Kevin i landet mellan genialitet och galenskap
100 av de 1000 bästa låtarna
#70. Dexys Midnight Runners – Come On Eileen (1982)
Antalet festkvällar på klubben M4TM som slutade med att Come On Eileen toppade crescendot efter Kylie´s “Locomotion”, Proclaimers “100 Miles” och Håkans “Kom Igen Lena” var väldigt många. Ibland kunde det vara bara jag, Racov, Lasse och Pekka. Men det spelade ingen roll, det var lika roligt och lika ösigt varje gång. 1982 levererar ännu en legendarisk låt till listan -jag måste säga att jag är överraskad själv.
71. Verve – Bittersweet Symphony (1997)
72. Joy Division – Atmosphere (1980)
73. The Smiths – There Is a Light That Never Goes Out (1986)
74. Björk – Hyperballad (1996)
75. Blur – Tender (1999)
76. Erasure – Stop! (1988)
77. Fad Gadget – Ad Nauseaum (1984)
78. Nina Simone – Feeling Good (1965)
79. Massive Attack – Risingson (1998)
80. Smashing Pumpkins – Pug (1998)
81. Sylvian & Sakamoto – Forbidden Colours (1983)
82. A-Ha – Summer Moved On (1998)
83. Nirvana – Breed (1991)
84. Simon & Garfunkel – The Sound Of Silence (1965)
85. Sigue Sigue Sputnik – Love Missile F1-11 (1986)
86. Kim Wilde – Words Fell Down (1982)
87. Nick Cave and the Bad Seeds – The Mercy Seat (1988)
88. Tanita Tikaram – Cathedral Song (1988)
89. Coldplay – Viva La Vida (2008)
90. Lloyd Cole – No Blue Skies (1990)
91. The Human League – Empire State Human (1979)
92. Bernard Butler & David McAlmont – Yes (1995)
93. Chicks On Speed – Fashion Rules (2001)
94. Gary Numan – Cars (1979)
95. Curve – Missing Link (1993)
96. Devo – That´s Good (1982)
97. Iggy Pop – Sixteen (1977)
98. The Shangri La´s – Leader Of The Pack (1964)
99. Eurythmics – Love Is a Stranger (1982)
100. Serge Gainsbourg & Brigitte Bardot – Bonnie and Clyde (1968)
Viola!
100 av de 1000 bästa låtarna
#71. The Verve – Bittersweet Symphony (1997)
Ska vi försöka prata om låten utan att nämna den fantastiska videon? Nej, det gick visst inte. Här får ni den med spansk subtext. Grattis Kollaps läsare!
“Bittersweet Symphony“…varje gång jag hör introt är jag jag såld. Det är förmodligen världens bästa intro någonsin, ja det är så bra att det driver låten hela vägen till slutet. Sen är det ju förstås en skitbra låt som spelas under tiden också. Richard Ashcroft och hans mannar var under några månader 1997 världens bästa band uteslutande tack vare den här låten. Som går att tröttna på? Berätta gärna om när ni tröttnade. Jag har nämligen aldrig gjort det.
Words are very unnecessary
100 av de 1000 bästa låtarna
#72. Joy Division – Atmosphere (1980)
There is a Light
100 av de 1000 bästa låtarna
#73. The Smiths – There is a Light that Never Goes Out (1986)
Jag ska inte säga så mycket om den här magnifika låten, förutom att jag alltid gillar när man använder en flöjt på rätt sätt. Jag lämnar ordet till Martin Söderström i kommentarsfältet -en man som med stor sannolikhet kommer 1) uppröras av en för honom skandalöst låg placering av låten 2) I korta drag berätta hur mycket den betyder för honom.
En grej ska jag ta upp dock. Under klippen på YouTube när man letar nu till listan hittar man oftast kommentarer i stil med “This song is the best evah!” eller “I love this so much!!“. Under ovanstående video fanns följande -dagsfärska- kommentarer. Jag tror de säger en del om The Smiths och The Smiths fans.
MThibedeau 23 timmar sedan
zigzigzig 1 dag sedan
Björk
100 av de 1000 bästa låtarna
#74. Björk – Hyperballad (1996)
Björk Gudmundsdottir. Original motherfucking artist!! Det är få artister som kom fram i slutet av nittonhundratalet som var en så fullständigt unik super/särbegåvning som den isländska fd Sugarcubes-sångerskan. Hela anslaget i rösten och musiken förändrade så jävla mycket att jag inte är säker på att alla insett vidden av hennes genombrott med “Human Behaviour”. Helt klart också är att tack vare Björks genomslagskraft fick vi en ask att likna med Pandoras öppnad. Trettonhundratusen tjejer över hela världen, Europa framförallt -och Sverige i synnerhet, öppnade rösten och sjöng plötsligt på islandsbruten engelska och med märkligt bekanta fraseringar.
“Hyperballad” är en sjukt vacker elektronisk kärleksvisa där hela Björks register kommer fram. Och avslutningen är rena rama julafton för alla som gillar sånt som jag: En fantastisk refrängmelodi som stegras rytmiskt för varje runda som går. Det är inte bara rök som kommer från Island.
Brittisk Pubgospel
100 av de 1000 bästa låtarna
75. Blur – Tender (1999)
Blur. Det var ett riktigt jävla bra band det. Från inledande billig flanellmanchester till arenadisco till stor, stor gospel. Deras resa är av det mer udda slaget och det speglar väl sig inte så lite i Damon Albarns rastlösa själ och Graham Coxons truliga indiesjäl. “Tender” låter både Blur och som en låt som redan funnits i 100 år. Det är enkelt, briljant, självklart.
Vincent
100 av de 1000 bästa låtarna
#76. Erasure – Stop! (1988)
Vince Clarkes genialitet har aldrig ifrågasatts på den här sidan. Tyvärr slutade hans popkarriär för kring 20 år sen, men herregud vilken åttiotal killen hade. Erasure var ett fantastiskt band, fullt i klass med både Pet Shop Boys och New Order mellan 1985 och 1991. “Stop!” kan vara det allra bästa duon fick fram -så jävla medryckande, glatt och härligt syntploppigt helt enkelt. Andra stora Erasure favoriter är “Breath Of Life“, “Chorus“, “Ship Of Fools“, “When I Needed You Most” och “Circus“. Det är ingen dålig best of de får ihop!
STUMM 15
100 av de 1000 bästa låtarna
#77. Fad Gadget – Ad Nauseaum (1984)
Hansa Studios Berlin 1983: Daniel Miller. Gareth Jones. John Fryer. Anton Corbijn. Frank Tovey. Skivan heter “Gag”. Sista spåret heter “Ad Nauseaum”.
Nina
100 av de 1000 bästa låtarna
#78. Nina Simone – Feeling Good (1965)
En av de största rösterna med sitt paradnummer.Yeah säger jag bara!
The Genre formerly known as Trip Hop.
100 av de 1000 bästa låtarna
#79. Massive Attack – Risingson (1998)
Bristolscenen i slutet av nittitalet aka Triphopscenen var inte tråkig. Portishead är antagligen det långsammaste bandet någonsin som det svängt om. (Har ni hört nåt från det vansinnigt otajmade och försenade albumet från häromåret? Machine Gun är det sannerligen inget fel på.)
Tricky hoppade vidare från Massive Attack och hade en kort stund i ljuset innan karriären floppade i och med filmmedverkan i “Femte Elementet” . Kort recension: Den manliga motsvarigheten till Beyonce´s insats i Austin Powersfilmen – avdelningen popstar goes moviestar…not.
Minns ni att även Goldie blev filmskurk. Bondskurk ta mig tusan! Även han legendariskt usel.
Massive Attack höll sig i mörkret. 1998 års “Mezzanine” är the album om vi ska definiera det utefter scenen. “Karmacoma“, “Teardrops“, “Angel“…fem av fem allihop. Andra singeln var “Risingson” och den är enligt mitt sätt att se det Massive Attacks allra största stund. Jag menar -en låt som till och med självaste Alan Wilder måste suttit och skakat av upphetsning när han hörde den första gången är ingen dålig låt. En låt som pekade ut vägen för vart världens bäste ljudkulissbyggare skulle ta vägen med sitt fritidsprojekt Recoil är vad vi talar om. Det är klaustrofobiskt, släpigt och deprimerat. Massive Attack at their best med andra ord.
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Senaste kommentarerna
Warning: Undefined variable $pre_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 23
Warning: Undefined variable $post_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 34