Category archive: Uncategorized

WORLD IN MY EYES

Från de första kassetterna jag fick 1982 av mina äldre kusiner Patrik och Mikael var det ett band som stod ut mer än de andra. Kajagoogoo var visserligen en tidig favorit, Kraftwerk var häftiga, Kim Wilde´s “Select” gillade jag. Men nej, det var Depeche Mode´s “Speak And Spell” och “A Broken Frame” som rullade mest i bandspelaren på Bäckagatan i Tranås.

Jag hade, bredvid fotbollen och bandyn, två stora intressen i den unga åldern. Att samla bandnamn -som jag skrev upp i bokstavsordning i en liten bok. Och att samla urklipp på Depeche Mode. Dessa klistrade jag in i en klippbok. Depeche Mode var nummer ett. Och bakom dem fanns sedermera bland annat Alphaville, Howard Jones, Yazoo och Indochine.

1987 upptäckte jag den Belgiska scenen. Front 242, á;GRUMH…, The Neon Judgement, Klinik, A Split Second och Poesie Noire blev stora favoriter. Och brittiska Nitzer Ebb blev mina absoluta favoriter. I princip jämsides med Depeche Mode, iallafall under ett par år.

Men efter det rubbades min musikvärld på riktigt . The Cure hade jag ju alltid gillat. Jag hade några plattor som jag diggade. Men sen kom “Disintegration”våren 1989. Det blev en stor favoritplatta. Är det fortfarande.

Samtidigt sadlade Poesie Noire om. De plockade fram gitarrer och bas och gjorde “Love Is Colder Than Death”, ett helt makalöst fint album. The Neon Judgement körde även de på hårdare med gitarrinslagen. Och i samma veva upptäckte jag The Jesus And Mary Chain. Nu blev jag helt betagen och plötsligt kändes Depeche Mode inte som det mest spännande alternativet. Jag lyssnade på “Disintegration”, “Darklands” och “Love Is Colder Than Death” istället.

Mina syntband som The Convention och Subway Core kändes inte så superlajbans längre. Jag åkte till Jönköping och köpte en elgitarr och en trummaskin Korg DDD-1. (Hörde förresten för första gången igår att åtminstone kaggen i “? Of Time” är en DDD-1:a) Sen startade jag startade ett indieband.

Och vågen från de brittiska öarna vällde in.

Det var The House Of Love, The Stone Roses, Ride och The Charlatans. Det var  Northside, Birdland och Pale Saints. Jag, och alla i Depechegänget i Tranås, blev helt betagna. Vi började röka och lira rock.

Och jag slutade helt med den lovande bandymålvaktskarriären.

Ryssen Andrej Pasjkin sköt ett rysskott på en träning, jag hann inte reagera och slungades in i nätet av bollens kraft. Efter träningen såg jag en svart ring på min torso, runt den en blå ring, sen lila, sen rött, sen, grönt och sen var jag gul över hela magen. Jag tänkte “Jag tränar 4-5 gånger i veckan som bandymålvakt. Jag kommer aldrig tjäna några pengar. Vad fan håller jag på med?”

Jag hoppade i samma veva av ekonomisk linje på gymnasiet. Jag ville läsa Samhällsvetenskaplig och fick erbjudandet att byta rakt av eftersom första året var identisk på de båda linjerna. Men jag tyckte att den kommande årskullen hade ett mer spännande startfält så jag hoppade helt sonika av. Och fick jobb på lokaltidningen.

Jag skrev om lite olika små händelser i småstaden, men framför fick jag ansvar över nöjesdelen. Jag började med att göra ett reportage om April Tears -mitt eget band!

För att uttrycka mig kort -i uppehållet mellan “101” och “Violator” hände det en hel del.

Och Depeche Mode hade gått från “Concert For The Masses” till “Violator”. De hade, i USA, gått från att vara den kringresande elektroniska cirkusen och the hottest ticket in town till att, om än kanske bara för ett kort tag, bli världens största band.

När de satte sig ner i L.A våren 1990 för att signera “Violator” utbröt ett pandemonium i stan liknande när U2 skulle spela på ett tak under inspelningen av videon till “Where The Streets Have No Name”. Som i New York i början av 80-talet när The Clash ägde stan med 18 utsålda spelningar i rad.

Jag hade ju självklart köpt singlarna och jag diggade Depeche Mode som fanfanfan, men när “Violator” kom stannade inte världen för mig. Förrän jag hörde skivan. Det var bara att lägga undan “Love Is colder Than Death”.

“World In My Eyes” var först ut. Efter de två singlarna som föregått skivan var ju förväntningarna så höga att man fick vara nöjd med ett par låtar på skivan som var 50% så bra. Det fick man. Och mer. Och det redan på första spåret.

Man hörde det direkt. Låtjäveln bara fräste till i stereon. Sen sa ett elektrofierat järnrör till mig att dansa. Basgången var svängigare än hela housescenen. De rappa små typiska Depechemelodierna satt som en smäck. Virvlarna small, små i soundet men elaka som fan. Ljudbilden lät så förbannat jävla ren. Det lät…fantastiskt. Sen “Let Me Take You On A trip..Round the World and Back…and You Won´t Have To Move You Just Sit Still”…Mamma Mia!

Trummorna var inte svulstiga, ändå stenhårda. Det lät digitalt. Det lät extremt fokuserat. Komprimerat. Editerat. Det lät futuristiskt, närmast. Och texten talade direkt till lyssnaren. Det kändes som de talade till mig. Jag hörde varenda ord. Jag kände varenda beat. Och då ska man komma ihåg att “Violator” kom precis i den tid då den larmande gitarren var dyrkad. Inte bara av mig, mina polare och några krullhåriga skottar. Nej, grungen var i antågande. Det fanns fler brittiska popcombos än hårstrån på Tom Jones rygg. Media var på väg att få spel.

Depeche Mode kom då med den allra cleanaste produktionen möjlig. Signerat Mark Ellis a.k.a Flood. Jag visste det inte då, och det tog några år att förstå det helt och fullt, speciellt på grund av “Songs Of Faith And Devotion”, som, om möjligt hade ännu bättre timing, men “Violator” ÄR Depeche Mode´s bästa skiva.

Och fyra starkare singlar på samma platta har aldrig någonsin släppts. “Svagast” av dem: listans nummer tio “World In My Eyes”. Herregud.

1. Violator
2.    Songs Of Faith And Devotion
3.        Black Celebration

4.            Music For The Masses
5.               Some Great Reward
6.             Playing The Angel
7.           Speak And Spell
8.         Ultra
9.      Construction Time Again
10.  A Broken Frame
11. Exciter

small_13.jpg

Ikväll är det melodifestival. Pandoras ask öppnas igen.
Martin S är på väg över. Christer Sjögrens nummer lär vara en klassiker.
Kan nog bli roligt det här!

Trevlig lördagskväll allihopa!


10.jpg

I efterdyningarna av Depeche Mode-listan kan Kollaps meddela
att de besynnerliga och makabra historierna om mina band & vänner 
fortsätter i samma stil som de pre-151

Jag har en hel vår med vansinne och dumheter att
erbjuda både till er som upptäckt min blogg via Depeche-listan och till er 
som har diskussioner kring det brittiska bandet stående upp i halsen.

För er som inte till fullo har klart för er vad jag pratar om, börja i rätt
ände och läs inläggen “Fast I Norge” och “Stieg Heil” under The April
Tears. Och varför inte, under Sabrosa, om dagarna på turné i Wales.

Skrattar ni åt dessa kan jag garantera er att det finns läsning för veckor
framöver här på bloggen.

Och ni som tappat tråden den senaste månaden kan, om ni missade det,
bläddra er in på kategorierna Tåglugg 93 och EM 2000 för att läsa om
Pelle, Beth, Galna greker och falska turkar, Hasch, Burkar, Bilar, Sjögge, Jens & annat.

Den kommande månaden kan vi se fram mot b la följande:

* Clabbe räddar April Tears från Da Bus.

* “HRRREI”: Tuben påstår att hundar kan prata.

* Sjögges farmor med handduk runt huvudet misstar sin egen son för en “neger”.

* April Tears firar avslutad albuminpelning och blir misshandlade med elbatong.

* Min farsa ordnar gala för fred och vänskap och har som huvudnummer att han ska boxas med George Scott.

* Jens Sing Lee Memoarer.

* Andreas Jismark, Henrik Berggren, Curre Lindström och hans fjortonåriga dotter. (Håll i hatten redan nu för det här kan vara det roligaste någonsin)

* “Visa pattarna tja la la la la”. Det kan vara lite halvtufft att vara tjej och framföra ett gig inför 800 värnpliktiga.

* Nollpunkt i Nässjö (del 2) April Tears underhåller pizzagäster.

* Model, Actress, Whatever videon -bandet blir misstagna för att vara aktörer under porrfilmsinspelning

.

KOLLAPS VÅR:

kang_lucy.jpg
Sing Lee, Tranås.

v/s

jens.jpg
Jens


Clabbe


Curre

forever.jpg
Henrik

222.jpg
Porrfilm?

cristcrusaders.jpg
Jag har köpt en ny skiva. En mycket intelligent och trofast
kampskiva med några människor som går i fronten för den nya,
öppensinnade världen. Deras tankerörande och sinnesuppöppnande
lyrik tillsammans med den suggestiva musiken gör att jag tänker
bränna hela min skivsamling. Jag behöver inget mer. De smartaste
på femitalet brände sina Elvisplattor, karln rullade ju för fan på höfterna!
De smartaste på sextitalet brände sina Beatlesplattor -John Lennons
påstående att han ätit upp Jesus var fruktansvärt. Att förvisa Sex Pistols
och deras satanistiska musik från Engelsk mark på sjuttitalet var ett
Heliga Kristi fingrars verk. Och så vitt jag vet så är det Marilyn Mansons
fel att det dör ungdomar på skolorna i USA stup i kvarten.

NOW KNEEL & REPENT before the JESUS RIDDARE & RYTTARE!

Christian Crusaders är the past, present & future.
Hell Christian Crusaders!

Sa jag att de hette Christian Crusaders förresten?

Ps. Ser inte Al Davis lite ut som en kvinna? (Är det så
att budbäraren är en karlakvinna så kan inte ens denna
besparas det eviga brinnandet i Katlagrottan)


 Jag vet inte om ni minns den här skylten som jag hittade och visade upp på Kollaps för ett par månader sen…

small_36.jpg

…men den här kommer ni säkert ihåg då den uppvisades för endast ett par veckor sen..

.

small_13.jpg

men dessvärre…

small_134.jpg

…så har det här dramat fått en mycket olycklig upplösning.

Rest in peace, Käftalermo.


Jag har lyckats ha den här bloggen i över fem månader utan att yppa ett ord om någon konspirationsteori. Ni som känner mig väl måste finna det tämligen ofattbart.

Jag tänker inte säga nåt nu heller

. Jag ber er bara att offra 9+9 minuter och kolla in de här två länkarna. And there´s plenty more where that came from… 

En varning för nervsvaga är nog på sin plats.

http://www.youtube.com/watch?v=iEuJimaumW4

http://www.youtube.com/watch?v=vuBo4E77ZXo


dsc00691.JPG
Hela den här veckan sitter jag i studion och jobbar

.
Eas & Svart Bröllop gitarrinspelningar & sång & programmering.
Lip Service två nya Depechehyllningar till den 19:e Mars.

Jag ska skriva på Kollaps också,  så mycket jag hinner….

small_198.jpg

small_197.jpg


“Run beserk – spreading fear and pain.
Black shield and weapons, black our chain

.
None can harm us – not their fire –
Iron or steel – for we have the
Will to power – with power we will

Kill with power – die die
Kill with power – die die”

Manowar- Kill With Power


n727070350_846358_8.jpg 
En underbar bild på en ung Freddan. För att fira att det är helg samt
att jag nyss blivit farbror till en pytteliten Pricken 2,3 kg. Skål!

(Trist att jag inte hunnit skriva mer i veckan men så kan det bli ibland

. Det
blir ny fart next week!)


← Previous PageNext Page →