Källarfågeln släpptes ut
Cellarbird släpptes 1994 och här är några röster om denna, April Tears första officiella release på CD:
“En märklig skiva. Ena stunden låter det som den värsta syntblippbloppmusik för att i nästa stund göra en helomvändning som gör att det låter som ett Machesterband”
“Tydliga influenser hörs från synthmusik, folkmusik och jazz.”
“Det låter mycket likt Björk.”
Överlag fick EP:n faktiskt riktigt bra recensioner och Saras stämma hyllades unisont. Noterbart är, bland mina klipp, att bandet “lurade” lokaltidningen att “Vivacity” hette “Vivacity Craze”. Jättekul verkligen av ironikerna tillika döskallarna Hellqvist/Jismark.
April Tears uppträdde vid releasen b la i TV Östergötland där “M-Garden” framfördes playback med livebasist Jakob Åberg samt en ung man i en grön jättetight liten t-shirt med ett antinazistbudskap i skrikande gult och rött på. Sommensonen Jimmy Monell. Han var uppställd som Mo Tucker/Bobby Gillespie och höll trumpinnarna mellan tumme och pekfinger när han mjukt försökte hålla tempot med en sammanbiten min. Efter liveframträdandet kom den legendariska frågan från TV-teamet “Är eran trummis en riktig trummis?”
Själv hade jag spänt gitarrsträngarna snett över varandra för att vara ball och understryka för tittarna att det var playback. Också jättehäftigt. Sara dansade svävande och gothdrömskt i en grönbrun jättekjol, Åberg svajade i kulisserna med ett stort léende och karaktäristiskt tyst frustande.
En av mycket få kopior av detta spektakel finns bevarad i min garderob nånstans.
Som trio framförde vi dessutom “Sing Lee” för första gången, akustiskt. Det lät och såg faktiskt riktigt bra ut.
Vi höll releasepartaj för “Cellarbird” i folkets hus och det var skitmycket folk och allt var kalas och lyckat tills en lokal speedad halvgangster, vi kan kalla honom Kuko, kom in i salongen runt halv ett med en laddad revolver och satte sig med bena i kors mitt på dansgolvet. Bryskt var feststämningen avbruten.
Denna person hade ett halvår innan under mycket diffusa omständighter -läs droger- skjutit ihjäl sin Compadre med ett avsågat hagelgevär då denne vägrade att sluta spela på sin gitarr. Denne compadre, ska väl tilläggas, var ökänd i stan och hade under åratal varit rejält läskig på mången party och gator. Jag minns en gång på en legendarisk illernstuganfest då denne var närvarande och var så otäck att jag höll på att skita ner mig.
Det var för övrigt, som det brukade, en punkfest. Kängpunk. Disband. Märkligt nog spelade ett superglammigt Backyard Babies där, hånade och bespottade av de skitiga kängpunkarna. Sen dess har Nässjöbandet alltid haft min repekt. Snacka om att göra skitgigen och fixa attityden.
Jag köpte förresten nämnda mordgitarr senare hos min mentor Axfors i hans musikaffär då denne lämnats in till försäljning av den avlidnes släktingar.
*
Coming up:
Kitte, Käll & Strange Paradise
och
Tidernas mest osannolika lilla festival?
Låt mig kort tillägga att även The Ark tillkom och att
Monster är Anders Wendin (Moneybrother) samt att Electric
Eskimoes är föregångaren till Soundtrack Of Our Lives. Alla
Band bokades in för sammanlagda summan 50.000 kr.
Kommentarer
17 kommentarer till “Källarfågeln släpptes ut”
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Categories
- 007
- 100 av de 1000 bästa låtarna
- 2009
- 78 Svenska Låtar
- AIK
- April Tears
- Arvika 2009
- Bailando!
- BEBBON
- Belgien i Sverige
- Bodyruset 2010
- De 50 Bästa Filmerna
- Depeche Mode
- Depeche Mode 151
- Dråpligast Under Hultsfred 1991
- Dubplate Connection in the mothafukking US
- EM 2000
- En Levande Legend
- Färjan till Finland
- Första åren i Stockholm
- Freddans Dråpligaste Stunder
- Full of Keys
- GBFE
- Good Shit
- GOTHLAND 2011
- Helghälsningar
- Hökaröva
- Huga!
- I en värld som kan gå åt helvete
- Jag ger er DJUR
- Japaner
- Jens, Jesus & Jag
- Lip Service
- Livat med Farsan
- Ljuva Klassiker
- Lost!
- M4TM
- Music For The Masses 07, 97, 87
- Musik i Film
- Mute Records
- Obehagliga & Märkliga Människor i Europa
- Pet Shop Boys 15
- Picha eller Brodin
- Sabrosa
- Säbysjön
- Sant Eller Falskt?
- See See
- Semester
- Skafferiet
- Svart Bröllop
- Tågluff 93
- The Battle Of The Jesus And Mary Chain
- Top 10 Dråpligaste i Tranåsband
- Uncategorized
-
Archives
- April 2012
- February 2012
- January 2012
- November 2011
- September 2011
- August 2011
- July 2011
- June 2011
- May 2011
- April 2011
- March 2011
- February 2011
- January 2011
- December 2010
- November 2010
- October 2010
- September 2010
- August 2010
- July 2010
- June 2010
- May 2010
- April 2010
- March 2010
- February 2010
- January 2010
- December 2009
- November 2009
- October 2009
- September 2009
- August 2009
- July 2009
- June 2009
- May 2009
- April 2009
- March 2009
- February 2009
- January 2009
- December 2008
- November 2008
- October 2008
- September 2008
- August 2008
- July 2008
- June 2008
- May 2008
- April 2008
- March 2008
- February 2008
- January 2008
- December 2007
- November 2007
- October 2007
-
Search
Tillägg 1: Va fan Martin, nånting i mig säger att du var med i Illernstugan på en fest? Adorable “Homeboy” kan ha med saken att göra. Hur är detta möjligt?
Tillägg två: Jämför gärna, ni som kan, Räserfestivalens budget med Way Out Wests förra året gällande BD och Silverbullet…
1. Jag har nåt vagt jävla minne av detta också. Minns att jag var på den däringa festivalen – och att hela området var tapetserat med kopior på min fullbetygsrecension av “Strange paradise” från Release. Detta fick mig att känna mig mäkta stolt och betydelsefull. Och jag minns att det var du som introducerade mig för Adorables “Homeboy” (till inmundigandet av grovt tillyxade fulgroggar). Men sammanhanget undslipper mig totalt just nu…
2. Ryktet säger att BD fick en mille blankt. Stämmer detta?
Och angående ljudsättningen till inlägget: “Vivacity” är precis lika vacker nu som den var då. Den knäcker mig fortfarande, varenda gång.
Nu är jag ju självfallet en smula partisk, och antagligen också förbannat nostalgisk, men ändå: Vivacity är fan ta mig en av April Tears allra bästa låtar.
Och den enda med en Spacemen 3 sampling?
Och så en sak till: översta bilden tar livet av mig. Den där samlade skatten du har i dina album i Kista är värda sin vikt i guld, rökelse och myrra.
Du spelade upp tv-klippet med M-garden för mig nångång vill jag minnas! Bland det roligaste jag sett :-D
Minns att jag som ung & ful köpte Cellabird på en sunkig syntfestival i Stockholmstrakten för att nån sa att det var goth… Minns att jag hatade M-garden men gillade resten.
Åh, har en demokassett som jag stulit från min syster med bland annat M-garden. Den spelas fortfarande då och då.
Haha, Låt oss kalla honom Kuko :)
Kuko avlivades förövrigt senare medelst slaktmask, smakfullt.
Oh fy fan Kai…. Tackar INTE för den påminnelsen.
Fan var det han som åkte på slaktmasken? Herreje…
Kall kommentar av polisen;
– Trycker man till slaktmasken så är det goodnight.
http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9810/27/mord.html
va de han? hette “Kuko” berggren i efternamn eller har jag blandat ihop gangsterna?
“En slaktmask är ett mycket förrädiskt mordvapen.
– Många har aldrig sett en slaktmask, så 39-åringen kanske inte ens förstod att han hade ett vapen framför sig”
Kan va något av det konstigaste jag läst… vaddå förrädiskt? hur?
Jamen tänk lite som Javier Bardems vapen i “No country for old men”. Man har inte en aning och får inte ens chansen.
Javier Bardems? Är “Kuko” är namne med honom? I så fall vet jag ju vem det är. Men jag visste inte att han var mördad. Eller förlåt – slaktad. Eller ens död.
Det är inte den personen, Sjögge! Vilken legendarisk diskussion det här har blivit! : D