:35

    Fan Limpan, tycker din beskrivning låter som klubben under sina glansdagar ;)