Sabrosa i Wales (Revisited)
För att till fullo förstå vidden av den här berättelsen är det på sin plats att ni som inte gjort det tar och klickar er fram på kategorin Sabrosa och läser de tre inläggen om Sabrosas turné -eller ska vi säga fylleslag- i Wales först.
Jag bläddrade genom mitt idéblock och insåg att jag aldrig berättade ordentligt om en dag vi spenderade i Bridgend. Denna Walesiska stad där James växte upp som är dagsaktuell av en ganska så bisarr anledning -tonåringar som hänger sig stup i kvarten.
Here we go – Sabrosa i Wales (Revisited)
Internet är fantastiskt. Jag hittade en bild på The Pelican.
Och inte nog med det. Nog fan är det en kvinna på häst där också!
*
Vi hade alltså hoppat av den uselt arrangerade turnén och bokat in oss själva en dito. En av de sista dagarna spelade vi på The Pelican mitt ute på landsbygden. Det har jag i korta drag berättat om, då b la spelningen fick brytas när en enorm skock bräkande får passerade puben, och när en kvinna red in på stället och drack en pint fortfarande sittandes på pållen. Låt mig nu redogöra vad som hände mer den dagen:
Eftermiddag i sanden
Medans de andra i bandet vandrade runt, jag vet i fan var, så hade jag och James ett par hours of inspiration i en sand-dyna, nära stranden. Där satt vi och jobbade fram låtidéer och filosoferade kring världen. Jag hade på mig ett par helt nyinköpta jeans, Jocke och jag hade köpt likadana. På bakfickan fanns den engelska flaggan tryckt. Vi ville egentligen ha den Walesiska draken, men de var slut. Jag märkte per omgående att det var extremt dumt att bära denna flagga i Wales.
Detta land, förtryckt och förstört av engelsmännen. Walesarnas språk har ju till exempel mer eller mindre raderats ut i de södra delarna. Engelsmännen gör narr av deras dialekt och kallar dem Sheepshaggers eftersom det finns mer får än människor.
Så sittandes där på stranden ser jag med glädje hur ett tjugotal killar i sjuttonårsåldern anländer med en fotboll. De hittar en plan yta och börjar lira. Och jag älskar ju fotboll så jag gick mot dem och tittade lite.
Efter en stund såg jag och James på klockan att det var dags att gå. Vi reste oss upp och gick därifrån. Vi hann inte mer än tjugo meter innan jag hörde ett gällt skrik bakom mig.
-For fuck´s sake. He´s English! HE´S ENGLISH!!
De hade fått syn på min bakficka. Och nu hade de slutat lira boll. Istället kom de farande med knutna nävar, skrikandes, i raketfart mot oss. Jag tog ett par snabba steg i sanden, men insåg direkt att min löpteknik skulle få svårt att rädda mig här. I had to use my verbala förmåga istället.
De första i gänget kom fram och ställde sig hotande nära.
-What the fuck are you doing? sa de.
–We´ve been writing songs sa jag och höll upp gitarren.
–What the fuck are you doing here you fucking wanker?
-We´re on a tour. We´re called Sabrosa. svarade James med överdriven dialekt.
Då pekade de på mig: –You´re fucking English!
-No I´m not. Sa jag. -I´m from Sweden.
Nu blev de nog lite överrumplade för de tittade på varandra och sänkte nävarna något. En local boy och en Svensk med engelsk flagga på rumpan?
-So why the fuck are you wearing an english flag on your bum?
Nu var jag tvungen att finna mig snabbt. Och det gjorde jag.
–Because…… I sit on the English. ..Yeah..Then I can sit on the english flag!
Detta svar var de mycket nöjda med. De skrattade och klappade om mig, vi småpratade lite och jag tände en cigg. Det slutade ioförsig med att jag fick bjuda bort i princip hela paketet till grabbarna. Men under omständigheterna var det en mycket litet problem. James andades ut när vi slutligen kom därifrån. -Those guys would have killed us, you know that don´t you butt? sa han.
(Jocke klarade sig år senare ur en liknande hotfull situation bärandes jeansen när han blev knäad av en upprörd arab på Djurgården i Stockholm. Det var strax efter invaderingen i Irak, ska tilläggas. Fan vi som bara gillar Engelsk Fotboll.)
Det är inte första gången min verbala förmåga har räddat mig från att få stryk. Ibland finns det ingen poäng att prata alls när en muckare kommer fram till oss vapenlösa. Som en gång i Tranås när en ökänd bråkstake kom fram till Jens och hytte med näven. Jens har en mycket god verbal förmåga, även om han, precis som jag, kan vara provocerande i olika grader. Denna gång menade Jens dock inget illa när han sa att han hellre ville argumentera än slåss. Svaret från slagsmålskämpen till pacifisten Jens var lika rakt som imbecillt ty han sa -Bara för att du kan så fina ord! Sen sa det pang.
Det gjorde det ibland i Tranås. Sa pang alltså. Som när en, ska vi kalla honom, mycket ljushyad kille från en by utanför Tranås kom till parkhallen. Då gällde det att hålla sig undan. En gång vände han sig om från busken han stod och pissade i mot mig. Jag skulle bara passera. Men hans röda ögon och hans bomullsbeströdda frisyr vände sig mot mig. Han stirrade tomt medans han pissade på mina byxor. Jag tog ett djupt andetag och kompisskrattade. Och gick därifrån. Jag hade fått så jävla mycket stryk om jag slagit till honom. Som jag faktiskt borde gjort. Han har nog fått sitt straff ändå gissar jag.
Nattpasset
Efter “giget” på The Pelican drog hela gänget + en del nyfunna vänner in på diskotek i Bridgend. Vi var monumentalt onyktra redan vid anländandet. Jocke och Freddan hamnade i klistret direkt när Jocke spillde ut en nyhandlad Pint över en uppklädd tjej. Hon blev vansinnig och spände ögonen i Jocke:
-What´s your problem, you fucking moron!!??
-You better watch it, JERK!
-Oh you fuuucking waaanker!
Allt detta skrek hon medans Jocke försökte säga nåt snällt och hjälpa henne. Ingen idé. Hennes pojkvän såg inte glad ut han heller och stod med hotande blick bakom. Det var bara att köpa sig fri och nätt springa ut till resten av gänget som befann sig på ställets veranda.
Vi insåg snabbt att stället, förutom oss, var fyllt av två sorters människor. Lads i enfärgade skjortor redo att slåss närsomhelst och tjejer med sprayade frisyrer och tveksam tandvård.
Annat var det där James en gång i tiden var med mig på Harry´s i Linköping. Ett liknande ställe fast i Sverige. Och där var James hotet. -Tala svenska din jävla idiot! Tala svenska, krävde de minst beresta grabbarna där. James kunde ingen svenska. Det var bara att lägga benen på ryggen för att inte åka på stryk.
Förresten, senare den natten i Linköping räddade min verbala förmåga mig ännu en gång. Vi gick till McDonalds efter partyt och jag var så in i helvete pissenödig. Hamburgerhakets toalett var avstängd. Jag höll på att svimma av minfullsprängda blåsa så jag gick utanför, ut i den svinkalla vinternatten och drog ner blixtlåset till gylfen och halade fram ballen. Full som en alika. Per omgående hörde jag DIUU DIIUU bakom mig. Polisen.
-Tjenare grabben. Det blir fyllecellen för dig du.
-V-v-varför det?
-Du har pissat på gatan.
-Nej det har jjjag ente…
-Lägg av nu. Du står ju bokstavligt talat med byxorna nere.
Då slog något till i min ölindränkta hjärna. Jag tittade mot marken och såg det.
-Nej det hhar jag inte! Det finns inget gult på marken. Schee schäälv.. No yellow in the snow!
De båda poliserna inspekterade och kunde båda konstatera att jag faktiskt inte begått nåt brott. Jag hade helt enkelt inte hunnit. Jag var snabb att fortsätta med att rädda mig själv:
–Jag är hemskt ledsen, men jag kommer från Tranås (sant, men jag hade vid tillfället varit bosatt i Stockholm i över åtta år)
–Jaså, sa farbror polisen. Nu faktiskt med ett litet léende.
Så då spelade jag riktigt dum och snäll och förklarade att, visst jag skulle kissa men jag hann inte. Toan på McDonalds var stängd och jag var jättekissig. Jag var här bara under helgen och hälsade på en kompis och jag visste inte att jag gjorde nåt dumt. Polisernas barskhet försvann och de klappade om mig.
-Okej grabben gå in och käka hamburgare du. Den här gången hade du tur. Ta det lugnt nu och gå hem och sov.
Walesiska snubbar var nog trots allt inte lika medgörliga tänkte jag på discot där i Bridgend. Och kvällen löpte an och vi höll oss ifrån de värsta konflikterna. Pratade aldrig för länge med tjejer som kom fram med risk för att deras härliga boyfriends skulle knögla ihop oss efteråt. Så var det iallafall för mig, Lasse, James & Simon. Jag kan inte direkt påstå att det var så för Jocke och Freddan.
Dynamikduon kom i högform. Jocke hade på sig sina stora solbrillor på nästippen och hade satt en ölkapsyl i sitt örhänge. Han såg tamigfan inte klok ut. Han raglade fram till olika ladsgäng och frågade om de hade snus. Freddan snubblade omkring och snackade goja.
Klcokan blev mycket, typ fyra, stället stängde och vi gick ut. Vi kände oss hungriga och vill hitta nåt käk. En kille boendes i Bridgend som ingick i vårt sällskap föreslog ett indiskt hak som hade nattöppet. That´s it, sa vi och satte fart. Ganska snabbt försvann Jocke åt ett håll, Freddan åt ett annat. Vi fick ge oss ut på jakt. Jag hittade Jocke en bit västerut. Han stod med ögona i kors, kapsyl i örhänget och med en cigg tänd i fel ände med ett gäng locals och snurrade om snus, do you have snuus, jag är sugen på snus..snuff? Do you have snuff?. Som tur var skrattade de åt honom. Jag slet tag i Jocke, uräktade oss, och bar iväg honom.
Freddan hittades i en gränd av James bror Richard. Tydligen hade han försökt köpa ett parti olaglig sprit av ett gäng rejält skumma filurer. Även Freddan fick handgripligen förflyttas tillbaka till basecamp.
Det tog oss över fyrtio minuter att hitta och samla in gossarna men nu var vi äntligen på väg mot det indiska haket igen. Trodde vi där vi marcherade fram. Men så såg vi att både Freddan och Jocke var försvunna igen. Så samma procedur fick upprepas. Jocke hittades hängande vid en sidogränd frågandes efter snuff. Den här gången tyckte de inte det var kul och han var bra nära att åka på en tjockablängare. Som tur var så var det Richard som var med och hittade honom och han kunde avdramatisera genom att säga ungefär: -It´s ok lads, he doesn´t mean to offend you. He´s just drunk beyond recognition. He´s Swedish. he´s been on tour. Etc..etc..
Även Freddan samlades in en andra gång och nu fick vi ta till något som jag aldrig gjort förr eller senare.
Vi fick slå en järnring runt de båda vettvillingarna.
Vi rörde oss cirkulärt mot indiska matstället. Jocke och Freddan försökte ta sig ut vid flera tillfällen men de studsade omgående tillbaka till tomrummet i mitten. På detta helt unika sätt tog vi oss slutligen fram till maten.
Vi gick in, tog ett långbord och beställde. Det blev Chicken Cashew och Tikka Masala. Ris i mängder. I väntan beställde vi öl. Igen. Såklart.
När maten slutligen kom in hade mer än hälften av sällskapet, inklusive mig själv, och notoriske sömnpatienten Freddan somnat vid sin plats. Vi fick alltså väckas för att kunna äta.
*
Fatal error: Uncaught Error: Cannot use a scalar value as an array in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php:80 Stack trace: #0 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/single.php(14): related_posts(3) #1 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-includes/template-loader.php(106): include('/var/www/html/s...') #2 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/var/www/html/s...') #3 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/index.php(17): require('/var/www/html/s...') #4 {main} thrown in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php on line 80