Category archive: 100 av de 1000 bästa låtarna
http://www.youtube.com/watch?v=7OgV4F7JzVc
25. Saint Etienne – He´s On The Phone (1995)
Mina vänner och kära läsare af Kollaps, konungens val i etern! Det äro helgdagar framför oss. Vi firar det med med Prima Disco! Vi firar detta med Sarah Cracknell och hennes pottfriserade mannar i den absolut finaste eurodisco som någonsin ha gjorts. Kvalitetssäkrade av Svensk pops hovmarskalk Andres Lokko sedan över 20 år! Smartare än någonsin Culture Beat och Happy Mondays. Lite London, lite Ödeshög, lite makalöst underbar popmusik: He´s On The Phone. Trefvlig Helg, bröder och systrar. Låtom den gå i dansens tecken! YES She never meant to call she did anyway… (Fantastiskt housepiano osv)!
24. Bob Marley – Redemption Song (1980)
En döende man, en profet om ni så vill. Med honom: En hel livsåskådning, en religion, ett budskap. Komp: Endast en akustisk gitarr. “Redemption Song” -det är självfallet inte bara musik. Det är mycket större än så.
Bob Marley. En sann ikon. Bredvid Che Guevara, under 1900-talet, den kanske mest ikonifierade sett världen över? Men så hade mannen också lite mer att säga än “Put your hands in the air, wave´m like you just don´t care” till världen. Jag älskar “Redemption Song” . Politisk musik kan aldrig bli fel när det låter så här.
23. Israel Kamakawiwo´ole – Somewhere Over The Rainbow (1993)
En gigantisk Hawaiiansk man med ett litet, litet instrument som heter ukulele spelandes “Over The Rainbow” från “Wizard Of Oz“, kan det va nåt?
Ja.
Det här är (också) det vackraste som någonsin spelats in. Det här är (också) ibland världens allra bästa låt. På den här listan innebär det plats 23.
Braddah Iz´(han kallades så) framförande tar nämligen andan ur mig -varje gång. En stor man och en stor själ uppenbarligen. Braddah´s tolkning är fylld av sån längtan, sån lidelse att lyssnaren (och detta inkluderar bland annat alla mina elever) tillslut bara sitter tyst, stirrandes framåt med hakan ner i skjortan.
*
Ja, det här är en cover. men ni som har följt listan (och tidigare listor) har redan registrerat att detta inte är ett hinder för att få en placering.
**
Ja, “What a Wonderful World” är också inbakad i Israel´s version. Så har jag nämnt det också.
***
IZ är inte ensam om att sjunga in en fantastisk tolkning av Judy Garlands klassiker. En annan favorit jag har också är Freddie Wadlings. Vi bör också nämna kompositörerna till denna evergreen. Harold Arlen har gort musiken. Yip Harburg texten.
22. The Pogues & Kirsty MacColl – Fairytale Of New York (1987)
Nej det är inte jul. Så då ska en låt som förknippas så starkt med vinterns högtid diskas från listan? Såklart inte. Världens bästa jullåt och mycket mer än så. Det här är en trasig historia gjort av trasiga människor och framfört av tidernas kanske trasigaste sångare Shane MacGowan.
Det är dock varken den tandlöse eller hans band som gör det här till en av världens bästa låtar någonsin. Det är Kirsty MacColl. Vilken energi och dynamik hon kommer in med i låten! Är det här alltså också den bästa duetten någonsin? Jag ska inte gå så långt men jag kan sträcka mig väldigt högt även där.
Från morgonens Jamaica till förmiddagens Hawaii till eftermiddagens Irland. Det är öarnas dag på Kollaps. Är det slump eller välplanerat? Inte ens jag kan svara på det. Låt oss komma överens att det är en högre makt som styr det här. Vi kan kalla den Lost-Ön.
http://www.youtube.com/watch?v=K9SmXz5E1R4
21. The Lightning Seeds (Feat Baddiel & Skinner) – Three Lions (1996)
“Seven Nation Army” går inte att spela mer från DJ-båset menade Fredrik Strage i en krönika för ett tag sen. Vidare hävdade den vanligtvis briljante skribenten och resonliga människan att White Stripes låt numer tillhörde fotbollen (sporten) och dess imbecilla supportrar. Supportrar som i framtiden kommer ta del av “Seven Nation Army” på samlingsskivor som “Birasvenne 4” enligt Strage. Det var ju både roligt och delvis fyndigt men med sig i kommentatorsfälten kring det medvetet provocerande inlägget fick Fredrik medhåll och glädjeutrop från kulturelit, wannabe-kulturistas, allmänt ignoranta människor och folk som inte förstår sig på fotboll i synnerhet eller sport i allmänhet.
Nånstans här tror jag, och nu gissar jag bara, att även Fredrik Strage kände att det här kuliga inlägget hade hamnat lite fel. Särskilt illa ute hamnade den självuttalat fullständigt sportointresserade skribenten när han menade att rockstjärnor hade coola smeknamn som The Killer medans fotbollssspelare hette Chippen. Kommentarsfälten fylldes plötsligt med läsare som jag själv, som även som polare till Fredrik inte längre kunde hålla käften. Fotbollen har ju de överlägset häftigaste smeknamnen om man nu skulle ha en sån tävling. Ole Gunnar Solskjares Babyface Assassin är min personliga favorit genom tiderna.
Kort sagt: Fotboll är möjligen inte coolt, och det råder inga tvivel om att det finns fler idioter som gillar fotboll än musik. Men fotboll och musik kan i allra högsta grad ha med varandra att göra. En fotbollssupporter lider nämligen oftast utav bara helvete. Det må vara en form av lyxlidande i brist på annat, det lämnar jag åt psykoanalysen, men detta lidande delar supportern med exempelvis låtskrivaren.
Jag minns mycket väl när Thom Yorke satt i en intervju och såg ut som han var döende. Den bleka, skrangliga rockstjärnan pratade om svårigheterna med senaste plattan och vred sin tunna kropp i krumelurställningar. Han mådde dåligt. Livet var inte lätt för britten. Jag bytte kanal.
En man i Peru hade fastnat 200 meter under marken i gruvan han arbetade i. Hemma satt frugan i ett lerhus med tolv barn som svalt på grund av hans frånvaro (och inkomst). Han överlevde utnärglad men det gjorde inte alla barnen. Det finns olika nivåer av stress. Det finns många, många människor som inte uttrycker det i text och musik. Jag skämdes å Thom Yorkes vägnar.
Fotboll och musik kan jämställas på många sätt och det är inte fel. Det kommer alltid vila något mer Neanderthalskt över fotbollssupporten och det kan vara så jävla ocharmigt. Men att dra alla fotbollssupportrar över en kam är samma sak som att säga att all musik är Schlagerfestival utan att ha undersökt saken närmare.
För britten skulle hela den här diskussionen vara helt ointressant. Britterna har en liknande kultur som vi. Men de är The Original. Vi är The Copies. Hur illa en Svenskbanan beter sig i Phuket så kommer det alltid övertrumfas av en bunt bonna-lads från Leeds. Hur otäcka en “firma” till ett Stockholmslag än verkar vara så tror jag inte de skulle hävda sig nåt vidare om Millwallgubbarna skulle komma på besök. Vi har förvisso bra band, men hur många av dem är bra tack vare att de är mer eller mindre Anglofila?
Hur pass anglofil är jag? Jag är en tvättäkta anglofil skulle jag vilja påstå.
Därför hejar jag på England i FotbollsVM. Jag hejar också på Skottland, Irland och Wales. För de koloniserade (och oftast mer sympatiska) från dessa tre länder är det fullständigt otänkbart att önska England väl. Ofattbart för dem att inse att någon kan heja på Skottland och England. Skulle jag inte heja på ett land som gett oss Depeche Mode, The Smiths, The Stone Roses, The House Of Love, The Clash, Tanita Tikaram och Sigue Sigue Sputnik? Ett land vars poptidningar jag läste under hela min uppväxt från blad till blad, inkluderat alla annonser i slutet. Ett land som har London som huvudstad? Camden! Soho!Jag kan sympatisera mycket mer på alla sätt med Walesarna (Det är inte rättvist att kalla dem Sheepshaggers) men jag kan inte sluta heja på England!
I Storbrittanien är fotboll och musik ofta ett. Personligen älskar jag brittisk pubkultur. Det spontana, chosefria mötet mellan olika generationer över en pint är så jävla sympatiskt. Låt vara om det är en charmant gubbe eller obegåvad huligan, det finns något i det som jag älskar. Och det är ofta på puben man kollar de stora matcherna. Hur många gånger har jag stått fastklämd mellan två svinfulla, feta britter och balanserat en ljummen öl? Jag har legat och vrålat i extatiska svettiga manshögar när England gjort viktiga mål likväl som snyftat i tysthet i mörkret efter förlorad match. I år är det arroganta landet kanske bättre än någonsin.
1996 avgjordes EM i Fotboll i England. Fotball was coming home. Exakt 30 år efter England tog sitt VM-guld 1966. Eng-er-land, The Three Lions skulle nu upprepa bedriften och vinna en turnering.
Som brukligt är gjordes en officiell låt till laget och landet. Uppdraget gick till popgeniet Ian Broudie och hans Lightning Seeds. Tillsammans med komikerduon David Baddiel och Frank Skinner (som sände ett veckatligt fotboll/humorprogram Fantasy Football League på BBC2) skapade de en låt som var så bra att den fick New Orders “World In Motion” att backa tillbaka in i garderoben och gömma sig under en hög ihåliga Queens Park Rangers-tröjor)
Kort sagt: Lightning Seeds “Three Lions” är den bästa fotbollslåten någonsin. Det är ultrapop, läktarrefräng, humor, nostalgi samt drömmen och längtan om att lyckas igen i en och samma låt. Ian Broudie var vid tiden en av Englands största popstjärnor och matade ut hit på hit på hit. “The Life Of Riley“, “All I Want“, “You Showed Me” och “Lucky You” är några av mina favoriter med den lille, trulige Engelsmannen.
Nu när det stundar VM igen går rysningarna genom hela kroppen när jag lyssnar på “Three Lions”. Och VM om något visar väl att Fotboll inte bara är en sport -tycka vad man vill om det. Hela världen kommer, från hydda till yacht, följa spektaklet i Sydafrika med början i helgen.
20. New Order – True Faith (1987)
19. Primal Scream – Swastika Eyes (1999)
Bobby G alltså. Var ska vi börja? Egentligen räcker det väl att jag säger ett par punkter ( delvis eftersom det här är ett av de mycket få banden som belönats med två låtar på listan):
1. Inget band har lyckats med så mycket och fixat det de senaste 20 åren. Obegripligt att kunna gå från halvflummigt popband till legendariska soundet på “Screamadelica” (Higher Than The Sun! Come Together!! Movin On Up!!! Slip Inside this House!!!!) till att bli ett yngre Stones i “Rocks” och “Jailbird” till att börja lira dub till att plötsligt upptäcka Bodymusic och Suicide och låta som de gör i “Swastika Eyes”.
Och sen gräva ännu djupare i elektronikträsket och lyckas morfa ihop ovanstående stilar och göra exempelvis “Autobahn 66” (Förmodligen, i sammanhanget, världens genom tiderna bästa låttitel), “Detroit“, “Some Velvet morning” (med Kate Moss) och “Space Blues” på skivan “Evil Heat“. Unt so weiter…Primal Scream är det bästa moderna rockbandet. Ni fattar själva att det mycket väl skulle kunna bli en topp 40 bästa Primal Scream låtar om intresset hade varit större för det. Same goes för ett flertal andra band också förresten: Kraftwerk. New Order. Indochine.
2. Just det ja. “Swastika Eyes”. Få låtar har väl lyckats få ihop de mest elementära attributen för en som gillar stenhård synt byggd på samma gamla bluesackord. Det är så hårt, det svänger så jävulskt. Primal Scream, de skotska/engelska rockrävarna, går helt enkelt in och mördar vad över 1000 Svenskar och Tyskar försökt göra i över 15 år. Så går det när man inte har rätt karta!
Faktum är att det är så bra och de gör allt så rätt (Tack till Jagz Kooner!!) att det till slut inte spelar nån roll att låten egentligen inte är en klassiker i sig.
Jag har nog aldrig dansat så aggresivt och skrikit så extatiskt som när jag hörde Primal Scream framföra den här ångvälten live. Jag har sett mycket i mina dagar men det här tar nog priset i klasssen “värsta trycket”. Det var smattrande syntar i diskanten, massiva basar i magen, tjutande gitarrer överallt och, förstås, Bobby Gillespie & co (Kevin Shields! Mani!!) på scenen med en ljushow som förblindade. Herregud.
*
För er som gillar sånt kan jag rada upp de största lägena för maximal njutning i den här låten:
1:39 – Låg smattersynt 1 pumpar igång ordentligt.
2:35 Kort parti som förstärker till lite sådär lagom till 2:45 då en smackvirvel kommer in o dominerar dig totalt.
3:41 The ScreamTeam har pumpat upp till max. Trodde du ja. Smattersynt 1 är tillbaka i ljudväggen!
5:14- Oj oj oj oj oj oj oj….. Alla som inte dansar är en böldpestman!
Det börjar kännas som jag, likt säsong sex i Lost, nu börjat med att knyta ihop alla trådar. Avslutningen påminner faktiskt lite om den fantastiska serien kan jag säga.
Nedräkningen har på allvar börjat och nu återtsår endast 18 av de bästa låtarna som gjorts (minns igen att Depeche Mode, Pet Shop Boys, The Jesus and Mary Chain och några svenska artister med stor sannolikhet hade tagit minst sju placeringar här. De är som jag tidigare sagt bortplockade eftersom de listats tidigare på Kollaps och helt enkelt kändes tråkiga för mig att lista igen och skriva om igen.)
Vilka låtar har då varit med i diskussionen men inte kommit med? Många. Många, många, många. Såklart. Som jag fastslog från början är ju det här egentligen ett omöjligt projekt då det finns så mycket musik från alla tider och alla världens hörn som man gillar så mycket. Men längs listans publicerande har jag, ganska så jävla överraskad kan jag säga, kunnat börja konstatera att jag nog fått med de flesta. Efter listan är avslutad kommer förstås några av er säga “Men den då!? Varför är den inte med??” och ha fullständigt rätt. Men jag tror ändå jag i chockerande hög grad har fått med mina stora favoriter. Att söka igenom sin egen skivsamling, säkra upp med ett rocklexikon och sedan köra en herrans massa Youtubande verkar ha tagit mig ganska långt!
Som de flesta, ja alla tror jag, också förstått så är det i den här listan i mindre grad än andra listor inte så blodigt vilken låt som kommer 74:a eller 45:a. Men snart börjar det ofrånkomliga allvaret. Att lista de tio bästa låtarna som gjorts. Det är egentligen det allt det här slutligen mals ner till. Vilka låtar är det, till syvende och sist, jag älskar allra mest. Varför gör jag det? Det har varit en resa jag verkligen älskar att ha gjort och jag råder er alla att i sommar sätta er ner och plita fram en bunt favoriter. Lyssna på dem igen. Känn efter. Var den här lika bra som jag minns den? Är den här verkligen så jävla bra nu när jag varit så embarmligt trött på den i snart tio år. Man ställs inför svåra och intressanta ställningstaganden.
Och mycket snyftningar, tårar och hulkningar. Minnen, nostalgi, extas, glädje & sorg. Vi som gillar musik så här mycket kan inte hjälpa oss själva. Vi bara lägger oss i famnen av moder musik och ser vart hon bär oss. Kraftwerks kyla, Braddah Iz värme, mollpop, durpop, kakburksblues..det spelar liksom ingen roll. Musik berör människor. På olika sätt. I olika former. Visst är det en fucking blessing ändå att ha den här enorma passionen för något.
Här är några väldigt bra låtar som inte är med på listan (men som var nära att vara det):
Madonna: Music. Madonna: Frozen. Joy Division: Love Will tear Us Apart. The Clash: London Calling. The Clash: Spanish Bombs. The Clash: Guns Of Brixton. Nick Cave & The Bad Seeds: The Ship Song. Tom Waits: Downtown Train. Tom Waits: Hang Down Your Head. Shakespear´s Sister: Stay. Blümchen: Heute Ist Main Tag. Bryan Ferry: Slave To Love. Ministry: Just One Fix. The Supremes: You Can´t Hurry Love. Manic Street Preachers: If You Tolerate This Then Your Children Will Be Next. Front 242: Animal. Front 242: Crushed. Front 242: Operating Tracks. Nitzer Ebb: Getting Closer. Nitzer Ebb: I Give To you. Van Morrison: Have I Told You Lately. Lee Hazlewood & Nancy Sinatra: Some velvet Morning. Nancy Sinatra: These Boots Are Made For Walking. Sex Pistols: God Save The Queen. Sparks: Never Turn Your Back On Mother Earth.
18. The Pixies- Alec Eiffel (1991)
Nu förstör jag (återigen) för mig själv. Den här listan handlar uteslutande om låtar, inte band. Men när jag skulle välja makalösa The Pixies andra placering på listan blev jag handfallen. Bandet är helt enkelt för bra och har på tok för många bra låtar. Så vilken skulle jag ta. Gigantic? Monkey´s Gone To Heaven? Dig For Fire? Hangwire? Gouge Away? Is She Weird? Ana? Planet Of Sound? Cecilia Ann? U-Mass? Velouria? Where Is my Mind?
Jag kan ärligt säga er, och jag vet att jag talar mot listan nu, – det kunde (nästan) blivit vilken som helst av dem.
Jag kan ärligt också säga att det INTE gäller återstående 17 låtar. Där håller mitt resonemang att det uteslutande, återigen, ska handla om låtarna.
Så varför valde jag till slut “Alec Eiffel”? Jo det är inte bara för att jag älskar låten mer än de största delarna av min släkt. Det handlar förstås om arvet efter Pixies. Alla vet ju att det aldrig hade blivit någon grungescen om det inte vore för Pixies. Men bandet förde också med sig ett arv till band som, tack och lov, skapade fantastisk musik.
Och jag är knappast inte ute och seglar om jag påstår att band som Mew föddes cirka 1:37 in i den här låten. Låtar som “Calleth You Calleth I” föddes av det som Pixies skapade här. Våra svenska storband Kent, Bob Hund & Broder Daniel hade inte funnits om det inte vore för den här sneva, vackra, basrullande melodiexplosionen.
Jag vet.
Jag har sagt det här innan. och jag kommer säga det igen. Varför? Jag citerar fritt från de fyra översta citaten under denna videon på YouTube:
“I watch this and I seriously want to cry at the talent and artistry involved. Debatably the best band there ever was or ever will be.”
“I’ve decided officially today the pixies are the my favourite all time band, such diversity, how did they manage to create such beautiful music!!”
“How fucking great is this!!!!!!!!!!?”
“best song ever”
Ni får även ett par bonusspår från bandet. Vassegoa:
http://www.youtube.com/watch?v=UPUnexRUD4U
The songwriter of songwriters. The Seeker. The Believer. The Doubter. The Ladies Man. The Poet. The Living Legend; Mr Leonard Cohen.
*****
18. The Pixies – Alec Eiffel (1991)
19. Primal Scream – Swastika Eyes (1999)
20. New Order – True Faith (1987)
21. The Lightning Seeds – Three Lions (1996)
22. The Pogues & Kirsty MacColl – Fairytale Of New York (1987)
23. Israel Kamakawiwo´ole – Somewhere Over The Rainbow (1993)
24. Bob Marley – Redemption Song (1980)
25. Saint Etienne – He´s On The Phone (1995)
26. Yazoo – Goodbye 70´s (1982)
27. Indochine – 3eme Sexe (1985)
28. Tears For Fears – Shout (1984)
29. Roxy Music – More Than This (1982)
30. Kraftwerk – Radio Activity (1995)
31. Nine Inch Nails – Wish (1993)
32. Spiritualized – Broken Heart (1997)
33. The Velvet Underground & Nico – Femme Fatale (1967)
34. David Bowie – Ashes To Ashes (1980)
35. Transvision Vamp – Baby I Don´t Care (1989)
36. Suede – Still Life (1994)
37. The Ronettes – Be My Baby (1963)
38. Elvis Presley – Always On My Mind (1972)
39. Mew – Am I Wry? No. (2000/2003)
40. Fad Gadget – Collapsing New People (1984)
41. Neil Young – Heart Of Gold (1970)
42. Alphaville – A Victory OfLove (1984)
43. The Neon Judgement – The Fashion Party (1982)
44. Poesie Noire – Love Is Colder Than Death (1989)
45. T-Rex – Children Of The Revolution (1972)
46. The Ramones – I Wanna Be Sedated (1978)
47. The KLF – Justified & Ancient (1991)
48. Pulp – Common People (1995)
49. The Pixies – Hey! (1989)
50. See See Rider – She Sings Alone (1990)
51. Tom Waits – Telephone Call From Istanbul (1987)
52. Soft Cell- Tainted Love (1981)
53. The House Of Love – Christine (1988)
54. The Stone Roses – I Wanna Be Adored (1989)
55. Snow Patrol – Chasing Cars (2006)
56. Emmylou Harris – Where Will I Be (1995)
57. Dolly Parton – I Will Always Love You (1974)
58. Einsturzende Neubauten – Haus Der Leuge (1989)
59. DAF – Verschwende Deine Jugend (1981)
60. Nitzer Ebb – Warzaw Ghetto (1985)
61. Radiohead – Street Spirit (1995)
62. Front 242 – Masterhit (1987)
63. Glasvegas – Geraldine (2008)
64. The Clash – Straight To Hell (1982)
65. M.I.A – Paper Planes (2007)
66. The Specials – Ghosttown (1981)
67. Jean-Michel Jarre – Rendez Vous IV (1986)
68. The Beatles – Revolution (1968)
69. Oasis – Live Forever (1994)
70. Dexys Midnight Runners – Come On Eileen (1982)
71. Verve – Bittersweet Symphony (1997)
72. Joy Division – Atmosphere (1980)
73. The Smiths – There Is a Light That Never Goes Out (1986)
74. Björk – Hyperballad (1996)
75. Blur – Tender (1999)
76. Erasure – Stop! (1988)
77. Fad Gadget – Ad Nauseaum (1984)
78. Nina Simone – Feeling Good (1965)
79. Massive Attack – Risingson (1998)
80. Smashing Pumpkins – Pug (1998)
81. Sylvian & Sakamoto – Forbidden Colours (1983)
82. A-Ha – Summer Moved On (1998)
83. Nirvana – Breed (1991)
84. Simon & Garfunkel – The Sound Of Silence (1965)
85. Sigue Sigue Sputnik – Love Missile F1-11 (1986)
86. Kim Wilde – Words Fell Down (1982)
87. Nick Cave and the Bad Seeds – The Mercy Seat (1988)
88. Tanita Tikaram – Cathedral Song (1988)
89. Coldplay – Viva La Vida (2008)
90. Lloyd Cole – No Blue Skies (1990)
91. The Human League – Empire State Human (1979)
92. Bernard Butler & David McAlmont – Yes (1995)
93. Chicks On Speed – Fashion Rules (2001)
94. Gary Numan – Cars (1979)
95. Curve – Missing Link (1993)
96. Devo – That´s Good (1982)
97. Iggy Pop – Sixteen (1977)
98. The Shangri La´s – Leader Of The Pack (1964)
99. Eurythmics – Love Is a Stranger (1982)
100. Serge Gainsbourg & Brigitte Bardot – Bonnie and Clyde (1968)
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Senaste kommentarerna
Warning: Undefined variable $pre_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 23
Warning: Undefined variable $post_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 34