50. The Mobile Homes – Feeling Better

51. The Mobile Homes – Getting Nowhere

Straight up: Mobile Homes är Sveriges bästa syntband genom tiderna. Och gillar man Depeche Mode så fanatiskt mycket som jag gillar man ju oftast Mobile Homes. Och det har jag alltid gjort. Från första sökande singlarna till de senaste alstren. Men som bäst var väl bandet under “Nothing But Something” eran i början på nittitalet.

Hasse Erkendahl & co var dock egentligen inte bara en svensk version av Depeche Mode när man synar dem närmare. Egentligen spelade de ofta The Smiths ackord från klaviaturen! Och i deras allra finaste stund, “Feeling Better”, är det kanske som mest uppenbart.

“Getting Nowhere” är betydligt tyngre och exakt i det landet där elektronisk musik oftast är som bäst. Och då låter det betydligt mer Basildonskt.

Är jag orättvis mot Mobile Homes med att prata så mycket om de här andra banden. Njae, det tycker jag faktiskt inte. Jag har alltid älskat bandet och jag tror även de själva skriver under på de brittiska bandens betydelse för deras karriär, även om de senare årens alster innebar gitarrbaserat på annat sätt än Marr/Morrissey (med Karl Bartos!) och sedermera Kraftwerkskt (utan Karl Bartos!) med Sapporo 72.

Kommentarer

4 kommentarer till “50. The Mobile Homes – Feeling Better”

  1. UC 21 May 2008, 17:28

    En vecka i Frankrike och jäklar vad mycket
    låtar som man missat och velat kommentera på!!!
    Inte den här dock.

  2. Pickadulver 21 May 2008, 18:59

    Mobile Homes var aldrig bättre än på Nothing But Something. Jag anar att det kommer minst en till låt från skivan högre på listan. Det hade det gjort på min.

    När vi ändå pratar om Mobile Homes måste jag slå ett slag för fina “No Matter What” som ligger gömd på Nostalgia-singeln från 2001.

  3. Martin S 22 May 2008, 10:34

    Fantastisk melodi. Fantastiska låtskrivare. Grymt band. Ett riktigt, riktigt jävla fint popband faktiskt.

  4. Magnus 22 May 2008, 11:25

    Mobile Home gjorde en hel del mycket bra musik, speciellt “Feeling Better” som tillhör min favorit med dom.
    Däremot fick jag mig ett gott skratt vid en spelning 1988 (tror jag) på Stadt Hamburg i Malmö där scenen till stor del var direkt kopierad från hur Depeche Modes scenuppbyggnad såg ut då med fanor hängande bakom varje person med symboler från plattan. Sångaren framför sjungandes i tron att han var Dave Gahan…suck…

    Det hade varit mycket bättre ifall man inte gjort så mycket uppbart kopierande utan mer försökt hitta sin egen stil. Visst har Depeche Mode inspirerat många artister inom synthgenren, men man skall försöka skapa en egen stil

Pingbacks & Trackbacks