Category archive: April Tears
Efter att ha haft en helt ofattbart rolig sommar fylld av inspelningar och förväntningar var hösten 1997 ett stort antiklimax. Maskinerna fastnade, branchen satte in foten i April Tears verksamhet på riktigt. Vi fick höra så mycket skitsnack -vi skulle bli nya Jumper, vi skulle samarbeta med Thåström, vi skulle åka förband till ditten och datten. Av detta blev vi en gång för alla brända av skivbranchen. Vi satt med en skiva som kostat en miljon att spela in och utan skivkontrakt.
1998 var ett mörkt, mörkt år för bandet. Vi var i väntans tider, men inget hände. Vi började sakta inse att skivan kanske inte skulle ges ut. Vi var ett tag bra nära att lägga ner helt och hållet.
Det var egentligen inspelningarna i början av 1999, internt kända som “Timberman Sessions”, som räddade bandet.
Jag bodde med min dåvarande flickvän Hanna i en fin trea vid Mariatorget och hade ett rum där jag i stort sett bara satt och spelade Championship Manager på datorn. Det var ju inte så att jag hade nåt jobb under tiden 97-00 utan gick på förskott från förlaget. Så jag drev omkring och lirade dataspel. Dataspel som tog tid och kraft från låtskriveri. Men så slutligen, i duschen, började jag nynna på en helt ny melodi som jag var tvungen att direkt göra något av. Det som skulle bli “Model Actress Whatever” var också startskottet till den sista chansen för April Tears.
Jimpan och jag jobbade i några dagar i mitt datarum och klämde ur oss “MAW”, “Medicine” och två mycket bättre versioner på ett par låtar vi pillat lite med innan: “Clone Elvis” och “Hong Kong”. Det lät mer elektroniskt än tidigare, främst beroende på inspelninsgssättet.
I vilket fall var det så gott som uteslutande denna demo som slutligen ledde fram till att ett skivkontrakt med Telstar Records skrevs. Och under sena 99, 00 och tidiga 01 spelade vi in albumet som till slut släpptes 2002. “Consume Desire” blev det till slut efter att titeln “Neon” dissats av skivbolaget. Det lät för retro tyckte de. Av de forna inspelningarna av “Eyes Cold Kisses” återstod endast flaggskeppen “Heart Shut Down” och “Hardcoming”. Men även en gammal låt, lika gammal som “Strange Paradise” kom till slut med -“All I Want Is You”.
Och av någon anledning som kan tyckas obegripligt för vissa släppte vi två av våra starkaste spår, “Spider” och “Hip Shooter” (med Freddie Wadling), som b-sidor. Men så har vi en tradition av favoritband som släppt skitfina b-sidor också.
Det största ögonblicket i min karriär som låtskrivare fick jag lätt uppleva i Christoffers lada när symfoniorkestern spelade in stråkarna. Så här lät en av de sist skrivna låtarna på skivan timmarna efter inspelning, för stråkarret står det tvättäkta musikaliska geniet Lundquist01-all-good-things-instr.
ALL GOOD THINGS MUST COME TO AN END (Instrumental-Work-In-Progress-Version)
*
Och när “Consume Desire” väl släpptes i Januari 2002 var åsikterna många och här har ni ett axplock:
+++++
“Lite Nico-varning på den rösten. Och så bra!”
Jessica Gedin, Aftonbladet
“Cool 80-talssynthretro i modern tappning”
Fredrik Virtanen, Innelistan Aftonbladet
“Blir de nästa Depeche Mode?”
Tidningen Svenska Musikindustrins topplista 2001
Årets Låt Swedish Alternative Music Awards 2001 “Model Actress Whatever”
Framröstat av tidningen Zeros läsare m fl
“Bandets attityd ger till och med oss i publiken större självförtroende, man känner sig genast bra mycket coolare bara man står i folkmassan”
Carl Braunstein i Revo9, en av en hel drös saliga liverecensioner.
“Låtarna är synt i själen…Stencool”
Stefan Malmqvist, SvD
“Mörkt men inte kolsvart. Pop men ingen sellout.”
Johan Palmqvist, ÖstersundsPosten
“Nästan löjligt imponerande”
Anders Svensson, Nya Wermlands Tidningen
“April Tears gör läckra poplåtar i gränslandet mellan synt och lack och läderpop”
GP
“Sveriges sexigaste band”
Tidningen Hennes
och så har vi den andra sidan av myntet:
–
“Jag borde gilla det, men trots att Sara Gunnarsson ger bandet en speciell karaktär är “Consume Desire” en misstänkt anonym platta.”
Anders Nunstedt, Expressen
“Det är väldigt kantigt och kan jämföras med en spattig robot…I grunden är det sugigt som fan”
Simon Andrén, Västerbottens
“Svensk kvintett som lovar runt men håller tunt. Vad vi lyssnar på är fem räddhågsna musiker, som visar stora brister på självförtroende.”
Janne Hallman, ???-tidningen (syns inte i mitt urklipp)
“Musikaliskt är detta nästan outhärdligt daterat”
Maria G Francke, Sydsvenska Dagbladet
“Jag läser hellre noveller av Per Hagman”
Cilla Berg, ???-tidningen
Bomben.nu
och så Tom Pyls legendariska supersågning då som jag redan publicerat.
Så där är det med musik. : )
Efter “Consume Desire” började, som jag befarade, bandet att falla sönder. Det brukar bli så när några kämpat så jävla mycket för något tillsammans under många år. När man når målet tar energin slut.
Kitte var först att hoppa skeppet. Yvonne erbjöd honom en plats i bandet i slutet av 2001 och han tackade ja. Det var trist men inte helt oväntat. Vi startade auditioner i replokalen och testade ett tiotal men det var egentligen aldrig nån fråga vem vi skulle plocka in. Mattias Svensson, Parisarn, Annikas kille, var den som vi utan tvekan kände skulle passa bäst i gänget.
Han kom in i ett läge då bandet var i ett desperat make or brake läge. Så när skivbolaget meddelade oss, tre veckor efter “Consume Desire”, att de skulle gå i konkurs var det i princip över. Engelska Telstar släppte “Model Actress Whatever” och “Seventeen” singlarna innan de lade ner filialen i Skandinavien (och kursade, trots Craig David m fl ett par år senare) Edel records, som distribuerat första två singlarna signade över oss och fortsatte genom att släppa “Hardcoming” och sedermera “Consume Desire”. Men båda släpptes utan den bastanta uppbackningen som behövdes. Inga videos. och “Hardcoming” kom tre månader innan albumet.
Efter Edels kursande flyttades vi över till Playground Music som släppte “Heart Shut Down” på singel, men då var vi ett utslaget band. Tuben meddelade efter några förbannat fina stora spelningar som följde efter albumet att han inte orkade längre. Och Jimmy var trött på att spela live. På Arvika 2001, när hans första dotter föddes var han tillfälligt ersatt av Mattias Halla och vid en spelning i Maj i Tranås 2002 var vi bara fyra på scen:
Jimmy var som sagt nybliven pappa och hade annat fokus. Sara bodde i Malmö. Och jag jobbade även med mitt nya projekt; Sabrosa. Innan sommaren börjat sade jag, vi vår manager Carolina, upp kontraktet med Playground Music som jag ansåg var pajasar. Och då var det på många sätt över.
Men inte helt och fullt.
Efter ett långt dödläge under ett år satte jag mig under våren 2003 och synade alla outgivna låtar. Vad som hade hänt nu var att Ben Marlene lämnat vårt förlag. Och med våra bolag kursade fanns helt plötsligt ett läge att ge ut de dyra inspelningarna från PuK och annat gammalt gnojs. Som en closure över hela perioden.
Jag satte mig och sållade och valde ut, presenterade för bandets kvarvarande medlemmar ; Jimmy, Mattias & Sara och sen kontaktade jag två bolag vi fann intressanta att ge ut releasen hos. Dead Frog Records var hetast på bytet och hösten 2003 signade vi ännu ett skivkontrakt.
2004 repade vi in ett sista gig, förlagt på Debaser i Stockholm. Samtidigt släpptes vårt tredje album, samlingen “Half-closed Eyes Imperfect Kisses” (som jag själv fanimig tycker är en fullständigt genial titel på en platta med outtakes om jag får lov att säga det själv)
Förstärkta av Johan Efraimsson (från Paris) på trummor och nya stjärnan Freddan Broberg avverkade TAT sitt kanske bästa gig nånsin. Vi inledde förresten med grunden till den “MAW” version vi till slut släppte med Lip Service nu i höst (tanken på re-release har ända sen dess funnits). Extra poetiskt är det så klart att Jimmy och jag jobbat fram versionen och att Mattias mastrat det. De tre sista medlemmarna av April Tears.
För trots att vi lämnade scenen på Debaser 2004 med “Leaving Places” ska ni veta att vi kom långt i arbetet med en ny skiva som skulle heta “Xoo Vanilla”. Vi planerade att, efter Saras definitiva sorti, samarbeta med olika vokalister och göra en väldigt dansinriktad platta utan de typiska låtstrukturerna.
“Ghostrider”, “Replica” och “The Preacher” kändes asbra ett tag. När jag hör dem idag vet jag inte. “Don´t Choke Your Love” och “Josefina” var riktigt snygga ballader som vi spelade in med Susanne Mosson från Standfast. Längre kom vi inte. Nån “Xoo Vanilla” lär det aldrig bli. Under 2005 blev det mer och mer klart att det verkligen var över for definite för The Band Formerly Known As The April Tears.
Sista Bilden på The April Tears. I gula gången på Söder, Stockholm
Detta var planerat som första singel till “Xoo Vanilla” och var på g att släppas
redan 2003 om jag inte minns fel. Då också med Sara som sångerska.
Kanadensiska tonårsartisten Stephanie LeBlanc gillade April Tears så mycket att hon spelade in inte mindre än tre låtar från “Consume Desire” på sin debutplatta. Det är fortfarande oklart varför hon sjunger “Kitte Berg” i refrängen till “Irréel”.
*
Tack till alla före detta medlemmar i The April Tears!
* Har endast deltagit som Livemedlemmar.
** Har endast varit körsångerskor eller programmerare i studio
Kristian Nilsson
Andreas Nilsson
Patrik Hörenius
Alexander Durefeldt
Carl Johan Larsson
Johan Ahl
Kenneth Jansson**
Sara Gunnarsson
Kristofer Peterson
Belinda Berg (Kittes Storasyrra)**
Jens Hellqvist
Jesper Eng
Jezzica Sunmo**
Henrik Sjögren*/**
Stefan Nilsson*
Jakob Åberg*
Kitte Berg
Fredrik Käll
Torbjörn Söderman
Annika Mellin*
Jimmy Monell
George Hedlund*
Frida Sjöstam */**(Framförde dessutom tillsammans med Kitte & mig en April Tears spelning i Vadstena!)
Peter Månsson **
Mattias Halla **
Mattias Svensson
Johan Efraimsson *
Fredrik Broberg *
Susanne Mosson **
Sorry till de som är glömda, ni förstår säkert.. ; )
Tombone Studios nån gång mellan 1999 och 2001:
Jag vet inte exakt vad som hände, men efter jag lagt på alla guror på Peter Månssons demotrummning så kunde jag förvirrad och skrattandes konstatera att jag just skrivit & spelat in en klockren Oasislåt. Det lät inte ett jävla smack som April Tears.
Kanske skulle Noel & co ringt mig så hade jag, kopisten i Mariehäll, shejpat upp det sentida skrala låtmaterialet.
Trevlig helg alla!
Ja det här var ju minst sagt ledsamma nyheter. Nån jävla idiot har tuttat på Tantogården. Nu är jag inte helt säker på exakt vilka av husen som brunnit ner men som jag förstår rapporteringarna har den infekterade debatten om Tantogårdens varande eller icke varande fått ett bedrövligt slut. Huvudbyggnaden har brunnit ner. The April Tears gjorde sitt första viktiga Stockholmsgig där. Jag har där DJ:at där otaliga gånger, haft Jimmy Fun middagar, spelat in video, haft Buxtonesbanketter och sett massor av band däribland Jeans Team, Peaches, så gott som samtliga gamla Jimmy Fun-band & svenska upcomers.
För jävligt. Ett kulturpalats is no more och Stockholm är en scen fattigare.
Kollaps är den första officiella skivan av Einstürzende Neubauten. Den släpptes 1981 på ZickZack som #ZZ 65.
Kollaps! är också en så kallad blaggasblogg som publiceras på Internet och besöks av flertalet sakkunniga, men även av dårar. I många fall är dessa en och densamma, precis som upphovsmännen till hemsidan. Innehållet på sajten är mestadels farsartade historier om misslyckande i musikbranchen och relaterade verksamheter. Kollaps står i detta nu i färd med att utvidga verksamheten med ett publikt arrangemang som innefattar ett band som kraftigt omdiskuterats på hemsidan.
Jismark, Monell & Mosson > The April Tears that never were…and never was supposed to be…
De sista andetagen av The April Tears hör ni här. Återfunnet på Jimmys gamla hårddisk. Året är 2004. Sara har slutat. Jimmy, jag & Mattias stod kvar. Jimpan & jag hade jobbat fram låtar som var dansorienterade och vi planerade samarbeten med olika vokalister. Men de här två låtarna var inte dansanta. De var fyllda av själ. Och passar riktigt lämpligt på många olika sätt att göra officiellt tillgängliga precis just nu. På sång: Suzanne Mosson från bandet Standfast.
Så låt mig presentera en länk till låtarna:
THE BAND FORMERLY KNOWN AS THE APRIL TEARS
1. Josefina (tilltänkt albumspår på skivan som aldrig kom -“Xoo Vanilla”)
2.Don´t Choke Your Love (tilltänkta avslutningsspåret på “Xoo Vanilla” och även kandidat till första singel)
En liten trip down the memory lane medans vi/jag/ni väntar på nåt nytt! : D
Månne den roligaste lilla historien publicerad på Kollaps!?
http://kollaps.superautomatic.com/en-macdonalds-en-pals-en-forsvunnen/#comments
Vill ni veta varför jag överhuvudtaget startade upp Kollaps? Jag orkade inte längre berätta om alla farser April Tears råkade ut för. Jag ville ha dem i skrivet format att hänvisa till. I synnerhet denna historia. Den längsta, den vansinnigaste, den närmast ofattbara trippen över Hardangervidda i Norge.
Minns/Visste ni att April Tears i många år var ökända som branchens mest otursförföljda band? Vissa skivbolag, arrangörer, journalister och bokare tog inte i oss med tång.
Hela Kollaps existens och syfte finns här inbakad i en historia som verkar sakna motstycke. Jag har iallafall aldrig hört någon toppa denna resa. The April Tears. ByLarm i Bergen. Klicka er ditt bums: Fast i Norge
*
(Länk till April Tears gamla hemsida finns blank länkarna till höger.)
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Senaste kommentarerna
Warning: Undefined variable $pre_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 23
Warning: Undefined variable $post_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 34