Lost In Translation

Sofia Coppola. Bill Murray. Scarlett Johansson. I Tokyo.  Med ett soundtrack till stor del utplockat av Kevin Shields.  Det lät helt sjukt intressant redan på förhand och jag var rejält taggad när jag tog plats i biosalongen.

Innan “Lost In Translation” trodde jag att jag hade sett den bästa filmen som gjorts, vare sig “Betty Blue”, “Seven” eller “Strictly Ballroom”. Men en film mer perfekt och helt makalöst vacker som Lost In Translation? Det tror jag aldrig jag kommer se.

Jag har faktiskt inte så mycket mer att säga än att i filmens slut lämnar Bill Murray Tokyo och Scarlett bakom sig i Taxi till tonerna av “Just Like Honey” med The Jesus and Mary Chain. Innan dess har han hunnit avverka “More Than This” i en karaokeversion, lyssnat på Peaches “Fuck the Pain Away” på en dekadent klubb. Han har, tillsammans med Johansson och tidernas snyggaste bilder förflyttat sig runt Hyatt Hotel och Tokyo med omnejd. Äh..jag ska inte hålla på att beskriva mer. Det finns inga ord. Det är världens bästa film och efter jag sett den var jag förstummad i ett helt dygn.

#1. Bill Murray lämnar Scarlett i Tokyo till tonerna av “Just Like Honey”.

Tyvärr finns inte klippet tillgängligt på YouTube. Trevlig helg!

Kommentarer

14 kommentarer till “Lost In Translation”

  1. Jens 23 Oct 2009, 18:42

    Jag ryser från topp till tå när jag ser klippet just nu. Och då menar jag verkligen att jag ryser från topp till tå. Ordagrant. Trots att det bara är trailern.
    Första gången jag såg den här filmen, tillsammans med Kitte i hans skraltiga tvåa i Hornstull, ställde vi oss båda upp med gapande munnar i soffan och bara pekade mot tv’n när slutscenen rullades fram. Fantastiskt. Svårslaget. Magiskt.

  2. Andreas 23 Oct 2009, 20:52

    Lägg väl märke till inledningen av trailern/filmen. FOKUS! Jämför sen med inledningen till “Slow Down My beating Heart” videon. Härlig liten story, Jens. : )

  3. Martin S 27 Oct 2009, 12:31

    Tja, det finns ju inte mycket att säga om det här. Ständigt med på min egen personliga topp 3.

  4. Fredrik 29 Oct 2009, 00:21

    Men, jag fattar inte… Är det världsbäst bara för att T.J.&.M.C. är med eller? Jag hänger inte med.

  5. Andreas 29 Oct 2009, 17:58

    Nej det verkar inte bättre än att du inte hänger med, Freddan. : (

  6. Mattias 29 Oct 2009, 23:26

    Freddan undrar nog om den hamnat på topp om soundtracket istället bestått av Pineforest Crunch och Children Within?
    Tveksamt, eller hur?

  7. Andreas 29 Oct 2009, 23:48

    Tänk om Cure aldrig haft Robert Smith som sångare!? Tänk om Hammarby kom från Göteborg!? Tänk om John Lennon aldrig börjat spela gitarr och de andra fyra istället träffat på Mats Ronander som då blev medlem i Beatles!? Tänk om..tänk om..tänk om!

    Tänk om Francis For Coppola inte regisserat “Gudfadern”!?

    Tänk om Jim Reid aldrig hade fötts!?

    Men nu är det inte så. Så varför ifågasätta?

  8. Mattias 30 Oct 2009, 01:12

    Att musiken gör mycket för en film är inte direkt någon hemlighet och din text behandlar ju till stor del just filmmusiken, så jag tyckte nog freddan hängde med ganska bra. Det var det jag försökte säga genom att “ifrågasätta” :-)

  9. Andreas 30 Oct 2009, 06:12

    Man kan väl inte påstå att Freddan genom sin kommentar hänger med? Listan heter ju för bövelen “Musik i film”. Så…ja….? : )

  10. Mattias 30 Oct 2009, 11:30

    Jo det tycker jag :-) Tycker du är lite hård mot guten ;-)

  11. otto 1 Nov 2009, 00:19

    Inget ont om Children Within grabbar. Nu lugnar vi ner oss lite.

  12. Fredrik 1 Nov 2009, 19:26

    Ingen fara. Jag är hård mot dom hårda. Sen vet ju jag redan att det bästa musikögonblicket i film är när killen vinner i slutet av Karate Kid.

  13. Sjögge 9 Nov 2009, 15:03

    For relaxing times… make it Suntory time!

Pingbacks & Trackbacks

  1. Just Like Honey | Kollaps!