Normalstörd

Utpräglade komedier får sällan, om någonsin, samsas med trovärdiga dokumentära draman i filmens finrum. Och visst är det svårt och diskuterbart att ställa exempelvis “Lilja Forever” och “Ett Päron Till Farsa” bredvid varandra och sen säga vilken som är bäst. Det köper jag. Men vad jag däremot inte köper är att riktigt roliga, fullständigt imbecillt dumma filmer inte skulle kunna vara med på en topplista över de bästa filmer som gjorts. Skulle dessa väljas bort bara för att skapa en mer trovärdig lista? Inte på Kollaps.

#42: DUM OCH DUMMARE

Jim Carrey har med åren utvecklats till en skådespelare med ett riktigt brett register, något som denna lista kommer understryka. Men när han använder hela sin fantastiska mimik och jobbar med bröderna Farrellys suveräna upplägg blir det bingo. “Dum och dummare” innehåller några av de roligaste scenerna någonsin på vita duken. Ta när Jim Carrey´s Lloyd och Jeff Daniels´Harry kommer iklädda sina nya färgglada finkostymer och helt sonika börjar fäktas med sina käppar. Det är sjukt dumt och vansinnigt roligt.

Som när Lloyd ska hänga cool i baren och skickar fram Harry att fråga chans på tjejen Lloyd är förtjust i.

Bröderna Farrelly har alltid lyckats hålla en värme i sina filmer. Det handlar ofta om människor i småstäder som inte uppfyller pöbelns normalitetskrav; Groteskt överviktiga (Shallow Hal), ihopväxta (Stuck On You), enhänta (Kingpin) Och även om filmerna stundtals balanserar på vad som är okej att skämta om i vissas ögon så hamnar de alltid till slut på rätt sida det politiskt korrekta. Det är en svår balansgång och kräver intelligens och smak.

Framförallt så har de aldrig haft med en utvecklingstörd eller handikappad person på deras bekostnad. Tvärtom ett ofta, i det här hänséendet, stereotypt Hollywod skulle jag vilja påstå. De skulle säkert, precis som killarna bakom succén Glada Hudik, kalla sig själva normalstörda. Jag tror att problemet för många av belackarna ligger hos dem själva.

Det är inte sällan Farrellybrödernas filmer utspelar sig som en roadtrip. I “Me, myself & Irene” funkar det nästan lika bra som här. Dum och dummare kan jag dock se hur många gånger som helst utan att tröttna. Jim Carrey i sin förmodligen roligaste roll någonsin. Att spela lidelsefullt drama är nyckeln till varenda en av de största komikerna. Och det gör Carrey med stor bravur här.

Se även: Stepbrothers, Me, Myself & Irene

Kommentarer

8 kommentarer till “Normalstörd”

  1. Jacques 11 Jan 2010, 12:35

    Oj, den här skulle jag inte röra med tång för en topp 50-lista, humorn skjuter liksom flera meter bredvid mig för att dra paralleller mellan komedier och haubits-kanoner. Är inte så jäkla förtjust i Crash heller, så nu hoppas jag på en riktig tungviktare på #41 :)

  2. Fredrik 11 Jan 2010, 13:43

    Ja jag vet ju att Andreas har en soft spot för komedier och feelgoodrullar så för mig var det här inte oväntat. Jag tycker det är bra att du vill fastslå att en sån här lista kan se annorlunda ut, däremot vet jag faktiskt inte hur min egen lista skulle se ut. Kanske får ta att plita ner en för att jämföra.

  3. Jocke J 11 Jan 2010, 21:43

    Den är väldigt rolig men jag tycker nästan mer om Liar, Liar tror jag.

  4. Thobias 11 Jan 2010, 23:23

    Har själv haft svårt att sätta in komedier överhuvudtaget på en topp 50 lista. Vet inte varför. Tar det kanske lite för seriöst. Hyllar Andreas lista för den är väldigt mycket hjärta. Dum och Dummare var hur rolig som helst när den kom. Me myself & Irene också. Ovan nämnda Shallow Hal och Stuck on You tyckte jag dock var direkt dåliga. Favoriten bland nämnda ovan och en film som stått sig väldigt bra är Kingpin. Kan se den hur många gånger som helst.

    Kul att du råkade nämna Ett päron till farsa (helt fantastiskt dålig översättning förresten men kan förstå att det inte gick att döpa filmerna till “Semester”). Räknar med att nedanstående filmer inte är i närheten av listan så måste bara hylla en svunnen hjälte. Hade en Chevy Chase period a long time ago och undrar nu om det var ngn mer än jag som var barnsligt förtjust i filmer som Fletch, Spies like us (Spioner är vi allihopa), Caddyshack (Tom i bollen), Funny Farm (Livet på Landet) etc. På 80talet var Chevy kung!!!

  5. Andreas 12 Jan 2010, 07:31

    Jag älskade Fletch och Spies Like Us iallafall! Och Goldie Hawn-filmen när han gömmer sig i garaget.

    Kingpin är helt makalöst bra. Lätt topp 100. Och precis som du säger var Shallow Hal och Stuck On You för mycket “poäng” och för lite kul.

  6. Thobias 12 Jan 2010, 09:49

    Tjejen som visste för mycket som jag fick googla för att hitta det engelska namnet på. Foul Play heter den. Alla Goldie filmer fick ju namnet “Tjejen…”. Ganska bisarrt när man tänker efter. De har förstört mkt de däringa översättarna.

  7. DMC 12 Jan 2010, 09:59

    Eller, Det våras för…

  8. Jacques 12 Jan 2010, 16:13

    …fast jag tycker ändå att översatta titlar inte är HELT överflödiga. Alla Indiana Jones-översättningar sitter ju som en smäck t.e.x, ger mycket mer vibbar av äventyr än de engelska. Och sista Bond-filmen, “Quantom of Solace”?! Vad fan betyder det, liksom?

Pingbacks & Trackbacks