19. The Ark – It Takes A Fool To Remain Sane
Eksjö, 1993: The April Tears har just avslutat giget. Vår dåvarande livetrummis Stefan Nilsson hade förtvivlad lyckats genomföra spelningen med en digital baskagge stor som en vättes handflata. Vi ställde oss och kollade på bandet vi delade scenen med för kvällen. Det var en samling flummiga knattar i femtonårsåldern.
Vid mikrofonen kunde jag skåda en barbröstad yngling med långt svart hår. Han hade mycket grava Jim Morrison-komplex och trots att de inte spelade en Doorslåt gastade han ut “Whip the horses eye…whip the horses eye” över den förstummade Eksjöpubliken. Det lät, rent instrumenttekniskt, inte alltför jävligt, men jag hatade verkligen det jag såg. Bandet på scen hade låtar som var så dåliga att jag fick ont i hela kroppen. Bandet jag tittade på hette Ark.
Efter spelningen blev det efterfest. Sångaren Ola Svensson kom fram till mig när jag tog en cigg under fläkten i köket. Vi pratade musik. Jag nämnde Depeche Mode, då sa han att hans syster tyckte han var lik David Gahan. Det kunde jag gå med på. Men sen sa han att många tyckte han var lik Bono. Jag kunde väl köpa det också, även om jag tyckte han alltmer framstod som sveriges yngsta megaloman. Då smäller han till med:- Fast de allra flesta tycker jag är jävligt lik Johnny Depp.
Jag stirrade på honom, drog ett bloss. Då sa han:
-Och du är lik Robert Gustavsson.
*
Några år senare var The Ark Sveriges bästa band. Deras stora genombrott “It Takes a Fool To Remain Sane” är en evergreen. En, på sitt sätt, svensk “Bitter Sweet Symphony”. Ett Broder Daniel för alla. Ola Svensson hade blivit Ola Salo och en av de viktigaste personligheterna i svenskt musikliv. Det är han fortfarande.
Kommentarer
6 kommentarer till “19. The Ark – It Takes A Fool To Remain Sane”
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Categories
- 007
- 100 av de 1000 bästa låtarna
- 2009
- 78 Svenska Låtar
- AIK
- April Tears
- Arvika 2009
- Bailando!
- BEBBON
- Belgien i Sverige
- Bodyruset 2010
- De 50 Bästa Filmerna
- Depeche Mode
- Depeche Mode 151
- Dråpligast Under Hultsfred 1991
- Dubplate Connection in the mothafukking US
- EM 2000
- En Levande Legend
- Färjan till Finland
- Första åren i Stockholm
- Freddans Dråpligaste Stunder
- Full of Keys
- GBFE
- Good Shit
- GOTHLAND 2011
- Helghälsningar
- Hökaröva
- Huga!
- I en värld som kan gå åt helvete
- Jag ger er DJUR
- Japaner
- Jens, Jesus & Jag
- Lip Service
- Livat med Farsan
- Ljuva Klassiker
- Lost!
- M4TM
- Music For The Masses 07, 97, 87
- Musik i Film
- Mute Records
- Obehagliga & Märkliga Människor i Europa
- Pet Shop Boys 15
- Picha eller Brodin
- Sabrosa
- Säbysjön
- Sant Eller Falskt?
- See See
- Semester
- Skafferiet
- Svart Bröllop
- Tågluff 93
- The Battle Of The Jesus And Mary Chain
- Top 10 Dråpligaste i Tranåsband
- Uncategorized
-
Archives
- April 2012
- February 2012
- January 2012
- November 2011
- September 2011
- August 2011
- July 2011
- June 2011
- May 2011
- April 2011
- March 2011
- February 2011
- January 2011
- December 2010
- November 2010
- October 2010
- September 2010
- August 2010
- July 2010
- June 2010
- May 2010
- April 2010
- March 2010
- February 2010
- January 2010
- December 2009
- November 2009
- October 2009
- September 2009
- August 2009
- July 2009
- June 2009
- May 2009
- April 2009
- March 2009
- February 2009
- January 2009
- December 2008
- November 2008
- October 2008
- September 2008
- August 2008
- July 2008
- June 2008
- May 2008
- April 2008
- March 2008
- February 2008
- January 2008
- December 2007
- November 2007
- October 2007
-
Search
Jag köpte första EPn Racing With the Rabbits enkom för etiketten den släpptes på, Beat That.
Som underkatalog till Energy Rekords kunde jag naturligtvis inte låta bli att utforska den. Det första jag fick tag på, Yvonne och Ludo X, blev snabbt favoriter, men jag spelade inte Ark-skivan många gånger. Man kan lugnt säga att de blev bättre med åren och It takes a fool to remain sane är en riktig fullträff. Underbart när ett viktigt budskap får en så fin förpackning.
Den häringa lilla melodin är ju alldeles brilliant! Kom ihåg sommaren 2000 då den gick varm på repeat. En av de största svenska musikögonblicken.
Ark har väl hamnat lite väl högt upp va? Plats 78 hade väl vart ok, inte mer.
Den enda Ark-låten som jag inte har något mot att lyssna på igen. Resten hoppar jag gärna över.
en underbar låt…för mig är den här sommar!!
resten av plattan är riktigt bra…i synnerhet “let your body decide” och sista spåret “you who stole my solitude”…en riktig pärla för mina öron…
Peter S> Kanske har den hamnat lite långt ner… :P