Skurkar!

4. Karl Stromberg

Den här snubben var en riktigt hårdkokt undervattensgangster. Inte helt olikt den mesigare föregångaren Blofeldt låter han sina fellow criminals döden dö på ganska otrevliga sätt genom falluckor och andra sattyg. Stromberg är skoningslös. Från sin undervattensklocka planerar han slutet för livet ovan havet. En sann otäcking, iskallt porträtterad av Curt Jürgens, självklart mer tysk än norsk i sin framtoning. Det är med andra ord precis som det ska vara i en Bondfilm: överdrivna brytningar och dialekter, ibland rentav felaktiga.

Oct 16, 2008 | 6 Comments

Skurkar!

För att ta diskussionen vidare med James Bond är det väl lika bra att kicka igång listan över Bonds värsta motståndare. Skurkarna!

Ernst Stavro Blofeldt är, trots sitt betydelsefulla arv, en fjant, en tönt. Rentav skrattretande i sina stunder. Karljäveln gick dock ett legendariskt öde till mötes, det får man ge honom. S.P.E.C.T.R.E har dock all min respekt och får gärna återuppstå vilken bondfilm som helst. Deras status i sammanhanget går ju närmast att jämföra med Illuminati.

S.P.E.C.T.R.E har också vaskat fram en hel del klassiska hantlangare till huvudskurken som vi återvänder till på en annan lista. Kanske min favoritlista >Skurkarnas hantlangare!

Hugo Drax var en vekling i en vek historia. “Moonraker” hade mycket att leva upp till och missade målet helt och hållet.

Elliot Carver var föga trovärdig i en i övrig, tycker jag, inte alls så dålig “Tommorow never dies”

Robert Carlyle är en stor favorit till mig och han gör en av de mest intressanta skurkarna på senare tid. Renards öde är klassisk Bondism. Tycker även vår granne Mads gjorde en fin insats i senaste “Casino Royale”.

Nu dock till de 5 stora tungviktarna

FÖRST UT:

5. FRANSISCO SCARAMANGA

Yummy! En stilig karl, en förhållandevis ung Christoffer Lee -för övrigt också kusin till Ian Fleming som jag förstår det- spelar Scaramanga, den mystiske kontraktsmördaren. Han skickar en gyllene kula till MI5, han tar 1 mille dollar per mord och han är ute efter Bond. Jakten kan börja. Och den för Bond till exotiska platser, inte minst de små öarna utanför Phuket numer kända som The James Bond Islands.

Scaramanga är ond, han känns farlig, han har ett jävla häftigt skurkställe och han har Nick Nack och Britt Ekland -oopa!-vid sin sida i finalen som -tack för den televerket- är utan alla dessa jävla hejdukar som skjuts till höger och vänster iklädda obligatoriska orangea soppskålarna på huvvet.

Scaramanga är en värdig motståndare. En slags de ondas Bond.

Han är med i en, i min bok, absolut toppklassrulle och den återkommer vi till.

Oct 15, 2008 | 5 Comments

Belgien-eran fast från forna Jugoslavien

Borghesia var fan ett fint band. Ibland kunde det vara pinsamt så det förslog textmässigt (Beat and Scream), men så länge de höll sig till serbiskkroatiska förstod man ju inte vad de sade. Från “Ni Upanha Ni Strahu” via “Escorts And Models” till “Resistance” har ändå duon (med samarbetspartners) en riktigt bra back catalogue. På “Resistance” nådde man nog sin topp med svinfina inledningen “Theme One” och en av deras textmässigt starkaste låtar “The Message”. Och så den abslouta klassikern “Discipline” såklart som åtnjuts allra bäst på tolvan “Surveillance and Punishment”.

Andra personliga favoriter för min del är: “Pasto Nudo”, “U Crnom” och “Naked Uniformed Dead”, alla från andra plattan “Escorts And Models”. Faktum är att jag vid tidpunkten (88-89) var så impad av kroaterna att jag bildade ett band som hette Korghesia. Pinsamt men vad fan har vi inte alla i ryggsäcken efter tonåren..

á; GRUMH…s bedrövliga image går igen.
Men Borghesia har helt klart överlevt tiden bättre.
De hade ju bland mycket annat något viktigt att säga.

Hittade en imponerande research om bandet på den här fina bloggen:

http://awahlbom.blogspot.com/2007/11/borghesia.html

Och inget fel på deras MySpace heller.

**
Som ni märker tar jag inte upp Laibach här. Detta därför att Borgehesia mycket bättre rimmar med tiden det begav sig. Även om Laibach var som störst, bäst & populärast under eran. Men handen på hjärtat. Tar vi bort Beatles-plattan, “Geburt Einer Nation” och några till har vi inte mycket kvar av Laibach. Eller har jag fel nu igen? ; )

In Sotto Vocce bör också nämnas, men dem får nån annan skriva något vackert om.

Oct 15, 2008 | 1 Comment

James Bond

Idag har Aftonbladets Martin Söderström listat sina bästa Bond-filmer. Han lär ha fått en full och -utgår jag från- ganska arg mejlbox efter det. Bonds klan är i princip att jämställa i fanatism med Depeche Modes fans. Jag är själv en stor beundrare av James Bond om än en något avlegad sådan. Dock så kommer jag i detta inlägg ganska kraftigt attackera Söderström som häpnadsväckande nog har utsett Daniel Craig till den bästa Bond någonsin och “Casino Royale” till den bästa filmen.

För det stämmer ju inte. För man kan ju inte utse karln till den bästa Bond efter enkom en insats. Roger Moore är kraftigt dissad och hamnar längst ner på Martins lista över de som spelat Bond. För-i-helvete! Bond var riktigt bra under Moore-eran! Och så var den eviga debatten igång igen. Moore eller Connery? Connery eller Moore? Eller Brosnan? Eller Craig!?

Den östgötske skribenten har likt mig njutit och förblindats av Agent 007 James Bond. Och han tar upp de främsta skälen varför detta sker -oftast för unga killar skulle jag tippa. Eskapism. James far i en Ferrari på Sardinien för att i nästa klipp åka skidor i Österrike. Bond slåss i Egyptens pyramider, han hittar en skurk i Brasiliens regnskogar. Allt till oftast fantastiskt bra musik. Visst. Det finns stundom sköna bruttor och balla vapen. Men det har jag aldrig brytt mig särdeles mycket om. Skurkarna däremot. Wow!

Bond är något av ett alter ego för många. Och för de flesta av dessa handlar det nog om drömmen om ett flärdigt liv. Vem gillar inte tanken att åka i en cab på rivieran eller skidor i Alperna ibland? Fan även en depprockare vill ju ha det gött. Jag vet att Söderström och jag håller med om en hel del.

Och för varje sann Bondfantast och listfanatiker vattnas det ju i munnen över uppsjön listor man kan göra:

*Bästa Film
*Bästa Bond
*Bästa Skurk
*Bästa Onda Sidekick
*Bästa Goda Sidekick
*Bästa Bondlåt
*Bästa Bondbrud

Och för att inte förhasta mig kan jag väl smålova att jag känner mig tvingad till att börja lista dessa. Och det snart.

Låt mig redan nu fastslå detta dock: Roger Moore kan aldrig bli en sämre Bond än George Lazenby. Och att påstå detta är ingenting annat än en ren provokation.

Och “Casino Royale” den bästa Bondfilmen? Martin! Let´s Tango!

Oct 14, 2008 | 32 Comments

The Neon Judgement

Det i sina stunder bästa belgiska bandet någonsin heter The Neon Judgement.

Dirk Da Davo & TB Frank var en gång i tiden coolare än de själva visste. De var så sjukt rätt ute att även när de inte var särskilt bra var de lysande. The Neon Judgement var ett band som var som bäst när de själva tyckte det freakade ut och på kuppen, enligt vad de själva sa, skulle tappa alla sina fans. Men nej, det tappade inte duon med “Alaska Highway” och “Never Change”. De försvann med det som kom senare. Låt oss backa bandet:

“TV Treated”

“Factory Walk”

“The Fashion Party”

09-the-fashion-party

“Tomorrow In The Papers”

“Awful Day”

“Please Release Me Let me Go-Go”

“I Wish I Could”

“The Man”

Se där. 8 absoluta klassiker på de första tre åren i bandets historia. Inte illa pinkat. Men samtidigt som Neon Judgement bredvid Front 242 har banat väg för en herrans jävla massa fin musik så har det också banat väg för en helt felaktig slutsats från de två bandmedlemmarna. Att det här skulle vara deras arv. För det stämmer ju inte som helhet.

Jo jag vet att The Neon Judgement fortfarande finns och spelar live ibland. Och för några år sen när jag såg det var det förlamande bra. Ett par år senare ringde Jens och nästan grät så illa var det. Dirk Da Davo som jag lyckligtvis har lärt känna med åren är en fantastiskt trevlig prick. Dessvärre har han med sitt sidoprojekt Neon Electronics dragit ett löjets skimmer över allt det vackra. Precis som med The Neon Judgements sista två album (1995 & 1998 kom de) -jag räknar fantamig inte dem till den officiella discografin- så låter det helt fruktansvärt illa. Dålig, osvängig, charmlös och platt 45-åringstechno. Därför har bandet de senaste åren ägnat sig åt att re-release detgamla nymastrat och nyremixat.

Se bara här hur bra det var för 20 år sen:

För det var under den här eran som TNJ nådde sin absoluta kulmen:

“Chinese Black”, “Kid Shyleen”, “Miss Brown”. Visst deras kanske tre bästa låtar enligt många. Men fantamig om inte det som kom efter trots allt är ännu coolare, ännu bättre. Och grundligt underskattat. Som platta hade “Horny As Hell” inte särskilt mycket att komma med egentligen om man jämför med “Blood and Thunder” (“Le Suicide De Beau Serge”!!) och -framförallt- “sveket” “The Insult” som utan nåt större tvivel är The Neon Judgements bästa platta.

Och det här världens förmodligen bästa EP med världens förmodligen bästa titel:” A Man aint no man when he aint got no horse, man” Jag har ju alltid sagt det: Belgiska cowboys är helt rätt!

Kanske var de rädda för att åka för långt ut på prärien, Men fan ingen har spelat stenhård elektrisk belgisk rock and roll med cowboyhatt och sporrar som The Neon Judgement. Nu är det väl ioförsig ingen annan som kört den stilen men skitsamma. “Never Change”, “Pink Coat”, “Build A House”. Sorgligt bortglömt. Inte bara av musikhistorien utan även av The Neon Judgement själva som inte rör verken live nuförtiden. Fattar de inte -vet de inte- att det var här var som bäst?

“Alaska Highway” är dessutom så sjukt bra att man ibland kan få för sig att det är en evergreen. Men det är det ju inte. Den är dessvärre inte på kartan ens om vi snackar Belgiska klassiker. Inte ens på kartan i bandets egen bok vad det verkar. Men för en bunt depraverade sköningar från Tranås är det dock som så att vi aldrig kommer glömma låten.

“The Insult” verkar dessvärre stulen från min skivsamling så vi får hoppas på Jens om vi ska få höra nån av dessa låtar här. För inte ens på nätet finner man “Alaska Highway”.

Bandets officiella hemsida

Oct 13, 2008 | 5 Comments

Bom Selectah!

Vissa människor tar mediciner de inte behöver och går på ravekalas och dansar sig genom morgonen.

En helt annan typ av kick-missbrukare gör som de på den här trevliga videon. Crescendot de sista 45 sekunderna är magstarkt.

En tredje typ av människor lägger ihop sånt här och skickar upp det på YouTube. Det tackar vi på Kollaps för.

Oct 13, 2008 | 3 Comments

Belgien i Sverige återupptas!

Efter en månads försening kommer nu den senaste listan på Kollaps att återupptas. Vill ni påminna er själva om inledningen klicka här . Vi har pratat om A Split Second och á; GRUMH… två inte alltför härliga band att återbekanta sig med. Nu och de närmaste veckorna tar vi närmare titt på eran som gav världen Vomito Negro, Siglo XX och In Sotto Vocce.

Oct 12, 2008 | Comments Off on Belgien i Sverige återupptas!

Saken Är Bajs

Låt oss sänka ribban rejält och prata lite bajs.

Fikade idag på Jockes fik i Gröndal och snackade skit med Freddan. Om när han var på Roskilde och stack iväg in till McDonken för att fräscha upp sig lite. Bakis så in i helvete går han in på toaletten och plumsar ut en stor mängd stenhård vara. När sedan Freddan spolar höjs allt innehåll i toan istället för tvärtom. Det spolade alltså upp istället för ned. Vatten, papper och klossar avstannar jämsmed kanten. En skärrad Freddan kliar sig i skägget och tar ganska snart det enda vettiga beslutet. Att sjappa. Så snabbt och osynligt som möjligt. Han öppnar försiktigt dörren och kikar ut genom glipan. Ingen där just då. Freddan, ljudlös, nästintill osynlig drar.

Jocke uppmärksammade denna historia och toppade den med när han hade glömt låsa när han satt på en offentlig toalett och torkade sig i arslet.

Vips hade Monty Python anden flugit i oss och vi toppade varandra med historier om när man tvingats skita i skogen, om när en polare fick diaréattack mitt under brinnande fotbollsmatch och var tvungen att springa av för att fräsa ut tarmen på en gångstig.

Därmed efterlyser jag nu en fortsättning på pränt. Jag vill helt enkelt ha era värsta bajshistorier. Sen nominerar jag de värsta och så röstar vi fram en vinnare.

Kör Hårt!

(Om det är en historia om er själv och inte vill berätta kan ni ju alltid köra med klassikern “Det var min polare”)

Oct 12, 2008 | 17 Comments

Treeeeevlig helg!

Har ingen rolig bild eller dumt ord i en helghälsning för första gången sen Kollaps! startde. Och då ska ni veta att det var för ett år sen. Och med den här fina comeback-veckan med båthistorien & Depeche kan jag inte säga annat än Grattis. Grattis Kollaps!

Not too many drinks, friends.

Love.

/a.

Oct 10, 2008 | Comments Off on Treeeeevlig helg!