Lip Service In Balticum Del 2
Riga är en ganska vacker men framförallt märklig stad. Gatorna kantas av Bentleys, Hummers, LyxBMW:s och sportbilar. Folk går med lyxklockor och märkeskläder. Swedbank och Nordeabyggnader i arkitektiska storverk i innerstan. Jag har då fan aldrig sett en så unisont välmående kapitalistisk yta. När vi träffade våra kommande turné-compadres i bandet STandART kände jag mig snabbt tvungen att fråga vad i helvete det är som pågår, då det mig veterligen inte är ett Baltiskt Dubai vi hamnat i. Jag fick då veta, vad många av er kanske redan visste, att allt bara är en makaber fasad. Ägarna till lyxåken har inte ens råd att fylla dem med bensin.
9 av 10 bilar i Riga ser ut så här. Den tionde är en snygg Mercedes.
Vad som, i korta drag hänt (undantaget snabbresan kommunism-kapitalism) är att svenska banker lånat ut pengar till drömmande letter och storinvesterat i området. Följderna syns redan men lär nog märkas etter mer framöver då den genomsnitlige medborgaren i Lettland inte har råd att ställa mat på bordet eller ens behålla sin lägenhet på grund av sin bil. Den lettiska valutan kan komma att devalveras snart men även om det inte blir så är de stackarna skuldsatta upp över öronen. Och Swedbank har köpt halva landet.
75% av befolkningen i Riga lever under existensminimum men det syns inte över huvudtaget! Matpriser, skor och allmänt leverne liknar det svenska i priser men då ska ni veta att månadslönen ofta ligger runt motsvarande 7000 svenska kronor.
En Swedbank-byggnad i Riga.
Nåväl. Efter en titt på Quiet Riga (stadens östermalm) och gamla stan tog vi en vilstund på hotellet innan vi (väl tidigt) begav oss mot första spelstället: restaurangen Kapteina Enriko Pulstenis. Vi immundigade en trevlig middag samtidigt som Lettland spelade hockeyVm-kvart mot Kanada. Hockeylandslaget är en nationell stolthet/angelägenhet men jag fastnade istället vid kvinnan i fönstret på andra sidan gatan. En skurkärring som noggrant putsade rutan. Som hon putsade. Efter tjugo minuter verkade hon nöjd efter att ha synat fönstret vid minsta yta. Hon stängde igen. Sen såg jag hennes plyte och ögon stanna vid en punkt högt upp. En fläck. En liten fläck. Gumman klättrade då ut på karmen (andra våningen) och tog med ett vant grepp och sving sig ut på utsidan och putsade. Hennes liv stod fan på spel medans hon frenetiskt fick bort fläcken. Så hon hoppade in igen. Sen upprepade sig denna procedur med en imaginär fläck flera gånger om och rengöringen av titt-utsikten var inte över på två timmar. Människor är galna överallt.
Våra nya vänner i STandART fattade jag snabbt tycke för. Harry, Kalvis, Vladi & Martijn var supertrevliga och en lång pratstund med Harry fick mig att förstå att vi jävla ironiker från Småland har en del att lära av dessa killar. Sa du till en Ukrainier eller Azerbadzjan under sena åttitalet att du bodde i Lettland tårades deras ögon. Lettland låg vid kusten. Lettland hade större friheter. Från Lettland kunde man rentav ta sig ifrån med båt. I andra delar av Sovjetunionen tedde detta sig som en drömtillvaro. Harry berättade vidare att han under efter-frihets-tiden på nittitalet åkte runt i Sovjet och köpte upp sig på Polivoks syntar som han nu under senare år sålt loss på E-Bay. Polivoks syntar är tämligen mytomspunna sovjetiska gamla analogsyntar för er som inte visste det.
Grabbarna i STandART har verkligen en fabless för det analoga. Med sig upp på scén hade de en hel bunt syntar och hemma i lägenheterna fanns arsenaler, även om Harry på senare år tvingats -av hustrun- att sälja av några dussin. Bandet är bra och det kanske mest imponerande är att Vladimir spelar alla basgångar. Så jävla coolt! Vem fan gör det mer nuförtiden?
Harry, Vladi & Kalvis. Till skillnad från snubben som trodde han
var Dave Gahan (se nedan) så var Kalvis bra mycket mer lik Dave -93.
STandART
På Enriko Pulstenis var det Depeche Mode fest på kvällen och efter hockeyn packades scenen upp, Depechare ramlade in och ersatte hockeybastarder. STandARTs ljudtekniker Edmundz började förtvivlt ratta på grejerna. Jag kunde tidigt fastställa faktumet att karln inte hade en susning om vad han höll på med. Han satte inte ens upp nåt så vitalt som tejp vid kanalerna för att veta vad han hade var. Det var förtvivlat och fick mig att undra hur det här skulle fortsätta. Men. På nåt sätt lyckades han få ihop ljudet funktionellt eftr några stränga ord från mig via tolken Gatis (Standarts manager). Icke desto mindre hade Lip Service kraftigt rundgång i de inledande två framförda spåren “Oh Mother” och “Supreme”. Efter det blev det dock bättre och under konserten såg man tydligt hur the Black Swarm of Quiet Riga började hajja prylen. Dans, jubel och extranummer uppstod. Det var den roligaste spelningn på länge och efteråt skänkte vi bort skivor som vi fick signera.
En kille var extra exalterad. Han hette Igors och firade födelsedag. Han var långt från halvnykter när han med svårt bruten engelska förklarade vår genialitet. Han försökte bjuda oss på hårdvara genom att skicka vodka över bardisken men när vi nekade svepte han dem själv. Jag har inte sett sådan dryckeskraft sedan jag senast såg Jocke Janthe krama i sig sista nattspriten. Igors söp bort sina gåvor och i skrivande stund lämnar Superlimpan Lindstedt, för tillfället i Riga (utan Depeche Mode), över nya exemplar av våra skivor till Igors.
Till vänster Igors som hyllade Lip Service som det bästa han sett och somhär spelar luftgitarr till “Silent Empire”.
Det mycket märkliga med Igors var att han sjöng med i samtliga låtar. Kanske inte så konstigt i dessa MySpace tider säger ni,
men då ska ni veta att han även sjöng med i “Supreme” som alltså inte är utgiven än!
I mitten Edmundz; supertrevlig kille men tyvärr ett skämt till ljudtekniker. Efter Riga nyttjade vi hustekniker.
När STandART genomförde sitt gig, innehållandes analoga versioner av “Ice Machine”, “It Doesnt Matter 2” och “Photographic” noterade vi tidernas David Gahan-wannabe. Han var inte lik Dave, inte alls. Men han rörde sig i minsta detalj som honom. Louise & jag skrattade så vi kiknade. Vi såg oss runt och noterade att ingen annan skrattade. Killen hade rolig frisyr, han tog sig själv på enormt allvar och han såg i allmänhet otroligt dråplig ut. Men ingen skrattade. Flera dagar senare, efter att vi och grabbarna i STandARt verkligen funnit varandra och skrattade och skämtade om allt från tapirer och milk-squirrels tog vi upp denna wannabesnubben för att (i skämtsamma ordalag) förhöra oss om hans status. De fattade inte alls vad som var roligt med honom osh skratten tystnade och ersattes av en obekväm tystnad.
Dave-wannabe till vänster, Gore-dito till höger diggar loss på dansgolvet.
*
Coming up:
Ryska bögar jagar Kalvis i Liepaja!
Astrid, Emil & Peppe!
Walking In My Shoes om och om och om och om och om igen….Andreas & Louise läxar upp Lettländskt lyssnande!
Köfenomenet till ölkranen i Tallinn!
Köfenomenet vid avstigning på färjor!
Den lycklige Maris!
Breds Pitts!
Fatal error: Uncaught Error: Cannot use a scalar value as an array in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php:80 Stack trace: #0 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/single.php(14): related_posts(3) #1 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-includes/template-loader.php(106): include('/var/www/html/s...') #2 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/var/www/html/s...') #3 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/index.php(17): require('/var/www/html/s...') #4 {main} thrown in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php on line 80