Category archive: 78 Svenska Låtar

24. The Knife – Pass This On

Brilliant stuff. I övrigt se #34.

 


Är inte det här en jävla cool video så säg?

22. Broder Daniel – Underground


Är inte det här en fantastisk film så säg?

Yihhaaaaayeee!

I de här två låtarna är Broder Daniel så jävla bra att jag får knotter över hela jävla kroppen.

Ungdom! Utanförskap! Samhörighet i utanförskapet! Mangel! Pop! Mangel! Pop! Mangel!

*

Quizfråga: Vad är den osynliga gemensamma nämnaren mellan de två Broder Daniel videorna?

 

 

747 är Kents allra största stund. Jag är ju 100% sucker för episka låtar som denna. “747” sorteras in i samma fack som t ex Mew´s “Comforting Sounds”, den kanske allra starkaste låten i genren, som innebär att låten i fråga ska starta mjukt och sedan sakta stegra dynamiskt & instrumentalt, gärna med körer i bakgrunden, under de minst sex minuter den ska pågå. Mot slutet av verket skall det även kännas klockrent att säga “Thank You & Goodnight”.

Kent skulle, självfallet, pricka in en bunt låtar till på listan min om jag hade bestämt mig för att tråka till det och låta de bästa banden få ha med mer än 4-5 låtar. I Kents fall hamnade det på fyra. och där finns, som ni har märkt, inte t ex “Sundance Kid”, “Palace & Main”, “Dom Andra” eller “Mannen i Vita Hatten”. Det hade de gjort annars.

Eksjö, 1993: The April Tears har just avslutat giget. Vår dåvarande livetrummis Stefan Nilsson hade förtvivlad lyckats genomföra spelningen med en digital baskagge stor som en vättes handflata. Vi ställde oss och kollade på bandet vi delade scenen med för kvällen. Det var en samling flummiga knattar i femtonårsåldern.

Vid mikrofonen kunde jag skåda en barbröstad yngling med långt svart hår. Han hade mycket grava Jim Morrison-komplex och trots att de inte spelade en Doorslåt gastade han ut “Whip the horses eye…whip the horses eye” över den förstummade Eksjöpubliken. Det lät, rent instrumenttekniskt, inte alltför jävligt, men jag hatade verkligen det jag såg. Bandet på scen hade låtar som var så dåliga att jag fick ont i hela kroppen. Bandet jag tittade på hette Ark. 

Efter spelningen blev det efterfest. Sångaren Ola Svensson kom fram till mig när jag tog en cigg under fläkten i köket. Vi pratade musik. Jag nämnde Depeche Mode, då sa han att hans syster tyckte han var lik David Gahan. Det kunde jag gå med på. Men sen sa han att många tyckte han var lik Bono. Jag kunde väl köpa det också, även om jag tyckte han alltmer framstod som sveriges yngsta megaloman. Då smäller han till med:- Fast de allra flesta tycker jag är jävligt lik Johnny Depp.

Jag stirrade på honom, drog ett bloss. Då sa han:

-Och du är lik Robert Gustavsson.

*

Några år senare var The Ark Sveriges bästa band. Deras stora genombrott “It Takes a Fool To Remain Sane” är en evergreen. En, på sitt sätt, svensk “Bitter Sweet Symphony”.  Ett Broder Daniel för alla. Ola Svensson hade blivit Ola Salo och en av de viktigaste personligheterna i svenskt musikliv. Det är han fortfarande.

Ja, The Arks debutalbum var inget annan än en sensation i mina öron. Hälften av plattan är vansinnigt bra: Inledningen “Hey Modern Days” med sin helt sinnessjuka refräng “‘Cos it’s a scam, it’s a royal kind of wham-bam figure, It’s abrieved in the sense of being up-john and senseless
It’s a see-saw sickness, it’s a snake-bite, low-chant jive on the century’s crime”
, P3-hittarna “Echo Chamber” och “Let Your Body Decide” samt avslutningen “You Who Stole My Solitude” är de största höjdpunkterna tillsammans med #19 på listan.

“You Who Stole My Solitude” inleds som en AC/DC låt, sjungs som en musikallåt och avslutas med några av de snyggaste syntsolon och mastodontkörer i svensk musikhistoria. Det borde inte vara så bra, men det är det. Det är djävulskt bra. The Ark har en grym förmåga att mischmascha ihop märkliga musikstilar och smaklösa garderober och göra någonting skitbra av det.

Kan popmusik bli mer popmusik än så här? Det tror jag faktiskt inte.

Och lite extra genialt blev det efter att Christoffer i bandet avslöjade för mig att de snott hela melodin från “Brazil”!

En väldigt lång bit in på listan och jag upptäcker en låt som jag inte hade hört. Den är så bra så jag skälver i kroppen och bara stirrar tomt framför mig. Uppenbarligen tillhör låten filmen “Arn” och är det mest rörande och filmiska jag någonsin hört en svensk artist göra. Självklart är det Laleh. Hade jag hört den här innan så hade den tagit sig långt upp kan jag säga.

17. Brainpool – Bandstarter
18. The Ark – You Who Stole My Solitude
19. The Ark – It Takes A Fool To Remain Sane
20. Kent – 747
21. Broder Daniel – Work
22. Broder Daniel – Underground
23. The Knife – Heartbeats
24. The Knife – Pass This On
25. Brainpool – Live Transmission
26. Brainpool – Here Comes The Weekend
27. Kent – Chans
28. Säkert! – Allt Som Är Ditt
29. Säkert! – Det Här Är Vad Dom Säger
30. Blue For Two – International
31. The Wannadies – Hit
32. Di Leva – Naked Number One
33. Doris Days – Homer´s Tomb
34. The Knife – Silent Shout
35. Broder Daniel – Shoreline
36. Imperiet – CC Cowboys
37. Imperiet – Var e Vargen
38. Sällskapet – Nordlicht
39. Ebba Grön – Staten och Kapitalet
40. Kask – Summer Is Here
41. Homy – Beck and Call
42. ABBA – Lay All Your Love On Me
43. ABBA – Super Trouper
44. Håkan Hellström – Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg
45. Di Leva – Everyone Is Jesus
46. Kent – Elefanter
47. Kent – Kräm
48. Broder Daniel – Luke Skywalker
49. Sator – Pigvalley Beach
50. The Mobile Homes – Feeling Better
51. The Mobile Homes – Getting Nowhere
52. The Cardigans – Hanging Around
53. Laleh – Hide Away
54. Moneybrother – They´re Building Walls Around Us Now
55. Daybehaviour – Hello!
56. Leila K – Electric
57. Tomas Rusiak Feat. Teddybears Sthlm – HipHopper
58. Derrida Dance Corps – Teenage Mutant Bikini Island Kids
59. Nåid, Stakka Bo, Titiyo & Flesh Quartet – We Vie
60. Stakka Bo – Mute
61. Weeping Willows – True To You
62. Popsicle – Not Forever
63. The Soundtrack Of Our Lives – Instant Repeater 99
64. Bob Hund – Düsseldorf
65. Infinite Mass – Area Turns Red
66. Jakob Hellman – Hon Har Ett Sätt
67. Neneh Cherry – Buffalo Stance
68. Cortex – Freaks
69. Army Of Lovers – Obsession
70. Fake – The Brick
71. Melody Club – Palace Station
72. Nasa – Paula
73. Shout Out Louds – The Comeback
74. The Embassy – Some Indulgence
75. Lena PH – Det Gör Ont
76. Orup – Regn Hos Mig
77. Yvonne – Transfixed
78. Page – Som Skjuten Ur En Kanon

 

 

 

 

Håkan Hellström är, förutom en av de mest uttrycksfulla sångare vi har, kanske vårt lands bästa liveartist. Tillsammans med sitt band sätter han igång ett sånt sväng så det kan bara liknas med de allra största i världen. Andra skivans, “Det är så jag säger det”, inledande “Mitt Gullbergs Kajs Paradis”, har tagit med den här euforin in i studion. Det är Håkans näst bästa låt. Och jag får puls varje gång jag hör den. Jag vill hoppa, dansa, skrika, ropa tillbaks som en bortsprungen katt mitt uppe i livet.

 

Heureka vad bra det här är, denna låt som är en av de mest spelade på klubb Music For The Masses. “Going Down” definierar ungefär vad jag gillar som mest med lite tyngre elektronisk musik: Tung DAFbas -numer även ett trademark för Alice In videoland-, kaxig sång, dansant beat och Depechiga melodier (slutet på denna låt är helt formidabelt). Detta ska, självfallet, alltid spelas på extremt jävla hög volym. Skitcool video med en skitcool Toril som bonus.


Rymdblomman i regnbågsklar dräkt.

Det här är en svensk klassiker. Det här är Tomas Di Levas finaste låt. Och jag älskar den.

← Previous PageNext Page →