Category archive: Uncategorized

Jag brukar sällan, om inte aldrig, skriva om eleverna på skolorna där jag jobbar. Det har förstås sina anledningar. Men en grej måste jag dela med mig av. Och det är förra årets “Quote of the year”.

En kille från femte klass, stökig och allmänt svårjobbad, är med sin klass in till Skansen. Killen, vi kan kalla honom Ali, är som så många andra kids i Husby en stor beundrare av Tupac Shakur, Akon och 50 Cent. Hans ganska svaga språk och vokabulär är till stort bestående av de för året mest typiska förortsfraseringarna. Ey len, eeeyyy, shoo brorsan och Walla!

När Ali befinner sig på skansen passerar han efter en stund en hop getter. En get är mycket närmre belägen människogruppen än de andra getterna och står och glor på den passerande grabben medans han tuggar gräs. Ali och getens blickar möts för en kort stund och Ali sätter upp tre fingrar i en klassisk hiphop-pose, nickar lätt med huvudet och säger med en sammanbiten min: -Whats up gangsta? och passerar därefter geten.

*

mammamiabed

Spekulationerna var igång redan för några månader sedan när jag dissade både nya James Bond och senaste Indiana Jones. Filmernat gick för snabbt, det var 100% action Jackson och hade ingen som helst känsla sade jag då.
Nu har jag dock sett en film som jag gillar som fan. Jag har kollat 10 gånger redan och planerar att se den många gånger till. Det handlar om “Mamma Mia”. Det måste alltså vara den bästa filmen jag sett på länge.

Och varför inte? Meryl Streep är makalös även i ett mycket lättsamt drama. Hennes compadres Rosie & Tanja, spelade av makalöst roliga Julie Walters (danslärarinnan i fantastiska “Billy Elliot”) och Christine Baranski håller själva upp standarden på skådespeleriet. Och då har vi inte pratat om Colin Firth, Stellan Skarsgård och Pierce Brosnan som alltid är bra.

Storyn är helt okej, miljön en dröm, sånginsatserna ömsom imponerande och ömsom befriande . Det är feelgood så det står härliga till. Det är skratt, tårar och sjunga-med-hålligång. Och alla gillar det. Kidsen, många av de mer belevade och vi i yngre medelåldern. För det handlar ju om ABBA. “Mamma Mia” kan mycket väl vara den bästa musikalen på film nånsin.

Jag var tvungen att se om “Muriel´s Wedding” bara för att få ännu mer av varan på film.

Och har jag inte sagt det innan så är det dags att göra det igen. ABBA är inte bara Sveriges bästa band genom tiderna. De kan mycket väl vara ett av de tio bästa banden nånsin, om inte fem.

Jag har alltid gillat ABBA och har haft mina stunder då jag varit sjukt inne i dem. Nu är jag där igen.

ABBA är lika stilbildande och viktiga i pophistorien som någonsin The Clash och Velvet Underground. Produktionerna är fan helt oerhörda. Arrangemangen och låtuppbyggnationen är spännande och udda. Låtarna är pop när den är som absolut bäst. Tusen band efteråt har försökt men ingen har nåt till Tretow & co:s egna Wall of Sound.

Nödrim, Svengelska och enkla ord till trots. Abbas texter är genialiska. Fullständigt genialiska.

Så därför. Här är bandets kanske 12 bästa:

DANCING QUEEN
MAMMA MIA!
LAY ALL YOUR LOVE ON ME
SUPER TROUPER
OUR LAST SUMMER
SLIPPING THROUGH MY FINGERS (Hur många andra har skrivit en rörande låt som får varje mamma med dotter att gråta floder?)
VOULEZ VOUS
S.O.S
GIMME GIMME GIMME
DOES YOUR MOTHER KNOW?
SUMMER NIGHT CITY
THE WINNER TAKES IT ALL

En legendariskt usel och innehållslös vecka på Kollaps summeras. Vi har uppdaterat och jag har haft för mycket att göra i det vanliga livet. Hoppas att ni kära läsare stannar kvar efter detta debacle.
Nästa vecka satsar vi på nytt och hoppas att det ges mer tid att skriva texter som innehåller mer än en hyllning till Abba och en bild på en fossajävel.

Nu är det dags för en fredagsöl och På Spåret (ett av mina favoritprogram -jag är mer Svensson än jag fattat tydligen) efter hårt studioarbete.

Jag kan ju avslöja några saker:

* Mitt nästa M4TM söder-Quiz (13/2) kommer att ha På spåret tema. Äntligen! att ingen kommit på det innan. Jag ser fram mot det utav helvete och har börjat spåna på destinationer och frågor kring dessa. En mindre revolution i Quizzandet är på G! Se till att vara där.

* Lip Service kommande skiva “Grand Conspiracy” börjar ta form och jag märker att det tycks bli som jag tänkt. En tematisk skiva. Något jag försökt med i hela mitt liv men aldrig lyckats med. Nu i helgen följer samtal med skivans producenter & medarbetare (har redan påbörjats under veckan). För producerad kommer skivan att bli -för första gången vad gäller Lip Service. Singel i april, album efter sommaren.

* Riskparti nästa lördag! Vill nån mer ställa upp? Poker imorgon kväll! Nån mer som vill va med?

* Svart Bröllop har varit  tillbaka i repan efter juluppehåll. Nu inväntas recensioner och annat gött & spännande. Och den fjärde singeln släpps i april med tillhörande video.

* Jag ska bli fotbollstränare! Mer om detta lär följa….

Och en speciell hälsning sändes härmed till en mycket god vän som har det mycket ledsamt och jobbigt nu. Det finns inga ord att säga mer än att man får  hitta sin inre styrka och att livet måste få gå vidare.
Jag finns här om det är något. Dygnet runt.

God helg, vänner! Carpe Diem ta mig fan!

Efter den mediokra och usla öppningen av favoritgubbarna detta året så är det inget snack om hur ställningen är än så länge nu när även Pet Shop Boys låt är ute:

Pet Shop Boys 1 “Love ETC” (en bra låt känner man oftast igen direkt. Det här gillade jag efter tio sekunder.)
Depeche Mode 0 “Fragile Tension” (oväntat, plötsligt och olustigt nere för räkning efter en snubbling på eget skosnöre. Gore med båda händerna i en handske. En fragil spänning har uppstått. En snabb och mördande comeback från “fel” position är att hoppas på!)
U2 -1 “Get On Your Boots” (kvartett på gränsen till uträknade och utskrattade i sina sexy boots…6…7…8…..)

Morrissey är undantagen i denna rond. Han har gjort en bra platta dock. Särskilt senare delen om jag får lov att säga det.


Det som händer i boxningsringen blir plötsligt helt oväsentligt för publiken. Bakom alla, från entrédörren, hörs ett mörkt, monotont komp.  Alla vänder sig om. Där, i motljus, står några svartklädda män som silhuetter i röken och mässar ut sin uppgivenhet. “Kärlek är för dem, dem som har tur, kärlek är för dem, dem som har tur, Kärlek är för dem, kärlek är för dem”

Pet Shop Boys gömmer sig under huvudstrutarna. Bono gapar, snörar av sig sina sexy boots och önskar han var vital igen. Martin Gore reser sig upp, tar fart, hoppar ut ur ringen och springer och säger till en snubbe i kulisserna: “It´s time now. It´s time to show them all. We need to play them “Wrong”.

Sverige – England 4-1.

*

Previously on Gubbåret 2009:

Efter den mediokra och usla öppningen av favoritgubbarna detta året så är det inget snack om hur ställningen är än så länge nu när även Pet Shop Boys låt är ute:

Pet Shop Boys 1 “Love ETC” (en bra låt känner man oftast igen direkt. Det här gillade jag efter tio sekunder.)
Depeche Mode 0 “Fragile Tension” (oväntat, plötsligt och olustigt nere för räkning efter en snubbling på eget skosnöre. Gore med båda händerna i en handske. En fragil spänning har uppstått. En snabb och mördande comeback från “fel” position är att hoppas på!)
U2 -1 “Get On Your Boots” (kvartett på gränsen till uträknade och utskrattade i sina sexy boots…6…7…8…..)

Nu tillbaka till verkligheten, off topic Depeche Mode!

glasvegas
Joe Strummer & Mo Tucker.

Gubbar hit och dit. Det finns ju yngre förmågor också. Vi har talat om dem innan, nu är det dags igen: GLASVEGAS. I helgen ska vi då äntligen få se dem “på riktigt” här i Sverige. Själv åker jag & Louise till Götlaborg för att beskåda popfenomenet. Glasvegas fick ju mig, och många andra, i extas när vi hörde framförallt “Geraldine” sommaren 2008. Det är inte så ofta sånt där händer. Då när man först bara gapar, sen hoppar, sen blir tvungen att ringa sina vänner för att i vrålande röst förkunna att “Nu har det hänt igen”!

Jag satt och lurade lite på några gånger jag kan minnas så här direkt när det har hänt och här följer dessa: (Depeche Mode är undantaget eftersom det berättats om otaliga gånger under Depeche Mode 151)

NEW ORDER “Get Ready” 2001

Jag bodde vid tillfället i Jakobsberg och kom hem till den lilla lägenheten med New Order´s nya CD. “Crystal” tyckte jag redan var ju en grym comebacksingel. Och efter att ha spisat “60 miles an hour”, “Vicious Streak” och “Primitive Notion” var det klart redan där. Extas. Hoppa omkring. Ringa och skrika.

SILVERBULLIT “Arclight” 2004

Den här har jag ju iochförsig talat mig varm för om och om igen. Men den onsdagskvällen när jag som vanligt kom ner till klubben i källaren på KGB och rullade igång den nyinköpta skivan hamnade jag i chocktillstånd. Den ena låten var bättre än den andra hela skivan igenom. Det spelades inte mycket annan musik den kvällen på klubben kan jag säga. Och jag drack nog fem öl på en halvtimme av bara farten.

THE JESUS AND MARY CHAIN “Head On” 1989

Fredagseftermiddag, sexton år, i soffan framför The Tube med Paula Yates ser jag bröderna Reid framföra “Head On” playback. Jim Reid, som är helt oengagerad -och knallfull-, mimar inte ens sista versen och crescendot. Han vacklar av scenen och försvinner i publiken. En helt ny estetik-ribba var lagd. Inget skulle bli detsamma. “Head On” spelades om och om igen. Och igen. Än idag har jag inte tröttnat på den.

NITZER EBB LIVE SCANDINAVIUM 1988

Duc Nahn chockade flickorna i sommarklänning till tårar. Bon bankade skiten ur padsen och Douglas McCarthy vrålade fram en ny sanning. Sällan har ett så extremt och tungt band fått en så stor scen och möjlighet (förband till Depeche Mode) att breaka på.
Nitzer Ebb blev mitt nya idéal, både musik, frisyr och klädmässigt. Vitt linne, svarta kortbrallor och Doc Martens passar skitbra på en femtonåring. Inte på en trettiofemåring dock.

NIRVANA “Smells Like Teen Spririt”1991

Den som inte var “med i matchen” kommer nog aldrig förstå hur udda och speciella Nirvana var när de tokbreakade. Inget kunde undkomma det. De vände upponer på hela den kommersiella musikvärlden. Jag var med från början. Jag har ända tills dags datum aldrig varit med om en sån lavineffekt som “Smells Like Teen Spirit” skapade.

230362458

Ja det här var ju minst sagt ledsamma nyheter. Nån jävla idiot har tuttat på Tantogården. Nu är jag inte helt säker på exakt vilka av husen som brunnit ner men som jag förstår rapporteringarna har den infekterade debatten om Tantogårdens varande eller icke varande fått ett bedrövligt slut. Huvudbyggnaden har brunnit ner. The April Tears gjorde sitt första viktiga Stockholmsgig där. Jag har där DJ:at där otaliga gånger, haft Jimmy Fun middagar, spelat in video, haft Buxtonesbanketter och sett massor av band däribland Jeans Team, Peaches, så gott som samtliga gamla Jimmy Fun-band & svenska upcomers.

För jävligt. Ett kulturpalats is no more och Stockholm är en scen fattigare.

EMI är det äldsta av de fyra majorbolagen och grundades i mars 1931 som Electric and Musical Industries Ltd. genom en sammanslagning av brittiska Columbia Graphophone Company och The Gramophone Company (tillverkare av His Master’s Voice. 1955 tog EMI sig an den amerikanska marknaden genom att köpa Capitol Records. Det har rötter i bolag som grundades så långt tillbaka som 1897.

Electric and Musical Industries Ltd. bytte 1971 namn till EMI Ltd. och dotterbolaget Graphophone Company blev 1973 EMI Records Ltd.

I februari 1979 köpte EMI Ltd. United Artists Records och i oktober samma år gick de samman med THORN Electrical Industries Ltd. under namnet THORN EMI.

THORN EMI köpte 1989 50 procent av Chrysalis Records aktier och de resterande 1991. 1992 tog de över Richard Bransons Virgin Records.

16 augusti 1996 delades företaget och mediadelen fick namnet EMI Group PLC.

EMI har över 7000 anställda i över 50 länder. EMI Sverige startade 1903 och sedan slutet på 1990-talet finns huvudkontoret på Östermalm i Stockholm.

iamx-03-big

Idag är ingen dum dag. Först ska jag iväg och scouta motståndare i vår serie i strålande sol.
Sen är det AIK-Elfsborg.
Och sist men absolut inte minst: IAMX på Debaser Medis!!
(IAMX har, om ni inte visste det, gjort en skiva som är 52 gånger bättre än “Sounds of the Universe”)

← Previous PageNext Page →