Category archive: 100 av de 1000 bästa låtarna
17. James – We´re Going to Miss You (1999)
Det finns dagar -och många dagar är det- då jag tycker James är världens finaste band. Den här låten är så sjukt jävla bra att den med -ursäkta klyschan- hög sannolikhet kommer spelas på min begravning. Bröllopet kändes opassande.
Det är ingen stor skillnad men det ska ändå sägas att nedanstående albumversion ändå är ännu bättre än ovanstående singelversion. Kommentarerna från YouTube-klippet under visar att jag inte är ensam om att älska det här av hela min kropp och själ. James är världens finaste band. Och det här är världens bästa låt. Den 17:e av dem.
“One of the best songs ever.”
“best and most underated song ever made in my opinion”
“One of the best songs ever, just close your eyes, high volume and enjoy it.”
“I love how this song is so gently and elegantly filled with anger. I love it.”
http://www.youtube.com/watch?v=bZoYzne9Tpg
16. The Cure – Plainsong (1989)
Sommaren 1989. Disintegrationsommaren. Jag målade hus: Jag lyssnade på Disintegration. Jag kom hem på dagen: Satte mig i solstolen utanför mitt rum och lyssnade på Disintegration. Jag kom hem sent: Jag tog på mig lurar och lyssnade på Disintegration. Jag cyklade någonstans: Disintegration i lurarna. Disintegration kommer följdaktligen alltid vara en sommarskiva för mig.
Den mörkaste, vackraste sommarskivan som någonsin har gjorts. Och den började alltid med….
http://www.youtube.com/watch?v=mbFD0xQtjS4
15. New Order – Your Silent Face (1983)
Jaha, vad ska man säga om det här då? Kraftwerk på New Orders sätt, kanske? Med det underbara instrumentet melodica. Den här låten skulle antagligen kunna rulla i över 30 minuter innan jag skulle tröttna. Om jag någonsin skulle trötta. Alltså den där Arpeggiosynten…Herregud. Det här är världens bästa låt. Plats nummer 15: New Orders finaste stund.
14. Leonard Cohen – I´m Your Man (1988)
The Cure “Disintegration“. The Jesus And Mary Chain “Darklands“. Depeche Mode “Violator”, “Black Celebration”. Leonard Cohen “I´m Your Man“. Det är den nivån vi snackar. Titelspåret är den näst bästa låten på skivan där ingen låt, möjligen “Jazz Police“, dippar. Det kan vara världens genom tiderna bästa skiva. Eller som ovan insinuerat en av de fem. Vilken text! Vilket helt oemotståndligt arr! Vilken sångare! Vilken legend!
13. The Velvet Underground – Sunday Morning (1967)
Det är få stycken med musik som låter som den heter. Vivaldi har “Spring”. Bach har “Air”. The Velvet Underground har “Sunday Morning” och den låter exakt som att Velvet Underground har skrivit låten efter att aldrig gått och lagt sig efter lördagens låånga dekadenta fest. Jag kan inte historien men förmodligen var det väl så också. I vilket fall: Få, om någon, låt passar bättre än denna att dra upp rullgardinen till en ny dag. Levererad i bomullsemballage: Sunday Morning. Världens 13:e bästa låt.
*
(Av någon anledning börjar låten om igen efter den är slut i detta klipp. Detta inträffar vid c:a 3:05)
12. Primal Scream – Star (1997)
Primal Scream tillsammans med den dokumenterat ( nu framlidne) världsbästa melodicaspelaren (Melodica igen!) Augustus Pablo är en makalös högtidsstund. “Star” går aldrig att tröttna på. Från The Clash till Primal Scream -Engelsk patosfylld arbetarklass-predikar-rockandroll med Jamaicanskt dublugn och rastasjäl har, mig veterligen, aldrig gått fel. Här blir det så rätt att alla bockar i mina papper kryssas i. Ljuvt.
11. David Bowie – Heroes (1977)
Jag har verkligen ingenting mer att tillägga.
http://www.youtube.com/watch?v=CaVVH7d590k
10. Indochine – L´aventurier (1982)
Tryck på play, min vän. Sitt och titta helt lugnt och vänta ut introt. Låt allt sjunka in. Tiden tickar på till 2:12. POW! Kom sen och säg att du inte skulle vilja vara i publiken och jag blir stum och förstår ingenting. Det som fångas i det här liveframträdandet är själva essensen till varför man går på konsert. Enligt mitt sätt att se det kan det antagligen inte heller bli mycket bättre än “L´aventurier” med en helt superfanatisk allsångssjungande publik. Indochine är världens största band i Frankrike och gud vad jag också skulle vilja vara med.
“Canary Bay“, “Miss Paramount“, “La Secheresse De Mecong“, “Razzia” och “Tes Yeux Noirs” är nog mina andra största gamla favoriter av världens bästa fransoser. Ja, förutom “3eme Sexe” då men den är ju redan listad.
http://www.youtube.com/watch?v=Il1S4WP6DlY
9. The Cure – Pictures Of You (1989)
Under många år tyckte jag “Pictures Of You” var världens absolut bästa låt. Jag omfamnade den på många olika sätt under många olika omständigheter. Därför skulle jag ljuga för mig själv, och därigenom för er, om jag idag skulle påstå att “Plainsong” var och är bättre. De tvenne är dock båda sprungna ur “Disintegration” och den vet ni redan vad jag tycker om. “Pictures Of You” kommer för alltid ha en stor plats i mitt hjärta. The Cure. 1989 var de världens bästa band.
#8
För mig började det med The Wedding Present och “Kennedy” 1989:
2:24 är startpunkten för det instrumentala crescendot.
Sen kom Ride med sin underbara “OX4” 1992:
5:03 år startpunkten för det instrumentala crescendot.
Vi talar självfallet om låtar som är uppbyggda på så sätt att de skall avslutas i ett långsamt och noga uträknat klimax, helst med samma ackord som gått genom hela låten. För varje runda som rullar skall det intensifieras något, gärna subtilt först, sedan med mer framträdande instrument/stråkmelodier/distgittarrer för att till slut avslutas i en wall of sound/(omvänd) kakafoni. Det ska vara utan leadsång. Kör är okej. Men absolut ingen leadsång.
Det ska med andra ord vara uppbyggt för att vara avslutningslåten på en konsert då sångaren ställer tillbaka micken, bockar buddhistiskt mot publiken, vinkar lätt och värdigt vandrar av scenen efter ett triumfartat vokalavslut i en låt (som fått hela publiken att gråta/rysa/känna gemenskap med band & varandra), medans bandet spelar vidare till de sista orden av “We love you. Thank you and Goodnight” – hemskt gärna uttalade av en nyckelmedlem i bandet innan crescendot påbörjas.
Förstås ackompanjerat av strobbljus/rök/projektioner och mer framträdande scenpositioner för instrumentalisterna, förslagsvis går gitarrist och basist ut på varsin sida av scenen. De kan till och med ta sats och klättra upp på bashögtalarna för att en sista gång visa sin makt och pondus över publiken. Musik när den är som störst. Som mest episk. Arena, fuck it! Musik gjord för att framföra på hög, hög volym för horder av fans vars själar kollektivt svävar iväg på ett moln av lycka. Ett välbekant populärt svenskt exempel här:
Många har försökt att göra den ultimata “crescendolåten”. Jag själv har, skarpt influerad av Wedding Present i min tidga karriär gjort “Searching For The Sun” för er som känner till den. Jag har även gjort en elektronisk version av avslutet – “Leaving Places“. Den sista låten April Tears nånsin spelade live -på Debaser 2004. Små låtar i sammanhanget, men ändå.
Många är de små band som velat skapa sig sin episka sång. Ja, många är de som gjort försöket att lyckas med allt det ovanstående men misslyckats kapitalt på sitt gig inför en fåhövdad föga entusiastisk åhörarskara utan ljusshow och rök. Men inuti har vi som gjort det ryst av tanken att vara en riktig rockstjärna och målat upp en inre bild av ett maximalt klimax.
För Mew var det helt säkert så när de skrev”Comforting Sounds“. De, vid tillfället, mycket unga danskarna kan omöjligtvis inte tänkt att “Nu har vi gjort det. Vi har gjort vår OX4! Vi har gjort vår Kennedy, for helvede!!” Föga överraskande fick de Alan McGee (cirkeln sluten -McGee upptäckte ju även Ride) att skita brittknäck och fick order av denne om återinspelning och det är i den versionen Mew lyckas med det så många försökt med hence: De gjorde den ultimata avslutningslåten!
Louise & jag använde den till vår sorti från vigseln ty mer pampigt kan man inte lämna en plats, scén eller strandvigsel. Vrid upp volymen ordentligt och följ med in i Mews twistade men sjukt vackra tonsatta sagovärld. (Instrumentalt Crescendo Startpunkt 4:30)
http://www.youtube.com/watch?v=TInmUYXUXiE
8. Mew – Comforting Sounds (2000/2003)
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Senaste kommentarerna
Warning: Undefined variable $pre_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 23
Warning: Undefined variable $post_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 34