20. Kent -747

747 är Kents allra största stund. Jag är ju 100% sucker för episka låtar som denna. “747” sorteras in i samma fack som t ex Mew´s “Comforting Sounds”, den kanske allra starkaste låten i genren, som innebär att låten i fråga ska starta mjukt och sedan sakta stegra dynamiskt & instrumentalt, gärna med körer i bakgrunden, under de minst sex minuter den ska pågå. Mot slutet av verket skall det även kännas klockrent att säga “Thank You & Goodnight”.

Kent skulle, självfallet, pricka in en bunt låtar till på listan min om jag hade bestämt mig för att tråka till det och låta de bästa banden få ha med mer än 4-5 låtar. I Kents fall hamnade det på fyra. och där finns, som ni har märkt, inte t ex “Sundance Kid”, “Palace & Main”, “Dom Andra” eller “Mannen i Vita Hatten”. Det hade de gjort annars.

Kommentarer

7 kommentarer till “20. Kent -747”

  1. Martin S 2 Jun 2008, 09:50

    Höll länge den här för det ultimata svenska extranumret. Sedan gick Berg-fan och skrev “Mannen i den vita hatten” – och överträffade sig själv. Liveversionen av den sistnämda – med en jävla massa extraverser och monumentalt vitt oväsen – är en rent omtumande upplevelse.

  2. Jonas R 2 Jun 2008, 10:25

    Hmm, Top 20? Ja ,kanske. Den är faktiskt den Kent-låt jag har med på mest blandCD’s, särskilt i bilen är den riktigt underbar.(och farlig för körkortet)

  3. Peter S 2 Jun 2008, 10:45

    Ett mycket bra val finner jag. Isola är deras största stund enligt mig och jag brukar väldigt ofta ha rätt.

  4. Pekman 2 Jun 2008, 11:29

    Ja du Jismarken, denna borde nog har krypit upp en sådär fem placeringar i alla fall :)

  5. Andreas 2 Jun 2008, 12:15

    Om nån undrar om det är nåt vajsing med Pollsen på Kollaps just nu så kan ledningscentralen här i Stockholm bekräfta det. Förhoppningsvis kan tekniska roteln i Göteborg hitta lösningen.

  6. fiskhandlarn 2 Jun 2008, 12:56

    Även jag är väldigt svag för den här typen av låtar. Hade dock inte hört “Comforting Sounds”, som var riktigt bra, tack för tipset!

    Måste hålla med Martin S också, “Mannen i den vita hatten” är numera min favorit-låt med Kent, “747” hade inte riktigt nån chans där. Siiiinnessjukt bra.

  7. Martin S 2 Jun 2008, 13:10

    Gillar att extraverserna i “Mannen…” först var blott två – och sedan har de vuxit och vuxit i antal och nu är de väl… sju, eller nåt.
    Min favorit:

    “Jag hatar sångerna jag skrivit
    Jag hatar allt jag nånsin sagt
    och jag hatar den jag blivit
    när jag trott att jag haft makt
    Jag hatar klyschorna jag spridit
    på sång och dans och sprit
    Man kanske borde ta sitt liv nu
    men jag trivs ju så bra i min svit
    Älskling,vi ska alla en gång dö”

    Och för att knyta åter till “747”. Live fick den ju refrängen “Du håller mig vid liv / Jag håller dig vid liv”, som aldrig var med på albumversionen (men på den nyinspelade/förkortade versionen som släpptes som singel så sent som 1998). Mycket udda att den inte var med på ursprungsversionen, då det ju trots allt lyfter låten ytterligare.

Pingbacks & Trackbacks