Lip Service, Otto & Norrköping Del 2
Efter spelningen på Black Horn kunde vi nöjt krama om varandra och koncentrera oss på att dricka öl. Nån utlovad mat från stället gavs det aldrig riktigt tid till. Det hade tagit som fan på krafterna, allt det här med Otto, så vi började bli rätt sliriga.
Det löste vi med mera öl. Det enda rätta. Sålunda blev hela bandet plakat framåt småtimmarna.
Men innan dess hann vi avnjuta The Exploding Boy på scen. Bandet hade “löd i dojjan” och levererade det bästa gig jag sett med dem. Att banta truppen och köra med trummaskin var rentav en vinnare. Det small mer om kvartetten helt enkelt och vi njöt tillsammans med Pekings samlade Goth-armé.
Efter spelningen fick jag nyckeln till vårt hotellrum av de trevliga arrangörerna samt en karta och det ringdes efter en taxi till oss. Men när vi nådde Centric, som hotellet hette, och hade burit in all vår equipment i den tomma nedervåningen med endast en nyckelstyrd hiss att hjälpa oss till vårt rum, fann jag inte nyckeln någonstans. Jag rotade i fickorna om och om igen. Hittade inte en karta och en nyckel. Vi ringde arrangörerna. De bekräftade ungefär samtidigt som jag fann nyckeln i min högra ficka att jag de facto innehade den till 100%. En gemensam suck från bandet och en illblick mot klåparen tillika bandledaren senare var vi uppe på rummet.
Det var en dubbelsäng. Och två vånings-sängar. Till lika delar komedi som spartanskt.
Vi hade några burkar bärs kvar och började glupskt inta dessa. Jag brottade ner Tony och Louise slog CZ på ögat. Stämningen var med andra ord på topp. Sen ville inte min fru leka mer med fylletrattarna så vi åkte ut hela högen runt 03.30. Och medan hon började nanna fortsatte vi tre partyt i hotellets sällskapsrum till cirka 05.00. Natten avslutades på topp med att Carl-Johan sprang naken genom hela långa hotellkorridoren.
Klockan ringde 08.00 på rummet. Det var inte finemang. Vi låg och drog oss lite längre än så, Louise & jag i vår säng & CZ & Tony i varsin våningssäng. Soundcheck till kvällens begivenheter var satt till 10.00 så snart började det kännas som det var dags att gå upp. Tony & jag var först på plats i det ganska välbesatta frukostrummet. Vi upprätthöll nån sorts hövlighet och värdighet i bakfyllan/fyllan i några minuter tills CZ knallar in i rummet iklädd endast handduk frågandes om vi har någon tvål. Tre hjärtinfarkter och en peruk i golvet blev resultatet av den näst intill nakne unge mannens närvaro bland de i övrigt högre medelålders gästerna.
Efter att Louise & CZ höjt samtalsvolymen till galenskapsnivå i frukostsalen lämnade jag området med skam i kroppen. Jag har ofta svårt att inte skämmas när man syns och hörs för mycket i fel sammanhang, något CZ njuter till fullo av.
Jag gick in i sällskapsrummet och möttes av följande:
*Japansk komediTV i stillbild på hög på storbildskärm.
*Tre tomma starkölsburkar på golvet.
*Överfyllda askfat.
*Två till fullo öppnade fönster.
Ett och ett blir två och mina enkla slutsatser i det mer nyktra tillståndet var att det självfallet aldrig hade fåtts röka därinne.
Jag ringde arrangörs-Kent och ljudtekniker-Gustav och fick klart för mig att det inte var så viktigt med soundcheck så tidigt längre. Men vi skulle ändå komma ut och lämna prylarna och eventuellt göra en linecheck. Vi hasade oss in i en ny taxi, i entrén utskrattade i omgångar av de få gäster som roades av vår närvaro.
Väl på plats på Borgen, Norrköpings Folkets Park, började stora delar av bandet känna en enorm trötthet. Icke CZ dock som per omgående gick upp på den stora scenen och höll låda i mikrofonen för alla utställare. -Håll käften för helvete du skämmer ut oss, väste jag. Varpå Skarasonen upprepade mina exakta ord i mikrofonen.
Den förvirrade klungan Lip Service vallade runt i salongerna på måfå en stund innan vi bestämde oss för att ta en cig och diskutera planerna för dagen.
Eftersom vi själva hade inflytande över ett av våra gig, det på dagen, bestämde vi oss för att dra till vårt nya hotell för välbehövlig sömn innan vi besteg scen klockan 17.00 för show för besökare. På kvällen var det bestämt att vi skulle spela för endast utställarna efter deras middag 21.30. Innan nån form av sömn måste ju dock Otto-situationen få en överblick. Otto, nu ensam på assistanskårens inhängnade parkering skulle komma att besökas av Louise, den mest resonabla i sammanhanget, uppbackad av Louise syrras kille Rickard, kunnig i motorvärlden.
Vi tog ånyo en taxi. Den droppade oss killar vid hotellet vid 12.30. Louise fortsatte färden. Vad hände nu? Jo:
Ett: Vi fick inte inta våra nya rum förrän 14.00. Vi fick slå oss ner i foajén och vänta.
Två: En sliten, hungrig och trött Louise fick ensam vänta utanför en bemanningslös assistanskår i en timma. Med Otto bakom galler. Och nycklarna inlåsta hos de frånvarande bärgningsgubbarna. Rickard kunde alléna komma dit och konstatera att en gråtig, frostskadad och spyfärdig Louise per omgående skulle köras till hotellet. Otto blev följdaktligen lämnad kvar.
Louise anlände och de tre sömntutorna i hotellfoajén var måttlig roade av att vänta på sina rum. Till slut kom vi upp dit, strax innan två, Louise & jag somnade på stört. Cz & Tony gick ut och käkade. När de sedan somnat hade vi vaknat. Då gick jag och Louise ut och käkade. Och efter hotellreceptionens rekommendation gick vi till en pizzeria och åt den äckligaste jävla pizzan i mannaminne. Bedrövligt äcklig. Vi kunde inte äta den så vi gick därifrån. Och mycket riktigt skulle det visa sig att hela Norrköping visste att man inte gick dit och åt pizza. Receptionisten måste hatat oss av någon anledning får vi utgå från.
Hotellet hade nu för övrigt till fullo tagits över av en mycket brokig skara människor. Bajjarna från söder som skulle se sitt lag Hammarby spela årets sista match på Idrottsparken på söndagen. Gaddarna från hela Sverige som skulle ut till mässan. Och Lena Philipsson och Orup som skulle spela på annat ställe i Norrköping på kvällen.
Tony & CZ väcktes abrupt från sin förlängda skönhetssömn och efter ytterligare en taxiresa var vi framme vid Borgen igen. Soundcheck, kort gig, fotosession, hälsa på folk. Klockan blev sju och vi fick klart för oss att vi skulle äta mat tillsammans med övrig personal efter utställarmiddagen och kvällsspelningen klcokan tio. Vi gjorde det enda rätta och började dricka öl igen.
Bild från fotosession på Borgen av Roger Ljungsér
*
Klimaxet i historien, Del 3, publiceras imorgon.
Fatal error: Uncaught Error: Cannot use a scalar value as an array in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php:80 Stack trace: #0 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/single.php(14): related_posts(3) #1 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-includes/template-loader.php(106): include('/var/www/html/s...') #2 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/var/www/html/s...') #3 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/index.php(17): require('/var/www/html/s...') #4 {main} thrown in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php on line 80