Snabbtåg, Burktramp & Långpromenad

tgv5.jpg

(Fortsättning från “Järnband & Smutsiga Skor”)

28-29 Juni 1993, Hamburg-Paris

Henrik och jag färdades i sovkupé och sov oss genom förflyttningen Tranås-Hamburg.

I Hamburg hade vi några timmar på oss innan vårt tåg mot Paris avgick. Vi imundigade en stadig frukost på McDonalds och söp in atmosfären på den stora stationen.

Via ytterligare ett byte på eftermiddagen i München var vi vid kvällningen framme vid resans första egentliga mål – La Paris. Vi bokade in oss på ett billigt hotell och somnade.

Dagen därefter checkade vi ut och gav oss iväg på en vandring i staden med våra gigantiska ryggsäckar med oss. Noviser & idioter som vi var så bestämde vi oss för att gå mot Eiffeltornet. Vi gjorde det genom att orientera oss efter byggnadsverjet i sig självt, så det tog oss ett par-tre timmar innan vi kom fram. Genomsvettiga då, I might add..

Kvällens planerade mål var Depeche Mode på Palais Omnisport De Bercy, den första av två spelningar för DM i Paris. Ni trogna läsare av bloggen vet ju att den storyn redan avhandlats och ni som inte läste den och vill göra det hittar den i inlägget Gibbon härnedan.

Innan vi satte oss i den strålande solen utanför den gräsbeklädda arenan avverkade vi en vandring runt Alec Eiffels torn, Parc de Luxembourg, Champs Elysée & triumfbågen.

30 juni 1993, Paris-Avignon-Leucat-Port Leucat

Depeche Mode var såklart lysande, men vi fick alltså spendera natten vid bandets stagetrucks då vi missade att ta oss vidare från Paris efter konserten. På morgonen efter vandrade vi in på Gare Du Nord. Vi hade ju varit vakna hela natten och vi var inte pigga. Vi vill ta oss därifrån så fort som möjligt.

First timers som tågluffare som vi var så tittade vi inte så noga var det var för tåg vi satte oss i. Vi ville bara söderut. Vi förvånades över den höga standarden på fransosernas tåg. Vi överraskades av resesällskapet; en man i plommonstop, frack och portfölj klev in med en dagstidning under armen. Yttermera män i fina kläder och kostym intog sina platser. Inte många andra luffare. Inga rättare sagt. Vi hade satt oss på ett TGV tåg.

I 320 kmh/h susade två förvirrade, rädda och trötta ynglingar iväg mot Avignon.

Det dröjde inte länge innan en konduktör kom för att se på biljetterna. Vårat Interrail kort halades fram från våra skitiga nävar och den reslige karln skakade på huvudet. Interrail-kort gäller självfallet icke på detta snabbtåg. Bakläxa igen:

*Man borstar inte under några som helst omständigheter tänderna i Whisky.  

*Man orienterar sig icke genom Paris via Eiffeltornet på en stekhet dag med gigantisk, tung ryggsäck på ryggen.

*Man ser till att boka hotell innan det är för sent i kvarteren kring Palais Omnisport De Bercy, speciellt när man är för rädd att lämna området i fråga.

*Man har inte John Silver-tobak i en fryspåse.

*Man måste boka platsbiljett och definitivt kolla upp om ens resemedel gäller på tåget.

Vi fick tömma fickorna på alla francs vi hade, det var väl runt 300 francs var vi fick casha. Där rök alla pengar+ en bunt till av det vi dragit in genom att sitta ute hela natten.

Det blev inte mycket sova av på resan och när vi klev av i Avignon var vi lite griniga. Vi hade bestämt oss för att dra hela vägen till en liten ort som heter Port Leucat. Ett ställe jag en gång i tonåren besökt med en dåvarande flickvän och hennes mamma.

När vi klev av perrongen i Avignon klev Sjögge rakt ner på en tom colaburk. Den fastnade under skon och fick smälla i varannat steg på Sjögges haltande väg mot en bänk, där han kunde lyfta av rygsäcken och plocka bort burken som format sig runt foten. Jag skämdes, trots att jag skrattade. Vi skulle ju verka världsvana.

Efter en snabb lunch inne på stationen vände vi tillbaka mot nästa tåg. Vi krängde på oss säckarna och knallade ut till spåret. När vi närmade oss tåget såg jag att en kastad fanta-burk låg i vår väg på perrongen, jag tänkte “Sjögge kommer trampa på den, jag vet det, snälla gud gör så han inte trampar på den”

Sedan trampade Sjögge på burken. Det lät utav helvete och ekade och small när han haltade bort mot en bänk för att lirka av fantan som krängt sig runt sulan. Jag sa:

–Det finns bara en burk på hela perrongen och självklart ska du trampa i den! Skärp dig för fan, din jävla idiot!

Tröttheten gjorde sig påmind igen efter vi hoppat in i det nya, bra mycket billigare tåget mot Rivieran. Vi somnade omgående och jag vaknade till efter ett par timmar. Sömndrucken och förvirrad vände jag mig mot Sjögge och frågade: -Vad är klockan, älskling?

Jag var inte riktigt klar med att jag inte befann mig hemma i sängen i Tranås med min flickvän. Sjögge svarade snabbt, distinkt och argt:

-Håll käften för helvete!

Efter några timmars ytterligare färd var vi på eftermiddagen framme i Leucat. Nu var det dock så att vi skulle till Port Leucat, alltså hamndelen av staden. Eftersom vi brännt iväg alldeles för mycket pengar för dagsbudgeten bestämde vi oss för att knalla istället för att ta taxi. Jag hade ju varit där innan. Det skulle inte ta så långt tid.

Det tog över tre timmar. Vi gick längs motorväg, “genade” genom en fiskeby, klättrade över stängsel och snår innan vi utmattade nådde fram till kuststaden. Allt detta i brännande eftermiddagshetta. När vi anlände till Port Leucat fann vi snart en drickfontän där vi sköljde våra sandpappers-halsar. Vi var skitiga, bedrövligt klädda.

Och det var ungefär då det slog mig att Port Leucat är fyllt av rika, välklädda fransmän. Vi var de enda luffarna i hela stan.

Vi anpassade oss snabbt efter denna insikt.

Vi bokade in oss på ett lyxhotell och gick ut på fin restaurang.

*

Sjögge:

När vi första morgonen i Paris skulle ut i stadsvimlet förevisade Andreas mig hur man skulle bete sig i en storstad.

Andreas menade han att man redan befann sig i ett förbannat underläge bara av det faktum att man hade en stor ryggsäck.

Men om man nu befann sig i denna prekära situation skulle man åtminstone försöka ge ett någorlunda säkert intryck.

“Du får INTE gå och titta på byggnaderna med beundrande min och öppen mun! Fäst blicken rakt fram och gå med bestämda steg. Och med solglasögon som är så mörka att man inte ser den flackande blicken. Annars är vi DÖDA här!!!”.

“Öh… Okej.”

**

To be continued…..

Jan 2, 2008 | Tågluff 93

Kommentarer

2 kommentarer till “Snabbtåg, Burktramp & Långpromenad”

  1. Andreas 2 Jan 2008, 00:30

    Jag har korrigerat till rätt datum, det var fel avresedatum i inlägget “Järnband & Smutsiga Skor”.

  2. Sjögge 2 Jan 2008, 09:09

    När vi första morgonen i Paris skulle ut i stadsvimlet förevisade Andreas mig hur man skulle bete sig i en storstad.

    Andreas menade han att man redan befann sig i ett förbannat underläge bara av det faktum att man hade en stor ryggsäck.

    Men om man nu befann sig i denna prekära situation skulle man åtminstone försöka ge ett någorlunda säkert intryck.

    “Du får INTE gå och titta på byggnaderna med beundrande min och öppen mun! Fäst blicken rakt fram och gå med bestämda steg. Och med solglasögon som är så mörka att man inte ser den flackande blicken. Annars är vi DÖDA här!!!”.

    “Öh… Okej.”