Mental
Veckan var avklarad och helgen på ingång. Helghälsningen på Kollaps! skriven. Veckans låt inlagd på kompis-siten (så gör vi varje fredag eftermiddag). Ölen öppnad. Spelningar precis inbokade i vår, i Schweiz och Tyskland, för Lip Service.
Då finner jag en recension som sågar vårt lilla band. Fair Enough! Sågningar och hyllningar på plattor jag varit delaktig i har jag läst sen 1990. The April Tears fick i sina dagar ta emot allt från helt sinnesjuka hyllningar till makalösa avgrunds-sågningar. Lip Service har än så länge hållt sig i skiktet 5-8 om ni förstår vad jag menar. Men just den här recensionen, från gratistidningen Groove, blir den första att bli behandlad på Kollaps. Något jag funderat på -alltså att recensera recensioner- sen vi fick läsa följande på synth.nu 2007 (en site som numer har hämtat sig rejält på alla sätt)
“Min första tanke: okey, detta gillar jag definitivt. Jag åkte direkt in på “Velvet Machine” som är spår ett där man kastas in i härliga body beats och små ljuddetaljer som faller öronen i smak. Jag valde mina stora hörlurar med flit idag för att just få den rätta känslan och inte missa dessa små, fantastiska ljud som band ofta lägger ner mycket energi och känsla på. Då jag har spelaren på random får man överraskning på överraskning… låt nummer 9 “Trace the fourteen lights” börjar med klassisk musik….”
En syn blev det istället den här gången, för att tala pokerspråk. Eller rent av en raise, en höjning? You decide, folks! Här följer det. : )
GROOVE MAGAZINE RECENSION
L-E MENTAL
Black Cat
(Devotchka/ Mile Music)
http://www.groove.se/site/recension.asp?recId=2963&mediumId=1
“Hård synt med technovibbar och kompromisslösa texter kan verka både spännande och lovande. Och visst är den djupa basen och de tunga syntarna sköna, men med de överdrivna texterna och öststatsinspirerade sången blir paketet Lip Service smått obegripligt. Konvolutet där sångerskan Louise Jismark och före detta The April Tears-medlemmen Andreas Jismark poserar i lack, läder, svans och solglasögon är så pass överdrivet att jag på allvar funderar på om skivan är en parodi.
Så är inte fallet vilket blir tydligt när musiken sätter igång. Musiken tittar bakåt, flörtar med 80-talet och ibland kan man skönja Depeche Mode mellan syntarna. Lip Service har vågat sig på att göra en cover på Never let me down again, men just där är det svårt att höra några rester från Depeches original. Covern är ändå skivans bästa spår, vilket kan bero på att sången fått stå tillbaka till fördel för bandets bättre sida, de mörka syntslingorna.”
MITT SVAR:
Ah..var detta alltså anledningen till att Groove inte damp ner i min brevlåda den här månaden, dit den kommit sen vi annonserade med eas/svart bröllop? En sågning av Lip Service senaste skiva, minsann!
Nu är jag ju alltför rutinerad för att bli monumentalt upprörd och ledsen över dylikt. Men samtidigt är jag för fåfäng och för besserwissrig för att inte låta bli att kommentera. Och jag vill, hemskt gärna, att detta framförs till recensenten Maria Petersson.
1. Vi har inte gjort en cover av “Never let me Down Again” med Depeche Mode utan på “Never let Me Down Again (Aggro Mix)” med Depeche Mode. Som det mycket tydligt står på skivan och den pressrelease jag förmodar ni har fått. En vital skillnad eftersom vår cover är närmast en modern kopia av sagda original. Något som är vida känt för Depeche Modes fans, men som även -med lite superenkel googleresearch- hade varit snabbt löst även för en oinsatt journalist.
2. Månne må vårt konvolut vara en parodi men jag har absolut inte på mig någon svans varför skribenten måste luppas igen för ett kraftigt syftningsfel.
“Andreas Jismark poserar i lack, läder, svans och solglasögon”
Varifrån lädret kom vet jag icke, men jag får väl vara glad över att det inte stod spandex.
3. Slutligen är det återigen fascinerande att se att det- mellan raderna- glasklara budskapet, det att kvinnor på sitt sätt, ska kunna kommentera samhällsklimat, sexualitet och könsdiskriminering utan att vara klädd och stöpt i en indirekt mansaccepterad kostym- återigen möter sin största fiende i sitt eget kön. Speciellt när man är klädd till fiktiv hjälte i svart lack och höga klackar.
Det är möjligen parodi, det vi sysslar med. Eller travesti. Kanske är det överdriven medvetenhet om genren vi verkar i. Men det är iallafall på våra villkor -rätten att få se ut och vara som man vill utan att klä i sig de samhällsaccepterade attributen.
So much for the alternative Groove, Maria!
Likt er publikation är tryckt som en recension av bandet L.E MENTAL, utgivet av Mile Music, (Ska ni såga oss kan ni väl iallafall skriva vårt namn och skivbolag rätt) tar jag mig friheten att publicera detta på min blogg kollaps.superautomatic.com.
Fridens Liljor/
Andreas Jismark
Fatal error: Uncaught Error: Cannot use a scalar value as an array in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php:80 Stack trace: #0 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/single.php(14): related_posts(3) #1 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-includes/template-loader.php(106): include('/var/www/html/s...') #2 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/var/www/html/s...') #3 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/index.php(17): require('/var/www/html/s...') #4 {main} thrown in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php on line 80