Category archive: Freddans Dråpligaste Stunder

Freddans Dråpligaste Stunder #2

 
Ryska gården i Visby. Personerna på bilden har
inget med historien att göra.

Frank

(Del 1)

Finalen av Freddans Dråpligaste är inget mindre än en av mina absoluta favorithistorier. And here it goes…

>

Freddan, vid tillfället runt 22 år, vandrar kring i en öldimma på utestället Ryska gården i centrala Visby. Han ser en kvinna, runt de 30, som faller honom på läppen. De börjar prata, de börjar hångla. Efter ett tag ser kvinnan Freddan djupt i ögonen och säger

-Vill du följa med mig hem och titta på min hund? 

Freddan nickar som svar och gnider i smyg sina händer. Nu ska man få sig lite tänkte han.

Paret vandrade iväg längs Visbys vackra kullerstensgränder och kom fram till hennes port. Hon grävde i sin väska efter nycklarna till huset. Plötsligt hördes ett skrapandes ljud från en kartong/tidningshög en bit från ingången. –Tyst! sa kvinnan. –Hörde du det där?

Fredrik tittade lamt mot kartongerna. Ljudet därifrån var väl inte så mycket att härja om? Då ser han till sin stora överraskning att högen börjar röra på sig. Fram under denna träder en gänglig, långhårig figur fram. Han ropar mot paret:

-Pia? Pia! PIA!! 

Pia rotade nervöst i väskan efter sina nycklar, mannen närmar sig. Freddan känner ett lätt obehag. Hur länge hade han legat därunder?

-Pia. Jag älskar ju dig. Pia? säger mannen bedjande.

-Men Frank. Vi har ju gått igenom det här. Det är slut. Över. Fattar du det? svarar Pia.

Det visar sig att denne Frank är ännu fullare än paret tillsammans. Han vacklar otäckt nära. Pia presenterar Freddan:

-Det här är Fredrik.

Frank vill inte höra på det och tittade inte ens åt Freddans håll: -Jag SKITER i vem det där är!

-Pia..jag vill prata. fortsatte han.

-NEJ! ropar Pia som nu äntligen fått tag i nycklarna och satt i dörren.

Frank var nu snabb som en vessla och trängde in ena benet i glipan. -Jag vill prata, Pia.

Pia vänder sig då till Freddan med en uppgiven blick:

-Du får titta på min hund en annan gång.

*

Del 2, i vilken de inblandade hamnar i en minst sagt filmisk situation, kommer senare.

Mar 27, 2008 | 6 Comments | Freddans Dråpligaste Stunder

Freddans Dråpligaste Stunder #1

Frank

(Del 2)

Min käre vän Fredrk Broberg kommer att lämna listningen av hans dråpligaste stunder i stor stil. Se nu bara till att ni läst del 1 av Frank innan ni läser detta. Håll i hatten för nu öppnar Kollaps en ny dörr:

*

Nån vecka passerar. Freddan är ute på krogen igen. Den här gången har han druckit lite mer ändå. Han ser Pia. –Jag ska in, tänker han tyst.

Han går fram till henne och börjar prata. Eller prata förresten. Freddan viskar riktigt snuskiga saker i hennes öra  -Jag ska ****** dig så **** … Jag ska ****** din ***** …

Pia var inte riktigt på det humöret. –Jag ska nog ta och gå hem, sa hon. Och det gjorde hon. Freddan gav sig inte utan slog följe. De kommer fram till hennes port. Pia förklarar ännu en gång att hon vill gå och lägga sig. Själv. En längre diskussion följer. Freddans snälla, snälla hjälper inte. Hon går in själv genom dörren.

Men Freddan, berusad av henne och annat, blir kvar utanför. Likt Romeo ropar han mot hennes franska balkong på Adelsgatan i Visby. Hans blick är så fokuserad den kan bli mot fönstret högt där uppe. Han börjar busvissla. Detta ger resultat. Pia kommer ner till dörren och säger

–Jamen kom upp då.

Freddan trippar glatt med uppför trapporna och kommer in i en extremt liten studentlägenhet. 16-18 kvadratmeter stor. De två hoppar ner i sängen och förlustar sig med varandra. I några få minuter. Efteråt konstaterar Pia att -Du det där var inte så mycket att hänga i granen.

Freddans fylla hade spelat honom ett spratt. När det kom till kritan så hade han inte nått sin sexuella peak den här aftonen. Han somnade tungt i sängen.

Dagen efter vaknar turturduvorna upp i bädden. De ligger och småpratar lite när det plötsligt knackar på dörren. Pia fryser till is.

-Frank, viskar hon. -Det är Frank.

Freddan fylls av en ytterst obekväm känsla. Frank börjar med en bedjande ton ropa genom brevinkastet: -Pia..Pia…Släpp in mig Pia… Jag måste prata med dig..

Det råder total tystnad i lägenheten. De två i sängen liger helt stilla. Länge. De lyssnar efter minsta ljud från trappuppgången. Till slut blir det helt tyst därute. Freddan och Pia börjar trevande att prata med varandra igen. Då bankar det jättehårt på dörren.

Franks bedjande ton är nu borta. Nu är det en uppfordrande röst som gapar:

-PIA! JAG HÖR DIG! JAG VET ATT DU ÄR DÄR! SLÄPP IN MIG! SLÄPP IN MIG!

Alternativen är nu få. Pia går mot dörren för att öppna. Freddan lägger sig platt under täcket. Hans hjärta bultar så hela sängen skakar. Hans lekamen fylls av skräck, skam och svår, svår ångest.

Han kan från sin position höra hur Frank formligen stormar in i hallen efter att Pia öppnat dörren. Ett våldsamt meningsutbyte följer. Det smäller och rasslar. Frank är helt på det klara vad som inträffat i lägenheten:

-Vem har du här? VEEEM har du här?? -Har du FREEEDRIK här??

Det blir någon form av tumult i hallen, skor och jackor flyger när Frank, trots Pias försök att stoppa honom, sätter fart in i lägenheten. Han ställer sig vid sängen:

-UPP MED DIG! RES DIG UPP! vrålar han till den jätteplatta tjugotvå-åringen under täcket. Freddan har inga alternativ. Han reser på sig.

-UT HÄRIFRÅN! UT! skriker Frank.

En mycket tunnklädd Freddan föröker resonera:

-Frank. Ta det lugnt n…

-HÅLL KÄFTEN PÅ DIG! kändes inte som ett bra svar. Snabbt drar Freddan på sig så mycket kläder han kan och kastar sig ut ur lägenheten. Han springer på barfota därifrån så fort han bara kan med sina skor i händerna.

*

Några veckor efter detta går Freddan omkring i Visby när han ser en gänglig, långhårig man komma mot honom. Han får panik, men fortsätter gå. När deras vägar möts sträcker Frank fram näven. -Tjenare! Hur är läget? Kul att ses! Han verkade inte vara så värst upprörd längre. Slutet gott, allting gott.

Och en stor applåd och ett stort tack till levnadskonstnärern Freddan för att jag fick intervjua honom och publicera denna fantastiska topplista. Give it up for Freddan, folks!

n727070350_4482.jpg
Naked Number One.

Mar 28, 2008 | 2 Comments | Freddans Dråpligaste Stunder

Kollaps! (Från Wikipedia)

Kollaps är den första officiella skivan av  Einstürzende Neubauten. Den släpptes 1981 på  ZickZack som #ZZ 65.

Kollaps! är också en så kallad blaggasblogg som publiceras på Internet och besöks av flertalet sakkunniga, men även av dårar. I många fall är dessa en och densamma, precis som upphovsmännen till hemsidan. Innehållet på sajten är mestadels farsartade historier om misslyckande i musikbranchen och relaterade verksamheter. Kollaps står i detta nu i färd med att utvidga verksamheten med ett publikt arrangemang som innefattar ett band som kraftigt omdiskuterats på hemsidan.

Mar 19, 2009 | 5 Comments | April Tears, Freddans Dråpligaste Stunder, Lip Service

Favorit i repris 5: Frank

n845470033_1878614_5637

Frank

Min gode vän Freddan, vid tillfället runt 22 år, vandrar kring i en öldimma på utestället Ryska gården i centrala Visby. Han ser en kvinna, runt de 30, som faller honom på läppen. De börjar prata, de börjar hångla. Efter ett tag ser kvinnan Freddan djupt i ögonen och säger

-Vill du följa med mig hem och titta på min hund?

Freddan nickar som svar och gnider i smyg sina händer. Nu ska man få sig lite tänkte han.

Paret vandrade iväg längs Visbys vackra kullerstensgränder och kom fram till hennes port. Hon grävde i sin väska efter nycklarna till huset. Plötsligt hördes ett skrapandes ljud från en kartong/tidningshög en bit från ingången. –Tyst! sa kvinnan. –Hörde du det där?

Fredrik tittade lamt mot kartongerna. Ljudet därifrån var väl inte så mycket att härja om? Då ser han till sin stora överraskning att högen börjar röra på sig. Fram under denna träder en gänglig, långhårig figur fram. Han ropar mot paret:

-Pia? Pia! PIA!!

Pia rotade nervöst i väskan efter sina nycklar, mannen närmar sig. Freddan känner ett lätt obehag. Hur länge hade han legat därunder?

-Pia. Jag älskar ju dig. Pia? säger mannen bedjande.

-Men Frank. Vi har ju gått igenom det här. Det är slut. Över. Fattar du det? svarar Pia.

Det visar sig att denne Frank är ännu fullare än paret tillsammans. Han vacklar otäckt nära. Pia presenterar Freddan:

-Det här är Fredrik.

Frank vill inte höra på det och tittade inte ens åt Freddans håll: -Jag SKITER i vem det där är!

-Pia..jag vill prata. fortsatte han.

-NEJ! ropar Pia som nu äntligen fått tag i nycklarna och satt i dörren.

Frank var nu snabb som en vessla och trängde in ena benet i glipan. -Jag vill prata, Pia.

Pia vänder sig då till Freddan med en uppgiven blick:

-Du får titta på min hund en annan gång.

*

Nån vecka passerar. Freddan är ute på krogen igen. Den här gången har han druckit lite mer ändå. Han ser Pia. –Jag ska in, tänker han tyst.

Han går fram till henne och börjar prata. Eller prata förresten. Freddan viskar riktigt snuskiga saker i hennes öra  -Jag ska ****** dig så **** … Jag ska ****** din ***** …

Pia var inte riktigt på det humöret. –Jag ska nog ta och gå hem, sa hon. Och det gjorde hon. Freddan gav sig inte utan slog följe. De kommer fram till hennes port. Pia förklarar ännu en gång att hon vill gå och lägga sig. Själv. En längre diskussion följer. Freddans snälla, snälla hjälper inte. Hon går in själv genom dörren.

Men Freddan, berusad av henne och annat, blir kvar utanför. Likt Romeo ropar han mot hennes franska balkong på Adelsgatan i Visby. Hans blick är så fokuserad den kan bli mot fönstret högt där uppe. Han börjar busvissla. Detta ger resultat. Pia kommer ner till dörren och säger

–Jamen kom upp då.

Freddan trippar glatt med uppför trapporna och kommer in i en extremt liten studentlägenhet. 16-18 kvadratmeter stor. De två hoppar ner i sängen och förlustar sig med varandra. I några få minuter. Efteråt konstaterar Pia att -Du det där var inte så mycket att hänga i granen.

Freddans fylla hade spelat honom ett spratt. När det kom till kritan så hade han inte nått sin sexuella peak den här aftonen. Han somnade tungt i sängen.

Dagen efter vaknar turturduvorna upp i bädden. De ligger och småpratar lite när det plötsligt knackar på dörren. Pia fryser till is.

-Frank, viskar hon. -Det är Frank.

Freddan fylls av en ytterst obekväm känsla. Frank börjar med en bedjande ton ropa genom brevinkastet: -Pia..Pia…Släpp in mig Pia… Jag måste prata med dig..

Det råder total tystnad i lägenheten. De två i sängen liger helt stilla. Länge. De lyssnar efter minsta ljud från trappuppgången. Till slut blir det helt tyst därute. Freddan och Pia börjar trevande att prata med varandra igen. Då bankar det jättehårt på dörren.

Franks bedjande ton är nu borta. Nu är det en uppfordrande röst som gapar:

-PIA! JAG HÖR DIG! JAG VET ATT DU ÄR DÄR! SLÄPP IN MIG! SLÄPP IN MIG!

Alternativen är nu få. Pia går mot dörren för att öppna. Freddan lägger sig platt under täcket. Hans hjärta bultar så hela sängen skakar. Hans lekamen fylls av skräck, skam och svår, svår ångest.

Han kan från sin position höra hur Frank formligen stormar in i hallen efter att Pia öppnat dörren. Ett våldsamt meningsutbyte följer. Det smäller och rasslar. Frank är helt på det klara vad som inträffat i lägenheten:

-Vem har du här? VEEEM har du här?? -Har du FREEEDRIK här??

Det blir någon form av tumult i hallen, skor och jackor flyger när Frank, trots Pias försök att stoppa honom, sätter fart in i lägenheten. Han ställer sig vid sängen:

-UPP MED DIG! RES DIG UPP! vrålar han till den jätteplatta tjugotvå-åringen under täcket. Freddan har inga alternativ. Han reser på sig.

-UT HÄRIFRÅN! UT! skriker Frank.

En mycket tunnklädd Freddan föröker resonera:

-Frank. Ta det lugnt n…

-HÅLL KÄFTEN PÅ DIG! kändes inte som ett bra svar. Snabbt drar Freddan på sig så mycket kläder han kan och kastar sig ut ur lägenheten. Han springer på barfota därifrån så fort han bara kan med sina skor i händerna.

Aug 20, 2009 | Comments Off on Favorit i repris 5: Frank | Freddans Dråpligaste Stunder

← Previous Page