Category archive: De 50 Bästa Filmerna
31. DE OMUTBARA
Att slåss mot maffian, att infiltrera maffian, att vara maffian. Du kan vända och vrida på det flera gånger men det blir nästan alltid bra film. Kevin Costner var kung en gång i tiden och i hans andra, tillika sista, placering på listan spelar han Elliot Ness som fightar i spritförbudets USA mot Al Capone (De Niro). Costner är Costner, Sean Connery är lysande och Andy Garcia är charmerande i sin genombrottsroll. Brian De Palma regisserar. Det är en så in i helvete bra film. Och nu är det dags för de 30 bästa som gjorts.
32. APOCALYPSE NOW (1979)
33. EYES WIDE SHUT (1999)
34. GROUNDHOG DAY (1993)
34. DEN DÄR MARY (1998)
36. NATURAL BORN KILLERS (1994)
37. SHAKESPEARE IN LOVE (1998)
38. PS I LOVE YOU (2007)
39. THE MATRIX (1999)
40. THELMA AND LOUISE (1991)
41. THE SHINING (1980)
42. DUM OCH DUMMARE (1994)
43. CRASH (2004)
44. JACOB´S LADDER (1990)
45. EDWARD SCISSORHANDS (1990)
46. JFK (1992)
47. NYCKELN TILL FRIHET (1994)
48. DE ÄLSKANDE PÅ PONT NEUF (1991)
49. INDIANA JONES & DE FÖRDÖMDAS TEMPEL (1984)
50. MIN VÄNSTRA FOT (1989)
29. GUDFADERN
30. GUDFADERN 2
Då var det dags. Modern och fadern och den helige ande för 1000 filmer och TV-serier. Gudfadern, Francis Ford Coppolas största storverk (inom filmskapande). Det är inget större fel på del 3 men den är inte särdeles nära min topp 50. Vad kan jag då säga som inte sagts om denna film? Jo det är väl en sak. Har man inte redan sett den, helst sen länge, så kommer man få mycket svårt att njuta av den då alltför många, oftast riktigt bra, filmer och TV-Serier rippat varenda scen, varenda figur, varenda tänkbar vändning.
Marlon Brando, Al Pacino, Robert De Niro, Robert Duvall… Detta är en klassiker av guds nåde med några av de bästa skådespelare som agerat på film. Marlon Brandos rollgestaltning är kanske till och med den största uppvsiningen genom tiderna. Kolla bara öppningsscenen. Kolla hur han leker med katten. Bara det är ju högsta världsklass.
Vissa hävdar att framförallt del II är den bästa filmen som gjorts. Så långt vill inte jag gå som ni märker. Men gudibrallan: Det här är filmhistoria.
Här får ni rakt upp och ner en liten lista på 14 fantastiska filmer som är bland de 100 bästa som gjorts, men inte bland de 50:
CAPE FEAR -De Niro! Juliette Lewis! Närmast obegripligt att den inte är topp 50.
BLÅSNINGEN – En ung Redford och Paul Newman i en klassisk Heist-rulle.
FLYGA DRAKE – Ytterst berörande från krigets Afganistan om två pojkars vänskap.
THE DEERHUNTER – Walken & De Niro är fantastiska.
DONNIE BRASCO – Depp, Pacino, Madsen i en klockren femplussare. Det är en jävla sorglig film det här.
SAGAN OM RINGEN TRILOGIN – Det är maffigt, det är snyggt som fan. Första och andra delen räcker dock för mig. I del tre blev det dock rejäl overkill med avslutningsscener på över en timme.
FEVER PITCH – Colin Firth är alltid bra och i filmatiseringen av Nick Hornbys klassiker om Arsenalssupportern & kärleken sviker han såklart inte. Ett måste för alla som älskar fotboll & Dramedy.
DE 12 APORNAS ARMÉ – Brad Pitt, & Brice Willis i geniet Terry Gilliams virrvarr. Kanske världens 51:a bästa film.
GREASE -Hatare hata vidare, älskare älska vidare.
SMOKE – Harvey Keitel, Forrest Whitaker & William Hurt i en skitbra, ytterst välskriven liten film.
SLUMDOG MILLIONAIRE – Till slut lyckades han igen, Danny Boyle. Så vacker film så man baxnar.
DOWN BY LAW – Jarmusch är långsam. I längden lite för långsam för mig. Men en film av mannen med frippan förtjänar att nämnas. “I scream, you scream, we all scream for Ice Cream”. Roberto Benigni!
LIVET FRÅN DEN LJUSA SIDAN – Nicholson tjuser kvinnorna, Cuba Gooding är -som alltid- makalös. Greg Kinnear & Helent Hunt också lysande i skitfin RomCom!
LIVET ÄR UNDERBART/ LA VITA E BELLA – Roberto Benigni i sin livs roll. I sin livs film. Storslam blev det då. Principessa!!
*
För er som inte hängt med på “Se även” noteringarna så ska ni veta att även b la dessa 49 mer eller mindre grandiosa filmer har nämnts:
Three Kings, Monster, Bonnie & Clyde, Romeo + Juliet, Titanic, Elizabeth, Inglorious Basterds, True Romance, Kingpin, Avgrunden, Psycho, Full Metal Jacket, Shortcuts, Magnolia, Syriana, Traffic, Happiness, Pret-a-porter, Festen, Riket, Idioterna, Breaking The Waves, Dancer In The Dark, Änglagård, Jägarna, Fanny & Alexander, Mitt liv Som Hund, Torsk På Tallinn, Sällskapsresan, A Beautiful Mind, Dead Man Walking, The Doors, Commandante, Notting Hill, Fyra Bröllop och en Begravning, About a Boy, Love Actually, Midnight Express, The Green Mile, The Last Castle, Flykten Från Alcatraz, Papillon, Amelie Från Montmartre, Mina, Varats Olidliga Lätthet, Jakten På Den Försvunna Skatten, Star Wars, Brassed Off, In The Name Of The Father.
28. BIG FISH
Man vet att det finns sjukt många makalösa filmer när en film som denna är den 28:e bästa. Tim Burtons bästa film är så vacker och rörande att det är ren filmmagi från första till sista rutan. Ewan McGregor spelar den unge Albert Finney som i rollen som Edward Bloom “berättar” sin livs historia för sonen på sin dödsbädd. Helena Bonham Carter i biroll är också, som vanligt, såå bra. En av de bästa kvinnliga skådespelarna, no doubt.
Big Fish är oförglömlig. Och jag storbölade under filmen, men även nån halvtimma efter. För att det är så snyggt, så bra, så sjukt rörande. Ett människoliv i sagoform på film. Jag gillar sånt.
Ewan McGregor dyker upp igen!
27. TRAINSPOTTING
Svart humor. Outplånliga karaktärer. Som drogar hårt i smutsigaste Edinburgh. Trainspotting stod upp för den enorma hypen filmen hade vid premiären. Jag bodde i London vid tillfället och vart man än vände sig på gata och i tunnelbana såg man Sick Boy, Begbie (Vem älskar inte Robert Carlisle?), Tommy och de andra från gigantiska affischer. Filmen har hur många odödliga scener som helst (Begbies kast av ölglas, Perfect Day-trippen, Luftgevärsskott i hunds arsle, “Ziggy Pop, he´s dead anyway”-one night standet) och detta till ett av de bästa soundtracks som någonsin gjorts.
*
Ni får förresten ursäkta att mina texter på senaste tiden inte håller nån vidare kvalitet. Jag skyller på tidsbrist & trötthet samt att det känns som att filmtitlarna talar för sig själva ju närmare toppen vi kommer.
Se även: Shallow Grave, The Full Monty, Beach
26. JERRY MCGUIRE
Cuba Gooding JR säger jag bara. Hans insats i den här underbara filmen är bland det bästa jag sett. Inget fel på Tom Cruise & Renee Zellwegger heller. Eller Cameron Crowe. Eller filmen. Världens 27:e bästa film.
25. BILLY ELLIOT
Bäst av alla brittiska filmer som tar avstamp i semi-detached living med storfamiljen och en grumpig farsa som jobbar som ett svin för att försöka försörja familjen är den underbara Billy Elliot. En av många filmer som mer eller mindre bygger på samma historia som en av mina favoritböcker Jonathan Livingston Seagull. Det berör mig alltid när en av måsarna vill flyga högt och långt bort när de andra måsarna säger att “det kan man inte, det får man inte, det går inte.” Det är existentialism, det är mod, det är liv. Billy Elliot kan dansa. Han finner liv i dansen. Och sakta går det upp för honom själv och hans närmaste, som hellre sett att han sysslat med boxning. Men Billy är ämnad för annat än gruvarbete och box.
Slutscenen går till historien i avdelningen “rysningar i hela kroppen” samt “lyckliga, högpulsiga snyftningar från alla stolar i salongen”. Av filmer som Billy Elliot blir man inspirerad och lycklig. Man känner att man brinner/vill brinna som människa. Finns det något bättre?
23. NIKITA
24. LEON
Luc Besson: Fransmannen som gjorde så bra film (Nikita) att han exporterades till Hollywood (Leon). Niktia exporterades också men Remaken “Kodnamn Nina”var inte jämförbar med originalet. Den hade tappat allt som Luc Besson besitter: värme i karaktärerna, en långsam dramaturgi, hjärtat på rätt ställe. Ibland kan Hollywood ruinera äkthet. Men Besson slutade inte göra film efter “Femte Elementet”, han har fortstatt, om än mer som producent och det finns en hel del helt okej filmer i hans digra produktion som producent också (De Blodröda floderna, Taxi). Fransmannens allra största stund återstår på listan.
Jean Reno: Fransmannen som var så bra i Luc Bessons filmer att han exporterades till Hollywood. Mannen har varit med i mången actionrulle men har aldrig varit ens särskilt nära så bra filmer som han gjorde med sin landsman. Victor the Cleaner i Nikita lade grunden till karaktären i Leon. Men inte bara det -En viss Harvey Keitel i en helt annan film gjord av en filmälskare som inte är scen att låna från andra är okså baserad på Victor the Cleaner.
Gary Oldman måste bara nämnas igen också. Vilken fantastisk skådespelare det är. Natalie Portman. Genombrott. Bla bla..ni kan väl det där? : )
22. RESERVOIR DOGS
Ärligt talat känns det som att det räcker med att skriva ner titeln och titta på bilden.
21. MAMMA MIA!
Ok. Here we go. Skrik ut din vämjelse, idiotförklara mig och min lista. Sansa dig sen och låt mig resonera varför en musikal, hyllad av Svenssonpubliken och (mer eller mindre) sågad av filmkritiker, kan komma på den här placeringen –före Apocalypse Now och Gudfadern.
Vi måste gå tillbaka till definitionen av vad en bra film är helt enkelt. Det kan vara en som har en makalös dialog (Reservoir Dogs), en som är banbrytande och stilbildande (Gudfadern), en som har en scenografi som knockar en (Eyes Wide Shut). Det kan handla om fantastiska skådespelare som bär upp en hel film (Min Vänstra Fot), en skitsmart story, listigt uppbyggd (The Matrix, Jacob´s Ladder).
Vad har då Mamma Mia? Ja, den har inte en makalös dialog -den är tvärtom på sin höjd godkänd. Den är inte det minsta banbrytande. Scenografin är väl okej ändå. Skådespelarinsatserna är habila .Meryl Streep är visserligen, som alltid, magnifik. Storyn är närmast läskigt tunn. Ja, inte ens koreografin är synkad (medvetet val dock).
Jag satte mig ner i mellandagarna och plitade ner vilka filmer jag tyckte bäst om och vilka jag skulle spara om alla andra filmer dömdes till undergång. Jag skulle ljuga för mig själv om jag utelämnade Mamma Mia och ersatte den med en mer klädsam och trovärdig film som de flesta skulle nicka tyst och hålla med om. Ja, faktum är att jag övervägde det. Jag har nämligen en liten stund varje dag lurat på huruvida jag över huvud taget kan bedöma Mamma Mia som en film. De flesta som gillar musikaler skulle även dem fnysa åt mig och prata Fantomen på Operan, West Side Story och Chicago. Mamma Mia kanske bara var en kollektion av olika feelgood-moment och identifikations-gråtstunder?
Men Mamma Mia har några inslag som spelar på de sköraste av mina fundament. För: Jag älskar ABBA. Så mycket att jag fantamig nästan alltid börjar gråta bara jag hör några låtar. Det är så jävla genial pop. Så vackert. Så sjukt bra. Sen: Jag älskar Grekland. I synnerhet Grekiska öar. Det är en fantastisk placering av var storyn utspelar sig. Sen…så älskar jag väl allt det andra också i den här filmen. Jag skrattar åt Julie Walters slapstick, jag tycker Colin Firth sjunger “Our Last Summer” fantastiskt. Jag ryser över hela kroppen, darrar i hela lekamen när Meryl Streep angriper “The Winner Takes It All”. Jag gråter med alla mammor i världen som igenkännande gråtit till “Slipping Through My Fingers”.
Jag har sett filmen över tjugo gånger och mer lär det bli. Vad gör filmen så bra? Ja, jag mår bra. Jag blir lycklig. Jag vill driva ett pensionat på en Grekisk ö. Jag vill sjunga ABBA-singstar. Jag vill se den om och om igen. Och bang -där är definitionen av en riktigt bra film. Man vill se den om och om igen.
Jag är nog mer Svensson än Kieslowski, helt enkelt. Jag älskar Mamma Mia. Och det är jag stolt över!
*
Läs min tidigare text om Mamma Mia!: http://kollaps.superautomatic.com/joda-jag-ar-val-en-karring-anda/
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Senaste kommentarerna
Warning: Undefined variable $pre_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 23
Warning: Undefined variable $post_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 34