Category archive: Good Shit

The Joy of the Serene

Carl Johan Lann och Tony Ahola (fd Lip Service Live) var för många år sen bandet Blunda tillsammans med syntprofessorn Niklas Kärrskog. Nu är de sen några år tillbaka Joy Serene. Nu finns deras debut-mini-album på Spotify. Kollaps rekommenderar det här varmt. Riktigt snygg och bra retrosynt tycker jag, även om jag vet att bandet själva kanske inte skulle hålla med om den beskrivningen. Jag får iallafall riktigt sköna nostalgivibbar. Och det är inte vanligt bland nyproducerad syntig musik kan man ju lugnt säga.

Aug 29, 2010 | 1 Comment | Good Shit

Euphoria

01-glasvegas-euphoria take my hand

Glasvegas. 2011 är deras.

Feb 8, 2011 | 7 Comments | Good Shit

Euphoric Heartbreak

Oh. My. Dear. God. GLASVEGAS proddade av allas vår FLOOD. Det står på många ställen att Depeche varit inspirationskälla den här gången. Jag vet inte jag. Men skitsamma. Det är hur bra som helst iallafall.

Vi låter Norrbottens kuriren genom Magnus Ekelund ta ordet. Jag behöver inte göra det efter att ha läst detta:

Man går så ofta ensam

Det här är på allvar. Stora gester vävs samman med socialrealistiska texter och ämnen som tas upp är ytterligheter i människans komplexa känslonatur.

Euphoric/Heartbreak inleds med ett ringande elektroniskt ljud. Reverbet flödar. En kvinnlig röst säger några meningar på sensuell franska. James Allan kommer in på spoken word. Stämningen infinner sig. Låten heter Pain, pain, never again och redan här märks det att Glasvegas är ett band med höga pretentioner. Det här är på allvar. Stora gester vävs samman med socialrealistiska texter och ämnen som tas upp är ytterligheter i människans komplexa känslonatur.

James Allan visar på nytt upp att han är en kontrasternas mästare. Det genom att ställa den stora världen mot den lilla människan. Här arbetas med svartvit symbolik såväl som med starka färger. Allt för att få hjärtat att träda fram. För även om Glasgowkillarna tagit in en högskoleutbildad trummis från Boden, så handlar det aldrig om teknik. Allt sådant är bortsorterat. I världen som Euphoric/Heartbreak bjuder in till existerar inte ens det begreppet. Där finns bara en central längtan efter värme. Och det är som gjutet för mig, eftersom jag inte ens behöver ta det till mig. Jag lever alltid i den här världen. Jag andas oavsiktligt Glasvegas. James Allan är en messias med ett barns hjärta och en rymdvarelses ögon.

Pricksäkrast är han i de relationsbaserade låtarna. Att sätta fingret på obalansen i en relation kan vara det svåraste som finns. Människor slåss mot det problemet varje dag och kommer aldrig till insikt, eftersom att de aldrig hittar kärnan till vad som är fel. Som i vackra The world is yours . “You don’t need me, as much as i need you”.

Det här är kristallklart och rent som vatten. Man går så ofta ensam. Man har så ofta ont. Det finns så sällan glädje. Jag tvivlar så ofta på livet och varför vi finns. Men nu tror jag på det igen. Nu när jag har en vän. Ingenting kan vara viktigare än det här.
Magnus Ekelund

http://www.youtube.com/watch?v=LCRLUANYcWg

http://www.youtube.com/watch?v=wj_HwL2Dq8U

http://www.youtube.com/watch?v=N_D1NyMRPWw

Apr 2, 2011 | 4 Comments | Good Shit

Mister Monell Remix

http://www.youtube.com/watch?v=9pdXDfbkqtI&feature=channel_video_title

Full Of Keys debustingel “All The Roses” har remixats av Maestro Monell. Videon är återigen gjord av magnifike Tony Ahola -den här gången har han regisserat tysk taggtråd. Resultatet är helt briljant i mitt tycke. Pump it up!

Trevlig helg!!

Apr 29, 2011 | 1 Comment | Full of Keys, Good Shit, Helghälsningar

← Previous Page