58. Derrida Dance Corps – Teenage Mutant Bikini Island Kids

Derrida Dance Corps? Vad fan är det här nu då, hör jag många av er fråga sig själva framför datorn.

Jo, för er som inte vet, så är det då här: I början/mitten av nittitalet prånglade små svenska syntbolag ut samlingsskivor bestående av upp till 20 stycken osignade syntband från olika delar av bandet. Det mesta lät nåt för sjujävla illa, men ibland lös det till. Som på skivan “Autumn Leaves” utgiven av Memento Materia.

Mina mycket goda vänner i Alter Ego, Jimpa Monell och Henrik “Sjögge” Sjögren, hade köpt in sig med en låt. Jag tror den hamnade som nummer tretton på skivan. Och när vi lyssnade igenom plattan kunde vi med glädje konstatera att Tranås-synten stod högt i kurs. Det skulle inte bara vara stadens stoltheter Children Within som skulle synas och höras i syntsverige längre. Ja så muntert kändes det – tills vi hörde låten som kom efter.

Det var nämligen så att Linköpingsbandet Derrida Dance Corps helt nonchalant satt ihop en låt som fullständigt utklassade allt annat material som gavs ut på dessa skivor. Inte så svårt kanske, men det var inte bara Alter Ego som lät helt okej, utan det var även så att band som Covenant startade sin karriär på dessa samlingsskivor.

Derrida Dance Corps har jag aldrig hört mer om varken före eller efter denna skiva, däremot vet jag att sångerskan i projektet, för ett sånt borde det varit, hette Lisa. jag kommer återkomma till henne senare. Deras låt hade -sade första intrycket- en utomordentligt löjlig titel “Teenage Mutant Bikini Island Kids”. Men det intrycket var inte korrekt. Låten var inte bara en helt vansinnigt klockren poplåt med en refräng man sent glömmer, utan även med en text som var rolig, fyndig och faktiskt med en rejält mörk underton. Det var kort sagt intelligent. Och skiitbra.

*

Bikini Island is the northeasternmost and largest island of Bikini Atoll. It is the best-known and most important island of the atoll, and measures about four kilometres. About twelve kilometres to the northwest is Aomen, the first island in that direction, and to the south of Bikini is Bukonfuaaku.

Bikini Island is well-known for being the subject of nuclear bomb tests, and because the bikini swimsuit was named after the island in 1946. The two piece swimsuit was introduced within days of the first nuclear test on the atoll, and the name of the island was in the news.

Between 1946 and 1958, twenty-three nuclear devices were detonated at Bikini Atoll. The March 1st, 1954 detonation codenamed Castle Bravo, was the first test of a practical hydrogen bomb. The largest nuclear explosion ever set off by the United States, it was much more powerful than predicted, and created widespread radioactive contamination.

Kommentarer

7 kommentarer till “58. Derrida Dance Corps – Teenage Mutant Bikini Island Kids”

  1. Anders 20 May 2008, 09:33

    Derrida Dance Corp har även med några höjdarlåtar på “Sounds of October”. Jag gillar din blogg, superkul att läsa!!

  2. Jens 20 May 2008, 20:07

    Fast så här högt är kanske att ta i ändå?

  3. Sjögge 23 May 2008, 21:19

    Jag minns en kväll på Kårhuset då jag satt på middag. Året var 1997. Råkade hamna mitt emot en östgöte med bakåtslickat hår – backslick. Han var den typiske landsortsbon som så gärna, gärna ville vara stureplans-brat. Tyvärr led hans uttal av en obotlig östgöstska.

    Nåväl, vi kom i samspråk och fann oss ha ett gemensamt intresse, nämligen syntmusik. Han var kunnig i området och radade upp synthistorien ända från Robert Moog till Covenant (se ovan).

    Inte nog med det. Han kände Linköpings store Synth-guru. Han hette Barkland.

    – Jag känner honom jävligt väl. Han har syntar för över hundratusen kronor! Och så känner jag andra band från området också!

    – Jasså, det gör jag också faktiskt, sade jag.

    Han tittade misstroget på mig. Tog ett bloss på sin cigarr, mest för att visa upp sin manchettknapp i guld.

    – Vilka känner du då? Frågade jag.

    – Jag kan ju nämna Children Within från Tranås. Och Alter Ego, som också kommer därifrån…

    – Alter Ego? Jag är en av de tre medlemmarna i bandet Alter Ego. Men vi lade av för ett par år sedan, sade jag.

    Konjakglaset stannade halvägs upp till munnen, och med halvöppen mun frös hans läge. Han satt still i den positionen i tre sekunder.

    – Å fan, sade han lågt och svepte den ädla drycken snabbt, alltför snabbt.

    Senare på kvällen, utanför kårhuset kom han framstörtande till mig. Full som en alika.

    – Faaaan va bra ni äääääär! Alter Eeeegooooo! Fan vad jag har lyssnat på er låt på Autumn Leaves! Den är så jäääääävla bra, svamlade han.
    Varpå han med en druckens entusiasm skrålade “is a diviation a threat for the state of the nation”.
    Allting på klockren östgötska.

  4. Andreas 23 May 2008, 22:52

    Sjögge, my man! Vilken comeback. Tack för det i särklass bästa inlägget på Kollaps på…tja…ett par månader. Love you, kiddo!!

  5. Jens 24 May 2008, 00:42

    Sjögge! I love You!

  6. Jens 24 May 2008, 00:43

    Och då ska du veta att jag normalt är löjligt sparsam med utropstecken.

  7. Jimpan 24 May 2008, 01:06

    Hohohoho. Sjögge. En dag tar du fan livet av mig.

Pingbacks & Trackbacks