68. Cortex – Freaks

Nu är det hög tid att börja tala om Sveriges genom tiderna bästa sångare: Freddie Wadling.

Denna mytomspunna, legendariska man från Göteborg. Stum under uppväxten, kattmat som enda försörjning i tidigt vuxenliv, notoriskt drogintag, tio färdigskrivna operor. Jag kan inte säga vilket som stämmer och som inte stämmer. Vad jag däremot vet är att jag haft den obegripligt stora äran att få honom att sjunga på en låt jag själv skrivit (“Hip Shooter” med The April Tears, baksida på “Seventeen” singel/ep:n från 2001.)

Vi var i Music-a-matic studion på tredje långgatan i Göteborg och spelade in när mannen äntrade lokalen. Jag har träffat honom flera gånger ända sedan jag var fjorton år och då Blue For Two spelade i Tranås, men då har det varit snabbt och luddigt och under flyktiga omständigheter. Nu kom han alltså, Freddie himself, in för att sjunga in en duett med Sara. Stort. Löjligt stort. 

Jag och Jimmy satt i tv-rummet bredvid studion när han anlände, med sin fru/manager. –Tjena. raspade han fram och passerade direkt in i studion. Vår producent, Ilbert, hade jobbat med Freddie flera gånger innan. I synnerhet på den tiden då Ilbert kallades Wonderkid och producerade “Songs From A Pale And Bitter Moon” med Blue For Two. Ilbert hade gett oss strikta order att hålla oss borta från inspelningarna av Freddies sångtagningar. Vi smög ändå in när han lyssnade genom låten.

Mannen snurrade sina ben runt varandra där han satt på en pall med huvudet begravt i handen. Han lyssnade inte genom låten, han led sig genom låten. Sen skickade Ilbert ut oss, det var dags för tagning. Jimmy och jag tog smygande plats utanför med örat mot dörren. Därifrån hörde vi en Fredddie Wadling i högform angripa låten såsom jag antar han angriper varje låt. Han sjöng en tagning, sen sjöng han en andra, sen sjöng han en tredje. Ingen av tagningarna hade en enda ton som liknade den andra. Inte en frasering, ny rytmik varje vers. Han återuppfann “Hip Shooter” tre gånger. Sen sa han “That´s It” och lämnade inspelningsrummet.

På vägen ut gjorde han tummen upp, sa “Nice”, sen var det över.

*

Freddies gärning/livsuppdrag startade ju för längesen, i slutet av sjuttitalet med punkband som..vad fan hette de…Grisen Skriker? Liket Lever? Han var basist till och börja med eftersom han, enligt legenden, då var stum. (Jag gillar legender och myter om Freddie och skiter därmed att gräva fram en eventuell sanningsbild). Sen började han sjunga. I Cortex. The Mayhem Troopers.

Då bland många andra tunga spår spelades “The Freaks” in. En låt som odödliggjordes senare med Blue for Two. “The Freaks” var väl det första fröet till vad som skulle bli det som vissa kallar “Polsk cirkusmusik” men alla vi som kan vårt Blue For Two vet att det är ett band fyllt av nåt så in i helvete mycket mer. Det återkommer vi till. Freddie Wadling- Monstret – Il Maestro. Utan dig hade Svensk Musikhistoria varit bra jävla mycket fattigare.

“We are the freaks that lives among you
 We are the freaks in your brain”

*

93. Freddie Wadling – Pain In My Heart
92. Freddie Wadling – Bad Storm Coming

Hur kan de här hamna utanför min lista? HUR KAN DE HÄR HAMNA UTANFÖR MIN LISTA?
Jo: Därför att om jag skulle ta med mer än fem per artist så skulle det bli ganska tråkig läsning i längden för er då omkring endast 10 artister skulle vara med. Och som jag redan poängterat får därför vissa låtar stå som en markering för en bunt andra av samma artist.

Kommentarer

2 kommentarer till “68. Cortex – Freaks”

  1. Jonas R 15 May 2008, 14:58

    Jag vill minnas en trevlig BFT spelning i Tranås för länge sedan på Stopet?/Marilyn?. Noterbart var bland annat att scenen bestod av fyra SJ-pallar med en matta på samt att jag fick Chips autograf i logen innan spelningen, där han även ritade en gris med svastikaögon.

  2. Jens 15 May 2008, 15:30

    Jag kallar det Polsk Punk.

Pingbacks & Trackbacks