Gör som de andra säger..

..eller gör det på ditt eget sätt. Som Scott & Fran i Strictly Ballroom. Det australiska geniet Baz Luhrmanns första film är för mig, och kommer nog alltid vara, den individuella, mänskliga triumfen fångad på film. I den minst sagt klyschigt klassiska storyn med den fula ankungen så finns den största av alla grandiosa finaler.

Det är inte konstigt att jag valde att ägna ett helt år med kidsen att göra det ganska vansinniga projektet att sätta upp en scenversion av filmen. Jag hyrde in danspedagog, eleverna (i trean/fyran/femman) tränade rumba, paso doble, samba, vals och tango extra på kvällar. Föräldrar hoppade in och spelade roller. Jag ser det som en av mitt livs största lyckanden. Resultatet, 12 mer eller mindre utsålda föreställningar, var stundtals magiskt bra. Om jag får skryta så var representanter från dans och musikskolor på plats mer eller mindre mållösa efter att ha sett Strictly Ballroom med Kvarnbackaskolan i Kistas elever. (Detta var innan Lets Dance och inget annat)

Det kanske ni inte visste om mig, Kollaps har väl inte direkt gett sken av det alla gånger, men jag fullkomligt älskar dans när den är som mest rörande. Flamenco. Paso Doble -tjurfäktaren och tjuren. Och mer rörande än slutet på Strictly blir det inte. Precis som med slutet i Döda Poeters Sällskap gråter jag varenda gång. Och jag har sett filmen minst 500 gånger (delvis beroende på manusöversättande i skolarbetet då).

Baz Luhrmann gick vidare och gjorde modern Shakespearetolkning med Romeo och Julia och den sensationella, makalösa ångvältsmusikalen Moulin Rouge innan han slutade fick flipp och gjorde fjolårets brakfiasko Australia.

Det är överspel, vansinniga karikatyrer och den lovande unga dansarens/osäkra ankungetjejens kamp mot skitsystemet. Det är till tonerna av den dramatiska pasodoblen och John Paul Youngs euforiskt lyckliga”Love is in the air” Det är Strictly Ballroom. Och jag avgudar det.

#2 Scott och Fran skiter i dansförbundets regler och gör det på sitt sätt.


Kommentarer

2 kommentarer till “Gör som de andra säger..”

  1. Jens 22 Oct 2009, 21:45

    Nä, jag hade aldrig kunnat plocka plats två och tre. Det hade tagit flera veckor att få fram trean ur minnesgömmorna, och Strictly Ballroom har jag aldrig sett. Borde kanske passat på när den sattes upp i Kista. Bra lista hur som helst.

Pingbacks & Trackbacks

  1. A life lived in fear is a life half lived. | Kollaps!