Category archive: I en värld som kan gå åt helvete

Sista tåget mot Gubbhöjden

nitzer_ebb_promo_01

Nitzer Ebbs hemskt försenade skiva “Industrial Complex” kommer den 22:e Januari. Jag som älskat bandet högt i 22 år håller tummarna. Men förväntningarna är lågt ställda så debaclet blir mindre om det skiter sig.

“- We had Martin Gore sing backing vocals on the track “Once You Say” for the new album because we were looking for a ballsy female black gospel singer so Mart came straight to mind.” säger Douglas McCarthy.

Nov 19, 2009 | 8 Comments | I en värld som kan gå åt helvete

Lajvare är av herren sända.

Titta på den här. Titta gärna tre gånger. Den är 24 sekunder lång.

Sen ska du titta på den här:

Var ordentligt vaken mellan 0:16-0:19. Njut av insatsen från den lille svartklädde.
Vid 0:25 kan du närmast känna det febriga handslaget mot trumman.
0:36. Fantastiskt.

Nov 19, 2009 | 5 Comments | Hökaröva, I en värld som kan gå åt helvete

Min Vän Lennart

13836_189559692255_535947255_3575519_5512804_n

I en mediabrusad och hetsig värld som på många ställen känns kall och cynisk var Sven-Lennart Olsson en främmande fågel. Han var så god att han kändes från en svunnen tid. Han kände inget hat mot Göteborg. Inget hat mot Djurgården och Hammarby. Tvärtom hälsade han glatt på motståndarsupportrarna. Ofta med en kram.

Lennart har i allt han gjort i hela sitt liv gjort det tillsammans med sin tvillingbror Erik. Jag lärde känna dem runt 2003 nånstans. Vi har sen dess ofta träffats, främst i samband med matcher och sammankomster med vårt AIK-gäng som de var del av. Vi har ofta pratat om annat än fotboll. Om deras uppväxt. Om deras minnen. Den jobbiga tiden i Klintehamn. Glädjen att flytta in i lägenheten i Hagalund 1973. Om deras till viss del grymma familjemedlemmar som behandlat bröderna så sjukt illa.

Men man pratar i princip alltid AIK när man pratar Erik och Lennart. Och inte är det konstigt. Kunde de se en match så var de där. Vare sig det var på Råsunda eller Hovet. Eller dambandy, damfotboll eller damhockey. Jag har varit hemma hos bröderna några gånger. Jag lovar er -det är så mycket AIK-memorabilia att det kunde vara ett museum. AIK-Arsenal-halsduken, duschdraperiet, muggarna, hälsningar från lagen via signerade kort och bilder, alla kläduppsättningar. Så gott som allt i två uppsättningar. Erik och Lennart har gjort allt tillsammans. De är kända som tvillingarna Olsson. Nu finns bara en av dem kvar: Erik Olsson.

Och det är för honom vi i gänget sedan ett tag tillbaka siktat in oss på. Vi har vetat att hoppet för Lennart var ute -att det bara var en tidsfråga innan cancerdjävulen slitit åt sig ännu ett offer. Erik har en enormt tuff framtid. Utan stöd från vänner, utan AIK, utan sin syster Ingrid skulle han duka under på en vecka. Jag uppmanar därför alla som har äran att stöta på Erik att behandla honom så väl som bara är möjligt utan att bli påfrestande för honom. AIK är hans enda familj nu. AIK och Ingrid.

Apropå AIK vill jag hylla klubben. De har agerat med ett ENORMT hjärta sedan det blev känt att Lennart var sjuk. Jag har varit så rörd över att ha ett favoritlag med så kärleksfullt och empatiskt folk i beslutsposition att jag bara kan buga och bocka inför detta. Lennart (och Erik) har fått krya på dig kort och personliga hälsningar från fotbollslaget, signerade matchtröjor från hockeylaget. Gratis säsongsbiljetter från damhockeyn. De har fått kliva in på Råsunda tillsammans med laget och motta folkets jubel. De fick sin flygresa till guldmatchen i Göteborg betald av AIK.

AIK hade inte behövt bry sig om två små tvillingar som älskar klubben. De hade kunnat strunta i dem och titta åt ett annat håll. Det gjorde de inte. De gjorde mycket mer än vad man kunnat drömma om.

Det sista som hände i Lennart liv, innan han blev fast i sjuksängen, var när han på guldbanketten på Kungsgatan i STockholm, inför AIKs fotbollslag, Lennart Johansson, styrelse och diverse AIK-kändisar sjöng “Å vi e AIK”. När detta hände stod jag utanför tillsammans med tusentals sjungande fans, flera av dem från Middagsforum -vårt AIKgäng kallas så. I fönstret ovan oss tittade olika AIK-celebriteter fram och vinkade till folkets jubel. Det högsta jublet, innan laget visade sig på Regeringsgatan, var när Lennart vevade sin halsduk. Svårt märkt av sjukdomen orkade han ändå med en sista kraftansträngning. Hans underbara léende spred sig från öra till öra när tusentalet supporters glömde allt vad SM-guld och hata Göteborg hette och sjöng “En Lennart Olsson. Finns bara en Lennart Olsson. En Lennart Olsson. Finns bara en Lennart Olsson”.

Nu finns han inte mer. 19.50 igår somnade Sven Lennart Olsson in. Vila i frid.

Nov 24, 2009 | 5 Comments | AIK, I en värld som kan gå åt helvete

The Signal

Apr 7, 2010 | 1 Comment | Good Shit, Hökaröva, I en värld som kan gå åt helvete

En Mourinho på hett plåttak

Lägg kamerorna åt sidan. Årets bild är tagen. Det är helt obetalbart och förtjänar fanimig en helt egen tråd på anrika Kollaps!

Trevlig helg på er, medborgare!!

Apr 30, 2010 | 6 Comments | Good Shit, Helghälsningar, Hökaröva, I en värld som kan gå åt helvete

Upploppshunden

Ska man skratta, gråta eller förfäras? Jag måste säga att jag skrattade. Ni måste bara kolla in den helt oförglömliga bildserien om hunden som aldrig missar ett riot:

May 9, 2010 | 4 Comments | Hökaröva, I en värld som kan gå åt helvete

Bon Harris talar ut om USA & The Fall

Release Music Magazine har pratat med Bon Harris i Nitzer Ebb och i en riktigt bra intervju kan man b la plocka två sköna citat från mannen som en gång i tiden var den mest hårdslående digitaltrummisen i världen:

You’ve been living in the US for quite some time now. Do you miss anything from back home in the UK?

– Not necessarily the UK but more Europe in general. In Europe, everywhere you go you can be sure that you will meet people that you will be able to have a stimulating conversation with and that are socially responsible with a general intelligence and awareness. In the States this really varies but it is OK when you’re in cities like LA, New York or Chicago.

Is there anyone special that you’d love to work with?

– I’d love to do something with Mark E Smith of The Fall!

May 10, 2010 | Comments Off on Bon Harris talar ut om USA & The Fall | Good Shit, Hökaröva, I en värld som kan gå åt helvete

Malmö. Tredje rikets största stad.

Aug 22, 2010 | 5 Comments | Hökaröva, I en värld som kan gå åt helvete

Två dagar kvar till Bodyruset, dags för formtoppning.


Hårdträningen inför Bodyruset går in i sin slutfas. Elektromotionärerna Superlimpan, Uppenberg och Jonasson tvekar inte i sin stavgång.

Sent om kvällarna kan du se dem. I motljuset av solnedgången över västerbron, över kullerstenen i gamla stan, runt runt torgen på södermalm. I Kraftwerksk, robotikansk spatseringsstil -med ett modernt hjälpmedel undantag. De här syntarsvinen har stavar.

Kombinationen rollerblades och disco känner vi väl till sen 70-talet. Gymping & sedermera gumping till dansband och Barry Manilow på 80-tal. Punk och Skejtare har alltid hört ihop. Beach Boys, stranden och surfbrädan. Nu har äntligen gubbsynten hittat sin idrottsliga broder. Det handlar självfallet om rask marsch. Med stavar. Förstås i estetiska formationer om tre eller fyra.

På lördag, och detta har Kollaps redan rapporterat om här, går årets mest prestigefyllda lopp för de tränande herrarna Erik, Peter och Klas: Bodyruset. I detta skall de tävlande springa 2,42 kilometer för full careta iklädd nyputsade kängor, brun skjorta -gärna med koppel, och ridbyxor. Tillsammans med hundratals andra bodysyntare. Dock utan stavar.

Sep 9, 2010 | 8 Comments | Bodyruset 2010, Hökaröva, I en värld som kan gå åt helvete

← Previous Page