Category archive: Lip Service
Press Play & Read
Gato Blanco-Yet Untitled & Unmastered Remix By Ima Tree-mp3
Det började fredag eftermiddag. Avresa från Kista. Vår, av bandet Paris, inlånade turné-vehicle (Otto -en Cheva Van) signalerade en sur grej i rondellen vid Igelbäcksskolan, hundra meter väster om vårt hus: “Engine Needs Service“. Det kändes mest som en märklig slump att lampan tändes i en i övrigt död instrumentbräda men Otto var servad och klar för tripp hette det. Så jag startade upp honom igen och gasade felfritt iväg. Vi (jag & Louise) satte igång värmefläkt och cd-spelare och susade mot Fruängen för att plocka upp Tony och Carl-Johan.
Efter en stunds väntan på Tony som for tunnelbana från sitt jobb på Uutiset var vi iväg. Till vår lycka slapp vi köer och kunde snart konstatera att trots sen avfärd skulle vi komma fram i tid till nio. Det var ju nämligen så att kvällens andra band som skulle spela på klubben Lakritz på baren Black Horn i Peking, våra vänner i Exploding Boy, hade varit på plats ända sedan eftermiddag och soundcheckat innan 17.00 (ljudteknikern var därefter upptagen med teater mellan 18 och 21). Vi skulle vara på plats först kring nio pga några av vår av medlemmars sena fredag på jobbet.
Jag satt vi ratten och var kraftigt kritiserad av min kära fru då jag körde utan spolarvätska till vindrutetorkarna. Så när jag insåg att vi hade gott om tid svängde jag av vid Statoil i Nyköping för att inhandla detta. Vi tog en korv, en cigg och hällde vätskan i. Vi ringde Kent, arrangören av vårt andra gig i Norrköping -det på Lifestyle Merchandise Mässan på Borgen under Lördagen- och sa hej. Vi sa skämtsamt att nästa gång vi ringer har vi fått motorstopp.
Tio minuter senare ringer vi till Kent. Vi hade fått motorstopp.
Jag kände plötsligt en obehaglig känsla under högerfoten. Vi hade två mil mörker kvar på E4:an till destination Sveriges Manchester. Jag utropade –Bilen är död! Otto är död! och de andra kanon-svarade Skojar du? Nej det gjorde jag inte. Otto rullade ett par hundra meter fram och stannade i vägrenen.
Lite information om Otto: (och jag hoppas att Parisarna inte tycker vi känns som de otrogna satarna med tanke på att vi var första bandet som fick låna fartyget just på grund av hans egenheter) Hans instrumentbräda är svart. Delvis kan man inte se hur fort man kör eller hur mycket bensin han har kvar såvida man inte lyser med en ficklampa. Man kan inte köra honom över 100 kmh/h. Man kan inte öppna vissa dörrar. Man kan inte dra upp vindrutan vid förarsätet hela vägen upp. Man får ingen värme i bakre sätena utan förkovrar sig i stället med varma filtar. Spolarvätskan matas inte ut till vindrutetorkarna heller skulle det visa sig efter mitt inköp.
Detta var ett axplock av problemen med den till ytan så charmiga turnébussen. Mistförstå mig nu inte -vi var och är oerhört tacksamma för att Mattias & co lånade ut Otto till oss. Vi är hedrade. Och tack vare Otto är nu April Tears otursåren tillbaka. På vår bekostnad och er underhållning, goda vänner. Som ni kommer märka av denna lilla berättelse. För det blir ju från fasa och stress till underhållning ganska kvickt -även för oss.
Där stod vi alltså i becksvart mörker med Carl Johan Lann, AKA CZ, vevandes med sin mobil mot trafiken för att varna bilister som passerade i 130 knyck. Louise vid mobilen. Jag vid ciggen ringandes arrangören till kvällens gig. Tony desperat försökandes att kickstarta Otto från förarposition. Kent kom snart till platsen, lämnades sällskap ensamma i sitt hus beläget -otroligt nog- bara ett par kilomater från haveriplatsen. Jag ringde Mattias som sa åt mig att ta fram en gummihammare från trunken bak i bilen, lägga mig under Otto och slå mot bränsletanken för att lösgöra skit för att därefter starta igång igen. Kent ringde bärgare utan att lyssna till Mattias Otto-rutinerade råd. Vilket man på sätt och vis måste förstå.
Vi insåg att vi knappast skulle vara i närheten att komma fram till 21.00. Vi ringde Louise syster Frida och hennes kille Rickard och frågade om det var möjligt för dem att kunna plocka upp Tony och trummorna och backtracksen så iallafall han kunde soundchecka. Snälla som de är sa de att de kommer på stört.
Under tiden började CZ´s mobilviftande ge resultat. Bil efter bil stannade och var hjälpsamma. Hoppet för mänskligheten var återfunnit. Två vänliga själar plockade med sig Tony & apparaterna och blåste iväg mot Lakritz. Snart var Rickard & Frida på plats. Vi evakuerade vår sångerska och vår scenklädsel. Hon var på plats en kvart efter Tony cirka klockan 21.45. Kvar var då CZ & jag. Och Otto. I vad som tycktes en evighet inväntade vi bärgarkåren. Hoppet tändes varje gång det kom en lastbil borta i kröken. Till slut började saftblandarna på ett stort tillhygge i mörkret snurra. Vi sträckte händerna i luften och kramades. Då hade vi varit på platsen i en och en halv timme.
Otto lyftes upp på flaket med en imponerande styrka av bärgningsbilen. Vi hoppade in därfram och rullade i sakta mak mot Peking. Vid halv elva var vi vid assistansbrigaden varifrån vi omedelbart hoppade in i en taxi som körde oss och återstående instrument i ilfart mot spelstället. Nämnde jag förresten att det spöregnade hela tiden?
Snygga och coola -not- landade vi stressat i lokalen en stund innan elva och chocksoundcheckade Lip Service. Sen började vi dricka öl. Många öl. Som tur var kommer folk sent till haken i Norrköping så vi kunde med viss försening och intakt trovärdighet ta in scenen runt tolv och göra ett riktigt bra gig.
Efter Kollaps Japanhyllningar har Lip Service blivit
extremt populära i Nippon varifrån ett sjok supercoola
beundrare rest för att möta sina stora idoler.
*
Senare i veckan kommer den spännande fortsättningen som inkluderar
* Otillåten rökning på hotell under svår, svår fylla
* Nakenrush i hotellkorridor
* Lena PHs desperata försök att stjäla uppmärksamheten från Louise
* Pokerturnering med hjältar med tatuering i hela ansiktet
* Ottos ersättare taxibilarna
* En massa galna bajare
* En massa galna gaddare
* Piketsnutar som attackerar med hundar
* Finansminister Anders Borg
…och mycket, mycket mer…
************************************************
Foto: Tony Ahola
Spolarvätskan skickades i. Dödsstöten för Otto.
Men det visste vi inte då.
Efter spelningen på Black Horn kunde vi nöjt krama om varandra och koncentrera oss på att dricka öl. Nån utlovad mat från stället gavs det aldrig riktigt tid till. Det hade tagit som fan på krafterna, allt det här med Otto, så vi började bli rätt sliriga.
Det löste vi med mera öl. Det enda rätta. Sålunda blev hela bandet plakat framåt småtimmarna.
Men innan dess hann vi avnjuta The Exploding Boy på scen. Bandet hade “löd i dojjan” och levererade det bästa gig jag sett med dem. Att banta truppen och köra med trummaskin var rentav en vinnare. Det small mer om kvartetten helt enkelt och vi njöt tillsammans med Pekings samlade Goth-armé.
Efter spelningen fick jag nyckeln till vårt hotellrum av de trevliga arrangörerna samt en karta och det ringdes efter en taxi till oss. Men när vi nådde Centric, som hotellet hette, och hade burit in all vår equipment i den tomma nedervåningen med endast en nyckelstyrd hiss att hjälpa oss till vårt rum, fann jag inte nyckeln någonstans. Jag rotade i fickorna om och om igen. Hittade inte en karta och en nyckel. Vi ringde arrangörerna. De bekräftade ungefär samtidigt som jag fann nyckeln i min högra ficka att jag de facto innehade den till 100%. En gemensam suck från bandet och en illblick mot klåparen tillika bandledaren senare var vi uppe på rummet.
Det var en dubbelsäng. Och två vånings-sängar. Till lika delar komedi som spartanskt.
Vi hade några burkar bärs kvar och började glupskt inta dessa. Jag brottade ner Tony och Louise slog CZ på ögat. Stämningen var med andra ord på topp. Sen ville inte min fru leka mer med fylletrattarna så vi åkte ut hela högen runt 03.30. Och medan hon började nanna fortsatte vi tre partyt i hotellets sällskapsrum till cirka 05.00. Natten avslutades på topp med att Carl-Johan sprang naken genom hela långa hotellkorridoren.
Klockan ringde 08.00 på rummet. Det var inte finemang. Vi låg och drog oss lite längre än så, Louise & jag i vår säng & CZ & Tony i varsin våningssäng. Soundcheck till kvällens begivenheter var satt till 10.00 så snart började det kännas som det var dags att gå upp. Tony & jag var först på plats i det ganska välbesatta frukostrummet. Vi upprätthöll nån sorts hövlighet och värdighet i bakfyllan/fyllan i några minuter tills CZ knallar in i rummet iklädd endast handduk frågandes om vi har någon tvål. Tre hjärtinfarkter och en peruk i golvet blev resultatet av den näst intill nakne unge mannens närvaro bland de i övrigt högre medelålders gästerna.
Efter att Louise & CZ höjt samtalsvolymen till galenskapsnivå i frukostsalen lämnade jag området med skam i kroppen. Jag har ofta svårt att inte skämmas när man syns och hörs för mycket i fel sammanhang, något CZ njuter till fullo av.
Jag gick in i sällskapsrummet och möttes av följande:
*Japansk komediTV i stillbild på hög på storbildskärm.
*Tre tomma starkölsburkar på golvet.
*Överfyllda askfat.
*Två till fullo öppnade fönster.
Ett och ett blir två och mina enkla slutsatser i det mer nyktra tillståndet var att det självfallet aldrig hade fåtts röka därinne.
Jag ringde arrangörs-Kent och ljudtekniker-Gustav och fick klart för mig att det inte var så viktigt med soundcheck så tidigt längre. Men vi skulle ändå komma ut och lämna prylarna och eventuellt göra en linecheck. Vi hasade oss in i en ny taxi, i entrén utskrattade i omgångar av de få gäster som roades av vår närvaro.
Väl på plats på Borgen, Norrköpings Folkets Park, började stora delar av bandet känna en enorm trötthet. Icke CZ dock som per omgående gick upp på den stora scenen och höll låda i mikrofonen för alla utställare. -Håll käften för helvete du skämmer ut oss, väste jag. Varpå Skarasonen upprepade mina exakta ord i mikrofonen.
Den förvirrade klungan Lip Service vallade runt i salongerna på måfå en stund innan vi bestämde oss för att ta en cig och diskutera planerna för dagen.
Eftersom vi själva hade inflytande över ett av våra gig, det på dagen, bestämde vi oss för att dra till vårt nya hotell för välbehövlig sömn innan vi besteg scen klockan 17.00 för show för besökare. På kvällen var det bestämt att vi skulle spela för endast utställarna efter deras middag 21.30. Innan nån form av sömn måste ju dock Otto-situationen få en överblick. Otto, nu ensam på assistanskårens inhängnade parkering skulle komma att besökas av Louise, den mest resonabla i sammanhanget, uppbackad av Louise syrras kille Rickard, kunnig i motorvärlden.
Vi tog ånyo en taxi. Den droppade oss killar vid hotellet vid 12.30. Louise fortsatte färden. Vad hände nu? Jo:
Ett: Vi fick inte inta våra nya rum förrän 14.00. Vi fick slå oss ner i foajén och vänta.
Två: En sliten, hungrig och trött Louise fick ensam vänta utanför en bemanningslös assistanskår i en timma. Med Otto bakom galler. Och nycklarna inlåsta hos de frånvarande bärgningsgubbarna. Rickard kunde alléna komma dit och konstatera att en gråtig, frostskadad och spyfärdig Louise per omgående skulle köras till hotellet. Otto blev följdaktligen lämnad kvar.
Louise anlände och de tre sömntutorna i hotellfoajén var måttlig roade av att vänta på sina rum. Till slut kom vi upp dit, strax innan två, Louise & jag somnade på stört. Cz & Tony gick ut och käkade. När de sedan somnat hade vi vaknat. Då gick jag och Louise ut och käkade. Och efter hotellreceptionens rekommendation gick vi till en pizzeria och åt den äckligaste jävla pizzan i mannaminne. Bedrövligt äcklig. Vi kunde inte äta den så vi gick därifrån. Och mycket riktigt skulle det visa sig att hela Norrköping visste att man inte gick dit och åt pizza. Receptionisten måste hatat oss av någon anledning får vi utgå från.
Hotellet hade nu för övrigt till fullo tagits över av en mycket brokig skara människor. Bajjarna från söder som skulle se sitt lag Hammarby spela årets sista match på Idrottsparken på söndagen. Gaddarna från hela Sverige som skulle ut till mässan. Och Lena Philipsson och Orup som skulle spela på annat ställe i Norrköping på kvällen.
Tony & CZ väcktes abrupt från sin förlängda skönhetssömn och efter ytterligare en taxiresa var vi framme vid Borgen igen. Soundcheck, kort gig, fotosession, hälsa på folk. Klockan blev sju och vi fick klart för oss att vi skulle äta mat tillsammans med övrig personal efter utställarmiddagen och kvällsspelningen klcokan tio. Vi gjorde det enda rätta och började dricka öl igen.
Bild från fotosession på Borgen av Roger Ljungsér
*
Klimaxet i historien, Del 3, publiceras imorgon.
Ett av CZ´s många mindre genialiska upptåg under dagen var att sitta skrikandes från scen till mässans besökare“Kom och köp skivor för faaan!! Kom och köööp!!” Strax efter bilden togs somnade keyboardisten raklång på rygg i bandets loge.
*
..Ikväll startar videoinspelningen av “Model Actress Whatever”. Vi ska köra Otto i ett garage i Kista och kidnappa en blond wannabee. Inspelningarna stängs i studio, dungeon och bubbelpool kommande helg. Var? I Norrköping, mina damer och herrar. I Norrköping, var annars?
Lip Service Gato Blanco (Deuter9Remix)
Vi visste att det skulle bli en pokerturnering senare under kvällen och vi hade frågat mässans arrangör Kent flera gånger om vi fick vara med. Svaret kom sent omsider. Nej tyvärr, det kunde vi inte -den ansvarige för turneringen sa nej det skulle bara vara för branchen på plats.
Det kändes svårt att acceptera så vi skickade Louise, in disguise som Black Cat, till huvudarrangören för att snällt fråga en extra gång. Efter två minuter kom hon tillbaka med ett léende. Saken var klar. Lip Service fick ställa upp i pokerturneringen.
Bakom scenen träffade vi sedan på frun till den eminenta cocktailsångaren som underhöll utställarna -tatuerare, piercare, alternativa klädesdesigners etc..- och hon var en mycket, mycket trevlig bekantskap. Vi pratade om det mesta mellan himmel och jord och till slut kom vi in på politik. Jag berättade om situationen på skolorna jag jobbar på och hon “avslöjade” då att hon var nära vän med finansminister Anders Borg! Hon menade inte bara att denna förmodligen skulle stendigga Lip Service utan att han även mycket väl skulle komma på studiebesök i Husby en hel vecka!
Jag hade just beskrivit att politiker, som tycks veta så mycket om skolan nuförtiden, borde ta och besöka dessa för att få insikt och kunskap om situationen för att kunna göra de rätta förändringarna. Detta skulle dessutom ske utan hullaballoo med fejkade lektioner och så vidare som det brukar bli när TV kommer och besöker klassrummen. Det tyckte hon var helt rätt och menade att detta skulle hon ordna. Inte nog med det. Hon var även god vän med arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, av vår nya bekanskap kallad “Totto”. Även denne skulle nog kunna avverka en hel vecka för att se hur skolan i Kista/Husby verkligen fungerar!
Fantastiskt. Om det nu verkligen skulle hända. Vilket det så klart aldrig kommer göra.
Vi fick avbryta våran trevliga diskussion -just när jag menat att alla människor i grund och botten är självdestruktiva- för att vandra bakom scenen och göra oss klara för gig.
Det kändes tveksamt innan om publiken skulle vara med oss. De satt med kaffet på maten och klirrade och även om de hade druckit ner en hel del under middagen kändes det som att “Monkey See Monkey Do” på javat, i gigantiskt högtalarsystem skulle bli en anings opassande efter cocktailversioner av “Suspicious Minds” och “Always On My Mind”. Ingen idé att knussla, vi var anställda för att göra vårt jobb och vi gick upp och kickade ass. Louise var i sitt livs form, hon är så jävla skitbra på stora scener om jag får säga det själv, och vi avverkade ett set med avslutande “In Black” i ny extra-vaganza-råsynt-version till stora applåder. Jag tror fan vi gjorde vår bästa spelning nånsin. Det var en sån utmaning att utmana alla förmodade rockers vid kaffekopparna.
Förutom en idiot, tatuerad blå i halva ansiktet, som tog ett nappatag i Louise rumpa efter spelningen, så var alla på stället skittrevliga och det var med stor glädje vi minglade runt och signerade skivor och skålade efter spelningen. Sedan: Dags att sätta sig till bords. Pokerbord, that is.
Vid bord 1: L. Jismark, plats 7
Vid bord 2: A. Jismark, plats 5
Vid bord 3: T. Ahola, plats 6
Vid baren: C.J Lann, öl 13
Louise gick ut stenhårt vid sitt bord, fortfarande klädd i svans. Det gick bra en stund, men snart släppte respekten för Black Cat hos de svettiga gentlemännen runt borden och hon blev synad. Sedan gick det snabbt utför. Själv tog jag det cool och avvaktade för att se vilka fiskar vi hade vi bordet. Så fort jag synat situationen och fick in en hand började jag spela. Jag gick trots kraftigt konstant intag av öl felfritt genom partiet och vidare till finalbordet. Enda plump i protokollet var att jag försökte psyka mina välgaddade medtävlare genom att dra upp ärmarna på min t-shirt och blotta min enda och fjösiga lilla tatuering Neubautengubben. De sa inte ett ord om det så det var nog verkningslöst.
Även T. Ahola hade lyckan med sig och kvalade efter lysande spel in som en av de sex. Det var primetime för oss texas hold´em älskare att spela med riktiga croupiers och äckligt fina pokerbord. Utslagna Louise & CZ hade fått nog och drog tillbaka till hotellets bar.
Till slut blev Tony sexa -han rök i första handen efter en tuff bluff- och själv blev jag trea. Jag kände mig till slut tvungen att gå i clinch med killen som hade bordet i sitt grepp och det var på vippen att jag tog halva hans stack, men jag rök på rivern (det sista kortet som läggs upp) på min all-in.
Samtidigt som finalbordet spelade hände det saker på Grand Hotel i Norrköping. Blandningen i hotellbaren var makalös. Grönklädda Bajare tillhörande supporterskaran “Svärmorsdrömmarna” (Hammarby spelade alltså match på söndagen mot Norrköping) svepte shots bredvid stora snubbar med armarna täckta av dödskallar och ansiktet fyllt av stål som förflyttat sig från mässan. De drack mestadels Jack Daniels gissar jag vilt.
Mitt bland dessa några, i sammanhanget, udda fåglar:
Orup & Lena Philipsson
…Och CZ & Louise var i högform och radade upp fuldanser, vinkelvoltar och trippelsteg på det lilla dansgolvet. Orup tog en stilla och iaktog duon. Så gjorde även att antal festare till från mässan och svärmorsdrömmarna som verkade uppskatta tilltaget. Efter en stund -vare sig det berodde på min älskades sköna danssteg eller intev så verkade detta dansgolvsfenomen ha gett den Vetlandafödda schlagerstjärnan lite problem, ja, tändvätska rentav. Hon tycktes plötsligt undanskjuten från stjärnljuset och var väl lite på lyktan när hon plötsligt, från sin undskymda plats, började klappa igång sig själv. Hon stuffade ut på dansgolvet och greppade tag i en stång som hon snurrade runt och sensuellt gled nerför. Nån form av battle hade tydligen startat.
En battle som slutade där och då i och med att Louise lämnat dansgolvet.
*
Söndag, Ottodag:
Grand Hotel Norrköping körde en mycket lämplig drive denna helg. En så kallad “Snooze-Weekend” som innebar att samtliga gäster hade rätten att nyttja sina rum till 18.00. Inte illa tänkt. När vi klev in i brunchrummet en stund efter tolv var det överbemannat med bakfulla och fulla människor i gårdagens kläder. Som en jänkare ropade när vi gjorde att entré “Hey dude!!…isn´t that the girl with the tail??” varpå han tappade ett stort glas i golvet så det krossades över hela matsalsgolvet.
Den yrvakna stämningen kryddades av två inrusande piketsnutenheter på jakt efter någonting ingenting. Personalen på Grand såg helt frågande ut när de stenfejsade poliserna sakta synade de multipiercade “banditerna” i dreads med colaburkar i öronen, de förmodade Hulkgröna fotbollshuliganerna med matchvikt strax över 100, de kroppskonstmålande artisterna och en osminkad Lena PH.
CZ passade på att servera sig själv läckerheterna som utbjöds:
*Äggröra
*Sill
*Två Våfflor med Sylt
*Sju Smoothies
*Fem glas apelsinjuice
*2 Kokta Ägg
*Lax
*Två Smörgåsar med Ost och Paprika
*Tre koppar kaffe
*Wienerbröd
…och det var ändå inte allt. Det tog karln 30 minuter att servera sig själv innan han kunde sätta sig. Ni tror mig säkert när jag säger att Skarapöjken skrek sig själv i hukad ställning ut från brunchen. Väl i hissen kröp han ihop i fosterställning och kved: “aaaaaajjj ajjjjjaaaaaaaaajjj aaaaaaaaaajj“.
Tony och jag fick, eller nja vi tog oss an, uppdraget att hämta hem Otto. Louise fick vila. Carl Johan ansökte om audiens att gå och kolla stämningen utanför idrottsparken.***
Vi gav det en femtiprocentig chans att få igång vehikulen. Vi var dock tvungna att ta hjälp av bilexperten Rickard den snälle igen. Han kunde hjälpa oss med en extra bilnär det väl var dags att plocka fram startkablarna och gummihammaren uppe hos assistanskåren. Han kunde dock inte komma loss förrän halv 4 så vi fick vila på hotellet en timme.
Sen åkte alltså jag & MonoTony ännu en taxiresa (den nionde i ordningen) till bärgarna. Självklart kom vi dit alldeles för tidigt men jag hade iallfall ringt i förväg och försäkrat mig om karlarnas närvaro. Vi fick hjälp att hitta nyckeln, signerade konstigt nog inga papper alls och blev ledda till Otto.
Där stod han på en bakgård inlåst av grindar med en sönderskrivad Saab utan hjul som kompis. Och där stod vi med honom i ytterligare 45 minuter innan Rickard kom till platsen. Under den tiden fick vi ett samtal på mobilen. Det var Carl Johan, CZ, Hammarbymannen. Hans röst var gäll och man hörde uppfordrande skrik i bakgrunden:
-Vi har blivit inlåsta av polisen och nu vägrar de släppa ut oss!!
Det visade sig, när allt kom kring, att piketpoliserna med hundar hade headhuntat de nittitalet Hammarbysupporters som tagit sig till idrottsparken för att ropa ramsor och grilla lite korv med sina bengaler. Och nu hade de slagit en järnring kring dem med bistra miner. Carl Johan Lann befann sig nyfiken i utkanten av spektaklet men kunde inte undvika att ta sig undan.
-Det här är fan inte sant. Jag är fast!
Tony och jag tittade på varandra. Jag lade på luren. –Vad händer? säger trumslagaren. –Snuten har ringat in CZ, sa jag.
Ungefär samtidigt dyker Rickard slutligen upp. Han kör upp med sin smärta bil mot Otto. Kollar lite grejer, frågar några saker som jag kan svara på tack vare stödjande och ledande samtal med den gode Mattias back in good old Stockholm. Vi gör som den stillastående basisten hela tiden sagt vi ska göra. Vi tar fram startkablarna och startar samtidigt som jag ligger bakom bilden och slår med en gummihammare mot bränsletanken.
Det sade vroooom direkt och Otto var tillbaka i livet.
Nu handlade det bara om att få ut Carl Johan från avspärrningarna. Och som genom ett under ringer CZ i halvlek och säger han är fri. Sen går allt snabbt. Vi åker eskorterade av Rickard och ytterligare en rallybil till mot Grand Hotel, jagar upp och hämtar instrument, checkar ut, har en snabb överläggning om vi ska chansa att åka med Otto mot Stockholm eller ta SweBus (Jag var den enda som var chicken röstade emot Otto).
Kring halv fem var vi iväg.
När vi i stadigt spöregn med usel sikt passerade en sträcka mellan Nyköping och Södertälje kunde vi se ett ljus snurra borta i mörkret. När vi närmade oss och sänkte hastigheten såg vi tydligt vad som utspelade sig: Fyra personer. Ett motorstopp på en van. Två personer som varnade trafiken med sina mobil-lampor.
Halv tio öppnade jag & Louise dörren till huset i Kista och the weekend hade därmed kommit to an official end.
***
(Inga Hammarbyfans hade för avsikt att gå på matchen på grund av bojkott mot Svenska Fotbollsförbundet. Istället planerades en fest utanför arenan i likhet med många andra bortamtacher Stockholmslag har spelat det här året. Det konstiga med den här matchen var att det var säsongsavslutning då många fans har som tradition att åka och se matchen. Nu blev resultatet att stan var full av Bajare som festade. Men väldigt få av dem var i närheten av stadion.)
..är nu slutförd. Nu återstår redigeringsarbete för regissörer Eriksson & Hiltunen. Här är lite bilder från helgens filmande:
On Location Lip Service “Model Actress Whatever” Norrköping/Kolmården 15 November 2008
Regissörerna & Malin som spelar Black Cat´s MAW-offer i Kents studio.
Guitar Man.
Black Cat i sin Bondagegrotta.
Kidnappning i sminklogen.
En trött man mellan tagningar.
Ute i Kolmårdens skogar filmade Pelle & Helena
Louise & Malin i bagageluckan.
Dekadens i bubbelbadet.
Välförtjänt middag sent på natten för hela gänget!
En av de första låtar jag hörde från Belgien bortsett från Front 242.
“Memories” med The Klinik. De andra var “Kid Shyleen” med The Neon Judgement,”Drama in The Subway” med á; GRUMH..och “Flesh” med A Split Second. Bommen Special 1986.
Dags att slutligen knyta ihop säcken gällande Belgien i Sverige inläggen. Och på vilket sätt bättre än att prata Dirk Ivens. Om det är någon som ensam kan personifiera hela eran måste det väl ändå vara han. Karln har, utan större uppehåll, varit aktiv i genren sedan de allra första staplande stegen i början av 1980-talet.
Dirk Ivens samkör nuförtiden inte mindre än fyra band! Sonar, Dive, The Klinik & Absolute Body Control. Via hans egna bolag Daft Records hanterar han alla nya släpp/re-releaser samt bokningar till spelningar med samtliga nämnda band. Detta plus att han även är ute på vägarna och kör DJ-set!
Dirk Ivens var den första person av alla som kontaktade Lip Service på MySpace. Vi hade knappt hunnit registrera oss innan han upptäckt bandet. Hans plan var att ge ut en dubbeltolva med bara tjejfrontad hård elektro, men än idag har det inte blivit av något. Inte så konstigt kanske. Mannen har mer ju än en boll i luften. I vilket fall vet jag att han spelat sina Lip Service skivor i bilen på maxvolym när han dragit runt i Belgien med omnejd.
Det som är helt fantastiskt med att Ivens var den förste som uppmärksammade Lip Service var att det var just han som var den största anledningen till att vi startade bandet. En rad slumpar samverkade -och gör fortfarande idag. Kolla bara här:
1. Louise och jag gick till festivalen Tinitus på Münchenbryggeriet för att främst kolla på Nitzer Ebb & Front 242. Det var en skön grej att Absolute Body Control och The Hacker var bokade till samma festival också, men vi anade knappast vilken inverkan de skulle få på oss. Så big up till Daniel bakom festivalen som bokade en så in-i-helvete bra line up.
2. Louise och jag hade bara löst talat om att bilda ett band innan den här kvällen. Vi pratade om att kalla oss 44 Love men had Lip Service som reserv. När vi pratade med Fredrik Strage om saken gjorde han processen kort. Vi var tvungna att ta namnet Lip Service.
3. Nästa Fredag (28/11) sitter ju Fredrik Strage och jag och pratar The Klinik, Absolute Body Control och annan Belgisk musik i radioprogrammet Pluto. Består världen av tio människor undrar jag ibland?
4. På förfesten innan Tinitus satt jag med Jimpan och ett gäng polare till på söder. Jimmy skulle ju sedermera co-prodda och vara med och mixa Lip Service. På samma fest fanns också en skyddvästbeklädd Calle. Även känd som Nerwrak som gjort tre remixer till Lip Service, 2 på kommande “Black Cat Remixed”.
5. Jag & Jimpan hade väl egentligen ingen aning om hur fantastiska ABC var. Visst, de fanns där i bakgrunden förr i tiden. Men på riktigt hade vi aldrig gett dem chansen trots vår djupa insyltning i scenen. Därför blev vi chockade och extatiska, närmast traumatiserade, av Absolute Body Control´s scenframträdande och låtar. De fullständigt sparkade stjärten av båda Nitzer Ebb och Front 242´s konserter. Den ende som var i klass med Dirk Ivens band var fransmannen The Hacker. Satans vilket drag när han tvingades upp på scen pga Front 242´s strul med baskaggepedal. Makalöst. Nu visste jag vilken musik jag ville syssla med. En blandning av ABC & The Hacker. Tack till alla medverkande!
ABC i absolut kontroll. “Figures” -deras allra bästa låt.
Och nu till, kortfattat, den mer allmänna historien om belgaren Dirk Ivens.
Han har aldrig varit störst, han har heller aldrig varit bäst. Men han har fanimig varit där hela tiden.
Läs mer här: dirkivens.com
Från de första smått geniala syntverken i ABC i början av åttitalet till storhetseran med stenhårda, monotona Klinik och albumet “Plague”, via soloplattan med Dive i stopp till de mer ljudexperimentella Sonar har Dirk Ivens varit en stor inspirationskälla för väldigt många inom olika genrer -plain synt, hård body, elektro, industri, techno, minimalism… Han är kungen av Belgien i det här hänséendet. Step aside Jean Luc DeMeyer -du har haft dina dippar. Step aside TB Frank & Dirk Da Davo -trots att The Neon Judgement för alltid står med något större skrift i de små små historieböckerna: Och Dirk Ivens har, till skillnad från TNJ, fortfarande mycket att uträtta. Och han gör det fortfarande vitalt och lysande.
Det här är inte illa alls. Det här är fantamig hur bra som helst.
Rena porren för Bondagekulturen, Aphex Twin & Läderfetischisten.
Det här är också helt bananas så jävla bra. ABC “I Wasnt There“.
..och det går att konstatera att det är mycket på G igen.
Nästa fredag blir en legendarisk dag helt enkelt!
Check It Out:
LIP SERVICE RELEASE “BLACK CAT REMIXED” CDr/Digital Download
LIP SERVICE RELEASE “MODEL ACTRESS WHATEVER” VIDEO
EAS/SVART BRÖLLOP RELEASE “TVÅ” CDr/Digital Download
EAS/SVART BRÖLLOP MEDIARELEASE “KÄRLEK GJORD AV HAT” CD
PREMIÄR FÖR MUSIC FOR THE MASSES PÅ BULLIEBAR!
NY TYP AV QUIZ/talkshow/LIVEQUIZ,
BÅDE AFTER WORK (18.00) & KVÄLL (22.00)
RADIO PLUTO DIREKTSÄNDNING BELGISKT SYNTSNACK 20-21
*********
Både Svart Bröllop & Lip Service (Devotchka Records) har nu slutligen bestämt sig för att byta distributör till SOUND POLLUTION. Så nu blir det förhoppningsvis ännu lite mer åka av! Grattis till oss.
********
Trevlig helg på er. Förhoppningsvis hinner jag också med att börja nedräkningen på Bästa Bondfilm nästa vecka! Men räkna med videopremiär & remixfrenzy iallafall.
Cheers
xxx
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Senaste kommentarerna
Warning: Undefined variable $pre_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 23
Warning: Undefined variable $post_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 34