Category archive: Depeche Mode

Fredag: Recoil. Hansa Ton Studios. Berlin. Featuring: Very very very special guest/s. Jag vet vem/vilka. Classified Information. Sent på fredag vet ni!

David Bowie, Hansa Studios, 1977

Depeche Mode, Hansa Studios, 1984

http://www.youtube.com/watch?v=Z_QX8WcRXP4

Depeche Mode, Hansa Studios, 1986

Hansa Studios, 2009 (Men är det inte några som känns väldigt bekanta som syns här….haha!)


Alan Wilder was born into a neither “rich nor poor” family and was raised in Acton, west London. He began piano at the age of eight, through the encouragement of his parents. Later on, he learned the flute at St Clement Danes Grammar school and became a leading musician in his school bands. He was influenced musically at school by Ted Ing, a percussionist. Alan and Ted formed Cloaca, a band which played many gigs in the west London area supporting the likes of Gary Numan’s ‘Tubeway army’ and ‘Henry Strand and the Westway Band’ featuring The Clash’s Mick Jones and Joe Strummer. After school, Alan worked as a studio assistant at DJM Studios. This led to him ending up working for bands such as The Dragons, Dafne and the Tenderspots (as Alan Normal), Real to Real (featuring Adrian Chilvers on Bass, Pete Fresh on guitar, Wolfgang Marlander on Drums and Paul St. James Vocals), The Hitmen, and The Korgis, appearing on the UK #13 single “If I Had You” (1979).

Det var då mitt liv förändrades. 1983-1986. Jag var bara ett barn men jag hade redan upptäckt Depeche Mode. Det var tre skivor som förändrade och delvis byggde mig och många, många mer både som personer, musiker och esteter: Construction Time Again, Some Great Reward & Black Celebration. Det var sex personer som gjorde de här skivorna. David Gahan sjöng. Andrew Fletcher käkade Toast Hawaii. Martin Gore skrev låtarna och upptäcktsreste i Berlins dekadenta nattliv när han var trött på studioarbetet (och det var han ofta). Kvar de sena nätterna var (som alltid) grovarbetaren, hjälten, geniet Alan Wilder. Och producenten Gareth Jones. Ofta understödd av Mute Records-bossen Daniel Miller -under många, många år omnämnd som Depeche Modes femte medlem.

Jag har haft den stora lyckan att spela in en skiva i PUK-studios. Det är en helt sinnessjuk historia bara det. Men ta mig fan -Martin Gore har även sjungit en låt för mig -min egen…innan vi hakade på sällskapet och sjöng klassiker runt flygeln på Grand Hotel! Dessa historier finns redan återgivna på Kollaps som de flesta av er vet.

Imorgon kommer det skrivas ny historia i samma klass. Alan Wilder återvänder till Hansastudion efter 19 år i exil. Det blir mer Depeche Mode än vad Depeche Mode själva är tamigfan! Och han kommer inte ensam…

Hardcorefans från hela Europa flyger in under morgondagen. Vi möter flera av dem redan på morgonkvisten. Hansa –here we come!

Hansaresan -the full story.

En av många trogna Kollapsläsare kom fram och ville plåtas med mig. Det fick han.


Det går inte alltid så smidigt och snabbt som man vill nuförtiden att påbörja en berättelse. Tills möjligheten ges får ni njuta av en styck bild på två legender i musikbranschen och en gubbe i mitten.

Nej, bilden är inte tagen varken av Leni Riefenstahl eller Anton Corbijn. Fotografen är istället Thomas Köckeis. Mannen som dök upp med inte mindre än dubbla vip-pass till oss. Bilden är tagen vid det fönster David Bowie satt och tittade ut när han såg sin producent Tony Visconti kyssa en okänd kvinna på gatan nedan med Berlinmuren bakom. Bowie skrev en låt. Den heter “Heroes“.

Gareth Jones är inte heller 28 år längre. Men herregud när han och Miller smällde loss “ReConstruction Time Again”. Så mäktigt det var.

← Previous PageNext Page →