Nitzer Ebb Industrial Complex

2010 har inte börjat än men eftersom denna skiva släppts i en “Tour Edition” nu, samt att  den bör avhandlas som del av Gubbåret 2009, så kommer recensionen av Nitzer Ebbs comeback på skiva redan nu.

*

 ebb-flyer-vert1112-fr

Industrial Complex låt nummer nio, “My Door Is Open” börjar oklanderligt. Bon Harris laddar upp sin finaste Der Mussolini-basgång i filtrerat tillstånd. Han har programmerat patenterat yviga pukfills. Det låter Nitzer Ebb i kvadrat. Bon Harris har gjort jobbet. Det smäller, det svänger, det är tungt.

In i låten kommer så sångaren Douglas McCarthy. Mina tonårs kanske största idol.

Men Douglas skriker inte. Han stönar inte.  Han flåsar inte. Han frustar inte. Han har framförallt inte ett skit att säga.

Killen jazzar. Killen sjunger en barnvisa. Det är nasalt och provocerande simpelt. Det låter som den gamle bodykungen trevar sig fram i kompet på måfå. Orden, meningslösa, ramlar ur käften som han under pistolhot tvingats sätta ihop texter till de färdigprogrammerade låtarna. Och det är inte första gången på skivan. Men det är så att säga droppen som får bägaren att falla över. Det är outhärdligt att lyssna genom “Industrial Complex”. I partier okej, en gång fantastiskt, men oftast stötande löjligt. Vi backar tejpen:

Nitzer Ebb splittrades i mitten av nittitalet efter att ha fallit i bitar under arbetet med skivan “Big Hit“. Bon & Douglas tålde inte längre varandra. Deras sista skiva blev ett mischmasch som stundtals var briljant -“Floodwater” och stundtals skrattretande uselt -“Boy“. Innan “Big Hit” befann sig Nitzer på en rejäl höjd med sin skiva “Ebbhead” där de genom framförallt Alan Wilder hittade ett sound och en kommersialitet utan att kompromissa med sina musikaliska ideal.

“Showtime”, Nitzer Ebbs tredje skiva var en bajskorv på tallriken för de flesta bodysyntarna när den kom. Jag som, vill jag påstå, alltid haft en något bredare vy än stöveldansarna, hittade till viss del stor musik i låtar som “One Mans Burden” och “Lightning Man”. Besvikelsen fanns väl egentligen där innan. “Belief”, andra skivan var ju även den, för gasmasksgardet, en monumental besvikelse. Jag själv tycker “Belief” är bättre än debutalbumet.

Men. Det är alltså om “That Total Age” det alltid har och alltid kommer att handla när man pratar Nitzer Ebb. Utan denna skiva hade bandet inte haft nån karriär att tal om. Syntpunken på skivan är verkligen grym men det är inte bara “That Total Age” det handlar om. Det är inte bara “Let Your Body Learn“, “Murderous” och “Join In The Chant” det här bandet handlar om. Men det verkade ju närmast så när bandet gjorde sin livecomeback för några år sen. Visst, om vi ser genom gogglesglasögonen så hade ju  “Showtime”  trots allt “Getting Closer”. Och “Belief” hade “Shame”, “Blood Money” och “Hearts and Minds” men men..

Nitzer Ebb gjorde som många gjort  innan och byggde upp sin comeback på idealen och soundet de hade när de slog igenom. Det är därför jag är mycket överraskad efter att ha lyssnat på “Industrial Complex”. För Nitzer Ebb har inte återvänt till sina rötter och skapat något från “That Total Age”-eran.

Nej, de har gjort en skiva som låter lika delar “Big Hit” som “Ebbhead” som “Showtime”. Jag måste säga att jag är smått chockerad.

Framförallt för att det andas hunger att inte återfalla till oldschool-mallen.

Och skivan börjar bra. “Promises” och “Once You Say” är ett gött Nitzer-hopkok. Pumpande basgångar, smattrande syntljud, tungt monotont trumkomp. “Once You Say” är nästan lika bra som “Hear Me Say” från “Big Hit”.

Fjärde låten på skivan “Going Away” är rentav helt fantastisk. Depeche Modes låtarkiv anno 2009 började gråta när det hörde låten så gärna hade det haft det i sitt kartotek. Det är möjligen en av Nitzer Ebbs bästa LÅTAR någonsin. För är det något som särskiljer spåret från resten av “Industrial Complex” så är det att det låter som en låt som är skriven först och inte programmerad först. Tidigare i Nitzer Ebbs karriär har såna låtar varit en absolut mardröm men nu föll det äntligen i god jord. Pianot i mitten är 110% syntmagi.

Vad händer då efter en så fin inledning? (låt oss glömma spår tre) Jo! Efter det makalöst läckra slutet på “Going Away” börjar McCarthy sjunga en barnmelodi till det tunga introkompet. Han sjunger oerhört nasalt och är fjärran från storformen i slutet av åttitalet. Och let´s face it: Killens sångkapacitet är gravt överskattad. Han har alltid älskat Anthony Kiedis i Red Hot Chilipeppers och under några spår verkar det som gamle gode Douglas får för sig att han är RHCPs nya sångare. Detta är mycket allvarligt. “Godhead“s framtida kusin “Payroll” mördas av att McCarthy sjunger Kiedis “Give it Away Give it Away now” över det industriella manglet.

Man får lust att strypa jazzmannen som ramlat in på syntfesten. Det är stundtals närmast parodi på musik. Speciellt när det känns som det är en jättearg Papi Raul som mässar för oss. Man vet inte om man ska skratta eller gråta, dansa eller få psykbryt. Man vill bara att det ska kännas mer Combichrists “Get your Body Beat” än Jojje Wadenius “Mage som en sockertopp”. Det är ju ändå för fan Nitzer Ebb! 

“Down On Your Knees” är snygg och avslutningen “Travelling” skulle också platsat på “Big Hit”. Men Nitzer Ebbs comeback i studion lämnar oss utan Douglas skrik och stön. Bon Harris är i storform.  Men av det primala sjuttonårsNitzer fick vi intet och ta mig fan; jag saknar´t!

Kommentarer

20 kommentarer till “Nitzer Ebb Industrial Complex”

  1. Martin S 20 Dec 2009, 22:10

    Hahahaha! “Stöveldansarna”! Lysande, Jizmo, lysande. Nästan Söderströmskt syntharförakt i den här svadan.
    Jag har bara hört “Going away”, än så länge. På rekommendation. Den spöar, som du mycket riktigt påpekar, allt som Depeche Mode försökte göra på sitt senaste mediokra album omsorgsfullt med en vår sockiplast. Det var en fin och mycket oväntad överraskning.
    Det här gör mig ju inte det minsta sugen på att lyssna på resten, dock. Man har för lite tid som det är att slösa på sånt som inte är bra. Och året har varit alldeles för proppat med hjältar från förr som drattat på arslet ända ut i patetikens mest skamrodnande hopplöshetsträsk för att det ska vara roligt längre.

  2. Fredrik 21 Dec 2009, 00:32

    Själv tycker jag inte skivan är en så stor besvikelse då jag aldrig har haft vare sig bodyboots, Matrixrock eller vita jeans. Det är verkligen inget storverk vi pratar om här och jag håller med dig i mycket i texten Andreas. Framförallt om Payroll. Var det inte den låten som läcktes först från skivan? Märkligt i sånt fall. Som med Kent och Töntarna, som jag också tycker är den sämsta låten på plattan.

  3. Thobias 21 Dec 2009, 14:17

    Ser fram emot att lyssna med denna recension i bakhuvudet. Det blir en utmaning av stora mått haha.

  4. DMC 21 Dec 2009, 14:50

    Äh, det är bara att gå efter eget tycke och smak. Recensioner är skojiga med alla dess roliga och kluriga meningsbyggnader, ordvitsar, ordbajseri osv. Men mer givande än så är det egentligen inte.

    Men herr Jismark’s recensioner är iaf trevliga att läsa :)

  5. Fredrik 21 Dec 2009, 15:36

    Problemet här är väl lite just det du antyder Andreas, Nitzer SKA leverera som på 80-talet (om man ser krasst på det). Jag tycker däremot att jazzgubbefasonerna som du pratar om har funnits där förut och är definitivt inte så störande. Det är en två tre låtar som störande på ett jobbigt sätt och några som kanske helt enkelt är så spännande. Men skivan är definitivt Bon Harris och jag tycker skivan är ok att lyssna enbart för Harris skull. Sen är ju en fyra fem låtar rätt så bra också. ;-)

  6. DMC 21 Dec 2009, 16:27

    Det är inte för inte att dom kallade sin musik för international funk aggression.
    Själv tycker jag att Beleif är den bästa hiphop skivan som någonsin gjorts.

    Lyssna på min mashup av Timbuktu och NEP/242.
    (gjorde den för att övertyga mig själv att hip hop och Nitzer ligger millimeternära varandra rent musikaliskt)
    http://www.myspace.com/nerwrak

  7. Jismark 21 Dec 2009, 18:17

    Vi är nog rätt så överens, Freddan. Med skillnaden att de tidigare jazzinfluenserna låg i musiken och inte i sångmelodierna.

    Låt 5 Tid 2:19-2:35 är förövrigt skivans sämsta stund.Herregud.

  8. Fredrik 21 Dec 2009, 19:33

    Hahaha! NEJ! Det är ju ett asgöttigt Backstreet Boyz-parti ju!

  9. Jismark 21 Dec 2009, 19:41

    Exakt! : D

  10. Torso 8 Jan 2010, 08:38

    Lite nyheter om Alan Wilder…

    Alan Wilder to remix Nitzer Ebb

    Alan Wilder, former Depeche Mode member, will be remixing a track for the German edition of Nitzer Ebb’s new album Industrial Complex. His remix will be featured on a bonus remix disc that will be included with the standard album. Alan has produced and remixed NE in the past, so we’re excited to hear he’ll be working with them again. NE will be supporting Mode starting this month!

    New Recoil album and tour in the works!

    Tonight, Alan Wilder announces that he is on track to release a new album titled “Selected”, and will embark on the first ever tour with the Recoil project to support the album. “Selected” is Alan’s personal best of-Recoil compilation, which will also be released as a double CD package featuring a selection of b-sides and remixes, some of which have never been released before.

    Recoil is set to release an album in the Spring of 2010 entitled ‘Selected’. The exact date is still to be confirmed but it will most likely be in April or May. This release is a selection of classic Recoil tracks chosen by Alan Wilder who says: “The collection is made up of my personal favourites, remastered and edited together into what I consider a cohesive and total listening experience.”

    So far, the ‘Selected’ formats have been confirmed as a single CD version as well as a double pack CD. The double CD will feature a second disc including many new remixes and alternative versions, again chosen and edited together by Alan and Paul Kendall.

    In support of the album, we are also very excited to announce a Recoil Events tour which will take place across Europe and in the US between March & May. Dates will be announced shortly and you can expect some interesting developments as each city is confirmed.

  11. Andreas 8 Jan 2010, 09:40

    Recoli turné!!! NU snackar vi! Nu vet jag vad jag ska spendera mina konsertpengar på iallafall. : D

  12. Andreas 8 Jan 2010, 09:42

    Förresten är det ju helt OFATTBART att skitnyheten i sammanhanget -det att Wilder ska remixa Nitzer- är den ledande nyheten i det här PM:et.

  13. Torso 8 Jan 2010, 10:42

    Hahaha! Det var två artiklar som jag la ihop. Eftersom det hamnade under recensionen av Nitzer Ebbs nya skiva så valde jag det först, annars kanske det hade hamnat något malplacerat alltihopa.

  14. Nicklas UC 13 Jan 2010, 16:16

    Kan tipsa om att Nitzer Ebb gör en skivsignering på
    Sound Pollution i Stockholm den 31/1 kl 13-14.
    På Folk & Rock i Malmö den 25/1 kl 13-14,
    och på Bengans i Göteborg den 27/1 kl 17-18.

  15. Alex 13 Jan 2010, 22:02

    får man ta med egna skivor? Eller vad säger jag. Jag kommer ju stå i kö då.

  16. Andreas Sandberg 24 Jan 2010, 23:14

    Hörde skivan först på Spotify, när de gjorde reklam för den. Var helt ovetandes om en ny skiva, men har lyssnat mycket på de gamla klassikerna och dansat röven av mig på syntfester till dem och skulle ha sett dem på Arvika ’95 dvs då det välbekanta slutet kom. Så man hade väl mer eller mindre gett upp hoppet om en ny skiva, än mindre en bra sådan. Visst märks det att åren spolat bort EBM- blodet till viss del, men mitt sammantagna intryck var ändå positivt. Men recensionen har sina poänger och hade jag varit lika förbannad som jag blev när jag hörde senaste Skinny- skivan hade jag skrivit något liknanade. Nya Nitzer känns 10 ggr fräschare än mycket annat de andra rävarna i genren levererat de senaste åren.

  17. Andreas 25 Jan 2010, 07:34

    Release ger skivan 9/10 och synt.nu 8/10. Det känns mer som bevis för att all objektivitet är borta från synttidsskrifter än att jag skulle ha “fel”. Kan vi inte vara överens om en 5 av 10? 6 av 10 kanske?

    Vad säger Strage som satte 1/10 (eller var det 2/10?) på Big Hit, för att få en parrallell vad som gjorde den usel och den här riktigt bra?

  18. Thobias 25 Jan 2010, 13:29

    Jag måste säga att Nitzerplattan växer ju mer jag lyssnar på den. “My door is open” som du lyckades förstöra för mig Andreas och raplåten är ju direkt dåliga. Men vilken platta har inte ett par dåliga spår. Som helhet tycker jag det är mer än vad man kunde förvänta sig av ett band som släppte sin senaste bra platta 1989. Tycker denna platta är bättre än Showtime, Ebbhead och Big Hit.

  19. Andreas 25 Jan 2010, 13:34

    Bättre än Ebbhead? Det är ju Nitzers bästa platta, är det inte? :O

    Du kan väl aldrig få den här skivan till betyget 8 eller 9? Eller?

  20. Thobias 25 Jan 2010, 15:01

    Nej det kan det nog inte bli men över 5. Skall lyssna lite till men tippar på en 6a el. 7a. Tycker That Total Age och Belief är i en klass för sig.

Pingbacks & Trackbacks