Själfullt.
Good Shit
Vitalt.
Good Shit
Nån som glömt bort eller inte upptäckt hur bra det här är? Wooooohaaa
Favorit i repris 6: Fast i Norge.
April Tears
Vill ni veta varför jag överhuvudtaget startade upp Kollaps? Jag orkade inte längre berätta om alla farser April Tears råkade ut för. Jag ville ha dem i skrivet format att hänvisa till. I synnerhet denna historia. Den längsta, den vansinnigaste, den närmast ofattbara trippen över Hardangervidda i Norge.
Minns/Visste ni att April Tears i många år var ökända som branchens mest otursförföljda band? Vissa skivbolag, arrangörer, journalister och bokare tog inte i oss med tång.
Hela Kollaps existens och syfte finns här inbakad i en historia som verkar sakna motstycke. Jag har iallafall aldrig hört någon toppa denna resa. The April Tears. ByLarm i Bergen. Klicka er ditt bums: Fast i Norge
*
(Länk till April Tears gamla hemsida finns blank länkarna till höger.)
Slow Down Info
Lip Service
Tack till er som visat intresse för remix. Filer skickas ut inom kort. Varken remixer/video släpps 09 09 09 utan endast 1-track download/lyssning på “Slow Down My Beating Heart”.
Releasedatum för remixer/andra versioner & video av låten är 09 10 11.
Releasedatum för kommande album “Grand Conspiracy” är inte satt men det blir första halvåret av 2010.
Tyvärr drar inspelningarna ut på tiden då bebis i magen och annat inte gör att vi inte kan hålla den farten vi hoppades på. Säkrare då att säkerställa kvalitén i produktionen istället för att stressa fram ett resultat. Skivan är verkligen värd det.
CZ säljer micken!
I en värld som kan gå åt helvete
Joy Serene säljer en dyrgrip. Checka annonsen nu!
Trevlig Helg!
Helghälsningar
En provocerande vecka på Kollaps has come to an end! Inga mer sämre repriser, inga mer försök att tycka det är lika bra som på Bercy 1993. När rös jag på en Depeche-konsert senast? Shit, jag höll på att explodera när IAMX knäckte i “The Alternative” på Medis i våras. När Glasvegas spelade “Ice Cream Van” på storan i Göteborg i mars. Detektivbyrån i Arvika. Santigold fy fan vad bra.
Ändå pratar bara jag, och ni kära läsare, om en sak. Ett band som numer är svårt att utséendemässigt särskilja från deltagarna i Dansbandsslaget. Hjälp till att visa att ni läser något annat på Kollaps! Annars är det nog läge att montera ner tillhållet. Trevlig helg! Ta er en öl.
Favorit i repris 5: Frank
Freddans Dråpligaste Stunder
Frank
Min gode vän Freddan, vid tillfället runt 22 år, vandrar kring i en öldimma på utestället Ryska gården i centrala Visby. Han ser en kvinna, runt de 30, som faller honom på läppen. De börjar prata, de börjar hångla. Efter ett tag ser kvinnan Freddan djupt i ögonen och säger
-Vill du följa med mig hem och titta på min hund?
Freddan nickar som svar och gnider i smyg sina händer. Nu ska man få sig lite tänkte han.
Paret vandrade iväg längs Visbys vackra kullerstensgränder och kom fram till hennes port. Hon grävde i sin väska efter nycklarna till huset. Plötsligt hördes ett skrapandes ljud från en kartong/tidningshög en bit från ingången. –Tyst! sa kvinnan. –Hörde du det där?
Fredrik tittade lamt mot kartongerna. Ljudet därifrån var väl inte så mycket att härja om? Då ser han till sin stora överraskning att högen börjar röra på sig. Fram under denna träder en gänglig, långhårig figur fram. Han ropar mot paret:
-Pia? Pia! PIA!!
Pia rotade nervöst i väskan efter sina nycklar, mannen närmar sig. Freddan känner ett lätt obehag. Hur länge hade han legat därunder?
-Pia. Jag älskar ju dig. Pia? säger mannen bedjande.
-Men Frank. Vi har ju gått igenom det här. Det är slut. Över. Fattar du det? svarar Pia.
Det visar sig att denne Frank är ännu fullare än paret tillsammans. Han vacklar otäckt nära. Pia presenterar Freddan:
-Det här är Fredrik.
Frank vill inte höra på det och tittade inte ens åt Freddans håll: -Jag SKITER i vem det där är!
-Pia..jag vill prata. fortsatte han.
-NEJ! ropar Pia som nu äntligen fått tag i nycklarna och satt i dörren.
Frank var nu snabb som en vessla och trängde in ena benet i glipan. -Jag vill prata, Pia.
Pia vänder sig då till Freddan med en uppgiven blick:
-Du får titta på min hund en annan gång.
*
Nån vecka passerar. Freddan är ute på krogen igen. Den här gången har han druckit lite mer ändå. Han ser Pia. –Jag ska in, tänker han tyst.
Han går fram till henne och börjar prata. Eller prata förresten. Freddan viskar riktigt snuskiga saker i hennes öra -Jag ska ****** dig så **** … Jag ska ****** din ***** …
Pia var inte riktigt på det humöret. –Jag ska nog ta och gå hem, sa hon. Och det gjorde hon. Freddan gav sig inte utan slog följe. De kommer fram till hennes port. Pia förklarar ännu en gång att hon vill gå och lägga sig. Själv. En längre diskussion följer. Freddans snälla, snälla hjälper inte. Hon går in själv genom dörren.
Men Freddan, berusad av henne och annat, blir kvar utanför. Likt Romeo ropar han mot hennes franska balkong på Adelsgatan i Visby. Hans blick är så fokuserad den kan bli mot fönstret högt där uppe. Han börjar busvissla. Detta ger resultat. Pia kommer ner till dörren och säger
–Jamen kom upp då.
Freddan trippar glatt med uppför trapporna och kommer in i en extremt liten studentlägenhet. 16-18 kvadratmeter stor. De två hoppar ner i sängen och förlustar sig med varandra. I några få minuter. Efteråt konstaterar Pia att -Du det där var inte så mycket att hänga i granen.
Freddans fylla hade spelat honom ett spratt. När det kom till kritan så hade han inte nått sin sexuella peak den här aftonen. Han somnade tungt i sängen.
Dagen efter vaknar turturduvorna upp i bädden. De ligger och småpratar lite när det plötsligt knackar på dörren. Pia fryser till is.
-Frank, viskar hon. -Det är Frank.
Freddan fylls av en ytterst obekväm känsla. Frank börjar med en bedjande ton ropa genom brevinkastet: -Pia..Pia…Släpp in mig Pia… Jag måste prata med dig..
Det råder total tystnad i lägenheten. De två i sängen liger helt stilla. Länge. De lyssnar efter minsta ljud från trappuppgången. Till slut blir det helt tyst därute. Freddan och Pia börjar trevande att prata med varandra igen. Då bankar det jättehårt på dörren.
Franks bedjande ton är nu borta. Nu är det en uppfordrande röst som gapar:
-PIA! JAG HÖR DIG! JAG VET ATT DU ÄR DÄR! SLÄPP IN MIG! SLÄPP IN MIG!
Alternativen är nu få. Pia går mot dörren för att öppna. Freddan lägger sig platt under täcket. Hans hjärta bultar så hela sängen skakar. Hans lekamen fylls av skräck, skam och svår, svår ångest.
Han kan från sin position höra hur Frank formligen stormar in i hallen efter att Pia öppnat dörren. Ett våldsamt meningsutbyte följer. Det smäller och rasslar. Frank är helt på det klara vad som inträffat i lägenheten:
-Vem har du här? VEEEM har du här?? -Har du FREEEDRIK här??
Det blir någon form av tumult i hallen, skor och jackor flyger när Frank, trots Pias försök att stoppa honom, sätter fart in i lägenheten. Han ställer sig vid sängen:
-UPP MED DIG! RES DIG UPP! vrålar han till den jätteplatta tjugotvå-åringen under täcket. Freddan har inga alternativ. Han reser på sig.
-UT HÄRIFRÅN! UT! skriker Frank.
En mycket tunnklädd Freddan föröker resonera:
-Frank. Ta det lugnt n…
-HÅLL KÄFTEN PÅ DIG! kändes inte som ett bra svar. Snabbt drar Freddan på sig så mycket kläder han kan och kastar sig ut ur lägenheten. Han springer på barfota därifrån så fort han bara kan med sina skor i händerna.
Da Capo!
Depeche Mode
Martin skickade en bild som inte på något sätt ökade min lust till att hänga på telefonen morgonen den 24:e augusti då DM-biljetterna släpps. Titta och begrunda skrev Martin till mig. Titta på Gore. Titta på Eigner. Titta och begrunda.
10 anledningar till att skita i att se Depeche Mode igen i januari nästa år.
Depeche Mode
En gång i tiden fanns en liten tomte som snott sina kläder från en Mc-butik. Han hade ett charmigt ojämnt léende som gav upphov en lätt läspning.
Denna person var Martin Gore, världens genom tidernas mest begåvade låtskrivare. På denna bild ser du en vandrande discokula med ett garnityr av etsad emalj.
Luras inte av den svarta nagellacken ty detta är ingen annan än Garton Gore, den falske, onde och farlige farbrorn som röjt undan allas vår M.L Gore.
1. “In Chains” -snacka om seg introlåt. Okej Screen-Gud, liten svart pojke, vi ser likadana ut, medans kvinnan sliter på i evighet.
2. “Wrong” -lura inte er själva. Den här tjänar inte ett fucking skviddeli-skvatt att framföras live av en hes baryton-Dave i ett lägre tempo (för att Gahan ska hinna/orka sjunga texten?)
3. “Hole To Feed” -maken till jävla dålig låt som inte tänder ens de påtända depechegubbarna.
4. “Peace” -Jodå. Nu har de stekt dett apekoral. Men inte för de insett att de förnedrar sig själva när de framför vraket. Utan (antar jag) pga att Dave inte kan sjunga den här (heller).
5. “I Feel You” -Varför kan de inte bara sluuuuuuta att spela den här med deyt där töööntiga voodoo-introt med obligatorisk samling vid trummorna??
6. “Come Back” -Lägg ner. Bara för att en låt är genomusel på skiva kan den inte bli “riktigt bra faktiskt” live. Det är en medioker Beales-pastisch. Punkt.
7. “A Question Of Time”. NEEEJ! Den har låtit skit i över tio år. Inget tryck. Inget statisk. Vettlös gubbrock för vettigt folk som genom nostalgiörat tappat förståndet.
8. “Policy Of Truth”. Så när Depeche väl plockar fram lite “överraskningar”, vad väljer de då? Jo denna som aldrig varit särdeles häftig live…och
9. “Strangelove”…..denna som de inte ens körde i Arvika. Innehåller dessutom den beryktade “lesbiska kärleksscenen”. Need I say more? Ner i jordhögen! Grävlingamöte!
10. Depeche Mode nådde sitt klimax 1993. Det är 16 år sen. Alan Wilder var med då. Hildia Campbell och Samantha Smith körade. Depeche Mode spelade “In Your Room” och flickorna på skärmarna blinkade.
*
Joina kampanjen VÅGA VÄGRA DM ANDREAS. Kommer jag att klara mig?
Favorit i repris 4: Anemoner.
Färjan till Finland
Vi åkte till Finland med jobbet för att studera den finska skolan. På färden hem hände det minst sagt roliga grejer vid middagen:
>
Anemoner: Nej, det finns inget vedertaget begrepp som heter så. Jag och Peter kom på det i stunden där på färjan och började spåna. Men det finns en rörelse, mig veterligen utan översatt namn, som bland annat har fritagit tre ton tomater från ett lager och därefter släppt ut dem i naturen. Detta hände utanför Paris för några år sen. Animalists är väl namnet på dessa om jag inte har helt fel och det rör sig mycket troligen om en bunt galningar som på detta sätt protesterar mot vissa veganers tilltag som att släppa ut minkar till “sitt naturliga hem”.
>
-Nej!! Ropade vår skolledning när Peter Söderberg mitt i middagsdiskussionen påpekat att han är en anemon och förklarat vad detta var. Han åt alltså bara kött och andra produkter sprungna från djur såsom mjölk, ost, ägg, grädde.
Nu var ju Peter tvungen att iochmed detta fastslagande bara äta dessa produkter från förrätt, huvudrätt och efterrätt. Våra överordnade kolleger var förundrade och provocerade. -Menar du detta? sa de. Peter nickade allvarligt och jag strök under att så var fallet. Vi besvarade frågor om levnadsstilen och om utsläpp av frukt och grönsaker till sin rätta natur när Peter plötsligt hävdade att anemoner dessutom tror att växthuseffekten är en bluff iscensatt för att främja varandet av kärnkraft. Reaktionen lät inte vänta på sig:
–Ni (lägg märke till att de redan säger ni, Peter representerar nu verkligen anemonerna) menar alltså att växthuseffekten är en bluff?
och
-Men för fan lägg av!
Peter stod upp ty det blåste kring honom nu. Jag bet mig lätt i kinderna för att inte skratta. Det här började bli riktigt intressant och helt i min stil. En av våra kolleger blev mäkta upprörd och ropade ut:
-Men tänk på dina barn! Tänk på dina små barn! Hur kan du säga sådär? Det är fruktansvärt arrogant! Farligt!
Peter stod på sig och diskussionen ledde vidare. Ålderssnack. Peter nyligen fyllda fyrtio år koms det av någon fram till. Då kunde jag inte hålla mig utan att lakoniskt säga:
-Det är iallafall vad man kan luras att tro. Men enligt anemonisk tidsräkning har han en helt annan siffra.
Vårt bordssällskap suckade tungt. Någon av dem knöt näven, en tog tre stora klunkar vin. Peter sade lugnt:
-Det stämmer. Vi mäter all tid med äggklocka.
Jag höll på att explodera av skratt men lyckades hålla det inom mig. Otroligt nog hade inte vår fakeargumentation avslöjats. Kollegerna blev istället tvärarga:
-NÄÄÄEEE! Ni jävla anemoner är fan inte kloka!??
Och sen så måttade en av dem tillbaka ett AHA AHA vad ska du säga nu då när hon triumferande sökte ordet genom att hytta och veva med pekfingret: -C-VITAMIN! Ropade hon. C-VITAMIN! Alla människor behöver c-vitamin. Hur löser du det?
Två sekunders tystnad. Sen sa jag: -Det är inga problem, de äter Kiwi.
-Vad då Kiwi? sa de. –Det kan han ju inte äta, det är ju en frukt!
-Nej, sa jag. Anemoner anser att den är mer ett djur än en frukt.
-Vad i helvete säger du? ropade våra antagonister.
–Jo, sa jag. För den har ju päls.
Nu började en av våra bossar verkligen ana ugglor i mossen och höll därefter en låg profil. Men de andra två blev nu tossiga av ilska. -Det kan inte vara sant. Vad i helvete? Skulle KIWI vara ett DJUR? Nu har det gått för långt, anemoner är ju direkt livsfarliga!
>
Samtidigt i Stockholm:
Min kära vackra fru Louise är ute och slår runt på stan med sin kompis Emma. Det är inte ofta, för att inte säga aldrig de får vara ifred för raggarsnubbarna. Louise får följdakligen slå sig fri från hemska närmanden från allehanda karlar. Det hjälper inte att säga att man är gift, ty då kommer repliken. -Jaha, men är du lyckligt gift? Eller –Gift? Det är jag med. Hör Lip Service: Flies på MySpace.
Denna kväll skulle en tämligen nyutexaminerad advokat satsa sina hästar på den rödhåriga vampen från Tranås. –Hur kan man vara så perfekt som du? sa han. Du vill väl säkert inte stå här och prata med mig.
Han fick ingen större respons och fortfor då med att berätta om sin forskning kring hur vissa människor kan bli så perfekta. Den berusade mannens resonemang sjönk fort hos min fru och han bör märkt av det eftersom han helt sonika uppgivet sade: –Louise. Hur gör man?
Louise svarade: –Vadå? –Ja, sa advokaten, nu med två fingrar mot området mellan näsroten och pannan som om han höll en slutplädering; – Hur gör man om man vill ligga?
Louise, nu i upplösningstillstånd av hejdlöst skratt, sa: –Ja inte fan kommer du få ligga om du går omkring och basunerar ut att det är det du vill.
–Har du några tips? sa han.
–Ja du kanske ska tona ner hela din advokatgrej. Drick inte champagne som du inte tycker om. Lossa på slipsen och va dig själv. Du är nu äcklig.
Då rycker mannen som en blixt från klar himmel plötsligt ett hårstrå från min kärleks hjässa.
Lousie blir väldigt förundrad och tänker varför i helvete gjorde han så. Advokaten står nöjt och synar det röda hårstråt. –Tog du mitt hår? frågade Louise. –Min forskning, sa han. -Min forskning. Jag och min samarbetspartner ska bli de första att forska inom hur man kan va så perfekt. Nu har jag ditt DNA och det ska jag forska på.
Sen stoppade han håret i fickan och raglade nöjt därifrån.
>
–Kiwifågeln är vegetabilisk, sa Peter och lade armarna i kors.
–Anemoner är idioter!!, skrek chefen med rejält tilltagna dimmiga ögon.
–Nån som ska med på hyttfest? ropade Marie från andra sidan bordet. -Karl-Erik har med en egen discokula som han ska veva igång sen.
-Hyttfest? skrek jag. –Discokula? DISCOKULA? Och vad fan sa du? Ska han VEVA igång den??
Situationen började bli infekterad. Den mest upprörda av mina kollegor hade tröttnat på Peter och anemoner och förde nu ett resonemang med hes stämma i mitt högeröra. –Andreas, sa hon. Jag kunde lika gärna blivit terrorist.
Klockan var bara halv nio finsk tid. Det skulle komma att bli en mycket lång resa hem.
*
Trevlig helg, ta´t lugnt mé drickat o se upp för anemoner!
Och GRATTIS till min fru som blir 33 och Webmaster Jens som fyller 64 år idag!
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Senaste kommentarerna
Warning: Undefined variable $pre_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 23
Warning: Undefined variable $post_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 34