Nitzer Ebb Industrial Complex
2010 har inte börjat än men eftersom denna skiva släppts i en “Tour Edition” nu, samt att den bör avhandlas som del av Gubbåret 2009, så kommer recensionen av Nitzer Ebbs comeback på skiva redan nu.
*
Industrial Complex låt nummer nio, “My Door Is Open” börjar oklanderligt. Bon Harris laddar upp sin finaste Der Mussolini-basgång i filtrerat tillstånd. Han har programmerat patenterat yviga pukfills. Det låter Nitzer Ebb i kvadrat. Bon Harris har gjort jobbet. Det smäller, det svänger, det är tungt.
In i låten kommer så sångaren Douglas McCarthy. Mina tonårs kanske största idol.
Men Douglas skriker inte. Han stönar inte. Han flåsar inte. Han frustar inte. Han har framförallt inte ett skit att säga.
Killen jazzar. Killen sjunger en barnvisa. Det är nasalt och provocerande simpelt. Det låter som den gamle bodykungen trevar sig fram i kompet på måfå. Orden, meningslösa, ramlar ur käften som han under pistolhot tvingats sätta ihop texter till de färdigprogrammerade låtarna. Och det är inte första gången på skivan. Men det är så att säga droppen som får bägaren att falla över. Det är outhärdligt att lyssna genom “Industrial Complex”. I partier okej, en gång fantastiskt, men oftast stötande löjligt. Vi backar tejpen:
Nitzer Ebb splittrades i mitten av nittitalet efter att ha fallit i bitar under arbetet med skivan “Big Hit“. Bon & Douglas tålde inte längre varandra. Deras sista skiva blev ett mischmasch som stundtals var briljant -“Floodwater” och stundtals skrattretande uselt -“Boy“. Innan “Big Hit” befann sig Nitzer på en rejäl höjd med sin skiva “Ebbhead” där de genom framförallt Alan Wilder hittade ett sound och en kommersialitet utan att kompromissa med sina musikaliska ideal.
“Showtime”, Nitzer Ebbs tredje skiva var en bajskorv på tallriken för de flesta bodysyntarna när den kom. Jag som, vill jag påstå, alltid haft en något bredare vy än stöveldansarna, hittade till viss del stor musik i låtar som “One Mans Burden” och “Lightning Man”. Besvikelsen fanns väl egentligen där innan. “Belief”, andra skivan var ju även den, för gasmasksgardet, en monumental besvikelse. Jag själv tycker “Belief” är bättre än debutalbumet.
Men. Det är alltså om “That Total Age” det alltid har och alltid kommer att handla när man pratar Nitzer Ebb. Utan denna skiva hade bandet inte haft nån karriär att tal om. Syntpunken på skivan är verkligen grym men det är inte bara “That Total Age” det handlar om. Det är inte bara “Let Your Body Learn“, “Murderous” och “Join In The Chant” det här bandet handlar om. Men det verkade ju närmast så när bandet gjorde sin livecomeback för några år sen. Visst, om vi ser genom gogglesglasögonen så hade ju “Showtime” trots allt “Getting Closer”. Och “Belief” hade “Shame”, “Blood Money” och “Hearts and Minds” men men..
Nitzer Ebb gjorde som många gjort innan och byggde upp sin comeback på idealen och soundet de hade när de slog igenom. Det är därför jag är mycket överraskad efter att ha lyssnat på “Industrial Complex”. För Nitzer Ebb har inte återvänt till sina rötter och skapat något från “That Total Age”-eran.
Nej, de har gjort en skiva som låter lika delar “Big Hit” som “Ebbhead” som “Showtime”. Jag måste säga att jag är smått chockerad.
Framförallt för att det andas hunger att inte återfalla till oldschool-mallen.
Och skivan börjar bra. “Promises” och “Once You Say” är ett gött Nitzer-hopkok. Pumpande basgångar, smattrande syntljud, tungt monotont trumkomp. “Once You Say” är nästan lika bra som “Hear Me Say” från “Big Hit”.
Fjärde låten på skivan “Going Away” är rentav helt fantastisk. Depeche Modes låtarkiv anno 2009 började gråta när det hörde låten så gärna hade det haft det i sitt kartotek. Det är möjligen en av Nitzer Ebbs bästa LÅTAR någonsin. För är det något som särskiljer spåret från resten av “Industrial Complex” så är det att det låter som en låt som är skriven först och inte programmerad först. Tidigare i Nitzer Ebbs karriär har såna låtar varit en absolut mardröm men nu föll det äntligen i god jord. Pianot i mitten är 110% syntmagi.
Vad händer då efter en så fin inledning? (låt oss glömma spår tre) Jo! Efter det makalöst läckra slutet på “Going Away” börjar McCarthy sjunga en barnmelodi till det tunga introkompet. Han sjunger oerhört nasalt och är fjärran från storformen i slutet av åttitalet. Och let´s face it: Killens sångkapacitet är gravt överskattad. Han har alltid älskat Anthony Kiedis i Red Hot Chilipeppers och under några spår verkar det som gamle gode Douglas får för sig att han är RHCPs nya sångare. Detta är mycket allvarligt. “Godhead“s framtida kusin “Payroll” mördas av att McCarthy sjunger Kiedis “Give it Away Give it Away now” över det industriella manglet.
Man får lust att strypa jazzmannen som ramlat in på syntfesten. Det är stundtals närmast parodi på musik. Speciellt när det känns som det är en jättearg Papi Raul som mässar för oss. Man vet inte om man ska skratta eller gråta, dansa eller få psykbryt. Man vill bara att det ska kännas mer Combichrists “Get your Body Beat” än Jojje Wadenius “Mage som en sockertopp”. Det är ju ändå för fan Nitzer Ebb!
“Down On Your Knees” är snygg och avslutningen “Travelling” skulle också platsat på “Big Hit”. Men Nitzer Ebbs comeback i studion lämnar oss utan Douglas skrik och stön. Bon Harris är i storform. Men av det primala sjuttonårsNitzer fick vi intet och ta mig fan; jag saknar´t!
Fatal error: Uncaught Error: Cannot use a scalar value as an array in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php:80 Stack trace: #0 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/single.php(14): related_posts(3) #1 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-includes/template-loader.php(106): include('/var/www/html/s...') #2 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/var/www/html/s...') #3 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/index.php(17): require('/var/www/html/s...') #4 {main} thrown in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php on line 80