64. Bob Hund – Düsseldorf

I början av nittitalet gick ryktet som en löpeld över Hultsfreds camping. Bob Hund …Bob Bob… Hund… viskades det från skogarna och sjön. Tydligen var något sensationellt på gång. Och på stora dans samlades en skara människor lika månghövdad som den framför stora scen när Manic Street Preachers spelade alltför tidigt i sin karriär. Och det som såg jätteynkligt ut framför Hawaiiscenen var lika monumentalt galet många på stora dansbanan. Det enda som gick att skönja därifrån jag stod var en liten kille som skrek på skånska, som hade en orange kon på huvudet och som hoppade och studsade flera meter upp i luften. Fem som Tomas Öberg själv sjöng.

Efter detta följde vansinniga spelningar och ett jävla röj i Stockholm och över Sverige. Bob Hund startade vågen av svenska band som hade lyssnat extremt mycket på Pixies. Och det är viktigt att prata Pixies när vi pratar svensk musik i början av nittitalet. Vad hade hänt utan Pixies? Ja enligt mig -inget Broder Daniel, inget Kent, inget Bob Hund. Och inget Nirvana heller för den delen om vi tittar västerut. The Pixies “Alec Eiffel” sammanfattar väl på ett sätt hela Bob Hunds existens. Men så hård ska jag inte vara. Bob Hund är ju Kraftwerk också.

Och, självfallet, mer än så. Ett jättebra band. Ett nationellt banbrytande band. Ett av Sveriges genom tiderna mest spännande liveband. “Düsseldorf” tycker jag är deras starkaste låt. Rakt igenom skitbra. Rakt igenom Bob Hund.

84. Bob Hund – Allt På Ett Kort

Också skitbra.

Kommentarer

7 kommentarer till “64. Bob Hund – Düsseldorf”

  1. ze german 18 May 2008, 18:39

    Känner en lätt oro inför fortsättningen på listan. På kort tid har både Lustans och bob hund avfärdats med att “deras bästa låt hamnar på plats “nånstans-långt-ner” på listan.. Vad är det jag ska frukta nu ? Att överskattade artister som Hellström hamnar högt upp ? Bevisa att mina farhågor är felaktiga A1, snälla..

    Bob hund är för mig den bästa liveupplevelse man kan få av ett svenskt band, har sett de många gånger och aldrig att jag blivit besviken. Publikkontakt som andra band bara kan drömma om…

  2. Andreas 18 May 2008, 19:34

    Betänk att ha gjort den 64:e bästa låten av samtliga Svenska artister mellan 78-08 inte är en låg placering, utan en hög! : )

    Hellström överskattad?? Be afraid Sven, be very afraid!

  3. Martin S 19 May 2008, 09:29

    Hellström överskattad? Bah! Det närmsta en Morrissey vi kommit i Sverige – överskattad? BAAAAH!!!

  4. Magnus 19 May 2008, 10:22

    Håkan Hellström….sämre Svensk artist är svårt å finna…skulle vara lundell och ledin då…
    Att jämföra honom med Morrissey är ett hån…

  5. Pickadulver 19 May 2008, 10:43

    Min “oro” ligger mer i att Kärlekens Tunga hamnade utanför samtidigt som Infinite Mass och Lena PH hamnade på. Dessutom väger jag sällan in hur bra ett band är bra live när jag lista mina favoritlåtar. Oavsett om låten i fråga växer live eller inte så är det “låt vs låt”. Men det hade nog blivit en rätt tråkig lista.

  6. Jonas R 19 May 2008, 10:46

    Att Håkan Hellström skulle vara den viktigaste artisten som slagit igenom i Sverige på senare tid råder det inget tvivel om. Jämförelsen med Morrissey är för tidig att göra, han har potential, visst, men det är först när de som inspirerats av honom slår igenom vi kommer att kunna avgöra det.

  7. Andreas 19 May 2008, 11:05

    Pick> Det ÄR låt mot låt som gäller godammit! Att sen ett live är bra live är en del av texten. “Area Turns red” hade ändå fått samma placering på min lista.

    Jonas> Jämförelsen med Morrissey är ju iof oundviklig när det gäller Håkan. Även om du har rätt i resonemaget kring om hans arv kommer ha samma impact som Mozzers.

Pingbacks & Trackbacks