Problemet med den tioårige Dregen
Hökaröva
Nu ska ni få höra en liten historia som har plågat mig ett tag:
När jag var runt tio år så var jag och spenderade ett par dagar i Nässjö hos mina kusiner. Jag slaggade över och hade det gött. Det var sommar tror jag för gräset var grönt och jag sprang omring och kickade lite fotboll på den välklippta mattan på deras baksida. När jag gjorde detta kände jag mig iaktagen. Det visade sig att grannpojken var ute.
Det gick en liten stund sen hade vi “bondat”. Han visade sig vara hårdrockare och hette Andreas precis som jag. Han älskade Kiss och sprang och hämtade soloplattorna från Ace, Gene, Paul och vem fan nu den fjärde var. Peter Criss kanske? Möjligen en liveskiva som hette “Alive” också. Minnet sviktar något, det har ändå gått 25 år.
Sen hittade vi en igelkott och vi hämtade mjölk till denna och ställde i närheten av mina kusiners gröna sopptunna på baksidan. Min nyfunna vän kallades Dregen och han bodde granne med mina kusiner på Lingonvägen i Nässjö. Samme Dregen som senare skulle bilda Backyard Babies alltså.
Många år senare, förmodligen 2002, spelade jag med Sabrosa i Eskilstuna. På kvällen gick vi ut och festade tillsammans med b la Johan från Backyard Babies, som kommit att bli en polare genom att han var tillsammans med April Tears stylist Janina. Som DJ under kvällen återfanns Dregen. Jag tänkte att det var kul för honom att höra denna gamla historia om Kiss & Igelkotten så jag gick fram till honom och bad att få snacka med han en liten kortis.
Han var först trevlig men efter att han lyssnat till min story sa han bara kort -Jag har aldrig bott på Lingonstigen, det var Nicke (Backyard Babies sångare) som gjorde det. När jag då sa att han var löjlig som inte kunde dela minnet med mig, det var ju ändå något pinsamt för mig och han själv att han förnekade fakta, blev han grövre i tonen och nästan skrek ut -Men fattar du inte, jag har aldrig bott på Lingonstigen! Det var Nicke som gjorde det!! varpå han snabbt återvände till Martin Sköld i DJ-båset. Förstummad, förbluffad, fördummad och förbannad stod jag kvar.
Jag gick till Johan och sa vilken jävla idiot hans bandkollega var och han sa vänligt att jag inte skulle bry mig om honom. Men jag kunde inte släppa det. Jag blev så jävla upprörd över att Dregen inte kunde “erkänna” att detta ägt rum. Jag förstod inte varför och kände mig som en komplett idiot. Sen har jag väl inte brytt mig om det hela så där värst mycket. Förutom att jag muttrat ibland när folk, min fru inkluderad, berättat om hur trevlig Dregen är. Men den 2 Januari i år träffade jag på min farbror och kusin på en släktträff och plötsligt kom jag på detta och ställde då frågan om Lingonstigen.Min farbror svarade då:
-Dregen bodde aldrig på Lingonstigen, han bodde på andra sidan stan. Däremot bodde Nicke där, några hus från oss, i början på gatan.
*
Jag vill härmed be om ursäkt till Dregen för att han inte mindes vår dag tillsammans i Nässjö.
**
Jag vill också passa på att ställa frågan -om det inte var Dregen jag träffade där med igelkotten -vem var det då? Jag har känt till killen sen jag var tio år -som Dregen, en hårdrockare som gillar Kiss och är granne med mina kusiner. Hur kunde jag göra det?
***
Så därför ställde jag frågan till min kusin Patrik på släktträffen. –Var det inte Nicke ändå då? sa han. Nej det var det inte, sa jag. Killen hette Andreas och kallades Dregen. -Kanske var det vår granne Mattias Tyhr? sa han men svarade sig själv: -Fast han gillade ju inte hårdrock.
****
Kan det då ha varit en annan person som ljög om sitt namn och antog en annan 10årings från andra sidan stan? Eller kan den riktige Dregen åkt över hela Nässjö med en kasse Kiss-skivor bara för att visa den där syntsnubben från Tranås att han hade dem? Kanske får vi aldrig svaret, men det är högst intressant att spekulera, eller hur?
****
M4TM #1 2009
M4TM
Knappt är man återhämtad från alla helgdagar, ändå är det redan dags för Music For The Masses igen som rivstartar året ikväll onsdag med Quiz!
Quizmaster PAULI är laddad till tänderna och vill ni delta är det bara att dyka upp på KGB ikväll runt 19-20. Start 20.00! Ses där.
Grand Conspiracy
Lip Service
Lip Service har gått ut med ett PM idag:
“Lip Service is back in the studio. We have started to record our next album “Grand Conspiracy” scheduled for release in 2009. The first step is to narrow down a list of 20 pre-written songs.
The album will be pre-programmed in Studio Suburbia and then we will work with various producers and (re)mixers in studios in Stockholm.
We are really looking forward to make this album which will take the band in new directions and soundscapes and hopefully prove our full potential.
A first release from the album, whether single or EP, will be released to coincide with the European dates in april and may.
Cheers
Andreas & Louise”
Gutes Neue Jahr!
Helghälsningar
Kollaps har ledigt några dagar till men likväl önskar jag eder alla en fröjdefull nyårsafton!
2009 blir idrottens år för mig! Julen -och föregeånde halvår- har gett mig en bunt extra kilon som jag tar som ett hedersuppdrag at bli av med under våren. Så -nu har nu fått mitt nyårslöfte. Vad är erat?
Skål! Länge leve idrottens år 2009!
Commercial Pollution
Sabrosa
Det finns några gamla Sabrosa videos ute på YouTube. De (Let It Free & Sympathetic Symphony) är usla bortom all förklaring och filmade under vår Walesvistelse men i helvete om jag inte upptäckte nu att det är nästan 15 000 personer som tittat på dem. Se där!
I vilket fall har Simons brorsa hämtat upp sig som videomakare och satt ihop den här gamla dängan till nåt som iallafall funkar bild och klippmässigt. Sabrosa: Commercial Pollution. Nu är det jul.
Kollaps! 2008
Depeche Mode, Lip Service, Obehagliga & Märkliga Människor i Europa, Semester, Svart Bröllop
Nu har det kommit till den punkten då året bör sammanfattas sakligt. Så här blev det:
ÅRETS…..
Platta: GLASVEGAS – GLASVEGAS -ja vad fan trodde ni? Jag väljer att citera Metro:s Malin Forsström
“Det fanns de som tvivlade men gav vika. Det fanns de som fortsatte tvivla. Och det fanns de som var hårdnackade och vägrade att ens lyssna.
Men de som vägrat att lyssna är inte nyfikna på musik.
De använder den som en sköld, till utanförskap istället för gemenskap, förbittring istället för kärlek.
Och då kan de lika gärna låta bli, för då har de inget att hämta hos Glasvegas. Det är deras förlust. För James Allan sjöng, och det kändes som en kyss.”
En annan jävligt bra skiva:
Santogold – Santogold
Låt: GLASVEGAS – GERALDINE Det är sällan det kommer det en sån där låt som redan från första sekunden har mig nailad vid väggen med gapande mun.
En annan jävligt bra låt:
Duffy – Distant Dreamer
Läsning: PETRA ÖSTERGREN – PORR, HOROR OCH FEMINISTER
Fullständigt superprovocerande för många gissar jag. Så inihelvete bra och bländande läsning som sätter en hel massa sanningar på pränt.
Antiklimax: Att man redan efter fem minuter kunde se hur Ryssland skulle skicka Sverige ut ur EM.
“Rätt Plats Vid Rätt TIllfälle”: I Bodrum, Turkiet efter att Turkiet vänt 0-2 till 3-2 mot Tjeckien och därmed avancerat vidare i Fotbolls-EM.
Kollapslista: Mycket har varit roligt att skriva med självfallet var Depeche-listan en höjdpunkt. I Bokform 2009?
Stad: Berlin! Och dit flyger vi igen på julaftonsmorgon för att fira julen på vårt sätt. God Jul!
Bortglömda: The Cure släppte ny skiva som jag kapitalt skiter i. För femton-tjugo är sen var Cure lika stora som Depeche Mode -för mig & för många, många andra.
Egna Arbete: “Ung & Döende”, “Kärlek Gjord Av Hat”, “Stationer”, “In Black”, “MAW 08 Video” & “Gato Blanco (Deuter9 remix)” är det jag känner mig mest stolt över just nu.
Finaste: Mina vänner som ställer upp på mig och mina galenskaper med så jävla mycket engagemang, glädje och energi. Utan er: Ingenting!
*
Nästa år finns det enormt mycket att se fram mot musikmässigt: DEPECHE MODE! U2! THÅSTRÖM! MEW! IAMX! Glasvegas live! Santogold live! Alla de andra banden, förutom U2 på stadion, på Arvika kanske?
Oasis från Tranås
April Tears, Helghälsningar
Tombone Studios nån gång mellan 1999 och 2001:
Jag vet inte exakt vad som hände, men efter jag lagt på alla guror på Peter Månssons demotrummning så kunde jag förvirrad och skrattandes konstatera att jag just skrivit & spelat in en klockren Oasislåt. Det lät inte ett jävla smack som April Tears.
Kanske skulle Noel & co ringt mig så hade jag, kopisten i Mariehäll, shejpat upp det sentida skrala låtmaterialet.
Trevlig helg alla!
1990-2004
April Tears
Tack till alla före detta medlemmar i The April Tears!
* Har endast deltagit som Livemedlemmar.
** Har endast varit körsångerskor eller programmerare i studio
Kristian Nilsson
Andreas Nilsson
Patrik Hörenius
Alexander Durefeldt
Carl Johan Larsson
Johan Ahl
Kenneth Jansson**
Sara Gunnarsson
Kristofer Peterson
Belinda Berg (Kittes Storasyrra)**
Jens Hellqvist
Jesper Eng
Jezzica Sunmo**
Henrik Sjögren*/**
Stefan Nilsson*
Jakob Åberg*
Kitte Berg
Fredrik Käll
Torbjörn Söderman
Annika Mellin*
Jimmy Monell
George Hedlund*
Frida Sjöstam */**(Framförde dessutom tillsammans med Kitte & mig en April Tears spelning i Vadstena!)
Peter Månsson **
Mattias Halla **
Mattias Svensson
Johan Efraimsson *
Fredrik Broberg *
Susanne Mosson **
Sorry till de som är glömda, ni förstår säkert.. ; )
Post Desire
April Tears
Efter “Consume Desire” började, som jag befarade, bandet att falla sönder. Det brukar bli så när några kämpat så jävla mycket för något tillsammans under många år. När man når målet tar energin slut.
Kitte var först att hoppa skeppet. Yvonne erbjöd honom en plats i bandet i slutet av 2001 och han tackade ja. Det var trist men inte helt oväntat. Vi startade auditioner i replokalen och testade ett tiotal men det var egentligen aldrig nån fråga vem vi skulle plocka in. Mattias Svensson, Parisarn, Annikas kille, var den som vi utan tvekan kände skulle passa bäst i gänget.
Han kom in i ett läge då bandet var i ett desperat make or brake läge. Så när skivbolaget meddelade oss, tre veckor efter “Consume Desire”, att de skulle gå i konkurs var det i princip över. Engelska Telstar släppte “Model Actress Whatever” och “Seventeen” singlarna innan de lade ner filialen i Skandinavien (och kursade, trots Craig David m fl ett par år senare) Edel records, som distribuerat första två singlarna signade över oss och fortsatte genom att släppa “Hardcoming” och sedermera “Consume Desire”. Men båda släpptes utan den bastanta uppbackningen som behövdes. Inga videos. och “Hardcoming” kom tre månader innan albumet.
Efter Edels kursande flyttades vi över till Playground Music som släppte “Heart Shut Down” på singel, men då var vi ett utslaget band. Tuben meddelade efter några förbannat fina stora spelningar som följde efter albumet att han inte orkade längre. Och Jimmy var trött på att spela live. På Arvika 2001, när hans första dotter föddes var han tillfälligt ersatt av Mattias Halla och vid en spelning i Maj i Tranås 2002 var vi bara fyra på scen:
Jimmy var som sagt nybliven pappa och hade annat fokus. Sara bodde i Malmö. Och jag jobbade även med mitt nya projekt; Sabrosa. Innan sommaren börjat sade jag, vi vår manager Carolina, upp kontraktet med Playground Music som jag ansåg var pajasar. Och då var det på många sätt över.
Men inte helt och fullt.
Efter ett långt dödläge under ett år satte jag mig under våren 2003 och synade alla outgivna låtar. Vad som hade hänt nu var att Ben Marlene lämnat vårt förlag. Och med våra bolag kursade fanns helt plötsligt ett läge att ge ut de dyra inspelningarna från PuK och annat gammalt gnojs. Som en closure över hela perioden.
Jag satte mig och sållade och valde ut, presenterade för bandets kvarvarande medlemmar ; Jimmy, Mattias & Sara och sen kontaktade jag två bolag vi fann intressanta att ge ut releasen hos. Dead Frog Records var hetast på bytet och hösten 2003 signade vi ännu ett skivkontrakt.
2004 repade vi in ett sista gig, förlagt på Debaser i Stockholm. Samtidigt släpptes vårt tredje album, samlingen “Half-closed Eyes Imperfect Kisses” (som jag själv fanimig tycker är en fullständigt genial titel på en platta med outtakes om jag får lov att säga det själv)
Förstärkta av Johan Efraimsson (från Paris) på trummor och nya stjärnan Freddan Broberg avverkade TAT sitt kanske bästa gig nånsin. Vi inledde förresten med grunden till den “MAW” version vi till slut släppte med Lip Service nu i höst (tanken på re-release har ända sen dess funnits). Extra poetiskt är det så klart att Jimmy och jag jobbat fram versionen och att Mattias mastrat det. De tre sista medlemmarna av April Tears.
För trots att vi lämnade scenen på Debaser 2004 med “Leaving Places” ska ni veta att vi kom långt i arbetet med en ny skiva som skulle heta “Xoo Vanilla”. Vi planerade att, efter Saras definitiva sorti, samarbeta med olika vokalister och göra en väldigt dansinriktad platta utan de typiska låtstrukturerna.
“Ghostrider”, “Replica” och “The Preacher” kändes asbra ett tag. När jag hör dem idag vet jag inte. “Don´t Choke Your Love” och “Josefina” var riktigt snygga ballader som vi spelade in med Susanne Mosson från Standfast. Längre kom vi inte. Nån “Xoo Vanilla” lär det aldrig bli. Under 2005 blev det mer och mer klart att det verkligen var över for definite för The Band Formerly Known As The April Tears.
Sista Bilden på The April Tears. I gula gången på Söder, Stockholm
Detta var planerat som första singel till “Xoo Vanilla” och var på g att släppas
redan 2003 om jag inte minns fel. Då också med Sara som sångerska.
Kanadensiska tonårsartisten Stephanie LeBlanc gillade April Tears så mycket att hon spelade in inte mindre än tre låtar från “Consume Desire” på sin debutplatta. Det är fortfarande oklart varför hon sjunger “Kitte Berg” i refrängen till “Irréel”.
*
Från Dödläge till Mediaboom
April Tears
Efter att ha haft en helt ofattbart rolig sommar fylld av inspelningar och förväntningar var hösten 1997 ett stort antiklimax. Maskinerna fastnade, branchen satte in foten i April Tears verksamhet på riktigt. Vi fick höra så mycket skitsnack -vi skulle bli nya Jumper, vi skulle samarbeta med Thåström, vi skulle åka förband till ditten och datten. Av detta blev vi en gång för alla brända av skivbranchen. Vi satt med en skiva som kostat en miljon att spela in och utan skivkontrakt.
1998 var ett mörkt, mörkt år för bandet. Vi var i väntans tider, men inget hände. Vi började sakta inse att skivan kanske inte skulle ges ut. Vi var ett tag bra nära att lägga ner helt och hållet.
Det var egentligen inspelningarna i början av 1999, internt kända som “Timberman Sessions”, som räddade bandet.
Jag bodde med min dåvarande flickvän Hanna i en fin trea vid Mariatorget och hade ett rum där jag i stort sett bara satt och spelade Championship Manager på datorn. Det var ju inte så att jag hade nåt jobb under tiden 97-00 utan gick på förskott från förlaget. Så jag drev omkring och lirade dataspel. Dataspel som tog tid och kraft från låtskriveri. Men så slutligen, i duschen, började jag nynna på en helt ny melodi som jag var tvungen att direkt göra något av. Det som skulle bli “Model Actress Whatever” var också startskottet till den sista chansen för April Tears.
Jimpan och jag jobbade i några dagar i mitt datarum och klämde ur oss “MAW”, “Medicine” och två mycket bättre versioner på ett par låtar vi pillat lite med innan: “Clone Elvis” och “Hong Kong”. Det lät mer elektroniskt än tidigare, främst beroende på inspelninsgssättet.
I vilket fall var det så gott som uteslutande denna demo som slutligen ledde fram till att ett skivkontrakt med Telstar Records skrevs. Och under sena 99, 00 och tidiga 01 spelade vi in albumet som till slut släpptes 2002. “Consume Desire” blev det till slut efter att titeln “Neon” dissats av skivbolaget. Det lät för retro tyckte de. Av de forna inspelningarna av “Eyes Cold Kisses” återstod endast flaggskeppen “Heart Shut Down” och “Hardcoming”. Men även en gammal låt, lika gammal som “Strange Paradise” kom till slut med -“All I Want Is You”.
Och av någon anledning som kan tyckas obegripligt för vissa släppte vi två av våra starkaste spår, “Spider” och “Hip Shooter” (med Freddie Wadling), som b-sidor. Men så har vi en tradition av favoritband som släppt skitfina b-sidor också.
Det största ögonblicket i min karriär som låtskrivare fick jag lätt uppleva i Christoffers lada när symfoniorkestern spelade in stråkarna. Så här lät en av de sist skrivna låtarna på skivan timmarna efter inspelning, för stråkarret står det tvättäkta musikaliska geniet Lundquist01-all-good-things-instr.
ALL GOOD THINGS MUST COME TO AN END (Instrumental-Work-In-Progress-Version)
*
Och när “Consume Desire” väl släpptes i Januari 2002 var åsikterna många och här har ni ett axplock:
+++++
“Lite Nico-varning på den rösten. Och så bra!”
Jessica Gedin, Aftonbladet
“Cool 80-talssynthretro i modern tappning”
Fredrik Virtanen, Innelistan Aftonbladet
“Blir de nästa Depeche Mode?”
Tidningen Svenska Musikindustrins topplista 2001
Årets Låt Swedish Alternative Music Awards 2001 “Model Actress Whatever”
Framröstat av tidningen Zeros läsare m fl
“Bandets attityd ger till och med oss i publiken större självförtroende, man känner sig genast bra mycket coolare bara man står i folkmassan”
Carl Braunstein i Revo9, en av en hel drös saliga liverecensioner.
“Låtarna är synt i själen…Stencool”
Stefan Malmqvist, SvD
“Mörkt men inte kolsvart. Pop men ingen sellout.”
Johan Palmqvist, ÖstersundsPosten
“Nästan löjligt imponerande”
Anders Svensson, Nya Wermlands Tidningen
“April Tears gör läckra poplåtar i gränslandet mellan synt och lack och läderpop”
GP
“Sveriges sexigaste band”
Tidningen Hennes
och så har vi den andra sidan av myntet:
–
“Jag borde gilla det, men trots att Sara Gunnarsson ger bandet en speciell karaktär är “Consume Desire” en misstänkt anonym platta.”
Anders Nunstedt, Expressen
“Det är väldigt kantigt och kan jämföras med en spattig robot…I grunden är det sugigt som fan”
Simon Andrén, Västerbottens
“Svensk kvintett som lovar runt men håller tunt. Vad vi lyssnar på är fem räddhågsna musiker, som visar stora brister på självförtroende.”
Janne Hallman, ???-tidningen (syns inte i mitt urklipp)
“Musikaliskt är detta nästan outhärdligt daterat”
Maria G Francke, Sydsvenska Dagbladet
“Jag läser hellre noveller av Per Hagman”
Cilla Berg, ???-tidningen
Bomben.nu
och så Tom Pyls legendariska supersågning då som jag redan publicerat.
Så där är det med musik. : )
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Senaste kommentarerna
Warning: Undefined variable $pre_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 23
Warning: Undefined variable $post_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 34