Mickey & Mallory

#6. I början av Natural Born Killers, på ett truckstop-fik, till tonerna av Leonard Cohen´s “Waiting for a Miracle”. Juliette Lewis dansar vid jukeboxen. Äckliga gubbar är på plats och på väg in. Något ligger i luften och det känns ont på ett härligt sätt.

Olivers Stone kanske inte var direkt hyllad av Quentin Tarantino för sin regi av dennes manus “Mickey & Mallory”, men jag och många med mig är helt begeistrade i den helt makalöst snygga filmen Stone fick ihop. Visst, överspel så det sjunger om det från bland annat Robert Downey JR och Tommy Lee Jones. Men det är ju grymt!

Vi matas med bildspel -skivomslag var tredje ruta, de snyggaste rockvideos som inte är rock videos  som världen sett, provocerande splatter och klippning i slowmotion, fisheye, vidvinkel. Projektioner på himlen, indianer, ormar, Nine Inch Nails, ett vidrigt -men inte osant- porträtt av hur media fungerar när det är som vidrigast, storyn i sig, Juliette Lewis (Vem älskar inte Juliette Lewis?!) och Woody Harrelson i sin livs gestaltning. Natural Born Killers var 90-talets Bonnie and Clyde. Natural Born Killers var filmen som var så snygg, cool och stenhårdQuentin Tarantinos manus faktiskt inte behövdes när allt kom kring. Natural Born Killers är en klassiker och i inledningen, till tonerna av min husgud Leonard Cohens smäktande “Waiting For a Miracle” vet man att det är det magi i närmare två timmar på gång.

Kommentarer

5 kommentarer till “Mickey & Mallory”

  1. Jens 15 Oct 2009, 21:55

    Den där jävla ormen.

  2. Jens 15 Oct 2009, 23:24

    Själv kommer jag i första hand att tänka på Cowboy Junkies förnämliga version av Sweet Jane när jag tänker på denna film. Också med i en tidig scen om jag inte missminner mig?

  3. Andreas 16 Oct 2009, 07:44

    Helt riktigt. och också helt grym. Precis som när Nine Inch Nails “Something I Cant Never Have” rullas senare i filmen. Magi, magi, magi!!! (Och konstigt nog är NiN ofta inblandat när den audiovisuella upplevelsen är to the max)

  4. Sarah 16 Oct 2009, 13:25

    Guldval!
    Från en 90-talists synpunkt. Den här filmen, när jag såg den ’97, påbörjade på riktigt mitt intresse för musiken. Nine Inch Nails! Gud!
    Även mitt intresse för helt underbara Juliette Lewis! Hyrde “Strange Days” redan nästa dag (med mammas tillåtelse) och blev helt uppgiven i “I can hardly wait”-scenen. Där kom kärleken för PJ Harvey också.

    Som sagt innan, riktigt bra lista, bra läsning på jobbet. Blir intressant och se vad som kommer näst.

Pingbacks & Trackbacks

  1. Massmurder Galore | Kollaps!