Creed!
Hökaröva
På min lista “världens genom tiderna sämsta band” har Creed alltid varit på tapeten som en kandidat. Det är skitnödigt, det är gutturalt, det är amerikanskt så det förslår. Vidare är de omelodiösa, helt utan sväng och fullständigt intetsägande. Tillsammans med band som Live, Spin Doctors, Limp Bizkit, och Bush är Creed en del av det absolut fulaste och vidrigaste musikbranchen har erbjudit oss. Kristen post-grunge, ta mig fan! Döm själva:
Trrrrrrrrrrreeeevlig Hllllellgh!
Helghälsningar, Svart Bröllop
Nu är det dags att säga TREVLIGER HELG igen. Denna gång till tonerna och bilderna av “Ung & Döende”. Eas-plattan närmar sig med stormsteg och det är bara hoppas det uppskattas av många. Det är det värt!
Ny låt dyker upp på MySpace i helgen. Och det är inte vilket som helst det..
Kom ihåg:
Efter tre öl vill man ALLTID ha en till. Och efter det är det, som bekant, slut med saker som integritet och karaktär. Varva därför öldrickandet med ett glas rött. Ta med er detta och begrunda hur ni vill ha det i era liv! Cheers!
Den Bästa Bondlåten
007
1. Live And Let Die
2. The Man With The Golden Gun
3. A View To A Kill
4. Goldfinger
5. The Living Daylights
6. Diamonds Are Forever
7. Thunderball
8. You Only Live Twice
9. Die Another Day
10. Golden Eye
En av de största låtskrivarna nånsin, Paul McCartney, ligger bakom det bästa Bondtemat någonsin. Det är någonting med “Live And Let Die” som är säreget när man tittar genom alla spåren. Kanske är det taktbytena, kanske är det stämningen från filmen som fångats upp, kanske hör alla bitar från hela soundtracket till. Eller så är det helt enkelt så att låten är den bästa, rätt och slätt.
Det har varit svårt att plocka ut favoriterna måste jag säga. Känslorna från de olika filmerna är starka och många. Men det hade varit sjukt trist att sätta ihop en “bästa soundtrack” lista. För allt tilhör ju samma enhet: Bondmusik.
Mina allra största favoriter är det ensamma pianot som spelar “if There Was A Man” i “The Living Daylights” och det vansinniga häftstiftsklaveret i “The Man With The Golden Gun”. Men det hör ju så extremt mycket ihop med bilder och platser och stämning i filmen: Bond i Bratislava, Bond i Wien, Bond i Thailand. Slutscener, transportscener, kärlek, mord och jakt.
Summa summarum är väl att det mesta är bra. Och det lyder under en lag: Det ska kännas Bond. Och det blir inte mer Bond än “Live And Let Die”. Tycker jag.
*
Bästa Bondlåten #2
007
Underskattad film.
Och underskattat titelspår.
Som hon sjunger!
Och vilket blås!
Vilken låt!!
Bästa bondlåten #3
007
Man kan ju inte annat än älska den här videon. Nummer tre på min lista!
Bästa Bond låten #4
007
Bästa Bondlåten #5
007
Front 242
Belgien i Sverige
Så var jag framme vid Front 242 då.
Jag har våndats rejält för det här inlägget. Dragit ut på det. Lagt det åt sidan. För hur-i-hela-havet ska jag kunna sammanfatta Front 242´s hela karriär i ett inlägg? Vid Getsemane! Jag är uppe i över 200 inlägg om Depeche Mode även om det är en orättvis liknelse. Men ändå. Det enda rätta måste bli att vara så kortfattad, koncis och infantil jag kan vara. Jag skriver det därför i formen ett redovisningsarbete. Nivån ligger nånstans kring ett väl godkänt arbete av en elev i en sjätte klass.
Det började med “Geography”. Den skivan betyder en hel del för en hel del. Jag själv inkluderad. Musiken är monoton och kompromisslös. Ändå med melodier. Det är Suicide, Kraftwerk och Belgien som krockar. Bang!
Det fortsatte med en rad maxisinglar och “No Comment” som alla i sina stunder är den bland den absolut bästa tyngre elektroniska musiken som gjorts.
Min första kontakt med bandet var 1986 när jag, efter tips från både dåtida bästa polaren samt mina äldre kusiner, inhandlade “Endless Riddance”. Den var jättebra.
1987 gjorde Front 242 “Official Version”. Då var de på god väg att bli ett Belgiskt svar på Depeche Mode. Påbörjat samarbete med en viss Anton förminskade inte chanserna.
1988 kom “Front By Front”. Den hade med en låt som var bra. Ja, alla låtar var bra i olika grader. Men speciellt den här som många svarta dansar till på disco med väggar klädda i kamouflagenät.
Front 242 blev jättepoppis. Kanske inte i Afrika. Men nog är denna video inspelad på denna kontinent?
Nu var bandet i sitt Zenit. Sitt Xanadou. Sesam hade öppnat sig.
Men vad fanns inne i skattgrottan?
The Orb.
Kanske inget större fel i sig. Men de skalliga OCH samtidigt långhåriga britterna blev Front 242s kommersiella och, till vissa andra musikaliska delars, död. för med de två konstigt betitlade skivorna “06:21:03:11 Up Evil” och “05:22:09:12 Off” så var F242, as we knew them, borta.
Jag älskade visserligen detta ändå:
Eller älskade. Jag AVGUDAR detta. Det börjar väl bli dags att ta i lite. Och säga som det är: Belgisk musikhistoria hade inte sett likadan ut utan Bressanutti/Codenys/De-Meyer/R23. Syntare hade inte sett ut som de gjort. Det sk EBM hade inte funnits.
Vi hade visserligen sluppit 789 000 talanglösa tyska syntband, det är sant. Men man får inte lasta kvartetten för detta.
Och som i The Neon Judgements fall tycker jag vi tar och glömmer allt som hänt musikaliskt de senaste femton åren. Det finns en tid att vara innovativ och pionjär, en annan att tappa sig själv i ett annat sound och vara lite för gammal och lite för mycket i fel land för att lyckas och en tredje iför att göra travesti och tragedi av sig själv. Iklädd orangea vägarbetarkläder och reflexväst.
Annat var det med fallskärmar, skyddsvästar, solbrillor och baseballträn. Genialiskt.
Jag borde lista Front 242s bästa låtar nångång. Här är några som lätt är med:
Operating Tracks
U-Men
Kampfbereit
Lovely Day
No Shuffle
Take One
Rerun Time
Quite Unusual
Masterhit
Television Station
Slaughter
Circling Overland
Headhunter
Welcome To Paradise
Sacrifice
Gripped By Fear
Tragedy For You
Animal (99 Kowalski singel-Versionen)
Crushed
*
Bästa Bondlåten #6
007
“For Your Eyes Only”, “Moonraker”, “All Time High” och “Nobody Does It Better” var alla mesiga och platta titelspår. Annat var det med föregångaren “Diamonds Are Forever”. Shirley Bassey kan sjunga hon. Och det kan även David McAlmont som vi hör här från David Arnolds briljanta hyllningsskiva som sedermera gav honom det han förtjänade -att på riktigt bli John Barry´s arvinge.
Bondmusik #7
007
Ni visste det kanske inte men jag är stolt ägare av inte mindre än 5 greatest hits av den här mannen som en gång bjöd min gode vän James Rees på tea & biscuits när denne putsade superstjärnans fönster.
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Senaste kommentarerna
Warning: Undefined variable $pre_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 23
Warning: Undefined variable $post_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 34