Rafael och Sparrisen
Hökaröva
Då var det äntligen dags för en ny säsong. Vi inleder med min kära vän Henrik Sjögrens fina minne från studieåren i England. Väl bekomme!
************************
Andreas har bett mig berätta en episod från förr.
Hösten 2000 pluggade jag i England, närmare bestämt Norwich. Det var mitt sista läsår och jag var hyfsat trött på att läsa. Det visade sig dock vara ännu slöare fart på universiteten i England än i Sverige, vilket både förvånade och gladde mig. (Som exempel kan nämnas att det var närmast regel att man skulle ta minst en pint öl på kårhuset innan man gick in på nästa föreläsning).
Jag bodde i en sunkig 15 kvadratare i ett lika sunkigt studenthem, i ett ännu sunkigare studentkvarter. Men jag brydde mig inte då jag mest använde den till att sova i. Men det fanns en del roliga karaktärer i vår korridor.
En av dem – Rafael – gjorde succé en dag och jag skulle inte bli förvånad om det fortfarande talas om hans bravader där nere.
Rafael var en liten tafatt spanjor, mycket mager och med flaskbottnar till glasögon. Hans engelska var forcerad och han kunde ibland vara svår att förstå. Lägg därtill en orolig, lätt ryckig hållning, smärre tics i ansiktet och ett nervöst flin – vilket ytterligare försvårar en normal konversation. Men han var också vänlig och rolig och kunde underhålla oss med historier och berättelser.
Rafael var mycket förtjust i sparris. Det var något som han helt enkelt inte kunde få nog av och efter några veckor hade hans förråd av medhavd konserverad sparris tagit slut. Han var tvungen att skaffa nytt.
Vi satt ett gäng grabbar (korridorerna var könssegregerade) i köket en morgon och åt frukost när Rafael kom in och satte sig.
– Henrik, do you know how to say this in English, sa Rafael och höll upp en tom sparrisburk.
– I think it’s called Asparagus, Rafael, sa jag.
Han frågade vidare om jag trodde att gubben i kioskvagnen hade sparris. Det stod nämligen en drygt 70-årig gentleman i en kioskvagn alldeles utanför oss på gårdsplanen, med diverse livsmedel i sortimentet. Och lite till skulle det snart visa sig.
Jag svarade att det nog var tveksamt om gubben tillhandahöll sparris, men det kostar ju ingenting att fråga.
– I’ll try, sa Rafael och gick mot utgången och upprepade ordet ”Asparagus” tyst för sig själv.
Grabbarna i köket gick samtliga till fönstret för att bevittna hur Rafael skulle klara ut detta. Efter några minuter ser vi hur Rafael får en vara i sin hand av gubben. När han vänder sig om och ska gå tillbaka ser vi ett förvirrat uttryck i hans ansikte.
Han kommer så småningom in i köket igen och visar upp vad han har fått.
– Do you know what this is? Frågade han med utsträckt hand mot oss alla.
Det var definitivt inte sparris. Det var tvättäkta hasch.
Ett jubel spred sig i köket till Rafaels förtvivlan. Han ville ju bara veta vad som hade hänt. Förvirrat sade han.
– All i said was ”do you have any asparagus?”.
Alla förstod hur det hade gått till. Om vi flyttar fokus från Rafael till gubben i vagnen så skulle han ha uppfattat saken så här:
En ung man från studentkorridoren kommer nervöst fram till vagnen och säger ”do you have any …asparagus?” samtidigt som han flinar nervöst och gör tics så det ser ut som om han blinkar med ena ögat.
Otvivelaktigt tar gubben detta som en order av de mer obskyra varorna i sortimentet.
Historien om Rafaels bravad spred sig som en löpeld genom campus och snart kunde man höra historien från olika håll och i helt andra varianter.
Historien visade sig sprida sig även utanför campus och någon vecka senare rullade en polisbil in på vår gårdsplan. Två polismän i fåniga hattar spatserade in i vagnen, tog med sig gubben och satte honom i baksätet och försvann. Senare samma dag kom en bärgningsbil och släpade bort vagnen.
Nåväl, straffet för att sälja hasch till ungdomar tycktes inte vara alltför betungande. Efter endast en månad backade gubben återigen in sin vagn och fortsatte med sin verksamhet. Denna gång med något färre varor i sortimentet.
*
Jamen nu är det snart dags
Semester
Fr v: Kris Kristofferson, en man till i vitt skägg, Henrik “Sjögge” Sjögren, en dalkulla. Mer om detta senare.
Sommaren blommar i högsta grad, men Kollaps! långa och sköna uppehåll börjar komma till ända. Inom endast några dagar kickar vi igång igen med dråpligheter, dumheter och härligheter. Kollaps! comeback är nära.
Puss.
Andreas
Never Let Me Down Again (Aggro Mix)
Lip Service
Ett tredje spår från “Black Cat” -det avslutande femte spåret- är Depeche-covern “Never let Me Down Again (Aggro MIx)”. Det är även det sista spåret Kollaps! läsarna får tjyvlyssna på. Snart -mycket snart- kommer låtarna ploppa upp mastrade och fina på Myspace istället. Lip Service har startat en Facebook-grupp också -Lip Service Black Cat HQ- där de som vill kan gå med och få de allra senaste nyheterna angående bandet. Inom en inte alltför lång framtid kommer även en Webshop att öppna.
Aggro Mix är tyst de första fem sekunderna i den här omastrade versionen. Not to worry -sen smäller det!
Sitter i studio n nu och slutmixar kommande Eas/Svart Bröllop singeln “Generation 1+2”! Många järn i elden är det!
Cheers/
a.
Monkey See Monkey Do
Lip Service
Bara för Kollapsarna kommer här även spår 4, “Monkey See Monkey Do”. Även denna är än så länge omastrad. Trevlig helg mitt i sommaren alla!
In Black
Lip Service
Varsågoda, exklusivt för Kollaps! sommargluttare kommer en liten preview av kommande Lip Service-skivan “Black Cat”. Det är spåret “In Black” – i en omastrad version. Spela högt.
Snart Europride! Snart Black Cat!
Lip Service
Güllück-Saarbrücken-Berlin-Köpenhamn-Tranås
Semester
Nu har jag och Louise mellanlandat i Tranås innan vidare avfärd till Stockholm. Vi har haft en grym resa som jag, utförligt, kommer att berätta om senare. Imorgon far vi mot Stockholm och sedan väntar en intensiv tid med studioarbete och färdigställande av Lip Service “Black Cat” samt Eas/Svart Bröllop “Kärlek Gjord Av Hat”.
Kollaps! vill med denna korta mellanrapport mitt i sommaren, med stort léende, tacka alla läsare för bibehållet intresse. Jag ser på ansökarantalet att ni tittar in i stora antal. Det ger hopp för en formidabel omstart när det blir dags igen! Cheers to that!
Här skall ni få en snabb genomgång av våran resa:
Stockholm-Arlanda(Tunnelbana/Buss)/Arlanda-Istanbul (Flyg)/Istanbul-Milas(Flyg)/Milas-Güllück(Buss)/Güllück!/Gülluck!(Taxi)/Güllück(Personbil)/Güllück-Bodrum(Galen Buss)/Güllück-Istanbul(Pamukkale ExpressBuss/Båt)/Istanbul!/Istanbul-Sofia(Tåg)/Sofia-Belgrad(Tåg)/Belgrad-Zagreb(Tåg)/Zagreb-Ljubjana(Tåg)/Ljubljana-München(Tåg-Åh helvete vilket tåg..)/München-Saarbrücken(Tåg)/Saarbrücken(Personbil))/Saarbrücken-Berlin(Tåg)/Berlin!/Berlin!/Berlin!/Berlin(Taxi/U-Bahn/Taxi/Taxi/Taxi)/Berlin-Köpenhamn(Tåg/Båt)/Köpenhamn(Cykeltaxi)/Köpenhamn-Malmö(Tåg)/Malmö-Tranås(Tåg)
Vi missade alltså svävare, enhjuling & helikopter. I övrigt bör vi ha täckt in de flesta färdmedel.
Trevlig fortsättning på sommaren. Nu har vi ju tagit med oss vädret in i landet! ; )
Turkiet.
Semester
Nu stänger Kollaps igen på obestämd tid.
Jag ska ha semester! Först flyger vi till Turkiet, jag & Louise & hela arbetsstyrkan på Husbygårdsskolan. Där ska vi avsluta läsåret med utvärderingar & such innan Louise och jag sakta ska luffa oss norrut. Först Grekland -Thessaloniki- sen via Serbien och Ungern till Österrike. Kanske ser vi nån fotbollsmatch där. Sen över till Saarbrücken och Louise syster innan vi åker mot Berlin där vi ju b la ska spela med “minilive” Lip Service 26:e Juni. Missa oss inte när vi lirar på Kolingsborg Europride fest 26:e Juli!
Antagligen skriver jag inte många ord här under resans gång, men jag hoppas ni finns kvar när jag återvänder!
Kollaps första säsong har varit en fröjd att skriva. Förhoppningsvis har jag en påse klassiker att berätta om när vi kommit hem igen!
Jag önskar er alla en trevlig sommar.
1. Silverbullit – Run
78 Svenska Låtar
[audio:Run.mp3]
2. Silverbullit – Blood
[audio:Blood.mp3]Jag skrev ett brev till bandet/Andreas Nilsson ett par veckor efter skivan hade släppts. Till min stora glädje hittade jag det i min mejlbox. Jag tror det bäst förklarar. >>>
Den 04-12-18 15.39, skrev “Andreas Jismark”
andreas.jismark@kista.stockholm.se:
Hej! Det här brevet är riktad till hela bandet såklart, men i synnerhet till
min gamle vän Andreas Nilsson!
Vad fan har ni gjort? Vad har ni gjort era tokiga stollar!?
Psychocandy,Velvet & Nico, I m Your Man, Violator, Doolittle, Disintegration, Trans Europa Express, Belief, The Stone Roses, The Downward Spiral, Cuckoo*..
Ja där har du 11 av mina absoluta favoritskivor. Tilläggas kan väl att jag de
sista sex-åtta åren inte sett så många skivor som jag uppskattat på samma sätt
som dem. “Get Ready” med New Order var ju riktigt bra, The Knife är
fantastiska ibland, Depeche Mode är en skugga av sitt forna, U2 levererar
några grymma låtar, engelska rocken är inne i en aldrig tidigare skådad
svacka, undantaget Primal Scream, där jag lurade mig själv att tro att
FranzFerdinand gjort en grym platta och att Morrissey var tillbaka i fornstora dagar.
Men så går ni och lägger in all er kraft på att spela in en platta till mig! ;)
En “Arc Light” som så fort jag hörde den fick mig att förstå varför jag ägnat så stor del av mitt liv passionerad av musik.
Jag trodde jag blivit för gammal eller för apatisk eller nåt, men nu känner
jag samma glöd, glädje och inspiration på ett sätt som jag nästan glömt bort.
Den där magiska känslan man känner när man ser en film som, säg, “Fight Club”…
Eller “Lost in Translation”.
Ni låter som en ångvält. Som ni står mitt i en snöstorm. Som en snöplog från helvetet som bara rensar undan. Allt.
Skivan är verkligen gjord av ER. Det är så tydligt att ni fullständigt skitit
i allt som de flesta band, till viss del även mitt eget, varit tvungna att ha
att göra med när man gör ett album. Skivbolag. Förlag. A&Rs. Etc.. etc*
Antingen jobbar ni med världens bästa människor eller så är ni helt
kompromisslösa. Det hörs. Och ljudet av det är ljuvligt.
Jag har som en pånyttfödd sjuttonåring sprungit till alla som jag känner bara
för att spela upp skivan. Och ALLA älskar den. Mina bandpolare -Trummisen Jocke trodde han hatade musik och har inte handlat en skiva på fem år -förrän
nu då… Mina arbetskamrater. Stammisarna på min klubb. Min tjej.
Jag kan bara hoppas och tro att den här skivan gör för er vad exempelvis “The Bends” gjorde för Radiohead. “Arclight” kommer likt den finna nya lyssnare
varje vecka, varje dag, varje timme under en lång tid framöver. På samma sätt
som jag reagerade kommer många med samma typ av blodgrupp reagera. : )
Grattis! Ni har gjort en klassiker!
Den ena låten är bättre än den andra -hela tiden.
Visst anade man att det var något speciellt redan från början.
När Jimmy och jag underhöll publiken i Aneby konserthus med att kasta bullar
och sparka sönder trummaskiner på musik direkt kontrade ni med ett afrikanskt
vokal-intro, en afrokrullad Per Isak och Simon kastandes både skor och
strumpor på den kostymklädda föräldrapubliken. The Stooges hette ni väl till
och med! Haha!
Efteråt sprang jag och några polare ner under scenen för att gratulera. Jag fann då Simon gömd bakom en dörr. Tjugo steg bakom mig kom Mange XXXXXX löpande.
-Säg inte att jag är här! sa Simon till mig. Självklart. Mange XXXXXX hade
pissat på mig bara någon vecka innan utanför helvetesporten till folkets park
i Tranås. Inte fan ska den jubelåsnan få komma och nita Simon efter ett
legendariskt uppträdande.
Mange XXXXXX klev in genom dörren. Det rök ur näsan. Han var rödare än
nånsin i anletet. Hans tunna blonda hår dröp av svett. Nu smäller det tänkte väl alla i närheten.
-Har ni sett Simon!?, skrek han. Vi skakade på huvudet. Men det hjälpte inte, slagskämpen upptäckte Simon. Skakandes gick han fram mot honom, vi skälvde.
Men Mange Lindholm sträckte fram handen öppen, inte knuten och sa: -Fy fan vad bra, Simon.
Detsamma gör jag nu. Här är handen. Här är armen. Och hela rubbet.
Jag lägger mig platt framför er.
Fy fan vad bra.
Bästa hälsningar/
Andreas Jismark
Lyssna här: http://silverbullit.se/mp3_video.htm
3. The Cardigans – You´re The Storm
78 Svenska Låtar
Nu är vi plötsligt på topp tre. Och den bästa poplåten någonsin gjord av ett svenskt band ligger där. The Cardigans har genom sin karriär visat om och om igen vilken potential och kvalitet de har. I “You´re the Storm” kommer allt det där ut med den kanske bästa refrängen i svensk musikhistoria. Jag ryser varje gång upptrappningen kommer. Det skönaste av allt är att de inte tar i för mycket. Det är fingertoppskänsla. Precis som i videon av Amir Chamdin.
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Senaste kommentarerna
Warning: Undefined variable $pre_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 23
Warning: Undefined variable $post_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 34