Category archive: 78 Svenska Låtar
Det var efter ett gig på Gino han kom fram mot mig. En liten krumelur med liten kavaj och sockervatten i håret, fast inte uppåt utan draget framåt över örona och kinderna. Några silverstjärnor satt löst under de kajalkladdiga ögonen. Han hade en hoprullad affisch i ena handen, han höjde den sakta och smällde till mig i huvudet. “Donk” sa han med en omisskännlig dialekt. Det var mitt första möte med Henrik Berggren, sångare i Broder Daniel.
Vi kom att hänga med varandra nåt år eller så. Vi åkte karusell på lollipop, skrattade och spydde. Han lät mig hålla honom upponer medans han ilsket slog mot mina smalben med knytnävarna på Hannas Deli. Vi körde chi-gong ihop -vår egen typ chi-gong skall sägas, fjärran från det egentliga syftet. Han sov i min brors säng efter de spelat i Tranås. Det hade, om Adam vetat, fått honom att slänga lakanen och skicka in Anticimex i sitt rum. Jag hade tidigare under kvällen burit det lilla knyttet uppför en brant trappa, han låg slängd över min ena axel. Och självklart även det här: http://kollaps.superautomatic.com/my-carola/
Henrik gav ofta sken av att inte bry sig om annan musik. Mycket riktigt hade han bara en platta i sin lilla studentetta i Västra Skogen. Jag minns det som att det var ABBA:s “Greatest Hits”. Men å andra sidan pratade vi om The Neon Judgements konsert i Göteborg som Henrik varit på. Och Neubauten. Han gav också sken av att vara en form av missförstådd misantrop. Stämmer inte alls. Jag gillar Henrik som fan, en underbar personlighet. Nu har vi inte setts på över tio år snart i och för sig.
Broder Daniel´s debut “Saturday Night Engine” var som en spikbomb inkastad rakt in det svenska musiketablissemanget. Kunde de spela? Kunde de sjunga? Vad fan var det här för någonting?
Det kan jag säga, och jag SKREK det även då. Och många med mig.Det var precis vad Sverige behövde. Och det var skitbra.
“Luke Skywalker”, ett av de starkaste spåren på albumet, kanske rentav det starkaste, får stå som symbol för detta legendariska göteborgsbands entré på musikkartan. Det är inte många toner rätt i sången, det är otajt på sina ställen. Men det kommer alltid krossa varenda Celine Dion och Michael Bolton i världen. Vartendas Toto varenda själlös superinstrumentalist.Det är pop i sin själva essens – “I´m luke Skywalker Tonight” .
..och så var vi framme vid Kent. Vad ska jag säga om “Kräm” då? Jo, att jag tycker det är deras bästa låt från de första åren. Då ska man komma ihåg att jag hade grandiosa problem med bandet i fråga runt första plattan. Jag gillade det inte. När “Kräm” kom insåg jag att jag var dum i huvudet.
Kent har väl aldrig varit Primal Scream direkt. Jag menar på det sättet att de svävat ut från platta till platta och omfamnat ytterligheter som Augustus Pablos melodica, Can´s krautrock, Stones tidiga sjuttitalsboogie och Nitzer Ebb´s syntbasar. Nu behöver man ju inte vara lika rastlös som Bobby G, men ofta har jag tyckt att Sveriges största band har varit lite tråkiga. Och förutsägbara. Trots deras stundtals fantastiska låtar.
Men Kents största styrka är att de aldrig dippar särskilt mycket. De är från okej, bra, skitbra till makalöst bra. De har helt enkelt hög lägsta nivå.
Men som sagt. De började med Pixies-stuket: Rak bas, distexplosion i refrängen. Sen tonade man ner distarna lite och sen höjde man syntarna lite och programmerade lite trummor.
Det är ungefär så Kents produktionsmässiga utveckling kan beskrivas. Det är ändå runt 15 år vi talar om.
Men okej. På senaste plattan kastade man om låtstrukturerna något. Inledningen “Elefanter” byggs långsamt upp och exploderar med hjälp av en Kajfes-trumpet och en maskinell tretaktsvirvel. Underbart. När det sen rullas runt på en sån jävla snygg refräng så har Kent plötsligt gjort en av sina bästa låtar någonsin.
” I hela mitt liv har jag väntat
på någon som liknade dig
hur kunde du lämna mig ensam
i en värld som har blivit så hård
I hela mitt liv har jag längtat
långt, längre bort härifrån
Nu står du först på min lista
över folk som förtjänar ett
öde värre än döden…”
Ja fy fan vad bra “Elefanter” är.
Tomas Di Leva. Jag har inte ett ont ord att säga om mannen. Di Leva är en kosmisk urkraft. En själens krigare. En kärlekens budbärare. En man med vatten till alla i sin kanna.
Som ni märker använder jag mig av Di Levianska metaforer. Jag har sedan tonåren tagit in hans budskap på skivor och konserter. Jag respekterar mannen oerhört mycket, inte bara för den han är eller för hans ord till oss. Utan first and foremost för hans förmåga att om och om igen göra fantastisk popmusik.
Låt vara om det är på engelska eller svenska, Di Leva är verkligen en artist som har något att förmedla. Han behövdes då, han behövs än mer idag.
*
Di Leva har, som flera artister som dyker upp nu en uppsjö med låtar som skulle kunna kvalat in på topp 50. Här är några som inte kom med: Magisk Snövit, Vad Är Frihet?, I Morgon, Dansa Din Djävul, Själens Krigare, Solens Gåta, Du Är Precis, Ber Om Ljus, Du Vet, Miraklet..
Badabosh! Utan att vara för fördomsfull om mina kära vänner och läsare AKA anemonerna så lär väl detta gruppera in er i två grupper: 1. De som inte tycker Håkan skulle vara representerad alls på denna lista. Vilket självfallet är befängt. Och 2. De som tycker den har fått en för låg placering.
Till alla kan jag redan nu säga: Det kommer mer Håkan.
Trevlig Fredagskväll!
43. ABBA – Super Trouper
Mamma Mia! ABBA -Sveriges största band, internationellt, genom alla tider. Inte särskilt konstigt. Vilken låtskatt! Vilket popband! Vilka kläder! ABBA är definitivt en av anledningarna till att jag bestämde mig för att begränsa listan till 78-08. Jag älskar ABBA straight through. Det är sannerligen ett av de bästa popbanden genom tiderna. Och den som kommer dragande med att detta skulle vara själlöst får ta sig en lång, lång stund framför spegeln och syna sig själv. Disco med själ uppfanns ta mig fan praktiskt taget av Björn, Benny, Agneta och Annifrid.
När Jesper Hörberg och Anders Lennartsson slog ihop sina påsar för en sisådär sex år sedan hände det snabbt grejer. Jesper hade innan jobbat med Sissy Prozac och Saft och den fenomenale basisten Anders kom närmast från Elephant. När Nina Natri hade sjungit in första singeln “Bus Stop”-även det en vansinigt bra låt- var saken biff. Homy blev till en trio. Och Nina Natri kan mycket väl vara en kandidat till den bästa sångerskan i det här landet.
Homy var ett jävla bra band som fick alltför kort karriär. De har andra projekt istället och det är fina grejer det också. Jesper och Anders har La NaNa tillsammans med Ola Rapace och Nina Natri spelar in en soloplatta. Samtliga har gästat min klubb och spelat fenomenala gig och dj-set. Men det allra bästa de någonsin gjort är “Beck´n´Call”. Fy fan vad det svänger! Lyssna själv om du missat det här bandet som på sitt enda album “Music Box” gjorde landets snyggaste pop-dub-disco-synt-house:
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=105665770
Nu är sommaren här! Ja det känns iallafall så i Stockholm. Och en av de bästa sommarlåtarna som gjorts har gjorts av Janne Kask: “Summer Is Here”.
En dag runt 1997 befann jag mig på Jimmy Funs kontor. Ben Marlene satt i ett samtal. Han var upprörd. Stressad. Han lade in en större prilla än hans normalt gigantiska under läppen. Beskedet hade precis kommit: Janne Kask hoppade av Brainpool. Förlagets största akt gick mot splittring.
Ganska snart blev det klart att Janne tänkte köra solo och att Brainpool tänkte fortsätta utan sin frontman. Oddsen att båda skulle lyckas var väl inte direkt låga.
Men ganska snart efter detta fick jag höra Jannes första solosingel och tre låtar från Brainpools kommande album. Jag satt i chocktillstånd och bara gapade. Brainpool hade blivit bättre. Janne Kask hade blivit bättre. Faktum är att båda, musikaliskt och låtmässigt, befann sig ljusår från senaste Brainpool-plattan. “In a Box” var ju bra, men detta var nåt helt annat.
“Summer Is Here” är en en fullständigt harmlös klockren liten poplåt som alltid ger mig känslan av att befinna mig mitt i ett strålande solsken. Perfekt idag alltså.
Och enligt mitt sätt att se saken borde den ha en inskriven plats bland svenska sommarklassiker och skicka ut “Sommartider” och “Sommaren är Kort” över brantstupet.
*
Jannes efterföljande soloplatta var heller inte dum. “Golden Heart” och “Younger Generation” var några av favoriterna på denna för mig.
39. Ebba grön – Staten och Kapitalet
Då var det dags för Herr Joakim Thåström att kliva in på listan. Herr, därför att hade han varit engelsman hade han varit adlad vid det här laget. Även om han själv antagligen aldrig skulle accepterat det.
Här nånstans, Ebba Grön, började allt för den levande legendaren. Bandet har gjort en av de bästa versioner av en annans låt som ett svenskt band nånsin förmått sig till. Det blev till deras låt egentligen trots Blå tågets original. Svensk punk i sitt absoluta esse!
Ungefär 20 år senare kan man konstatera att Thåström gått igenom många skepnader. Här är den senaste: Sällskapet. Mer likt ett Neubauten i absolut högform har väl aldrig någon varit. Det är sjukt bra. SJUKT bra!!
Och, ja, det kommer mer Pimme. Mycket mer.
37. Imperiet – Var e Vargen
Joakim Thåströms karriär är lång och brokig. 20 år av utgivning inkluderar Ebba Grön, RymdImperiet, Imperiet, Soloplattor, Peace, Love & Pitbulls & Sällskapet. Med undantag av PLP, som mestadels var ett pinsamt eko av betydligt bättre amerikanska kolleger i samma genre, har han sällan varit fel ute.
Med Imperiet var han bra nära som bäst. Och ur en hyfsad pöl med riktigt bra låtar plockar jag “CC Cowboys” och “Var e Vargen”, två av de låtar som var jävligt bra då och som är jävligt bra nu. Just “CC Cowboys” har alltid varit “min” Imperiet låt, jag vet att många fler håller andra, som “Märk Hur Vår Skugga” högre, men det kan jag inte påstå att jag nånsin gjort.
“Du Ska Va President” kunde i princip likaväl tagits ut, men efter att kollat de gamla plattorna noga de sista dagarna är det bara att konstatera att den, precis som mycket annat från åttitalet tagit rejält med stryk med åren produktionsmässigt.
Sveriges The Clash, Imperiet, var ett jävla fantastiskt band.
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Senaste kommentarerna
Warning: Undefined variable $pre_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 23
Warning: Undefined variable $post_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 34