De 10 Bästa Bondfilmerna
007
Då var det så dagsatt avsluta James Bond-listningarna. Med att utse de 10 bästa filmerna i serien om agenten.
Jag tillhör den skaran som inte bedömer vare sig gamla Casino Royale eller Never Say Never Again då jag inte anser att de skall stå bredvid de andra 23 Broccoli-produktionerna.
Med det sagt kan jag ju fortsätta att konstatera att jag inte kan lista alla filmerna från sämst till bäst. Det är ju lite lurigt. Bond är som ett helhetskoncept där det i samtliga filmer finns nån klassisk scen, replik eller figur att hämta. Så därför blir jag något oromantisk och kort helt plötsligt och börjar med att konstatera:
I HENNES MAJESTÄTS HEMLIGA TJÄNST är inte i närheten av topp tio. Lazenby, plot, story & location är alla svaga efter vad man kräver av den grundmall som utgör en 007-film. Det är dåligt med bovar, visserligen gott om “brudar” men fantamig om det skulle höja betyget. Nej, det här är inte filmen jag skulle visa någon för att påvisa storheten i James Bond filmer.
AGENT 007 MED RÄTT ATT DÖDA är inte heller den bäst. Här tar allt sin början och det är en legendarisk inledning på filmatiseringarna, jovisst. Three Blind Mice-sången, Dr.No & Ursula Andress baddräkt i all ära. Men på min lista stannar den en bit ner när jag summerar.
TID FÖR HÄMND är långt från toppklass. Timothy Dalton är vansinnigt humorlös och bitter efter jävelskapen med Felix Leitner & fru och genomför en av de sämsta porträtteringarna av James Bond genom tiderna ´och det kostade mycket riktigt honom rollen, ja faktum är att han var nära att kollapsa hela Broccolifesten. Det finns, precis som i “med rätt att döda” en rad höjdpunkter: Ganska bra skurkgalleri, framförallt till skådespelarinsatsen: Del Toro, Davi, Anthony Zerbe. Återkomsten av Leitner, respektabelt bovnäste & överlag schyssta miljöer.
TOMORROW NEVER DIES är inte heller Bond i Zenith direkt. En ganska löjlig actionstinn rulle som räddas mycket tack vare Wai Lin som gör en klassisk insats som kanske den coolaste Bondbruden genom tiderna. Hon klarade sig fan själv. En annan sak värd att minnas om den här filmen är att David Arnold tog över facklan från John Barry. Det är så synd att Pierce Brosnan, på pappret den bästa Bond nånsin, skulle bli tvungen att spela karaktären i en tid då Bond skulle vara mer Action än nånsin alla andra Hollywoodblockbusters. Fan ta Blockbusters. Fan ta Hajen som förstörde det som fanns i regissörernas händer och inte producenternas innan slutet av sjuttitalet.
QUANTUM OF SOLACE bedömer jag inte alls då jag enbart av recensioner skrämts upp till en nivå då jag tror jag bara skulle bli arg av att se filmen. Det verkar som att Craig är lika arg och allvarlig som Dalton i Tid För Hämnd. Och det verkar som att det ska smälla och vara actionjackson hela tiden. Snälla, rätta mig ni som sett filmen och säg att jag har fel.
Samtliga ovanstående filmer är dock på intet sätt sågade av mig, jag är alldeles för förtjust i James Bond för att såga fenomenet. Alla filmer är bra nånstans tack vare de ingredienserna som är grundpelarna i en Bondfilm. Ja till och med när det blir fel hus Bond vaknar upp i eller att hans bil plötsligt byter färg eller att han plötsligt knockar en gubbe i blå karatedräkt istället för vit är bra det också. Kalla mig dum och perspektivlös för det är jag när det kommer till verklighetsflyktad underhållning. Bond är inte The Wire, Crash, Ömhetsbevis eller Lilja Forever och ska ej heller vara.
Med dessa ord sagda Låtom oss snart börja nedräkningen.
Godmorgon, det är Söndag!
Hökaröva
Satte mig och bläddrade lite bland sidorna på nätet då jag somnade tidigt igår ochföljdaktligen vaknade tidigt idag. Gick in på Allt Om Stockholm och läste restaurangsrecensioner och omdömen. Ett nyöppnat ställe som satsar stort, ska vi kalla det X, fick kraftigt kassa omdömen från besökare. Det var allt från arroganta servitörer till usel mat till för hög musik till för lång väntan till direkt otrevlig personal.
Det fanns dock ett positivt omdöme:
Ännu en vecka går till handlingarna…
Helghälsningar, Lip Service, Svart Bröllop
..och det går att konstatera att det är mycket på G igen.
Nästa fredag blir en legendarisk dag helt enkelt!
Check It Out:
LIP SERVICE RELEASE “BLACK CAT REMIXED” CDr/Digital Download
LIP SERVICE RELEASE “MODEL ACTRESS WHATEVER” VIDEO
EAS/SVART BRÖLLOP RELEASE “TVÅ” CDr/Digital Download
EAS/SVART BRÖLLOP MEDIARELEASE “KÄRLEK GJORD AV HAT” CD
PREMIÄR FÖR MUSIC FOR THE MASSES PÅ BULLIEBAR!
NY TYP AV QUIZ/talkshow/LIVEQUIZ,
BÅDE AFTER WORK (18.00) & KVÄLL (22.00)
RADIO PLUTO DIREKTSÄNDNING BELGISKT SYNTSNACK 20-21
*********
Både Svart Bröllop & Lip Service (Devotchka Records) har nu slutligen bestämt sig för att byta distributör till SOUND POLLUTION. Så nu blir det förhoppningsvis ännu lite mer åka av! Grattis till oss.
********
Trevlig helg på er. Förhoppningsvis hinner jag också med att börja nedräkningen på Bästa Bondfilm nästa vecka! Men räkna med videopremiär & remixfrenzy iallafall.
Cheers
xxx
Dirk Ivens
Belgien i Sverige, Lip Service
En av de första låtar jag hörde från Belgien bortsett från Front 242.
“Memories” med The Klinik. De andra var “Kid Shyleen” med The Neon Judgement,”Drama in The Subway” med á; GRUMH..och “Flesh” med A Split Second. Bommen Special 1986.
Dags att slutligen knyta ihop säcken gällande Belgien i Sverige inläggen. Och på vilket sätt bättre än att prata Dirk Ivens. Om det är någon som ensam kan personifiera hela eran måste det väl ändå vara han. Karln har, utan större uppehåll, varit aktiv i genren sedan de allra första staplande stegen i början av 1980-talet.
Dirk Ivens samkör nuförtiden inte mindre än fyra band! Sonar, Dive, The Klinik & Absolute Body Control. Via hans egna bolag Daft Records hanterar han alla nya släpp/re-releaser samt bokningar till spelningar med samtliga nämnda band. Detta plus att han även är ute på vägarna och kör DJ-set!
Dirk Ivens var den första person av alla som kontaktade Lip Service på MySpace. Vi hade knappt hunnit registrera oss innan han upptäckt bandet. Hans plan var att ge ut en dubbeltolva med bara tjejfrontad hård elektro, men än idag har det inte blivit av något. Inte så konstigt kanske. Mannen har mer ju än en boll i luften. I vilket fall vet jag att han spelat sina Lip Service skivor i bilen på maxvolym när han dragit runt i Belgien med omnejd.
Det som är helt fantastiskt med att Ivens var den förste som uppmärksammade Lip Service var att det var just han som var den största anledningen till att vi startade bandet. En rad slumpar samverkade -och gör fortfarande idag. Kolla bara här:
1. Louise och jag gick till festivalen Tinitus på Münchenbryggeriet för att främst kolla på Nitzer Ebb & Front 242. Det var en skön grej att Absolute Body Control och The Hacker var bokade till samma festival också, men vi anade knappast vilken inverkan de skulle få på oss. Så big up till Daniel bakom festivalen som bokade en så in-i-helvete bra line up.
2. Louise och jag hade bara löst talat om att bilda ett band innan den här kvällen. Vi pratade om att kalla oss 44 Love men had Lip Service som reserv. När vi pratade med Fredrik Strage om saken gjorde han processen kort. Vi var tvungna att ta namnet Lip Service.
3. Nästa Fredag (28/11) sitter ju Fredrik Strage och jag och pratar The Klinik, Absolute Body Control och annan Belgisk musik i radioprogrammet Pluto. Består världen av tio människor undrar jag ibland?
4. På förfesten innan Tinitus satt jag med Jimpan och ett gäng polare till på söder. Jimmy skulle ju sedermera co-prodda och vara med och mixa Lip Service. På samma fest fanns också en skyddvästbeklädd Calle. Även känd som Nerwrak som gjort tre remixer till Lip Service, 2 på kommande “Black Cat Remixed”.
5. Jag & Jimpan hade väl egentligen ingen aning om hur fantastiska ABC var. Visst, de fanns där i bakgrunden förr i tiden. Men på riktigt hade vi aldrig gett dem chansen trots vår djupa insyltning i scenen. Därför blev vi chockade och extatiska, närmast traumatiserade, av Absolute Body Control´s scenframträdande och låtar. De fullständigt sparkade stjärten av båda Nitzer Ebb och Front 242´s konserter. Den ende som var i klass med Dirk Ivens band var fransmannen The Hacker. Satans vilket drag när han tvingades upp på scen pga Front 242´s strul med baskaggepedal. Makalöst. Nu visste jag vilken musik jag ville syssla med. En blandning av ABC & The Hacker. Tack till alla medverkande!
ABC i absolut kontroll. “Figures” -deras allra bästa låt.
Och nu till, kortfattat, den mer allmänna historien om belgaren Dirk Ivens.
Han har aldrig varit störst, han har heller aldrig varit bäst. Men han har fanimig varit där hela tiden.
Läs mer här: dirkivens.com
Från de första smått geniala syntverken i ABC i början av åttitalet till storhetseran med stenhårda, monotona Klinik och albumet “Plague”, via soloplattan med Dive i stopp till de mer ljudexperimentella Sonar har Dirk Ivens varit en stor inspirationskälla för väldigt många inom olika genrer -plain synt, hård body, elektro, industri, techno, minimalism… Han är kungen av Belgien i det här hänséendet. Step aside Jean Luc DeMeyer -du har haft dina dippar. Step aside TB Frank & Dirk Da Davo -trots att The Neon Judgement för alltid står med något större skrift i de små små historieböckerna: Och Dirk Ivens har, till skillnad från TNJ, fortfarande mycket att uträtta. Och han gör det fortfarande vitalt och lysande.
Det här är inte illa alls. Det här är fantamig hur bra som helst.
Rena porren för Bondagekulturen, Aphex Twin & Läderfetischisten.
Det här är också helt bananas så jävla bra. ABC “I Wasnt There“.
Shitstains on my goddamned underpants
Hökaröva
Nickelback: Ett av världens genom tiderna absolut sämsta band, här i en av sina mindre usla stunder. 1:49 in i låten sjungs den legendariska textraden “Shitstains on my goddamned underpants”. Nu tar jag gärna hjälp av er alla för att få ut texten i helhet så känn er fria att plocka ut textrader. “I´ve been having sex with the drummer” och “My asshole hurts” är redan klara. Imbecill humor javisst. Missa inte prutten precis i början. Mästarklass.
Videoinspelning..
Lip Service
..är nu slutförd. Nu återstår redigeringsarbete för regissörer Eriksson & Hiltunen. Här är lite bilder från helgens filmande:
On Location Lip Service “Model Actress Whatever” Norrköping/Kolmården 15 November 2008
Regissörerna & Malin som spelar Black Cat´s MAW-offer i Kents studio.
Guitar Man.
Black Cat i sin Bondagegrotta.
Kidnappning i sminklogen.
En trött man mellan tagningar.
Ute i Kolmårdens skogar filmade Pelle & Helena
Louise & Malin i bagageluckan.
Dekadens i bubbelbadet.
Välförtjänt middag sent på natten för hela gänget!
Hava a Nice Weekend, Folks!
Helghälsningar
Den här veckan bjöd på Lip Service vansinne & härligheter i Peking. Då fick Klinik & Belgien (Jag ska förresten diskutera Belgien o annan gammal synt på radio den 28:e November tillsammans med Fredrik Strage -återkommer till detta), Bästa Bondfilmen och lite annat som förskjutits flytta på sig på Kollaps. Så det kömmer snart det istället. Nu ska vi avsluta videoinspelningen i helgen. Vi håller tummarna för en Otto i fin form eftersom vi återigen skall nyttja vidundret som dessutom figurerar i nämnda video. Så tills måndag: Have a nice one!
Cheers/
a.
Indiana Jones is Dead and Gone
Hökaröva
Jag såg den senaste Indiana Jones filmen igår. Vad i helvete har de pysslat med? Jag vill härmed föreslå ett förbud på sequels för regissörer fyllda 50 år. George Lucas har redan ruinerat “Star Wars”, nu kontrar alltså Spielberg med att blanda ihop “ET” och hans övriga fascination för rymden med min gamle hjälte Indiana Jones. Fy fy fy fan. Action är så överskattat! Jag vågar inte ens se nya Bond-rullen. Måste det vara jakt & slagsmål hela tiden. Vad hände med MANUS? Replikskifte? Repliker? Storyboard? Karaktärer? Mystik? Spänning?
Lip Service, Otto & Norrköping Del III
Lip Service
Lip Service Gato Blanco (Deuter9Remix)
Vi visste att det skulle bli en pokerturnering senare under kvällen och vi hade frågat mässans arrangör Kent flera gånger om vi fick vara med. Svaret kom sent omsider. Nej tyvärr, det kunde vi inte -den ansvarige för turneringen sa nej det skulle bara vara för branchen på plats.
Det kändes svårt att acceptera så vi skickade Louise, in disguise som Black Cat, till huvudarrangören för att snällt fråga en extra gång. Efter två minuter kom hon tillbaka med ett léende. Saken var klar. Lip Service fick ställa upp i pokerturneringen.
Bakom scenen träffade vi sedan på frun till den eminenta cocktailsångaren som underhöll utställarna -tatuerare, piercare, alternativa klädesdesigners etc..- och hon var en mycket, mycket trevlig bekantskap. Vi pratade om det mesta mellan himmel och jord och till slut kom vi in på politik. Jag berättade om situationen på skolorna jag jobbar på och hon “avslöjade” då att hon var nära vän med finansminister Anders Borg! Hon menade inte bara att denna förmodligen skulle stendigga Lip Service utan att han även mycket väl skulle komma på studiebesök i Husby en hel vecka!
Jag hade just beskrivit att politiker, som tycks veta så mycket om skolan nuförtiden, borde ta och besöka dessa för att få insikt och kunskap om situationen för att kunna göra de rätta förändringarna. Detta skulle dessutom ske utan hullaballoo med fejkade lektioner och så vidare som det brukar bli när TV kommer och besöker klassrummen. Det tyckte hon var helt rätt och menade att detta skulle hon ordna. Inte nog med det. Hon var även god vän med arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, av vår nya bekanskap kallad “Totto”. Även denne skulle nog kunna avverka en hel vecka för att se hur skolan i Kista/Husby verkligen fungerar!
Fantastiskt. Om det nu verkligen skulle hända. Vilket det så klart aldrig kommer göra.
Vi fick avbryta våran trevliga diskussion -just när jag menat att alla människor i grund och botten är självdestruktiva- för att vandra bakom scenen och göra oss klara för gig.
Det kändes tveksamt innan om publiken skulle vara med oss. De satt med kaffet på maten och klirrade och även om de hade druckit ner en hel del under middagen kändes det som att “Monkey See Monkey Do” på javat, i gigantiskt högtalarsystem skulle bli en anings opassande efter cocktailversioner av “Suspicious Minds” och “Always On My Mind”. Ingen idé att knussla, vi var anställda för att göra vårt jobb och vi gick upp och kickade ass. Louise var i sitt livs form, hon är så jävla skitbra på stora scener om jag får säga det själv, och vi avverkade ett set med avslutande “In Black” i ny extra-vaganza-råsynt-version till stora applåder. Jag tror fan vi gjorde vår bästa spelning nånsin. Det var en sån utmaning att utmana alla förmodade rockers vid kaffekopparna.
Förutom en idiot, tatuerad blå i halva ansiktet, som tog ett nappatag i Louise rumpa efter spelningen, så var alla på stället skittrevliga och det var med stor glädje vi minglade runt och signerade skivor och skålade efter spelningen. Sedan: Dags att sätta sig till bords. Pokerbord, that is.
Vid bord 1: L. Jismark, plats 7
Vid bord 2: A. Jismark, plats 5
Vid bord 3: T. Ahola, plats 6
Vid baren: C.J Lann, öl 13
Louise gick ut stenhårt vid sitt bord, fortfarande klädd i svans. Det gick bra en stund, men snart släppte respekten för Black Cat hos de svettiga gentlemännen runt borden och hon blev synad. Sedan gick det snabbt utför. Själv tog jag det cool och avvaktade för att se vilka fiskar vi hade vi bordet. Så fort jag synat situationen och fick in en hand började jag spela. Jag gick trots kraftigt konstant intag av öl felfritt genom partiet och vidare till finalbordet. Enda plump i protokollet var att jag försökte psyka mina välgaddade medtävlare genom att dra upp ärmarna på min t-shirt och blotta min enda och fjösiga lilla tatuering Neubautengubben. De sa inte ett ord om det så det var nog verkningslöst.
Även T. Ahola hade lyckan med sig och kvalade efter lysande spel in som en av de sex. Det var primetime för oss texas hold´em älskare att spela med riktiga croupiers och äckligt fina pokerbord. Utslagna Louise & CZ hade fått nog och drog tillbaka till hotellets bar.
Till slut blev Tony sexa -han rök i första handen efter en tuff bluff- och själv blev jag trea. Jag kände mig till slut tvungen att gå i clinch med killen som hade bordet i sitt grepp och det var på vippen att jag tog halva hans stack, men jag rök på rivern (det sista kortet som läggs upp) på min all-in.
Samtidigt som finalbordet spelade hände det saker på Grand Hotel i Norrköping. Blandningen i hotellbaren var makalös. Grönklädda Bajare tillhörande supporterskaran “Svärmorsdrömmarna” (Hammarby spelade alltså match på söndagen mot Norrköping) svepte shots bredvid stora snubbar med armarna täckta av dödskallar och ansiktet fyllt av stål som förflyttat sig från mässan. De drack mestadels Jack Daniels gissar jag vilt.
Mitt bland dessa några, i sammanhanget, udda fåglar:
Orup & Lena Philipsson
…Och CZ & Louise var i högform och radade upp fuldanser, vinkelvoltar och trippelsteg på det lilla dansgolvet. Orup tog en stilla och iaktog duon. Så gjorde även att antal festare till från mässan och svärmorsdrömmarna som verkade uppskatta tilltaget. Efter en stund -vare sig det berodde på min älskades sköna danssteg eller intev så verkade detta dansgolvsfenomen ha gett den Vetlandafödda schlagerstjärnan lite problem, ja, tändvätska rentav. Hon tycktes plötsligt undanskjuten från stjärnljuset och var väl lite på lyktan när hon plötsligt, från sin undskymda plats, började klappa igång sig själv. Hon stuffade ut på dansgolvet och greppade tag i en stång som hon snurrade runt och sensuellt gled nerför. Nån form av battle hade tydligen startat.
En battle som slutade där och då i och med att Louise lämnat dansgolvet.
*
Söndag, Ottodag:
Grand Hotel Norrköping körde en mycket lämplig drive denna helg. En så kallad “Snooze-Weekend” som innebar att samtliga gäster hade rätten att nyttja sina rum till 18.00. Inte illa tänkt. När vi klev in i brunchrummet en stund efter tolv var det överbemannat med bakfulla och fulla människor i gårdagens kläder. Som en jänkare ropade när vi gjorde att entré “Hey dude!!…isn´t that the girl with the tail??” varpå han tappade ett stort glas i golvet så det krossades över hela matsalsgolvet.
Den yrvakna stämningen kryddades av två inrusande piketsnutenheter på jakt efter någonting ingenting. Personalen på Grand såg helt frågande ut när de stenfejsade poliserna sakta synade de multipiercade “banditerna” i dreads med colaburkar i öronen, de förmodade Hulkgröna fotbollshuliganerna med matchvikt strax över 100, de kroppskonstmålande artisterna och en osminkad Lena PH.
CZ passade på att servera sig själv läckerheterna som utbjöds:
*Äggröra
*Sill
*Två Våfflor med Sylt
*Sju Smoothies
*Fem glas apelsinjuice
*2 Kokta Ägg
*Lax
*Två Smörgåsar med Ost och Paprika
*Tre koppar kaffe
*Wienerbröd
…och det var ändå inte allt. Det tog karln 30 minuter att servera sig själv innan han kunde sätta sig. Ni tror mig säkert när jag säger att Skarapöjken skrek sig själv i hukad ställning ut från brunchen. Väl i hissen kröp han ihop i fosterställning och kved: “aaaaaajjj ajjjjjaaaaaaaaajjj aaaaaaaaaajj“.
Tony och jag fick, eller nja vi tog oss an, uppdraget att hämta hem Otto. Louise fick vila. Carl Johan ansökte om audiens att gå och kolla stämningen utanför idrottsparken.***
Vi gav det en femtiprocentig chans att få igång vehikulen. Vi var dock tvungna att ta hjälp av bilexperten Rickard den snälle igen. Han kunde hjälpa oss med en extra bilnär det väl var dags att plocka fram startkablarna och gummihammaren uppe hos assistanskåren. Han kunde dock inte komma loss förrän halv 4 så vi fick vila på hotellet en timme.
Sen åkte alltså jag & MonoTony ännu en taxiresa (den nionde i ordningen) till bärgarna. Självklart kom vi dit alldeles för tidigt men jag hade iallfall ringt i förväg och försäkrat mig om karlarnas närvaro. Vi fick hjälp att hitta nyckeln, signerade konstigt nog inga papper alls och blev ledda till Otto.
Där stod han på en bakgård inlåst av grindar med en sönderskrivad Saab utan hjul som kompis. Och där stod vi med honom i ytterligare 45 minuter innan Rickard kom till platsen. Under den tiden fick vi ett samtal på mobilen. Det var Carl Johan, CZ, Hammarbymannen. Hans röst var gäll och man hörde uppfordrande skrik i bakgrunden:
-Vi har blivit inlåsta av polisen och nu vägrar de släppa ut oss!!
Det visade sig, när allt kom kring, att piketpoliserna med hundar hade headhuntat de nittitalet Hammarbysupporters som tagit sig till idrottsparken för att ropa ramsor och grilla lite korv med sina bengaler. Och nu hade de slagit en järnring kring dem med bistra miner. Carl Johan Lann befann sig nyfiken i utkanten av spektaklet men kunde inte undvika att ta sig undan.
-Det här är fan inte sant. Jag är fast!
Tony och jag tittade på varandra. Jag lade på luren. –Vad händer? säger trumslagaren. –Snuten har ringat in CZ, sa jag.
Ungefär samtidigt dyker Rickard slutligen upp. Han kör upp med sin smärta bil mot Otto. Kollar lite grejer, frågar några saker som jag kan svara på tack vare stödjande och ledande samtal med den gode Mattias back in good old Stockholm. Vi gör som den stillastående basisten hela tiden sagt vi ska göra. Vi tar fram startkablarna och startar samtidigt som jag ligger bakom bilden och slår med en gummihammare mot bränsletanken.
Det sade vroooom direkt och Otto var tillbaka i livet.
Nu handlade det bara om att få ut Carl Johan från avspärrningarna. Och som genom ett under ringer CZ i halvlek och säger han är fri. Sen går allt snabbt. Vi åker eskorterade av Rickard och ytterligare en rallybil till mot Grand Hotel, jagar upp och hämtar instrument, checkar ut, har en snabb överläggning om vi ska chansa att åka med Otto mot Stockholm eller ta SweBus (Jag var den enda som var chicken röstade emot Otto).
Kring halv fem var vi iväg.
När vi i stadigt spöregn med usel sikt passerade en sträcka mellan Nyköping och Södertälje kunde vi se ett ljus snurra borta i mörkret. När vi närmade oss och sänkte hastigheten såg vi tydligt vad som utspelade sig: Fyra personer. Ett motorstopp på en van. Två personer som varnade trafiken med sina mobil-lampor.
Halv tio öppnade jag & Louise dörren till huset i Kista och the weekend hade därmed kommit to an official end.
***
(Inga Hammarbyfans hade för avsikt att gå på matchen på grund av bojkott mot Svenska Fotbollsförbundet. Istället planerades en fest utanför arenan i likhet med många andra bortamtacher Stockholmslag har spelat det här året. Det konstiga med den här matchen var att det var säsongsavslutning då många fans har som tradition att åka och se matchen. Nu blev resultatet att stan var full av Bajare som festade. Men väldigt få av dem var i närheten av stadion.)
Black Cat On The Run
Lip Service
..Ikväll startar videoinspelningen av “Model Actress Whatever”. Vi ska köra Otto i ett garage i Kista och kidnappa en blond wannabee. Inspelningarna stängs i studio, dungeon och bubbelpool kommande helg. Var? I Norrköping, mina damer och herrar. I Norrköping, var annars?
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Senaste kommentarerna
Warning: Undefined variable $pre_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 23
Warning: Undefined variable $post_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 34