Guiden på Bussen till Efesos
2.
Efesos. Ett av världens klubbade underverk. Visste ni det?
I vilket fall färdades vi dit, samtliga kolleger från jobbet, med buss från Güllük, Turkiet. Det stod en ung kvinna längst fram. Efter en stund blåste hon i micken för att se att den var på. Det tjöt till i det interna systemet och hon tog till orda. Hon började prata med oss på ett sätt som vi var efterblivna alternativt väldigt små barn. Engelskalärare inkluderade. När hon fått något sånär klart för sig att vi förstod det engelska språket klev hon upp ett par pinnhål, men inte mycket. Hon rullade fram en karta och frågade “Do you know what this is??” Det var Turkiet.
Nån räckte upp handen och sa “Turkey”. Guiden sa “YEEEEEESS. Very good!!” Sedan fortsatte hon att förklara det ena självklara efter det andra. Hon pratade historia, hon pratade nutid, hon pratade, pratade, pratade. Sen stängde hon av micken och satte sig ner. Vi bak i bussen tittade på varandra och skakade på huvudet. Då blåste det till i systemet igen PHH PHH och vips så stod guiden där igen med sitt fåniga léende. Hon började beskriva allt som vi susade förbi. “Do you know what kind of bush that is?”, “Do you know the name of this hill”, “Do you see what that is?” Hon berättade för oss att vi såg bomullsfält, hur otroligt det var med ålarna i sjön (mexikanska golf resenärer) och en enormt lång harang -som var fullständigt poänglös I might add-om kullen utanför fönstret. Vi skrattade elakt därbak.
Men skrattet fastnade i halsen. För tjejen slutade inte prata. Hon malde på. Stängde av micken och blåste PHH PHH så det slog lock för öronen. Hon pratade i de två och en halv timma det tog för bussen att komma fram.
Och vad var det vi skulle göra i Efesos?
Jo gå runt och titta på fornlämningarna och lyssna till –just det– vår vän Guiden. I tre timmar. Vi gjorde så i stekande hetta.
Och efter det åkte bussen hemåt igen. PHH PHH PHH PHH!!!
När hon tömt alla ämnen började hon fråga om Sverige och när reaktionen från bussens deltagare inte blev den förväntade började hon berätta om sitt liv. Det tog hela vägen hem också. Jag skrek “I dont care” en gång, ingen skrattade eller applåderade och efteråt kändes det plumpt och elakt. Men fy fan vilken jobbig människa.
I och för sig milsvida från nummer ett på listan. Jag bävar redan för att skriva i den historien. Det kommer bli en sann Kollaps-klassiker och addera ett helt nytt djup: Porrbruden i Berlin.
Fatal error: Uncaught Error: Cannot use a scalar value as an array in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php:80 Stack trace: #0 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/single.php(14): related_posts(3) #1 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-includes/template-loader.php(106): include('/var/www/html/s...') #2 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/var/www/html/s...') #3 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/index.php(17): require('/var/www/html/s...') #4 {main} thrown in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php on line 80