Category archive: AIK

ANDREAS JISMARK MANAGEMENT

Från och med nu har jag öppnat en ny site, andreasjismark.se,  som kommer att vara mitt hem, min spindel i nätet. Kollaps kommer att fortsätta leva kvar här, i sin life-support-machine, i form av underbara ni och det gedigna biblioteket av historier, listor och allmänt tjafs i kommentarsfältet. Jag älskar den här sidan. Nån gång när man minst anar det kommer jag häckla Fletcher, rapportera om en ny klassisk dråplighet i musikbranschens kulisser eller begeistrat skrika i affekt om nåt nytt grymt band. Men vill ni följa mig och mitt arbete slaviskt ska ni checka in på andreasjismark.se där jag i bloggen kommer fortsätta att gå min alldeles egna väg. Det är bara att läsa CV:t för att förstå att jag inte tänker ändra på mitt sätt att vara, eller uttrycka mig, bara för att jag blivit bizniz.

Bästa Hälsningar

 

Andreas

 

AIK 2010 säger vad AIK 2010 känner. AIK verkar vara ensamma om det 2010. På frågan om man såg sig som en guldkandidat var det bara Mikael Stahre som räckte upp handen. För detta blev han dessutom uppläxad av Nanne Bergstrand, Kalmars ödmjuke allvetare.

Efter en dag där en enig tränarallians menar att AIK knappast kan upprepa guldet (7% trodde visst det) är det ingen och jag repeterar INGEN av de stora konkurrenterna som sticker fram hakan när frågan ställs. Den enda som står upp för sitt ord, sina handlingar och säger det som de andra tre härliga färgklickarna bredvid inte mäktar med är föga förvånande AIKs egen Mikael Stahre.

En fråga till Nanne Bergstrand i Kalmar: Ska en kille som under sitt debutår i Sveriges största klubb och fixat dubbeln + nyligen supercupen helt plötsligt sänka målen och prata om utveckling istället? Va fan!?

Mikael Stahre kanske inte är lika charmig som Martin Mutumba eller lika ödmjuk som Daniel Tjernström. Men han har the f*king guts to stand up for his word när IFK Göteborg, Kalmar & Elfsborg i enad aktion leker Svensk blygsamhet.

Flavio har kommit att bli en riktig Göteborgs-sänkare. Han gjorde guldmatchens 1-1 den 1/11. Han gjorde 2-0 målet i cupfinalen. Och igår gjorde han ännu ett klassmål – det direkt avgörande 1-0 målet i supercupfinalen. Säsong 2lax10 har startat. Och AIK är fortfarande bäst. “Nästa mästarna” som de kallar sig på Kamratgården i Göteborg får fortsätta att hålla pytten på kylning. När säsongen är slut i höst kan vi återuppta diskussionen om vem som är svenska mästare. Frågan är om det blir ett lag som kan återupprepa AIKs historiska trippel?

*

Fotnot: AIK är det första laget någonsin i Svensk fotbollshistoria att vinna trippeln. Supercupen må vara ett löjl på många sätt och vis men, som Henrik Rydström sa, en titel är en titel är en titel. Och alla i mediedrevet som ofattbart redan avskrivit AIK i kampen om att kunna vara med i guldracet igen fick något att tänka på.

Nu har alla ni som inte har ett favoritlag i allsvenskan fått ett ännu enklare val -ja jag talar till dig, Jens! AIK följer upp förra årets magiska kampanjer med en ännu bättre som får mig att förtjust gapskratta högre än när jag såg förra årets fantastiska -dock inofficiella- Blått å Blått o Grönt o Vitt-video.

Paul Hansen är en fantastisk fotograf. Han följde Lennart den sista tiden i höstas och nu har han, mycket välförtjänt, plockat hem ett vansinnigt tungt pris. Se hela vinnande bildserien “One Last Game” här:

657

Det händer oerhört sällan men det hände den 1 November i år. Vad? Jo:

Daniel Tjernström gjorde mål. Hans enda mål denna säsongen. Det avgjorde allsvenskan. Tjerna, trotjerna, den enda spelaren i dagens AIK som var med 1999. Faktum är att det var Tjerna som passade fram Nebosja Novakovic till dennes fullständigt legendariska mål mot Barca. Men Tjernström var aldrig med 1998 och har således inget guld. 2009 fick han sitt guld och det var han själv som sköt hem det. En sannsaga. Årets sensationella, och mest välförtjänta, hjälte! En stor förebild, en ödmjuk man. En legend!

657
Foto: Jesper Zerman

Text av min vän Daniel Olemyr från AIK-Bloggen.se

Till följd av Lennart Olssons bortgång i måndags kväll har AIK-familjen slutit upp i en gemensam sorg som demonstrerar allt vad den här klubben handlar om. Det har varit alldeles fantastiskt att följa de senaste dagarnas hälsningar till såväl Lennart som Erik.

Många har lämnat smarta idéer om hur man ska förvalta Lennarts insatser för AIK och hans minne på bästa sätt. En av dessa handlade om en minnesfond. Och nu finns den.

Lennart Olssons minnesfond öppnades idag i samförstånd med brodern Erik och systern Ingrid Olsson. Vill du ge ett bidrag kan du sätta in pengar på postgiro-nummer: 1565969-1.

Lennart Olsson älskade AIK villkorslöst och fanns överallt där AIK fanns. Minnesfonden kommer således att användas för att stärka alla AIK:s verksamheter. Varje år kommer de pengar som fonden genererar att utmynna i ett årligt stipendium som delas ut till någon som verkar i AIK:s ungdomsverksamhet. Därför att så hade Lennart velat ha det. Minnesfonden kommer att förvaltas i samförstånd AIK:s huvudstyrelse.

Vila i frid Lennart. Vi tänker på dig och glömmer aldrig.

13836_189559692255_535947255_3575519_5512804_n

I en mediabrusad och hetsig värld som på många ställen känns kall och cynisk var Sven-Lennart Olsson en främmande fågel. Han var så god att han kändes från en svunnen tid. Han kände inget hat mot Göteborg. Inget hat mot Djurgården och Hammarby. Tvärtom hälsade han glatt på motståndarsupportrarna. Ofta med en kram.

Lennart har i allt han gjort i hela sitt liv gjort det tillsammans med sin tvillingbror Erik. Jag lärde känna dem runt 2003 nånstans. Vi har sen dess ofta träffats, främst i samband med matcher och sammankomster med vårt AIK-gäng som de var del av. Vi har ofta pratat om annat än fotboll. Om deras uppväxt. Om deras minnen. Den jobbiga tiden i Klintehamn. Glädjen att flytta in i lägenheten i Hagalund 1973. Om deras till viss del grymma familjemedlemmar som behandlat bröderna så sjukt illa.

Men man pratar i princip alltid AIK när man pratar Erik och Lennart. Och inte är det konstigt. Kunde de se en match så var de där. Vare sig det var på Råsunda eller Hovet. Eller dambandy, damfotboll eller damhockey. Jag har varit hemma hos bröderna några gånger. Jag lovar er -det är så mycket AIK-memorabilia att det kunde vara ett museum. AIK-Arsenal-halsduken, duschdraperiet, muggarna, hälsningar från lagen via signerade kort och bilder, alla kläduppsättningar. Så gott som allt i två uppsättningar. Erik och Lennart har gjort allt tillsammans. De är kända som tvillingarna Olsson. Nu finns bara en av dem kvar: Erik Olsson.

Och det är för honom vi i gänget sedan ett tag tillbaka siktat in oss på. Vi har vetat att hoppet för Lennart var ute -att det bara var en tidsfråga innan cancerdjävulen slitit åt sig ännu ett offer. Erik har en enormt tuff framtid. Utan stöd från vänner, utan AIK, utan sin syster Ingrid skulle han duka under på en vecka. Jag uppmanar därför alla som har äran att stöta på Erik att behandla honom så väl som bara är möjligt utan att bli påfrestande för honom. AIK är hans enda familj nu. AIK och Ingrid.

Apropå AIK vill jag hylla klubben. De har agerat med ett ENORMT hjärta sedan det blev känt att Lennart var sjuk. Jag har varit så rörd över att ha ett favoritlag med så kärleksfullt och empatiskt folk i beslutsposition att jag bara kan buga och bocka inför detta. Lennart (och Erik) har fått krya på dig kort och personliga hälsningar från fotbollslaget, signerade matchtröjor från hockeylaget. Gratis säsongsbiljetter från damhockeyn. De har fått kliva in på Råsunda tillsammans med laget och motta folkets jubel. De fick sin flygresa till guldmatchen i Göteborg betald av AIK.

AIK hade inte behövt bry sig om två små tvillingar som älskar klubben. De hade kunnat strunta i dem och titta åt ett annat håll. Det gjorde de inte. De gjorde mycket mer än vad man kunnat drömma om.

Det sista som hände i Lennart liv, innan han blev fast i sjuksängen, var när han på guldbanketten på Kungsgatan i STockholm, inför AIKs fotbollslag, Lennart Johansson, styrelse och diverse AIK-kändisar sjöng “Å vi e AIK”. När detta hände stod jag utanför tillsammans med tusentals sjungande fans, flera av dem från Middagsforum -vårt AIKgäng kallas så. I fönstret ovan oss tittade olika AIK-celebriteter fram och vinkade till folkets jubel. Det högsta jublet, innan laget visade sig på Regeringsgatan, var när Lennart vevade sin halsduk. Svårt märkt av sjukdomen orkade han ändå med en sista kraftansträngning. Hans underbara léende spred sig från öra till öra när tusentalet supporters glömde allt vad SM-guld och hata Göteborg hette och sjöng “En Lennart Olsson. Finns bara en Lennart Olsson. En Lennart Olsson. Finns bara en Lennart Olsson”.

Nu finns han inte mer. 19.50 igår somnade Sven Lennart Olsson in. Vila i frid.

Karatepunk4

De kom, de sågs, de segrade. Samma dag! Gud är stor! SM GULD AIK och KARATEPUNKARN: en flicka på 3 225, 50 centimeter lång.

Karatepunk3

1/11 2009: En godkänd dag. ; )

aik

AIK spelar final om guldet i en final utan motstycke på Söndag.

bebis

BEBBON ska enligt rapporterna ankomma på Tisdag.

Som ni förstår är det inte första prioritet att gnälla på Depeche Mode den här veckan.
Men när ni minst anar det lägger jag in nåt. Hav tålamod och stanna kvar. Utan engagerade läsare -Inget Kollaps!

Next Page →