Emancipate Yourselves from Mental Slavery

100 av de 1000 bästa låtarna

24. Bob Marley – Redemption Song (1980)

En döende man, en profet om ni så vill. Med honom: En hel livsåskådning, en religion, ett budskap. Komp: Endast en akustisk gitarr. “Redemption Song” -det är självfallet inte bara musik. Det är mycket större än så.

Bob Marley. En sann ikon. Bredvid Che Guevara, under 1900-talet, den kanske mest ikonifierade sett världen över?  Men så hade mannen också lite mer att säga än  “Put your hands in the air, wave´m like you just don´t care” till världen. Jag älskar “Redemption Song” . Politisk musik kan aldrig bli fel när det låter så här.

Relaterat:

  1. Mental
  2. Shawshank Redemption
  3. Sanity Is Slavery

Jun 7, 2010 | 12 Comments

Världens bästa Dansgolvslåt

100 av de 1000 bästa låtarna

http://www.youtube.com/watch?v=7OgV4F7JzVc

25. Saint Etienne – He´s On The Phone (1995)

Mina vänner och kära läsare af Kollaps, konungens val i etern! Det äro helgdagar framför oss. Vi firar det med med Prima Disco! Vi firar detta med Sarah Cracknell och hennes pottfriserade mannar i den absolut finaste eurodisco som någonsin ha gjorts. Kvalitetssäkrade av Svensk pops hovmarskalk Andres Lokko sedan över 20 år! Smartare än någonsin Culture Beat och Happy Mondays. Lite London, lite Ödeshög, lite makalöst underbar popmusik: He´s On The Phone. Trefvlig Helg, bröder och systrar. Låtom den gå i dansens tecken! YES She never meant to call she did anyway… (Fantastiskt housepiano osv)!

Relaterat:

  1. Jocke, Lasse och Freddan. Världens bästa bröllopsband.
  2. Världens bästa husband. En lika bra dag hade inte Freddan (höger) på samma ö, några år tidigare..
  3. Världens genom tiderna sorgligaste låt.

Jun 4, 2010 | 13 Comments

Yaz!

100 av de 1000 bästa låtarna

26. Yazoo – Goodbye 70´s (1982)

Vi är tillbaka 1982 igen. Detta måste, att döma av listan, vara ett av de finaste musikåren någonsin. Vince Clarke lämnade som bekant Depeche Mode och bildade Yazoo med Alison Moyet istället. Good choice, indeed!! Det är jag knappast vara ensam att tycka. Vince gav världen ett bättre Depeche och fick själv ut sin fulla potential i framförallt Yazoo och Erasure fram till 1990 cirka. Mannen är en legend. Alison har en fantastisk röst. Goodbye 70´s har aldrig tömt ett dansgolv i världshistorien. Fy fan vad bra. Stenhård syntpop när den är som allra jävla mest effektiv. Vi bugar och bockar för Vincent Martin från Basildon!

Relaterat:

  1. 21. Photographic
  2. Från pojkrummet till L.A
  3. Identitetsproblem

Jun 4, 2010 | 3 Comments

Conquistador

100 av de 1000 bästa låtarna

27. Indochine – 3eme Sexe (1985)

Jag…jag..nä. Det här är musik som betyder så mycket för mig så det stockar sig när jag skriver det här. Hur kan det komma sig? De sjunger ju för fan inte ens på ett språk som jag ens kan påstå mig bemästra på något sätt. Nu ska jag säga något jag kommer säga i alldeles för många inlägg framöver – När Indochine är i den här formen (som de var mestadels i början av karriären) är de världens bästa band.

Jag menar: “une fille au masculin, un garçon au féminin“. Det räcker för mig -och då vet jag ändå att Nicolas Sirkis aldrig utsetts till nån större textförfattare. Faktum är att flera olika fransmän/fransyskor jag pratat med säger att lyriken ibland kan vara beklämmande medioker. men kolla publiken i de här klippen. Jag har i princip aldrig, och då har jag sett mååånga liveklipp med bandet, sett en så begeistrad publik som Indochines.

Det här bandet är en fullständigt genial uppfinning. Ursprungligen fyra krulltottar i för stora byxor som spelade sin egen version av surfmusik. Sin egen orientdippade syntpop. Kombinationen av de lite udda inspirationerna tillsammans är helt oemotsåndlig. De mest magnifika melodislingorna. I hög fart. Glad fransk syntpunk helt enkelt! Tänk så dumt det kan låta i skrift när det låter så bra i praktiken.

Nu hör vi det kanske inte så mycket i just den här låten (den går inte lika snabbt som de flesta andra favoriterna) men det finns inte mycket musik som kan försätta mig i så pass extrem form av extas. När jag varit som mest nere har jag lyssnat på Indochine. När jag varit som mest uppe har jag lyssnat på Indochine. Jag är inte ensam. Vi är många som älskar bandet som finns kvar.

Tyvärr har vi inte och lär inte heller få se dem på Berns eller Debaser Medis. Den 26:e Juni spelar de på Stade Du France. konserten är utsåld sen över ett år tillbaka. De har sedan våren 2009 turnerat nonstop för utsålda hus i länder där de, förutom Frankrike, är GIGANTISKA. Indochine 2010 är större än någonsin. Nicola Sirkis är själv kvar men han behöver inte ursäkta sig. Hans bror gick bort i cancer 1999 och han har fortsatt själv med nya medlemmar (De andra två ursprungsmedlemmarna är borta från bandet sen länge) Och han gör det knappast illa. Som ni kommer märka yttermera på den här listan.

Jun 4, 2010 | 3 Comments

Shout! Shout!

100 av de 1000 bästa låtarna

28. Tears For Fears – Shout (1984)

Det fanns en tid för, vad det ibland känns som, försvinnande länge sen då alla frågade sig: Vem är Curt? Och vem är Roland? Frågan är väl om det någonsin reddes ut.

Tears For Fears var inget briljant band, men när de satte grejerna på rätt plats var de bra. Och när de fick ihop “Shout” föll inte grejerna bara på plats. De gjorde allt rätt. Ett anthem. En låtjävel som man bara vill ha gjort själv. Därför ska man nog akta sig jävligt noga för att tolka den.

Tidsbundet? Ja. Stadium-maffigt utav helvete? Ja. Beklaglig sista hälft i videon med barn, mammor och panschisar som strålar samman för att mima refrängen? Ja. Är låten sämre för det? Nej.

Spela på så hög volym apparaterna och grannarna/arbetskamraterna tillåter och avgör själva.

Frågar ni mig? Det här är förbannat stor popmusik. Eller förbannat stor politisk syntrock skulle jag nästan vilja säga. Det här är utan något som helst tvivel en av de 100 bästa låtarna som gjorts. Som ni ser har den hamnat på #28. Det är episkt. Dramatiskt. Ett sjukt bra beat. En sinnessjukt bra refräng. Fan, till och med gitarrsolot är ju så bra så man nästan kan se Janne Schaffer stå på en alptopp och svänga loss utan att det skulle förstöra. (alltför mycket)

Relaterat:

  1. 73. Shout Out Louds – The Comeback
  2. 34. The Knife – Silent Shout

Jun 4, 2010 | 12 Comments

More Than This

100 av de 1000 bästa låtarna

http://www.youtube.com/watch?v=OfgU4iQr8PU

29. Roxy Music – More Than This (1982)

Långt efter ljudgeniet Brian Eno´s depart gjorde de sin allra bästa låt. På smöriga “Avalon“; deras sista skiva. Men jag har verkligen inga problem med det lite sliskigare sena Roxy Music. Tvärtom. Det här är helt fantastiskt. Det är klart att inget blev sämre att den var med i en nyckelscen i min absoluta favoritfilm “Lost In Translation” heller men det var ett öde låten förtjänade nästan lika mycket som “Just Like Honey“.

Brian Eno är förresten knappast klar med den här listan.

Relaterat:

  1. Tändör! Tännnndööööör!
  2. Tala, Stava & Sjung Sen Om Döden

Jun 4, 2010 | 2 Comments

Första LP:n.

100 av de 1000 bästa låtarna

http://www.youtube.com/watch?v=eaScyfSHc-Y

30. Kraftwerk – Radio Activity (1975)

Det var alltså här det började. Den sjätte Juni 1981. Jag fyllde åtta år. Jag firades i Långanäs, Eksjö där farfar ägde en stuga. Jag fick en LP, en svart med något som liknade en radiohögtalare på. Gissa vilken?

Relaterat:

  1. Cross of Andrew once again

Jun 3, 2010 | 5 Comments

Broken Rock and Roll

100 av de 1000 bästa låtarna

31. Nine Inch Nails – Wish (1993)

Jun 3, 2010 | 6 Comments

Världens genom tiderna sorgligaste låt.

100 av de 1000 bästa låtarna

32. Spiritualized – Broken Heart (1997)

Det räcker med att höra inledande tonen för att jag ska fyllas av melankoli. Jason Pierce har i “Broken Heart” från storverket “Ladies and Gentlemen We are Floating In Space” skrivit världens kanske vackraste, men definitivt den sorgligaste låt jag någonsin hört.

Jag tillägnar den här på listan till mina vänner Linus & Jeanette.

Relaterat:

  1. Gatan mellan biktbåset och strippklubben
  2. Jocke, Lasse och Freddan. Världens bästa bröllopsband.
  3. Världens bästa husband. En lika bra dag hade inte Freddan (höger) på samma ö, några år tidigare..

Jun 3, 2010 | 5 Comments

The Original Femme Fatale

100 av de 1000 bästa låtarna

33. The Velvet Underground & Nico – Femme Fatale (1967)

På många sätt var det här det började. The Velvet Underground är inte ett av de tio mest inflytelserika banden någonsin för intet. Det beror inte bara på Lou Reed. John Cale. Eller Andy Warhol. Låt oss prata om Nico.

Vad hade du innan 1967 för rockband med en tjej på sång?

Nog för att hon var featured som artist på bananskivan men nog kan man säga att hon var med i bandet. En ännu läskigare fråga än vad som fanns innan VU & Nico är -Vad kom efter?

Det finns små undantag här och där men ska man hårdra det måste vi prata Blondie.

Och det här är, vill jag mena, anledningen till att April Tears redan på tidigt nittital likväl som nya tjejfrontade band 2010 får dras med att liknas med Nico & Debbie Harry. Därför att de två var först helt enkelt. Visst är det tragiskt att ni inte kan räkna upp mer band innan 1980 som hade 1st kvinna på sång?

“Femme Fatale” är så otroligt fantastiskt bra. Vad den har betydit för oss som gillar musik som den på den här listan ska vi inte ens börja spekulera i. Och det är inte ens Velvet Undergrounds viktigaste eller bästa låt.

Relaterat:

  1. Pirre, Farba, Original Löken, Jerka, Rylle. Rövsvett.
  2. Hundar Kan Prata

Jun 3, 2010 | 4 Comments

← Previous Page — Next Page →