Kvinnofängelset
Hökaröva
Jag minns det såväl. Arbetslösa Jimpan och arbetslösa jag sitter uppe på vardagsnätterna och skrattar åt skitprogrammen på de få kanaler vi hade i våra krypin i Tranås. Frankie i Kvinnorfängelset var en stor favorit och utbrottet när hon börjar skaka och kasta stolar är en klassiker. Ja. det var till och med roligare än det Hulkavsnitt som presenterade en andra lite grönare, lite äldre och bra mycket bredare och mindre Hulk som bråkade och jävlades med “vanliga” Hulken.
Och tro det eller ej. Jag hittade det klippet när Frankie får spel!
Och det här gamla Hulk-klippet är inte heller så illa: Thor!!
Alex & Erik
Picha eller Brodin
Lika som Bear Beer Bär.
Om tre veckor och lite till är det alltså dags för ett arr som kommer lägga sig högt på listan i mitt liv som arrangör. Jag började iochförsig att arra grejer jävligt tidigt. Hade en syntkväll i aulan på högstadieskolan med lokala Children Within som headline. Festivalen i Tranås med Broder Daniel, Yvonne, Silverbullet, The Ark, blivande Moneybrother & blivande Soundtrack Of Our Lives på nittitalet var jag ju långt ifrån ensam att arra men en kul grej att vara med på var det.
Nalen är ju ändå Nalen. Det är inte Kolingsborg. Inte H62. Inte Tekniska Högskolan. Inte KGB. Det är the venue of venues i Stockholm. Det är historia i väggarna. Alltså blir det -by far- det största Depechearret jag varit med om, undantaget konserterna själva förstås.
Och det var här, förra året, som jag och Louise under en Vive La Fete konsert fick syn på vår vän Alex Picha (en av de i Black Swarm Of Stockholm) Vi ropade glatt “Alex” och han kom léendes mot oss. Men det var inte Alex Picha. Det var en man som visade sig heta Erik Brodin. men för-i-helvete vad karln var lik Alex. Därför startar vi nu på Kollaps en av många nedräkningar inför vårens största party: Är det en PICHA eller är det en BRODIN?
Nu känner ju långt ifrån alla som läser Kollaps till hur herrarna ser ut. Så därför ska ni få två bilder som väldigt tydligt visar hur herrarna är skapta:
Erik Brodin
Alex Picha
Då ska det inte vara alltför lurigt att klippa vem som är vem på dessa bilder:
BILD ETT: Brodin? Eller Picha?
BILD TVÅ: Brodin? Eller Picha?
BILD TRE: Brodin? Eller Picha?
BILD FYRA: Brodin? Eller Picha?
Säbysjön!
Säbysjön
Startelvan i vinstlaget mot Kungsängen i lördags:
Övre raden fr v : Nille, Moppe, Micke Malm, Mr Jinx, Rob J, Roger
Nedre raden fr v: Jussi, Danne Bollkåt, Abdel, Micke R, Parwarinho
Jag har ju blivit fotbollstränare. I ett division sju lag. Det är fruktansvärt roligt och inspirerande att försöka lyfta upp enskilda spelare och en hel trupp till att, förhoppningsvis, vinna så mycket matcher som möjligt. Nu har vi kört försäsongsträning sedan slutet av Januari och spelet börjar sätta sig. Jag kommer rapportera lite ibland här på Kollaps, men framförallt vill jag uppmunta er som känner suget att följa det här laget närmare att börja hänga på en ny hemsida: sabysjon.com där ni kan avnjuta tugget i gästboken, skänka en hundring och bli en supporter -s k Säbyvän- eller bara läsa texter i en stil ni bekantat er här på Kollaps (under nyheter hittar ni matchrapporter skrivna av Kollaps! alias The Gaffer.
Forza Säbysjön!
*
Fotnot: Ja. Säbysjön finns även i Tranås, Säby socken. Men namnet kommer icke därifrån. Det är bara en fantastisk slump.
Fredag 17 April
Depeche Mode
DEPECHE MODE – SOUNDS OF THE UNIVERSE: NALEN, STOCKHOLM – 17 APRIL 2009
Martin Gore valde att lägga sin karriärs första solospelning på Nalen i Stockholm.
Självfallet vill vi fira släppet av Depeche Mode’s nya album på Martin’s favoritscen.
Klockan 21.00 öppnar dörrarna. Klockan 22.00 spelas “Sounds Of The Universe” i sin helhet, tre dagar innan releasen måndag 20 April.
Detta är alltså ett unikt tillfälle att tillsammans med hundratals andra DM-fans höra skivan tillsammans för första gången.
Efter det blir det Depeche Mode dansgolv extravaganza med projektioner från scen och en uppställning välkända Depeche Mode älskare som DJ´ar fram sina favoriter till en extatisk publik. För det vet vi ju. Depeche Mode är något speciellt. Och det är deras fans också – i synnerhet vid dessa fantastiska tillställningar som när DM släppt nytt material.
Arvikafestivalen är närvarande för att göra reklam för festivalen och för att lotta ut festivalbiljetter. Räkna i övrigt med överraskningar på scen och i publiken, utlottningar samt give aways. Med andra ord: Dyk upp i tid!
DEPECHE MODE: SOUNDS OF THE UNIVERSE PARTY STOCKHOLM: FUCKIN AYE!
Kollaps! (Från Wikipedia)
April Tears, Freddans Dråpligaste Stunder, Lip Service
Kollaps är den första officiella skivan av Einstürzende Neubauten. Den släpptes 1981 på ZickZack som #ZZ 65.
Kollaps! är också en så kallad blaggasblogg som publiceras på Internet och besöks av flertalet sakkunniga, men även av dårar. I många fall är dessa en och densamma, precis som upphovsmännen till hemsidan. Innehållet på sajten är mestadels farsartade historier om misslyckande i musikbranchen och relaterade verksamheter. Kollaps står i detta nu i färd med att utvidga verksamheten med ett publikt arrangemang som innefattar ett band som kraftigt omdiskuterats på hemsidan.
EMI (Från Wikipedia)
Uncategorized
EMI är det äldsta av de fyra majorbolagen och grundades i mars 1931 som Electric and Musical Industries Ltd. genom en sammanslagning av brittiska Columbia Graphophone Company och The Gramophone Company (tillverkare av His Master’s Voice. 1955 tog EMI sig an den amerikanska marknaden genom att köpa Capitol Records. Det har rötter i bolag som grundades så långt tillbaka som 1897.
Electric and Musical Industries Ltd. bytte 1971 namn till EMI Ltd. och dotterbolaget Graphophone Company blev 1973 EMI Records Ltd.
I februari 1979 köpte EMI Ltd. United Artists Records och i oktober samma år gick de samman med THORN Electrical Industries Ltd. under namnet THORN EMI.
THORN EMI köpte 1989 50 procent av Chrysalis Records aktier och de resterande 1991. 1992 tog de över Richard Bransons Virgin Records.
16 augusti 1996 delades företaget och mediadelen fick namnet EMI Group PLC.
EMI har över 7000 anställda i över 50 länder. EMI Sverige startade 1903 och sedan slutet på 1990-talet finns huvudkontoret på Östermalm i Stockholm.
Arvika (Från Wikipedia)
Depeche Mode, Lip Service
Arvika är en tätort (stad) i västra Värmland och centralort i Arvika kommun, Värmlands län.
Arvika ligger vid järnvägen Värmlandsbanan (tidigare kallad Nordvästra stambanan).
Man vet att Arvikabygden var bebodd, om än mycket sparsamt, så tidigt som på jägarstenåldern. På 1700-talet så kom det förslag om att anlägga ett större samhälle i västra Värmland. Det skulle vara en handelsplats som kunde undanröja dåvarande olägenheter vid förtullning och gränshandel. Det fanns två platser som man valde att anlägga staden på: i Agneteberg (där man också valde att anlägga staden) och där byn Sulvik nu är belägen. När Säffle Kanal blev färdigbyggd 1837 blev Arvika en viktig hamnstad och även Sveriges innersta hamnstad med havsförbindelse. När järnvägen anlades 1871 förvandlades Arvika från en oansenlig handels- och hantverksort till en blomstrande industristad.
Årligen, första helgen i juli, anordnas Arvikafestivalen (med 18 000 besökare 2008). Arvikafestivalen startades 1992 och är idag en av Sveriges största och mest kända musikfestivaler.
Nalen (Från Wikipedia)
M4TM
Nalen är ett nöjespalats på Regeringsgatan 74 i Stockholm, grundat 1888. Ursprungligen var namnet Danssalongen National, vilket förkortades till Nalen.
Nalens storhetstid grundlades av den tidigare friidrottaren Gustaf “Topsy” Lindblom, som var VD för Nalen mellan 1933 och 1960. Under hans tid var Nalen Stockholms främsta nöjespalats, där alla de stora artisterna framträdde. Swingepokens nalensnajdare hade Nalen som sitt tillhåll.
Mellan 1967 och 1997 bedrev LP-stiftelsen sin verksamhet i huset. Under 1990-talet öppnades Nalen igen som nöjeslokal, och drivs idag av Sami – Svenska artisters och musikers intresseorganisation.
Nalen består idag av ett antal scener, restauranger och barer. En stor scen för större konserter, middagar, dans och konferenser. Därtill en mindre lokal kallad Stacken, där Narva Boxningsklubb tidigare låg, samt en mindre “rockscen” kallad Alcazar. I byggnaden finns även en restaurang och en bar.
Nalen är också platsen där Martin Gore framförde sin första solokonsert någonsin den 22:a April 2003. Andreas Jismark och Andreas Racov var två av de mycket få som fick följa med till pianobaren på Grand Hotel efteråt.
17 April 2009 står stora salen och stora scenen och stora baren på Nalen som värd för ett evenemang som i sin helhet presenteras allra först på dårhuset Kollaps på Fredag denna vecka.
Gubbåret 09 har startat oroväckande illa.
Hökaröva
I helgen har jag börjat lyssna genom The Prodigy och Thåströms skivor. I båda fallen känns musiken oerhört bekant.
Och det är ju för att både Prodigy och Thåström travesterar sig själva. Löjeväckande mycket. Jag kan inte ens lyssna på vissa låtar på Thåströms skiva utan att gömma ansiktet i händerna.
Jag älskade förra skivan. Men jag behöver inte höra “The Haters” igen. Och igen.
Det doftar inte heller så lite Nick Cave & Neubauten om skivan. Jag älskade “Nordlicht”. Jag älskar även titelspåret “Kärlek Är För Dem” på denna skiva.
Men nånstans på vägen blir det fan fel. “Långtbort” -en mix av “The Ship Song” och “The Weeping Song”. Hur tufft känns det?
Thåström är en av de största vi har i det här landet. Varför frågar jag mig tar han då efter sina ikoner igen?? I rakt nedåstigande led följer härmed några av Thåströms olika skepnader de senaste 30 åren: Johnny Rotten (Ebba Grön), Joe Strummer (Imperiet), Al Jourgensen (Peace Love and Pitbulls), Blixa Bargeld (Sällskapet) och Nick Cave (2009). Och på denna skiva upprepar han sin standardfrasering från förra skivan så många gånger att han blir den i särklass mest imitationsvänliga artisten i Sverige. Freddan Broberg kommer mörda de här låtarna och jag kommer skratta ihjäl mig. “Vad bryr jag mig om Island, Vad bryr jag mig om Grönland..Det här är en Färöarna sång.”
Och ja, jag ska lyssna mer, men just nu är jag rädd att den här skivan är bra mycket mer “Red Sonic Underwear” än “Synd”.
The Prodigy då? “Invaders Must Die”?
Här efterapas knappast Nick Cave and the Bad Seeds. Istället låter The Prodigy som en mash up av sina egna tidigare låtar. Bandet har re-producerat sina starkaste kort sen starten med “Charlie”, “Out Of Space” via “No Good”, “Voodoo People” och fram till heavygitarr/Bigbeatsen på “Fat Of The Land”.
Det är samma BOMtjackBOMBOMtjack. Samma blippljud. Samma reggaemelodi som i “Out Of Space” som i “Thunder”. Samme Keeeef Flint. Samma gitarrer. Rave 2009 av 30-somethings. Inte någonstans är det egentligen okej att göra så och dessutom ha mage att gå ut med att säga “Det här är vår bästa skiva någonsin”. The Prodigy som utvecklare av dansmusik är döda.
Ibland smäller det till och jag gillar ändå i korta partier att lyssna på skivan. Det är samma med Thåström förvisso. Det är ju inte skitdåligt någonstans. Men hade jag kunnat klara mig utan de här två skivorna? Svar: JA! Skulle jag klarat mig utan senaste U2-plattan? Svar: JÄTTEJA! Skulle jag, trots att den är starkast lysande i den här fyrlingen klarat mig utan Morriseys senaste alster? Svar: JA.
Då kan några frågeställningar börja diskuteras:
-Skulle samtliga av dessa artister aldrig gett ut dessa skivor?
-Är det inte underbart att de fortfarande håller på och gör musik även om de inte är lika vitala som för, säg, 15 år sen?
-Ska jag sluta bry mig om mina gamla hjältar och leta efter årets nya stjärnskott istället för att springa i ekorrhjul?
och
-Är jag livrädd att Depeche Mode inte levererar mycket mer än fantastiska “Wrong”?
Jag är helt klart skakad iallafall. Gubbåret 2009 har börjat illa. Oroväckande illa.
Depeche Mode – Come Back
Depeche Mode
Detta är en officiell promorelease av en live studio session av den David Gahan pennade låten från kommande skivan.
Jag personligen tycker det doftar mycket Lennon. En dos Pink Floyd. En skopa Ziggy Stardust. Det är bra. Det är fint.
Det är en soulig känsla. Och jag gillar att Depeche Mode gör det.
Men jag ljuger kraftigt om jag säger att det skickar rysningar över min kropp efter två genomlyssningar.
Och jag ljuger jävligt mycket om jag påstår att det har den där typiska Depeche Mode tonen som jag älskar mer än det mesta här i världen.
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Senaste kommentarerna
Warning: Undefined variable $pre_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 23
Warning: Undefined variable $post_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 34