Trevliger Helg Fölk!
Helghälsningar
Jag hoppas ni haft en bra vecka. Jag hoppas ni är lyckliga. Jag hoppas ni får en skön helg. Jag hoppas ni har skrattat gott den här veckan.
Cheers! N´Keep ´em comin´till it´s nuff, right!?
Den Makalösa Historien Om Världens Starkaste Man: QUICKSILVA DA SILVA VAN DER FLUCHT
Huga!
Född 1904 i det krigsdrabbade Kongo forslades den storväxte ynglingen via Suezkanalen till Ural. Han uppfostrades i den hårda skolan kan man säga. Mannen som tog hand om honom var en gravt epileptiskt slaktare från Rotterdam och Gotland.
När Quicksilva var de åtta fyllda åt han enkom träflis och lyfte mer än gärna tunga saker. Hän växte och han växte och han VÄXTE! Vid tretton års ålder uppmätte han en längd på fyra meter och en bredd på två. Han drabbades dock av lepra vid femton års ålder varpå längden decimerades med en halvmeter. Vid det här laget åt han plåt och yxskaft.Han härjade omkring och kastade lastbilar för glatta livet. När han var deppis kunde han lyfta träden från dess rötter.
Vid tjugo års ålder avslutade han sin fosterfars liv med en rapp roundkick helt utan synbar anledning. Vid en intervju senare i livet lär han ha sagt att detta berodde på allt kvicksilver han drack. “Det gick och åt på hjärnan” lät det.
Vid tjugofem års ålder for han tillbaka till Kongo där han välkomnades av sina enda sanna vänner aporna, främst gorillorna som studsade runt av entusiasm. Men även babianerna var till sig. De mös med sina morötter mellan låren. Quicksilva såg dock inte detta som ett välkomnande utom en grov skymf och fattade tag i närmaste elefant vid snabeln och slungade sig själv iväg utropandes “Nu blir det ingen mer plåt, nu blir det elfenben!”
Han härjade omkring i djungeln ett decennium. Förödelsen var total. Han begav sig därpå norrut via luftballong tillsammans med sina kamrater, bamsegorillan Lazarus och daggmasken Abudkadnessar men de tvenne dog på tiotusentalet meters höjd på grund av lufttrycksförändringar i stratosfären.
Quicksilva landade mjukt i London 1957. Av svält hade han krympt till två meters längd vilket gjorde att han något sånär kunde smälta in i Londons pöbel. Vid ankomsten skrek han till en kutryggad frsör på grovmald luftballongsengelska “KLIPP MIG……INTE!” vartefter han slungade sig själv femtontalet meter ut på gatan. Han greppade en blykapsel som han satte i sig i ett nafs.
Detta såg Sir Ystanbull Crewe, cikusdirektör iklädd endast cylinderhatt och långkappa. Deras möte var början till ett långt samarbete. Quicksilva fungerade som huvudattraktion på Crewe´s kringresande cirkus som även hade andra attraktioner som Elefantmannen Hunning, Josef Stalins halvbror, Fjällryggen och Elementmannen Herr Pfennig. Samtliga fick dock sätta livet till i den ökända cirkusbranden i Newcastle 1964. Så här efteråt har Quicksilva Da Silva Van Der Flucht muttrat och nu citerar vi ordagrant “Jag hade börjat äta muttrar igen och så här i efterhand har ju tanken slagit mig att det kan ha varit min addiktion som räddade mig den där bistra novembermorgonen”.
Bjässen somnade in i Juli 1986 efter att ha svalt en handgranat. I hans memoarer går det att läsa att det var hans sista utmaning.
Vila i frid Quicksilva,
och länge leve din son Kennart Grävmaskinist.
Dagens ord!
Uncategorized
Lite överraskande är det här dagens ord på Tyda.se
http://tyda.se/search?w=lip+service&w_lang=en
Porrbruden i Berlin
Obehagliga & Märkliga Människor i Europa
1. Porrbruden i Berlin
2. Guiden på Bussen till Efesos
3. Spoonmannen i Friedrichshain
4. Snubbarna på Marknaden i Milas
5. Mack-kärringen i Belgrad
6. De Charmiga Danska Papporna
7. Den Rumänske Dragspelaren vid Brandenburger Tor
8. Snubbarna på Restaurangen i Bodrum
9. Den turkiska Konduktören och Tullarna
10. Dårarnas Sammansvärjning vid Malmö Station
Berlin var prima. Man kan säga att I fucking love the city. Och snart kommer vi åka dit igen. Inget snack.
En dag i den härliga staden var det parad. CSD. Christopher Street Day. En Prideparad x 10 ungefär. Louise och jag satte oss i närheten av Zoologischer Garten och började pimpla öl. Det kom några skurar, i övrigt var det ljuvt. Efter ett tag hörde man en pumpande baskagge på maxad volym. Bussarna, lastbilarna var nära. Sedan strömmade det in en enorm mängd fantastiska människor i extravaganta utstyrslar. Bögar, flator, metrosexuella, bisexuella, sexuella, festsugna, fettsugna, transor, fetischister och allt man kan tänka sig. Jag står upp för så gott som alla subkulturer och diggar dessa jättefester skitmycket.
Det finns ett enormt klubbliv i Berlin och de allra flesta av de bästa var representerade med bussar. Vi väntade in den bussen som skulle ha den bästa musiken. Och till slut kom den. Vilket jävla tryck! Vi hörde en “Tainted love” remix med Soft Cell, tidigare aldrig hörd, som fick oss att bågna. Vi lämnade vårt ställe och hakade på efterföljet.
Så jävla förbannat roligt. Vi dansade, skålade och vinkade. Plötsligt var vi en del av paraden. Gatorna var fyllda av festglada människor som dansade och jublade. Blev man ölsugen var det bara att hoppa in på en pub och köpa ett par bärs och sen dansa tillbaka in till positionen.
Efter ett tag, när bussen stannat till lite, märker vi att det plötsligt hopats en bunt män med kameror runt våran buss. De trängs och bökar och riktar objektiven mot ett och samma håll. Vi vänder oss om. Där står en brud och posar. Hon sträcker ut tungan och simulerar en fittsmekning på sig själv. Bakom henne dansar en krallig, skallig tysk som förefaller vara kvinnans pojkvän ty de slickar på varandras tungor.
Ofattbart nog har jag lyckats hitta en bild på detta. Low and behold:
JAG HAR TAGIT BORT BILDEN DÅ JAG KÄNDE ATT DET VAR ÖVER GRÄNSEN ATT OUTTA EN PERSON PÅ DET SÄTTET.
Paraden fortgår och jag & Louise får svårt att koncentrera oss igen. Kvinnan står där på bussen och gör samma min om och om igen. Hon försöker förtvivlat att se sexig & porrig ut, vi tycker det hela mest är riktigt pinsamt samt ganska underhållande för hon ser oftast jävligt rolig ut. Men snubbarna med kamerorna verkar nöjda och plåtar på. Till slut blir det hela lite för mycket och vi lämnar paraden men bestämmer oss för att på kvällen dra till den klubben som hade bussen. Musiken var grym helt enkelt och övriga människor verkade vara sköna.
Vi drar hem till hotellet och laddar med mer bärs. Vi får en svacka och somnar nästan, men vi lyckas ladda om och vid elvatiden anländer vi till haket. Det är ingen besvikelse, inredningen är skitsnygg, musiken helt i vår smak. Dock var det något folktomt. Vi hade kommit lite för tidigt tydligen. Vi beställde in lite dricka och satte oss i en soffa och iaktog de få som kommit dit. Vad ser vi då? Ja vad ser vi då?? Ja. Det jag nu ska beskriva har jag icke skådat innan. Jag visste inte om jag skulle skratta, gråta eller bara implodera på plats.
I baren sitter bruden från bussen. Hon sitter på en stol i baren och dricker kaffe. Bredvid henne sitter en snubbe i skinnväst. En annan snubbe än den på bussen. Han sitter lutad med ryggen mot väggen, ja karln halvligger över sin barstol. Han har på sig läderbyxor noterar jag. Han.. Men vänta nu… Han har ballen utanför brallorna. Han har praktstånd. Och bussdamen sitter och runkar av honom.
Jag tittar snabbt bort. Tittar på Louise. Hon har sett samma sak. Vi skrattar. Och tittar igen. Det fanns inte en chans att låta bli.
Kvinnan böjer sig snabbt ner över mannens mellangärde och suger tag i ballen. Två sekunder senare sitter hon rak i ryggen igen. Tar en klunk kaffe, runkar vidare. Mannen halvligger i sin position och ser väl lite sådär halvnöjd ut. Bruttan är helt blasé och medans hon ökar farten på näven kan hon inte hålla sig utan sträcker sig mot ett fat med ost och kakor. Hon får fatt i en havrebaserad platt kaka och tar ett smuligt bett. Utan att sluta handtralla tysken i lädervästen. Som börjar se allt mer besvärad ut.
-Vad i helvete är det som händer? säger vi till varandra. Det här är bland det sjukaste vi sett konstaterades det. In kommer då två andra män. Klädda i sjömanskostymer. De känner kvinnan och hälsar. De stannar och snackar. En av dem gör high-five med henne. Ja allt är helt normalt. Förutom då att hon fortfarande drar i den pösige mannens snopp. Han ser inte helt jiippiii ut i sin position. Den nyanlände sjömannen kör en high-five med honom också. Responsen var halvengagerad.
Och nu började stället fyllas med folk från paraden. Så hon vänder sig om, lyfter upp sin kjol och han tränger in i henne. Doggystyle i 10 sekunder. Hon äter en ostbit under tiden och tittar på sin klocka. Det här känns inte bra.
This is not to satisfactory.
Vi kände att det var dags att röra på oss lite och försvann därifrån. Kvällen fortlöpte. Vi dansar, dricker och har skitkul. Stället är packat av färglada människor, rökmaskiner & stroboskopljus. Sent omsider ser vi kvinnan dansa & hångla på en högtalare med en annan man. Hon är lättklädd och dimögd.
Och ännu senare, kanske är klockan tre, blir det stor uppståndelse i ett av klubbens inre hörn. Män trängs i skockar de sträcker nacken för att titta, de nästan klättrar på varandra. Vi kilar dit för att se vad som står på. Vad hände där då i det där upplysta?
Det var vår vän från bussen igen. Nu väldigt lättklädd, låt oss kalla det naken. Där fanns två män –två andra män än de tidigare nämnda- och de var tillsammans med kvinnan filmade av två stora filmkameror. Vad de pysslade med krävs det väl inget geni för att lista ut.
GATO BLANCO
Lip Service
Ödsla ingen tid. Låt fyra från “Black Cat” är uppe på MySpace.
http://www.myspace.com/lipservicetheband
Hökaröva
Jodå. Det är en LP-skiva.
Guiden på Bussen till Efesos
Obehagliga & Märkliga Människor i Europa
2.
Efesos. Ett av världens klubbade underverk. Visste ni det?
I vilket fall färdades vi dit, samtliga kolleger från jobbet, med buss från Güllük, Turkiet. Det stod en ung kvinna längst fram. Efter en stund blåste hon i micken för att se att den var på. Det tjöt till i det interna systemet och hon tog till orda. Hon började prata med oss på ett sätt som vi var efterblivna alternativt väldigt små barn. Engelskalärare inkluderade. När hon fått något sånär klart för sig att vi förstod det engelska språket klev hon upp ett par pinnhål, men inte mycket. Hon rullade fram en karta och frågade “Do you know what this is??” Det var Turkiet.
Nån räckte upp handen och sa “Turkey”. Guiden sa “YEEEEEESS. Very good!!” Sedan fortsatte hon att förklara det ena självklara efter det andra. Hon pratade historia, hon pratade nutid, hon pratade, pratade, pratade. Sen stängde hon av micken och satte sig ner. Vi bak i bussen tittade på varandra och skakade på huvudet. Då blåste det till i systemet igen PHH PHH och vips så stod guiden där igen med sitt fåniga léende. Hon började beskriva allt som vi susade förbi. “Do you know what kind of bush that is?”, “Do you know the name of this hill”, “Do you see what that is?” Hon berättade för oss att vi såg bomullsfält, hur otroligt det var med ålarna i sjön (mexikanska golf resenärer) och en enormt lång harang -som var fullständigt poänglös I might add-om kullen utanför fönstret. Vi skrattade elakt därbak.
Men skrattet fastnade i halsen. För tjejen slutade inte prata. Hon malde på. Stängde av micken och blåste PHH PHH så det slog lock för öronen. Hon pratade i de två och en halv timma det tog för bussen att komma fram.
Och vad var det vi skulle göra i Efesos?
Jo gå runt och titta på fornlämningarna och lyssna till –just det– vår vän Guiden. I tre timmar. Vi gjorde så i stekande hetta.
Och efter det åkte bussen hemåt igen. PHH PHH PHH PHH!!!
När hon tömt alla ämnen började hon fråga om Sverige och när reaktionen från bussens deltagare inte blev den förväntade började hon berätta om sitt liv. Det tog hela vägen hem också. Jag skrek “I dont care” en gång, ingen skrattade eller applåderade och efteråt kändes det plumpt och elakt. Men fy fan vilken jobbig människa.
I och för sig milsvida från nummer ett på listan. Jag bävar redan för att skriva i den historien. Det kommer bli en sann Kollaps-klassiker och addera ett helt nytt djup: Porrbruden i Berlin.
Fältskärn Anropad
Huga!
Sjögren/Jismark c:a 1994
Jörn fick återigen en våldsam attack och gick loss på furnituren. Vad han inte visste själv var att hans nävar var hårt pressade mot tinningarna på honom själv. Han rörde sig jämfota i en ursinnig takt, skrikandes gällt.
Vibrerande av ilska. Hans byxor spricker. Hans snopp tittar ut och plötsligt får Jörn en likblek nyans i anletet.Moa ser på honom förskräckt ropandes “HUSBONN HUSBONN”.
Jarl Samvetsson kommer ålandes mot sällskapet, han led nämligen av ichias samt klåda i underlivet. -Vad är det fråga om?? Jörn, Jörn! Sätt dig ner!! skrek husbonn från golvet
Samvetssons fordran besvarades med att hans dräng satte sig ner på husbonn. Jarl blev med ens grövre i tonen och ropade -och då talar vi höga frekvenser- : –ELOF I GRANNGÅRN! EEELLOOFF I GRRRANNGÅRN!!
Det blev tyst.
Men snart hördes Elof Rumsrensdottirs tunga steg utanför herrgårdsmuren. Elof vägde inte mindre än 600 kilo. Och detta faktum gjorde att Jarl Samvetsson fick föra konversationen med Elof på detta håll då granngårdshusbonn inte hade någon som helst möjlighet att passera in i trägårn.
–VIBRERA DRÄNGA ÅTER IGEN?? Skrek Elof.
-DET KAN DU GE DIG FAAAN PÅ! HAN HAR SATT SIG PÅ MITT ANSCHTÜCKE!! VARAV MITT SOS-ANROP TILL EDER KAN FÅ EN NÅGOT AV NASAL FRAMTONING! svarade Samvetsson
–ANROPA FÄLTSKÄRN! vrålade Elof Rumsrensdottir och svimmade panikslagen. Han hade straxt därinnan hävt i sig 18 liter potatisbrännvin.
Fältskärn Pelle i Kasken kom löpandes över åkern och det stänkte lera kring hans nakna fötter. HAn var armlös men en jävel på att skära med fötterna. Kniva? Den höll han mellan sina filade tänder.
När fältskärn anlände var Jörn redan stel som brasilianska fötter på isländsk mark. Även Jarl var illa däran. Moa grät oupphörligt. Elof låg och snarkade utanför herrgårdsmurn.
Fältskärn han himlar med ögonen och konstaterar suckande –Ikväll blir det kallskuret.
*
3.Spoonmannen i Friedrichshain
Obehagliga & Märkliga Människor i Europa
Vi satt i Friedrichshain, Berlin och immundigade en ljuvlig bit mat. En härlig stadsdel. Härlig stämning. Härligt folk. Ja, 99,9% iallafall. För plötsligt kom han farande. Skedmannen. Spoonman.
Vi hörde ett skrik bakom oss, följt av en smäll. Sen såg jag en kille slå en tallrik i huvudet på sig själv. Han skrek “Deeuuutschhee” och sprint-vacklade förbi oss med en sked i högsta hugg. Blod rann från hans färska hål i skallen. Folk omkring blev skakis. Louise blev rädd. Jag höll på att skita ner mig.
Han var baröverkroppad. Han var hög som en jävla lyftkran. Han var arg. Han var blodig.
Han stirrade tomt framför sig och kastade iväg skeden. Vi satt blickstilla.
Mannen vacklade iväg femto meter skrek “Deutschheeeeeee” och tog stöd mot en lyktsolpe. Där stod han i fem minuter medans hela restaurangen höll andan. Ingen gångare eller flanerare passerade i närheten av karln.
Sen försvann han runt hörnet. Vi pustade ut och tände en cigg. Vi gick ner i puls under några minuter. Tog en klunk öl med darrig hand.
Från andra sidan huset hör vi då plötsligt än vansinnigare och än gällare “DEUUUTSCCHHEEEEE!!!”. Han är tillbaka. Blodigare. Galnare. Farligare. Vi lämnar ölen och maten och springer in på restaurangen. Vi betalar i baren. Tackar för oss och går i rask takt och så långt från mannen som möjligt därifrån.
Tio minuter senare ser vi en piketbil och en ambulans komma i ilfart mot stället vi käkade på.
*
4. Snubbarna på Marknaden i Milas
Obehagliga & Märkliga Människor i Europa
Jag var tveksam till att jag skulle gilla att klufsa omkring på en marknad med en sjuhelvetes massa människor. Jag hade rätt.
Mina arbetskollegor tjatade på mig och jag följde med. I en liten Dolmasbuss som körde i snitt 150. Igen. När vi klev ut var det brännande hett. Och väl inne på marknaden var snubbarna i stånden långt från trevliga.
En snubbe skrek “Bäääääh!” efter mig och hånflinade åt min tuss på hakan. En annan kom fram och drog i det och gjorde en min full av avsmak. Den snubben kan idag vara mycket glad att han lever då Louise var mycket nära att bunta ihop honom på plats. Själv är jag ju närmast pacifist.
Vid ett skoförsäljarstånd köpte jag otroligt nog ett par dojjor. Jag orkade i vanlig ordning inte pruta nåt. Nåväl. När jag sedan nådde nästa stånd och inte köpte nåt där ropade mannen bakom dadelnötshögarna ” I Kill You!”.
Förfärade över detta oväntade dödshot trängde vi oss vidare fram i folkmassan. Hysteriskt. Vidrigt. En liten kille på kanske 10 blev oasen. Han såg snäll ut där han stod och försökte kränga strumpor. Jag tittade lite snabbt på sockorna men passerade. I KILL YOU skrek då den lille turkiska pojken efter mig.
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Senaste kommentarerna
Warning: Undefined variable $pre_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 23
Warning: Undefined variable $post_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 34