Det är skillnad på folk och folk

“En knivmördad 23-åring, högt älskad av sitt folk, begravdes i går.”

Ahmed Ibrahim även lokalt känd som “Romario” är död. Han fick, vad jag vet enligt de i Husby florerande ryktena, en skruvmejsel i halsen efter att ha fått motorstopp på sin bil. Sedermera blev han dumpad utanför Karolinska av, antagligen panikslagna, förövare. Romario var en förebild för många ungar på båda de skolorna jag jobbar på. Han var superstjärnan i Husbys stolthet, fotbollslaget Atletico Husby. Nyligen var Romario den som sköt in det avgörande målet i en match som betydde att Atletico klättrade vidare i tabellerna. Nu blir det division fem. Utan den Djiboutiske stjärnspelaren.

Romario var inte kriminell som kanske många utgick från när de först hörde nyhetsrapporteringen om flera knivskurna vid E4:an i Kista. Tvärtom, han var nyutexaminerad idrottslärare. Han hade inte bråkat med de som tog hans liv, tvärtom, han, diplomaten, hade av vänner blivit kallad till plats för att avstyra ett tjafs. Han fick betala med sitt liv. Ytterligare en symbol för det meningslösa våldet.

Men vänta lite nu. Kände ni alla till det här? Ni kanske minns det här?

Ni som klickat på länken ser ju. För er som inte gjorde det -Ta och gör det. Nu. Det är spaltmeter upp och spaltmeter ner. “Så blev Riccardos sista timmar i livet”, “De sparkade honom som på en trasdocka”, “Blodet på misstänkta 16-åringarna kartlagt”. En minutiös rapportering om mordnatten, för att inte tala om efterspelet med rättegång och kartläggning av förövare och offer. Uppritade flyktvägar, Leif Silbersky, Britta Svensson krönikor i mängder, manifestationer, protester, artikelserier. Riccardo Campogianis död ska inte ha varit förgäves heter det. Politiker manar till kamp mot ungdomsvåldet. Media tar i från tårna i sin rapportering.

Ahmed “Romario” Ibrahim var-till skillnad från Riccardo- uppväxt i Husby. Han har gått på de skolor jag jobbar på. Utan spaltmeter i kvällspress. Detta trots att Romario, om vi nu ska filtrera “nyhetsvärdet” enligt ett redaktionsmöte på kvällstidningen, var vän med kända fotbollsspelare som Henok Goitom och Bojan Djordjic. Detta trots att Romario var en förebild för en stor skara människor, som person och som fotbollsspelare.

Caroline, Engla, Max och Saga. Vi vet alla upp och ner, ut och in, allt om offer, förövare, familjer, brottsplats, rättegång och tillvägagångssätt. Kvinnor och barn som slaktats av vidriga, perverterade och psykotiska mördare. Svenska kvinnor och barn. Det är fina fisken det i nyhetsvärde. Det är också ett allt mer ofta skådat media-frosseri. Igår satt Englas mamma och Max och Sagas mamma och debatterade detta på TV hos Lennart Ekdahl.

“Ingen landssorg när en förortskille slås ihjäl” skrev krönikören Belinda Olsson i gårdagens Aftonbladet. Samma tidning som på ett annat undanskymt ställe i nätupplagan rapporterade från begravningen att han var “högt älskad av sitt folk”.

***

På morgonen måndag den 27 Oktober, nio dagar efter Romario-mordet, slår jag i vanlig ordning på nyhetsmorgon. Första nyhet är “Kravaller i Husby”. Det visar sig när reportaget är över att någon kastat ett tillhygge, en sten eller en pinne, på en polisbil. Förövaren stod på en bro och sprang snabbt från platsen.

Dra era egna slutsatser om det kan vara så att vissa områden är ringmärkta för media att bara rapportera negativa nyheter ifrån.

Dra era egna slutsatser om det här ökar eller minskar klyftor och potentiell kriminalitet.

****

Relaterade Länkar:

Ett Slut

En Början?

Kommentarer

2 kommentarer till “Det är skillnad på folk och folk”

  1. hemmingsson 31 Oct 2008, 11:12

    Jag har gjort samma reflektion och insikt som du om det här. Den enda rimliga slutsatsen jag drar av allt det här är att tidningarnas redaktioner och journalister är grovt inrökta av strukturell rasism.

    Sen till själva historien om Romario: Så sjukt jävla tragiskt. Må han vila i frid.

  2. Peter S 1 Nov 2008, 11:49

    Bra Andreas! Hoppas dina läsare tar sig genom filtret och läser detta!

Pingbacks & Trackbacks